ATEISTEN BEHÖVER RELIGIONEN

Vad förnekar du?

Gudsförnekaren är som bröllopsgästen som var bjuden på bröllop, men som förnekade att brudparet existerade.
Likväl ville han gå på festen.

Världens mest kände ateist, Richard Dawkins, har tvingat oss tänka till ordentligt när han framför sin religionskritik och förnekandet av Gud.
Det är bra.

Att vara kristen är att både ha intellektuell tankeskärpa OCH att leva i Guds underbara nåd och kärlek.

VAR ALLTID BEREDDA ATT SVARA VAR OCH EN SOM KRÄVER BESKED OM ERT HOPP.
MEN GÖR DET ÖDMJUKT OCH RESPEKTFULLT I MEDVETANDE OM ER GODA SAK.
1 Petrus brev kap 3:15-16.

Var redo.

Många goda apologeter (läran om försvarstal) har bemött Dawkins, och i Sverige har vi bl a Stefan Gustavsson, en studentkamrat till mig, som utmärkt bemöter denna religionskritik.
Han har skrivit flera böcker på Credo Förlag och är ledarskribent på tidningen Världen Idag, varifrån jag hämtar inspiration till detta inlägg.

I en intervju i The Times har Richard Dawkin sagt:
- Att avsluta religionen är en dålig idé.

Varför då?

Jo, han har nämligen upptäckt konsekvenserna av sin ateistiska livsåskådning.

Om människan är alltings mått, då finns det inget högre Rätt och Fel än det vi själva kan komma på.
Sanningen blir relativ och allt vad frihet heter glider utför på ett sluttande plan.

Det skrämmer mig, mer än något annat.

Att vara i händerna på godtycklig mänsklig bedömning, som sällan är fri från penningbegär dessutom.

Människan som alltings högsta mått.

Petrus skriver i sitt sammanhang.

GENOM ATT GÖRA DET GODA SKALL NI TYSTA MUNNEN PÅ DE OKUNNGA OCH TANKLÖSA.
VAR FRIA MÄNNISKOR, MEN MISSBRUKA INTE ER FRIHET TILL ATT GÖRA DET ONDA, UTAN VAR TJÄNARE ÅT GUD.
1 Petrus brev 2:15

- Det är en välkommen insikt, skriver Stefan Gustavsson. Om vi förnekar Gud, blir moral enbart en följd av evolutionära processer och social betingning. Därmed förlorar den sin objektivitet och sin tyngd.

Situationen är inte ny. Nejdå, hela Bibeln är full av situationer där relativism och kaos var vardag.

Domarboken beskriver läget efter Mose och Josuas död:

VID DEN TIDEN FANNS INGEN KUNG I ISRAEL.
VAR OCH EN GJORDE VAD HAN SJÄLV ANSÅG VARA RÄTT.
Domarboken kap 17:6 och 21:25.

Dawkin är inte den ende ateisten som vaknar upp från sitt förnekande. Det går inte att "avskaffa Gud" och tro att det inte får några dramatiska följder.
Naivt tänker Gudsförnekarna att det är bara till att leva som förut, men utan Gud.

Det är som att gå till en bröllopsfest utan brudpar...

Avskaffa brudparet?!

Det är också i denna vilsenhet som meningslösheten dyker upp.
Utan Gud får var och en själv skapa sin mening, som det så populärt heter inom lättpsykologin.

Där bakom lurar genast ångesten.
Om jag själv ska skapa livets mening, så betyder ju det att det inte finns någon grundläggande mening med livet...
Just det.

Detta är, kära läsare, konsekvensen av den så falskeligen hyllade evolutionsteorin.

Motsatsen har jag tagit upp tidigare, det som kallas "kreationism" - att Gud är skapare av allt liv, och därmed också dess mening!

För mig kom den insikten i tidig tonår. Utan den Gudserfarenheten hade jag nog blivit galen när universum svindlade förbi i nattens mörka drömmar.

- Vad finns bortom rymden och universum?
- Gud.
- Vad finns bortom Gud?
- Gud.

Där började en livslång kärlek till Gud. Från Gud. Till mig. Och tillbaka igen!

Det är det som är ateistens dolda sorg - att han eller hon inte har upplevt själva Guds-erfarenheten.
Likväl fortsätter förnekelsen.

Som den som aldrig fått ett förhållande att hålla, ständigt förnekar kärleken.

Likväl finns Gud. Och kärleken. Oavsett vad vi erfar. Dess existens är inte beroende av vår åsikt.
Däremot behöver alla människor få uppleva existensens djupaste essens - som är kärlek - som är GUDS KÄRLEK.

Livslång kärlek.

Det har tagit mycket lång tid att bygga upp den kristna mänskosynen i Europa.
Sjukvård och skolväsende är resultatet av den bibliska uppfattningen att människan är skapad till Guds avbild.
Att kunna läsa kommer av behovet av att läsa katekesen - den enkla bibelläran.

Oavsett tro, så njuter alla av dessa kristna kunskapsfrukter. Än så länge.

Det vacklar nämligen betänkligt. Den västerländska kulturen avvecklar kristendomen bit för bit.
I Sverige har vi under hösten hört egendomliga förslag från skolverket att både ta bort undervisning om antiken och att ta bort Bibeln som referens i skolan.

- Det tidigare kristna Europa är idag som en plockad blomma, skriver Stefan Gustavsson, vars rötter tappat kontakten med den näringskälla som tidigare utgjort dess liv..
Nu inser till och med Richard Dawkins allvaret i situationen och erkänner att hans egen ateism inte kan ersätta kristen tro.

Europas tankeförmåga?

Förresten så har vi redan facit i hand. Det finns två jätteländer som tvingar miljoner människor att leva gudlöst. Titta på det kommunistiska Kina och Ryssland, med omnejd, och se det förtryck som de utövar med sin "humanism" utan Gud...

President och kejsare blir gud istället, och de närmsta männen utgör "tio guds bud".
Andligheten är kvävd men Gudstron har gått under jorden och lever bakom stängda dörrar. Böner för er alla!

Humanism = människan är det högsta måttet. Inte Gud.

Ledarskribenten i Världen Idag avrundar:

- Den sekulära humanismen har alltför länge surfat på det kulturbygge som vilat på Bibelns undervisning, och man har kunnat ta frukterna av Gudstron för givna - samtidigt som man motarbetat just den tron!

Det går inte längre, den tiden är förbi. Nu är det skarpt läge. Nu är det upp till bevis för de olika livssynsperspektiven, att på egna meriter visa vägen framåt.
Det har vi som kristna verkligen inga invändningar emot, skriver Stefan.

Människan vissnar utan tro.

 

Kvarstår gör en bröllopsfest utan brudpar. Vad är syftet då?
Tja, ni får själva skapa en mening med ett sådant kalas. Mat kan ni ju alltid äta och partaja har ni aldrig haft svårt för...

JESUS SADE:
- FÄST UPP ERA KLÄDER OCH HÅLL LAMPORNA BRINNANDE.
VAR SOM TJÄNAREN SOM VÄNTAR PÅ ATT DERAS HERRE SKALL KOMMA HEM FRÅN ETT BRÖLLOP, SÅ ATT DE GENAST KAN ÖPPNA NÄR HAN KOMMER...
Lukas 12:35.

Den här mannen kommer från ett riktigt bröllop, med ett riktigt brudpar.
Bibeln tar det vackraste som finns och låter det bli en sinnebild för gemenskapen mellan Gud och människa.

I Gamla Testamentet är Israel bruden och herren Gud är brudgummen. I Nya Testamentet är det församlingen som är bruden och Kristus som är brudgummen.
Förbundet dem emellan är heligt.

Gud sviker aldrig, men det gör vi, gång på gång. Förlåtelse och upprättelse är temat som genomgår var enda bibelberättelse!

Sträck dig mot Gud igen!

Men vår tid har kapat bandet med Gudsförbundet, och något brudpar finns inte längre...
Nutidsmänniskan är hellre sambo med buddhismen och nyandligheten. Man skapar sig en livsåskådning som ett "projekt" som håller en tid, sedan byter man.

Tills man inte orkar uppfinna hjulet längre och prestationen har kört in i en andlig återvändsgränd.

Här kommer då ett verkligt gott evangelium till dig, att Gud själv är den väntande brudgummen... Och han väntar på DIG.
Träd fram! Ge dig tillkänna.

Guds löfte om evig kärlek gäller varje människa som i sitt hjärta vill ta emot denna oerhörda kärleksförklaring!

Herre vår Gud,
Ge oss kraft att bedja och vaka och verka för Ditt rike, så länge det heter "idag".
Jag ber för alla gudsförnekare som längtar efter en omvändelse.
Hjälp dem att släppa ofruktbara tankar, och tag emot dem, herre!

När vår tid är ute, öppna då av nåd porten till den himmelska bröllopssalen.
Genom din son, Jesus Kristus, amen!

Himlaporten.

Anti-ateistiska hälsningar till er alla,

Helene Sture Teofelt,

- som inte vill ha vilken religion som helst... bara den som låter Gud vara Gud.

www.credoakademin.se
www.varldenidag.se