SIGNALFEL PÅ TÅGRESAN

Vilka signaler gäller?

Det här var en hemsk resa!
Ingen olycka skedde, men det kändes nära flera gånger. Kvar sitter skakningarna och oron.

Det började redan på perrongen.

Där stod ett gäng killar och rökte. De inväntade tåget åt andra hållet, till SFI i Bromölla.
Sedan 1 juli är det ju en ny lag att rökning är förbjuden på offentliga platser, bland annat på perrongerna.
Jag tillhör dem som far illa av cigarettrök och går alltid undan. Men här stod de och bolmade mitt bland barn och andra väntande resenärer.

Jag gick fram och sa till.

De tittade tomt på mig och fortsatte röka. De tog inte rättning av en kvinna.
Jag stirrade tillbaka och väntade på att de skulle fimpa. Ett tyst krig. Andra tittade på dem också.
Demonstrativt slängde de sina brinnande stumpar på rälsen.

Sedan kom tåget.

Deras.

Men inte vårt. Det var 31 minuter försenat... Signalfel i Bromölla.

Individualisten ställer sig utanför lagen.

Det var febril aktivitet på tåget när vi äntligen kom in i värmen.
Folk ringde och meddelade att de inte kunde komma till sin läkartid på lasarettet, en lärare skulle komma försent till den föreläsning hon ansvarade för på BTH i Karlskrona, en kvinna började måla naglarna, jag sms'ade att jag missade mitt uppdrag att leda middagsbönen...
Och så vidare.

Hur skulle det gå?

Förseningen ökade eftersom vi var tvungna att invänta mötande tåg på fel ställen.

Jag behövde gå på toaletten.
Just då blev det signalfel igen. Plötsligt bromsade tåget in väldigt kraftigt, så folk lutade sig framåt av fartminskningen.

Rött ljus utanför Bräkne-Hoby.

Precis nere vid Öresundstågets låg-del blev mina steg till snubblande springsteg...
Jag var på väg rakt in i väggen. Precis framför den satt en kvinna i rullstol med en läskburk öppen.
Antingen skulle jag köra huvudet i väggen, eller få pannan uppskuren av burken och armstödet i magen.

Men någon greppade tag i mig, och ögonblicket efter satt jag i knät på en tjock gubbe.

- Hej flicka lilla! Vart är du på väg? Kan man få sista dansen?

Tjocka gubbar och pilgrimsvandrare!

Vad hände?

Om han inte hade fångat mig skulle olyckan varit framme.
Jag skrattade till i den räddande famnen.
- Jag behöver nog inte gå dit jag tänkte... svarade jag och så skrattade vi alla, medan Öresundståget stod tvärstill.

Lutande i en doserad rälskurva.

Tänk om signalfelen gått på andra hållet?
Rött blir istället grönt... och tåget kör fastän det inte ska?

Nej, jag vet, det finns säkerhetssystem längs hela vägen, men känslan var mycket obehaglig. Bortom kontroll för oss resenärer.

Underhållet av järnvägsnätet har blivit mycket sämre sedan Statens Järnvägar såldes ut. Ansvaret för helheten försvann och prioritering av god kvalitet byttes ut mot profit. Det är ett stort politiskt signalfel!

Taskigt underhåll.

Den här resan blev en symbol för vår tidsanda, ja, för själva livet.

Signalerna för "stopp" och "kör", är ur led. Underhållet av vår förmåga att bedöma vad som är rätt och fel har luckrats upp. Värdera inte. Bedöm inte.
Bromsa inte, stanna inte upp, kör bara på. Vi vill hellre ha grönt överallt, så vi slipper stanna upp och tänka efter.

Jag läste en artikel om Richard Dawkins - ateismens försvarare - som nu inser att om vi tar bort religionen, då blir allt tillåtet. Då finns det inget "rätt eller fel", inga ljussignaler som markerar att alla måste stanna, eller köra.
Det är början till den stora anarkin, då den råa individualismen tuggar i sig de sista resterna av gemensamt ansvar för varandra.
Jag återkommer till detta i ett annat inlägg.

Stopp eller kör? Gå eller stanna?

