JAG GÖR MIN PLIKT Enneagrammet

Uppställning!

- Jag gör min plikt.
- Plikten framför allt!

Denna pålitliga lagkamrat har varit det västerländska samhällets vanligaste människotyp.
Att göra sin plikt har hyllats som den största dygden och har uppmuntrats även i våra kyrkor.

Men vad döljer sig bakom den plikttrogna personen?
Är det alltid positivt att göra sin plikt, eller finns det en baksida?

Med jämna mellanrum gör jag en djupdykning i ENNEAGRAMMET - själens nio ansikten - som kombinerar god psykologi med själavård utifrån kristendomens rubriker, såsom "frestelser", "andefrukt" och "inbjudan".

Denna samlade själavårdserfarenhet tänker sig att Gud har gett oss tre stora drivkrafter, som bör vara i kontakt med varandra, och det är:

"Buken" - Begären; som driver oss att överleva: hunger, sexualitet och aggressivitet (som försvar).
"Hjärtat" - Känslorna som driver våra relationer.
"Huvudet" - Tankar och förnuft försöker styra de två andra så att det blir socialt accepterat.

När någon del dominerar över de andra börjar obalansen, och problemen dyker upp.
Pliktmänniskan har sitt centrum i huvudet - lite för mycket...

Men vi tar det från början.

Själavårdsbok. Enneagrammet.

 

Pliktmänniskan är en lagspelare och en mycket god samarbetspartner. Hon/ han är pålitlig, omtyckt och trofast.
Men innerst inne finns ett tvivel på sig själv, som andra sällan märker. Det gör henne försiktig, rädd och misstänksam. Han vädrar ständigt fara.
Ja, i psykopatiska fall kan personen bli offer för sin egen förföljelsemani.

Det blir en hemlig splittring, där man är beroende av andra men avslöjar inte mycket om sig själv.
De vill vara nära andra, men testar först för att se om de är att lita på.
De är lydiga, men ändå olydiga, rädda för andras aggressioner men samtidigt själva tidvis oerhört aggressiva.

De är älskvärda och sympatiska, men kan också vara elaka och hatiska.
Pliktmänniskan tror på traditionella värden, men kan ändå undergräva just dessa värden.
De vill undvika bestraffning men drar ofta själva på sig straff.
(Riso, sid 196, "Sexan" i Enneagrammet).

Lagkamrat.

I boken berättas att de aldrig har kunnat utveckla ett grundförtroende eftersom de haft obehärskade och känslokalla föräldrar. Många har utan synbar anledning blivit straffade eller slagna av vuxna som avreagerat sig på barnen.

Detta leder till att pliktmänniskan som barn blev tvungen att hitta en annan vuxen som beskyddare. Man lärde sig också att känna igen minsta tecken på annalkande fara, för att kunna ta skydd i tid - eller så blev de tvungna att själva bli aggressiva för att rädda sig ur faran.

Denna otrygghet gör det svårt att ta emot beröm:
- Är det en fint? Vad vill de, egentligen? Försöker de lura mig?

Det kan gå så långt att denna personlighetstyp ser sig själv som den ständiga förloraren - jämför Woody Allen!
Den känslan som styr pliktmänniskan är rädsla.

Ta skydd, i tid.

Fälla: Om man inte lär känna sig själv, så styr denna rädsla hela beteendet av att vilja göra sin plikt.
Man kan köra i två diken:
- Fegheten gör att man låter försiktigheten ta över så pass mycket att man ständigt är tveksam och misstänksam.
- Eller så blir man våghalsig, och vill övervinna sin dolda rädsla genom att gå på adrenalinkickar, som kan tillfoga andra och en själv stor skada.
Exempel: köra motorcykel utan hjälm på motorvägen...

Frestelse: Att ständigt söka säkerheten för att kunna slappna av. Pliktmänniskan blir i sin omogna variant en trygghetsnarkoman och blir bunden till att försäkra sig att allt verkligen är som det ska...

Det är lätt att dras till fundamentalism med renläriga och slutna system.
De dras till auktoriteter och hierarkier med ledare som talar om vad som gäller. Man vet vad man ska göra, vem man ska lyda eller vem man kan befalla över.

Auktoritet.

Försvarsmekanism: Projektion. Pliktmänniskan har lätt för att måla upp det värsta som kan hända med apokalyptiska skräckscener.
Han/ hon har lätt att projicera fientlighet, hat och negativa känslor på andra, även om det inte finns någon större anledning till det.

Rotsynden heter Fruktan. Det är rädslan som styr, och den sitter i huvudet som en svart projicering.
Bibeln uppmanar gång på gång att "inte vara rädd" och att övervinna sin fruktan.
Jesus säger: "Känn ingen oro".
Även om Bibeln ständigt påminner oss om att ta avstånd från fruktans röst, förnekar vi den eller ger den andra namn, såsom diplomati, klokhet eller förnuft.

Fruktan.

Människor i maktpositioner vill gärna kontrollera andra med hjälp av fruktan, men kallar det för lojalitet eller lydnad...

Falsk lydnad är rädslans ruttna frukt.
Äkta lydnad däremot växer fram ur friheten att själv höra och ta till sig en order. Det latinska ordet ob-audire  betyder just det.
Engelskans "obedience" betyder i grunden = hörsam - att utifrån sitt samvete ta ställning, och att även ibland säga "nej".

DEN SOM ÄR RÄDD SKRATTAR INTE.

DEN SOM SKRATTAR, ÄR INTE RÄDD.

Skratta! Tillsammans.

 

Det viktigaste vi har att göra som människor är att lära känna oss själva. Därigenom lär vi också att känna andra, och kan äntligen samspela bättre.

Undviker: Felaktigt beteende. En ofri och omedveten pliktmänniska undviker automatiskt felaktigt beteende, för att skapa så mycket säkerhet som möjligt kring sin person. De håller sig noga till normer, lagar och regler och vakar gärna över att ingen bryter mot de fastlagda överenskommelserna.

När pliktmänniskan börjar genomskåda sig själv och grunderna för sitt beteende, kommer en mognad som tar fram den dolda positiva sidan. Deras hängivenhet och ansvarskänsla kan lyfta vilken grupp som helst, och kan få ett arbetslag att gå framåt i bästa gemenskap.

Därtill kommer att pliktmänniskan - som ofta känner sig nedtrampad och orättvist behandlad - kan bli passionerade och modiga kämpar för de svaga och förtryckta.

Men, lojaliteten kan förbytas i uppror om den beundrade och ofelbara ledningen inte håller måttet och klarar av att leva upp till de anspråk man ställer på dem.

Genomskåda auktoriteterna.

Andefrukt: När denna person avslöjar sin rädsla och konfronterar sig själv med sin fruktan, då kan den verkliga andefrukten träda fram, nämligen MODET.
Bara den som är rädd och övervinner sin rädsla kan kallas modig... !

Under hela sitt liv måste pliktmänniskan kämpa med sin rädsla, men i kriser kan den som mognat snabbt besegra sin fruktan, trött på att ständigt vara den darrande harpalten.

Inbjudan: Tillit och tro. Det är en bristvara med sunt självförtroende, därför är inbjudan att våga leva i tillit, istället för i rädsla.
Tro i biblisk mening är inte att hålla vissa påståenden för sanna, utan det handlar om att leva i en förtroendefull gemenskap med Gud, med Jesus Kristus, i den helige Andes gemenskap.
Eftersom Gud själv har förtroende för oss kan vi utveckla ett sunt självförtroende i den kärlek och sanning som kristen tro är.

Livsuppgift: Till denna personlighetstyp hör den livslånga uppgiften att bli fri från auktoriteter. När man mognar, kommer modet att själv ta ansvaret för sitt liv och sina känslor. Det är slut på yttre auktoriteters styrning.
Detta blir en stor befrielse! Välkommen att skaka av dig dina hjärnspöken som alltför länge behärskat tillvaron!

Lämna företräde. För livet.

Jag avslutar med en dikt av Karin Boye:

RUSTAD, RAK OCH PANSARSLUTEN
   GICK JAG FRAM -
MEN AV SKRÄCK VAR BRYNJAN GJUTAN
   OCH AV SKAM.

JAG VILL KASTA MINA VAPEN
   SVÄRD OCH SKÖLD -
ALL DEN HÅRDA FIENDSKAPEN
   VAR MIN KÖLD.

JAG HAR SETT DE TORRA FRÖNA
   GRO TILL SLUT -
JAG HAR SETT DET LJUSA GRÖNA
   VECKLAS UT.

MÄKTIGT ÄR DET SPÄDA LIVET
    MER ÄN JÄRN -
FRAM UR JORDENS HJÄRTA DRIVET
   UTAN VÄRN.

VÅREN GRYR I VINTERNS TRAKTER
   DÄR JAG FRÖS -
JAG VILL MÖTA LIVETS MAKTER
   VAPENLÖS.

Vapenlös. Inte rädd längre.

Käre himmelske Far,
Ge oss sinnesro när det gäller plikten... mot varandra, mot Dig, mot oss själva...
Förlåt all denna rädsla, men Du vet ju hur det blev som det blev.

Omslut oss med så mycket kärlek att den driver ut mänskofruktan och rädsla för straff.
Jesus, Du sa att Du är vägen, sanningen och livet. Visa mig vägen till Sanningen.

Låt inte plikten driva oss bort från det egna ansvaret.
Amen.

Pliktskyldiga hälsningar,
Helene F Sturefelt,

- vapenlös.

P.S. Jag inledde med att skriva att pliktmänniskan varit den vanligaste människotypen. Det är det inte längre. Nu råder helt andra ideal, nämligen framgången, inte plikten.
Det är "trean" i Enneagrammet:  

Våga vara din egen auktoritet.

klfjö jö