OCKUPERAD PÅSKDAG

Uppstånden från de döda.

Det är inte lätt att se klart när sinnet är ockuperat av sorg.

Ett svep över de senaste dagarna visar ett enormt blomsterhav på Sergels torgs trappa efter terrordådet.
Misslyckad integrationspolitik.
Turkiets president tycker sig ha vunnit 51% av rösterna för att få bli diktator. Men folket i städerna vill ha demokrati. Farlig splittring!

Två oerfarna presidentmän leker med bomber, i USA och Nord-Korea. Risken är att gravarna blir fulla om deras prestige tillåts ta över.

                                   Lek inte med prestigen.

Lärjungarna den första påskdagsmorgonen var ockuperade av sorg över ett misslyckat livsprojekt med Jesus.
Hela Israel var då ockuperat av romarna, idag står kampen mot sionismen och palestinierna.

Sverige är ockuperat av sorg över de döda i terrorattacken i Stockholm. Vår naivitet och snällhet dog då lastbilden rände in Åhléns och tog fyra mänskoliv med sig i döden. Humanism utan kunskap och gränssättning är förödande.

Mitt lilla liv är ockuperat av en respektlös och ouppfostrad granne som leker fritidsgård, tjuter, bullrar och tar sig in i min lägenhet med sin technomusik och oljud.

Från det stora till det lilla, till det stora igen.

Ockuperad.

Ockuperad.

Vem ser klart?

Våra förväntningar kan göra oss lika blinda som vår okunskap.

- Jag trodde inte att... visste inte... alla var ju så...

Vi lever i påsktiden och jag vill ge mina reflektioner utifrån evangeliet, sida vid sida av vår nyhetsrapportering.

Jag skrev ju för några dagar sedan att nästa steg i feg avidentifiering av våra högtider och kultur är att säga "den Gula helgen" istället för påsk.
Men TV 4's nyhetsankare Anders var inte rädd att stå för upp för vad det handlar om:

- Påsken är vårt största kristna högtid. Här är ett inslag om påven i Rom när...

Bra! Tack. Då finns det hopp.

                         Gul helg. Lyser igenom.

Nu dyker jag ned i Markus evangelium och läser om rädslan.
Det är dagen efter sabbaten, alltså lördag, och kvinnorna går till graven för att förbereda Jesu döda kropp inför gravläggningen, så den inte skall lukta för mycket när förruttnelsen börjar.

DE GICK IN I GRAVEN OCH SÅG EN UNG MAN I LÅNG VIT DRÄKT SITTA DÄR TILL HÖGER, OCH DE BLEV FÖRSKRÄCKTA.

MEN HAN SADE TILL DEM:
- VAR INTE RÄDDA. NI SÖKER EFTER JESUS FRÅN NASARET, HAN SOM BLEV KORSFÄST. 
HAN HAR UPPSTÅTT. HAN ÄR INTE HÄR.

Det var också en nyhetsrapportering... utanför medias kameravinklar...

                                Tårt-rapport. Jesus i mitten.

Men om det verkar alltför osannolikt?

Hur skulle man veta vad som var sant?
Ögonvittnen är alltid det som har störst trovärdighet.

Att ett kärnkraftverk i Harrisburg skulle kunna haverera var helt osannolikt. Ändå hände det.
Att terror skulle kunna skada så lätt i Stockholm var inte heller tänkbart. Och inte heller att Palme och Anna Lindh skulle möta döden så oskyldigt brutalt. Ändå hände det också.

Att Jesus skulle uppstå från de döda fanns det inte heller någon förväntan på, trots att han gång på gång hade förklarat att det skulle ske.
Det gick inte att tro.

Men många saker händer, bortom vårt förnuft och våra föreställningar. Vi har inte kontroll på tillvaron.
Vi vill gärna tro det, fostrade i upplysningsandan som vi är.
Men tyvärr... livet är mycket större än våra förhoppningar.

Ondskan är större. Och godheten. För att inte tala om livet som Gud ger oss!!

Starkast!

Kvinnorna var inte vittnesgilla på Nya Testamentets tid. Det krävdes två kvinnor mot en man för att ett ord skulle gälla...

Men ängeln i graven brydde sig inte om genusperspektiv. Han/ hen/ hon/ den ser bara människor, som är förtvivlade, och ger dem ett uppdrag bortom sorgens bittra tårar:

MEN GÅ OCH SÄG TILL PETRUS OCH DE ANDRA LÄRJUNGARNA:
- HAN GÅR FÖRE ER TILL GALILEEN. DÄR SKALL NI FÅ SE HONOM, SOM HAN HAR SAGT.

Gå och berätta vad ni ser.
Berätta om vad ängeln sa. Berätta om den tomma graven!
Berätta om blomsterhavet på Sergels torg. Berätta om förtrycket i Nord-Korea. Avslöja IS terror.

Vad skulle kvinnorna tro? Det såg ju ingen död kropp inne i klippgraven.
Och att möta en ängel i långa vita kläder tillhör ju inte heller vardagen. Det måste ha blivit alldeles kolossalt för mycket...

Påskdag i Listerkyrkan.

De sprang därifrån. Fort! Utan tanke på värdighet eller vuxet uppträdande. Absolut livrädda.
För döden. Livet. Graven. Uppståndelsen. Undret. Ängeln. Gud. Vad.. vad... hur, hur.... ?

DÅ LÄMNADE DE GRAVEN OCH SPRANG DÄR IFRÅN, DARRANDE OCH UTOM SIG.
OCH DE SADE INGENTING TILL NÅGON, FÖR DE VAR RÄDDA.

Här slutar Markus evangelium mycket abrupt.
Många bibelläsare har vänt bladet och tittat om något kapitel saknas. Det känns så.

Har manuskriptsidor gått förlorade? Är de bortrivna för att budskapet var för kontroversiellt?
Eller var de första handskrifterna sönderlästa av iver? Ingen vet.

Men Matteus har 28 kapitel, Lukas 24 och Johannes 21. Markus har bara 16 kapitel. Det verkar mystiskt... milt sagt!

Dock finns det ett tillägg; kap 16:9-19, men det är en annan stil med annan berättarform som inte liknar Markus, och det saknas i de äldsta handskrifterna.

                 Han är inte där.

Men en sak är klar: kvinnorna var inte rädda och tysta resten av sitt liv!

De berättade. Annars hade de elva lärjungarna inte heller kunnat gått från sin förtvivlan till frimodighet.
De hade aldrig vågat trotsa både romersk och judisk myndighet med en galen berättelse att Jesus skulle ha uppstått...

... om inte kvinnorna hade berättat... och om de inte själva hade mött den uppståndne Jesus!

               Mötet med den uppståndne.

Petrus nämndes ju vid namn. Varför? Kanske för att ge honom en särskild hälsning att han inte var förlorad, trots den grova förnekelsen han gjorde då Jesus var i förhör.
Dessutom finns två av hans brev bevarade i Nya Testamentet! Skrift skall med skrift tolkas.

Jag läser min bästa teolog Tom Wright, präst inom anglikanska kyrkan och professor vid University of St Andrews i Scotland.

Han tänker högt i sin Markus-kommentar att kan det ha funnits en poäng att låta detta evangelium stå oavslutat?
Texterna lästes ju högt för de församlade åhörarna. Kan tomrummet ha varit ett sätt att lämna plats för andra ögonvittnen?

Men nej... det verkar inte troligt eftersom Markus bygger upp hela sin ögonvittnesskildring till att nu komma fram till höjdpunkten, att Jesus har uppstått, och så är de sista kapitlena borta!

Kapade kapitel.

Inte kapade kapitel.

När Markus berättar om vad som hände på Förklaringsberget finns samma upplevelse av rädsla och förskräckelse. Han skriver i sitt 9:e kapitel:

NÄR DE GICK NED FRÅN BERGET, FÖRBJÖD HAN DEM ATT BERÄTTA FÖR NÅGON VAD DE SETT, INNAN MÄNSKOSONEN HADE UPPSTÅTT FRÅN DE DÖDA. Mark 9:9.

