Vi smyger bakom kulisserna, mellan raderna, och låter en undanskymd person få plats istället.
Detta du nu ska få läsa är en Julhälsning från Möllebackskyrkan, EFS i Karlskrona.
Barnen har tänt det fjärde adventsljuset och vi har sjungit psalm 118:
FRÖJDAS VART SINNE, JULEN ÄR INNE
FRÄLSAREN KOMMEN ÄR.
SE HURU LJUSEN BRINNA I HUSEN
PRISANDE VÄNNEN KÄR.
Vi ska få några julhälsningar – först en från en sandlåda, sedan från en trädgård, och därefter från ”Nära och Kära” i dessa tider då många familjer är splittrade.
I evangeliet hörde vi om Maria och hennes släkting Elisabet, men ingenting om deras män… Därför ska jag låta JOSEF få vara i centrum för denna betraktelse.
Julhälsningarna.
Här kommer den första.
Två barn sitter i en sandlåda. Den ene säger: ”Vi skall få en ny pappa!”. ”Jaha, vad heter han då?” undrar den andre. ”Han heter Krister Josefsson.” svarar det första barnet.
”Ja, han är bra!” svarar det andra barnet, ”honom hade vi förra året”! - - -
Den andra hälsningen kommer från Josef och Maria.
De är ute i en vacker trädgård och står under ett fruktträd. Josef är sur, för han har just fått veta att han inte är pappa till det barn Maria väntar…
Hon säger: ”Josef, skulle inte du kunna plocka ned en frukt till mig?”
”Nej, det kan du be barnets riktiga pappa göra!” svarar han argt.
Plötsligt böjer sig grenen ned, och Maria får frukten. - - -
Ja, det är inte lätt att vara fosterfar och inte räknas ”på riktigt”. Bibeln är full av berättelser om familjer som splittras på grund av flykt, flyttningar, krig och död. Då fanns det ett socialt skyddsnät där storfamiljen trädde in och gav trygghet.
Idag är det ofta skilsmässor som splittrar familjer, ibland med stora geografiska avstånd.
Vad händer med pappan då? Hur går det för familjefadern?
Vi talar mer om modern och den ensamstående mamman, men nu är det tid för att låta mannen genom Josef få plats.
I den ortodoxa kyrkotraditionen är Josef faktiskt ett helgon!
Till mångas glädje visas just nu en serie på SVT om de bibliska personerna. Josef fick huvudrollen i det första avsnittet, mycket realistiskt skildrat.
Vi vet inte så mycket om Josef. Han var trolovad med Maria – alltså inte gift med henne ännu – mer än att han var av Davids släkt och tillhörde de ”stilla i landet” som väntade på ”Israels tröst”.
Josef bodde i Nasaret, liksom Maria, men de bodde var för sig och levde inte tillsammans än. När hon redan under trolovningstiden blir gravid, ville Josef skilja sig från henne i hemlighet. I vår bibelstudiegrupp tog vi upp detta, vilka regler som fanns kring skilsmässa. Endast otrohet accepterades, men även försumlighet, visade det sig.
Josef tror naturligtvis att Maria har varit otrogen, vilket hon inte har, men för att inte utsätta henne för vanära genom ett offentligt skilsmässobrev, vill han istället skilja sig från henne i hemlighet.
Vid den här tiden var sexualiteten noga reglerad på ett sätt som vi kanske inte förstår längre. Den äldre generationen minns fortfarande de strikta reglerna, men den unga generationen förstår inte varför sexualiteten hålls så oerhört högt.
När familjebildningen inte går som man tänker, då gör det väldigt ont. Så här i juletider talar vi om att umgås med ”nära och kära”.
Varifrån kommer det uttrycket? Det är inte säkert att den gamla barndomsfamiljen är så där ”när och kär”. Alla måste lämna sin barndomsfamilj och gå vidare.
Ärligt talat, vi vet ju hur olika vi är i en familj. Vi tänker och tycker olika, äter olika slags mat, har olika åsikter, gammalt groll ligger och pyr, svek och oförsonligheter skaver i bakgrunden. Maktkamp kan dyka upp igen.
Och så ska vi umgås på årets mest högtidliga dagar! Socialt sett är detta oerhört avancerat. Det kräver all den psykologiska kapacitet vi kan uppbringa… och det har vi inte alltid, med mycket jobb in i det sista. Kommer det dessutom in en julsnaps till sillen, kan tungans band lossna… och orden börja halka…
Här kommer den tredje julhälsningen – från ”nära och kära” som lika gärna kan vara ”fjärran och distanserad”. För vem har sagt att julen skall vara en familjens högtid? Det står inget i Bibeln om det, även om det i julnatten var så att ”mamma, pappa, barn” blev till.