Kan dessa signalfel vara en god påminnelse om nödvändigheten att ha större tidsmarginaler? Över huvud taget.
Kan denna problemresa varna för vad som händer om vi inte sköter underhållet - både vad gäller räls för tåget och räls för vår tankeförmåga i själ och sinne?

Hur gick det för kvinnan som målade naglarna? Och den ölstinkande farbrorn?

Två ytterligheter av mänskotyper fanns ombord. De som bara tänker på sig själva utan hänsyn till andra, och de som bryr sig om att det skall vara ordning och reda.

Nagellacket luktade starkt och blev ännu ett irritationsmoment. Jag gick därifrån för att inte storkna, in i tyst kupé. Men där satt en annan kvinna och sminkade sig och puffade på parfym... Urrk! Ut igen!

Under tiden vände läraren sig om, hon som skulle missa sin föreläsning, och sa till nagellacksdamen.

- Det är inte okej att utföra sina badrumsbestyr i det offentliga rummet!

Hon mopsade tillbaka i sin tigerrandiga knytblus, men läraren gav sig inte. Och tågvärden sa också till.

Nästan nagellack.

Det kändes som om tåget lutade ännu mer, innan vi fick grönt ljus och kunde köra vidare mot Ronneby.
Det blev slutstation för tåget.
Alla fick gå av, hur de än luktade och doftade. Jag gick fram och log mot kvinnan i rullstol och den tjocka farbrodern:

- Tack för att du räddade mig! Nästa gång skall du få sista dansen!

Men hur skulle vi komma hela vägen till Bergåsa och Karlskrona? Det var mitt i lunchtid dessutom och alla var hungriga.

Buss 150 skulle strax köra åt det hållet. Men då kom nästa Öresundståg in på perrongen - avgången efter oss hade kommit ifatt. Vi var 56 minuter försenade.

En annan gång.

De afganska killarna på första perrongen får rött ljus. Jag har mött dem flera gånger innan och de är både arroganta och oartiga. Sminkkvinnorna får också rött ljus.

Men läraren och tjocka farbrorn får grönt ljus för sin vilja att hjälpa till och rätta till, så att livet blir bättre.
Jag tror faktiskt att jag ger ateisten Dawkins grönt ljus också - han börjar inse konsekvensen av sitt förnekande.

Frågan är vilket ljus jag skall ge alla ministrar som sitter och bestämmer om vår kollektivtrafik?

Gult ljus - vänta? Var beredda på förändring. Förbättring, tack!!

Vi måste kunna lita på att tågen går när de ska.
Vem ska hjälpa de sjuka som missade sin läkartid? Vem kan ersätta den kloka BTH-läraren?
Jag hade tur som arbetar i en församling där medarbetarna med lätt hjärta tog hand om middagsbönen. Så ska det fungera! Tack.

Ljus.

Jag ber med Jesajas ord, som sammanfattar alltihop:

    LYSSNA PÅ MIG, ALLA FOLK!
    FRÅN MIG SKALL LAGEN UTGÅ,
   MIN RÄTT SKALL BLI ETT LJUS FÖR FOLKEN.

   SNABBT NALKAS MIN RÄTTFÄRDIGHET,
   MIN HJÄLP ÄR PÅ VÄG,
   MED MÄKTIG ARM SKIPAR JAG RÄTT BLAND FOLKEN.

   FJÄRRAN LÄNDER VÄNTAR PÅ MIG,
   DE SÄTTER SITT HOPP TILL MIN MAKT.

   LYFT BLICKEN MOT HIMLEN,
   BETRAKTA JORDEN DÄR UNDER,
   HIMLEN SKALL LÖSAS UPP SOM RÖK,
   JORDEN SLITAS UT SOM EN KLÄDNAD...
   Jesaja kap 51:4-5, söndagen före Domssöndagen.

Vi har inte råd att inte bry oss om.
Kanske handlar allt ihop i grunden om att vi inte längre söker Gud och Guds rättfärdighet.

Hälsningar från en bister tågresenär,

Helene Sture Öresundsfelt,

- som avskyr alla starka lukter som andra tvingar på mig, oavsett om det är cigarettrök, nagellack eller parfym!
- och som undrar hur alla utan mobiler och "appar" ska kunna åka överhuvudtaget när resekorten av plast försvinner...

Sluta bolma.