Markus har återgett händelser som visar att Jesus inte bara är en sann profet, utan verkligen sänd av Gud som den väntade Messias, mänskosonen.
Han visar hur de förutsägelser som Jesus säger sedan går i uppfyllelse.

Därför är det så konstigt att själva huvudgärningen och målet är borta - när de mötte den uppståndne Jesus.

Eller hur!?

Var är den andra delen? Markus, vad har de gjort med ditt evangelium?

Var?

Vi lämnar text-forskningen och fokuserar framåt.

Tom Wright skriver:

- Men kanske kan vi ändå göra en teologisk dygd av nödvändigheten. Det förlorade slutet av Markus evangelium kan genom Guds försyn inspirera oss  att undersöka vår egen tro, inte bara fornkyrkans.

Det slutar med en tom sida - vi måste skriva den själv... med vår egen erfarenhet.

Ändå håller Gud allt i sin hand. Gud vet. Gud har kontroll. Gång på gång möte människor genom alla tider och på alla platser den Levande Herren.

Det är inte så att allt nu beror på oss... Nej! Då har vi glömt Gud själv.

Det finns ett uttryck som jag tycker mycket illa om, och som ibland predikas på ett felaktigt sätt:

- Gud har inga andra händer än våra...

Jasså?? Inte??

                                   Beroende av min vas?

Tom Wright skriver skarpt:

- Det är rena struntpratet! Vems händer fick solen att gå upp i morse? Vems andetag fick oss att tänka, be, älska och hoppas?
Varken kyrkan som institution eller dess enskilda medlemmar kan stjäla uppmärksamheten från detta faktum att det är Guds händer som ännu upprätthåller livet!

Han fortsätter:

- Det är klart att vi måste arbeta hårt, vara organiserade och kloka. Det finns inga ursäkter för lathet, slarv och ljumhet i Guds rike. Om det är Guds arbete vi skall utföra ska vi göra allt vi förmår, förstås.

Men låt oss lämna struntpratet om att det är upp till oss om att Jesus, den stackaren, inte kan lyfta ett finger om inte vi lyfter det åt honom...

Att arbeta under Jesu ledning är något helt annat än att arbeta på egen hand. Jesus har sina händer i behåll, om än korsmärkta, och dem använder han när Han fortfarande rör vid oss....

                  Rör vid oss.

På Påskdagen dukade jag fint, med bästa porslinet och finaste dukarna. Ljusen var tända och maten framdukad. Jag hade en dejt - med Jesus.
Osynlig satt han mitt emot mig, med full närvaro att det är Han som är den levande... bland oss halvdöda... misstroende, trötta, förvirrade...

Den uppståndne Herren fyllde rummet med sin närvaro, bortom alla föreställningar, förväntningar och förnuft.
Men mitt hjärta jublade.
Den där motstats-glädjen tog över, och jag kände att jag log, mot middagen och mina bokhyllor.

Jesus behöver inte oss och våra ansträngningar, våra berättelser och våra kapitel - han klarar sig själv... och förblir den högste av alla!

Men om det är så att vi ändå vill öppna oss, se och skriva, då är Han redan där... och fyller upp allt med sin Helige Ande.

Fylld av Guds Ande.

Käre himmelske Far,
Tack för att Du fyller oss med glädje över uppståndelsen!
Vi gläds och jublar inför Dig, som har uppväckt Kristus från de döda.

Tack för att Du förnyar världen och ger oss del av det liv som aldrig dör.

Jesus Kristus, bryt ockupationens handlingsförlamning. Tack för att Du är den som gör oss  fria.

Herre, kom med hopp till dem som sorger i Stockholm.
Kom med besinning till presidenter i Turkiet, USA och Nord-Korea. Fräls dessas män från dödens prestigefyllda vapenskrammel.

Och hjälp mig med min granne... Amen!

                        Uppstånden till det nya livet.

Livsbejakande påskhälsningar! Ockupationen är över.

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN.
JA! HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN.

Helene F Sturefelt.