Å andra sidan, om vi räknar med djuren i stallet då kan familjen bli komplett:
- Där finns en åsna, några fårskallar och en riktig dragoxe...
Den som inte har någon familj, av olika anledningar – och det är ganska många – är på ett grymt sätt utesluten från allt gulligt julmys. Där har vi ett ansvar, att som kristna fokusera på något helt annat, nämligen på Jesus själv.
Tack och lov finns det många goda initiativ till "Jul i gemenskap".
Josef blev Jesus juridiska far. Han tog stort ansvar, och så gör även många av dagens pappor, då man efter skilsmässa gift in sig i en ny familj, där det redan finns barn.
Dina barn och mina barn och våra barn… Hur ska vi klara allt??
Vi åker till mormor på förmiddagen och farmor på eftermiddagen och på kvällen är vi så trötta att ingen orkar vara glad längre…
Jag skrev en dikt för några år sedan, om "Hjulen":
NU ÄR DET JUL IGEN, OCH ALLA SITTER I BILEN.
SNÖN FALLER, TRAFIKEN ÖKAR I FILEN
- MEN VART SKA VI HÄN?
BARNEN SLITS MELLAN OLIKA HEM,
I BAKSÄTET LIGGER KLAPPARNA I KNÄT. NATTEN GÅR TUNGA FJÄT.
- VARFÖR KOMMER ALLTID NÅGON I KLÄM?
MAMMAS TOMTE VAR SNÄLL, MEN HOS PAPPA SKRÄMDES DEN.
DET VAR SVÅRT ATT BLI GLAD SE'N
- PAPPAS TJEJ GAV HONOM SKÄLL.
PÅ FRITIDS VAR JULEN BÄST, DÅ FIRADE VI JUL FÖRE JULEN
OCH SLAPP SITTA HÄR PÅ BIL-HJULEN.
- VARFÖR ÄR ’HEMMA’ INGEN FEST?
NU É DE´ JUL IGEN. OCH JAG VILL BARA VARA STILLA.
DE VUXNA STRESSAR OCH FÖRVILLA’.
GRANEN ÄR MIN BÄSTA VÄN.
Granen?
- Ja, där under bor Jesus... sa barnet som fått Krister Josefsson till pappa...
Hur gick det då för Josef? Han lämnade aldrig in något skilsmässo-brev. Varför? Jo, i en dröm uppenbarades sig en Herrens ängel och sa till honom:
- Josef, var inte rädd att ta Maria till din hustru. Barnet i henne har blivit till genom Helig Ande. Hon skall föda en son och ge honom namnet Jesus = ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.
Allt detta hände för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse:
- Jungfrun skall bli havande och man skall ge honom namnet IMMANUEL = Gud med oss.
När Josef vaknade, gjorde han som ängeln sagt, och förde hem sin trolovade.
Han rörde henne inte förrän hon fött en son.
Men vad ska barnet i stallet egentligen heta? Det här verkar rörigt... Nej, ett namn är inget man "heter" - namnet är en identitet som ger barnet ett uppdrag.
När evangelisten Matteus berättar om Jesus, att han är frälsaren, så berättar han att Jesus vid sin himmelsfärd säger:
- Jag är mer er alla dagar, till tidens slut.
Han säger alltså: "Jag är Immanuel... till tidens slut".
Detta är ett kodat uttryck som den tidens judiska folk kände till. Jesus är profeten Jesajas Immanuel! Aha!!
De båda namnen Jesus och Immanuel betyder att Gud är närvarande hos sitt folk. Herren ingriper på det mest oväntade sätt!
Syftet är att rädda oss ur vanmakt, något som krävde att Gud tog initiativet till det vi upplever vara mirakulöst.
Det är denna Gud, och denne Jesus, som kommer till oss än idag, då våra resurser sinar och visar på nya överraskande vägar vidare, som ett uppfyllande av sina löften, med mäktig nåd och kärlek. Amen.
Församlingen sjöng tillsammans med organisten, och komministern på blockflöjt, psalm 423:
KOM JESUS, KOM IMMANUEL, UR FÅNGENSKAPEN LÖS VAR SJÄL.
GE NU ÅT VARJE SYNDENS SLAV DEN FRIHET DU ÅT ISRAEL GAV.
VAR GLAD, VAR GLAD, IMMANUEL, GER FRIHET ÅT VAR BUNDEN SJÄL.
Här skulle predikan kunna vara slut, men när vi planerade gudstjänsten saknade vi Josef-sånger att sjunga. En hittades på Psalm-portalen, men vi skojade och sa att vi får väl skriva en själv.
Då gjorde jag det, texten kommer i nästa inlägg, med en amatörmässig inspelning av världspremiären...
Orden är mycket innerliga, fulla av tillbedjan till Honom som är julens gåva:
Jesus Kristus.
Varma hälsningar på 4 Advent,
Helene F Sturefelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar