MAKABER VANDRING

Vad är det som händer?!

Är vi på väg till Emmaus, Damaskus, Lesbos eller Amerika?
Flyende människor lämnar det land som bara kan erbjuda sorg, krig och hunger.

Det blåser mycket kallt över havet.

Sol, snö, sol, snö, blåst och yrsnö. Och sol. Med vita flingor.

Det är tredje dag Påsk och vädret här hemma i trygghetslandet Sverige gäckar oss.
Det gör också en provocerande utställning på Ljungavikssbron.

Adrenalin-kick, eller?

Av frigolit, stål och keramik har Sölvesborgs riksteaterförening tillsammans med Postkodlotteriets kulturstiftelse och Vuxenutbildningen skapat en "interaktiv teater" som vill lämna spår efter sig...

Jo... Det gör den.

Men frågan är om det är bra konst, god kultur med en fin upplevelse, eller om det bara är osmakligt och mycket makabert.

Syftet.

Följ med över bron!
Först tvekade vi... det såg nämligen obehagligt ut på långt håll.

- Hänger det människor över bron?
- Har tonåringarna klättrat upp på stagen?
- Gode Gud är det ett barn som håller på att ramla i??

Ska vi ringa kommunen, polisen, migrationsverket... ???

Mina syriska vänner reagerade inte positivt, kan jag säga.
Inte jag heller, som hört deras historier hur de överlevde båtresan över havet.

Som sagt, inte jag heller, som varit på plats på Lesbos och dragit upp människor på land ur båtarna...

Lesbos i Sölvesborg.

Jag är upprörd.

För vem är denna "konstutställning" gjord?

Av välmående medelklass-svennar som behöver väcka sig själva ur sin avtrubbning?
Av distanserade skulptörer som fått en mycket bra idé.

Men glömt att den skall ses av dem, som själva riskerat sitt liv i denna förbannade flykt från ett land som bombas sönder av ondskefulla män.

Är det på riktigt, eller??

Jag lovar, inga syrier har lust att längre promenera på denna bro över Sölvesborgsviken!!

De vill glömma, se något annat, njuta av vår vackra natur.
Men inte bli påmind om sitt helvete!

Inte jag heller. Det stjäl all min kraft.

Men är du avtrubbad så skall du besöka bron! Du vaknar, jag lovar.

                           Det ligger ju någon där...

Flyktingkrisen är inget som bara sker på TV. Visst, loja svennar behöver säkert bli påminda. Ingen fjärrkontroll kan stänga av de här frigolitklättrarna.

Men hur tänkte de??
Utställningen skapar oro och ångest. Ska det väcka vårt dåliga samvete? För vad då?

Titta där, där är ju Karl Oskar och Kristina och klättrar i stativen!
- Är det fin utsikt tycker ni? Ser ni Amerika? Är ni hungriga...?

                                                      Påsk-kärringar? Nej, det är ju Karl Oskar och Kristina!

Flyktingutställningen är mycket snygg. Tjusiga keramikplattor med fotavtryck. Snygga färger. Läckert mönster.
Rätt vinkel på dockornas knän och fötter. Lånerockarna fladdrar i vinden.

Minsann, en har blågula sockar... lockad av löften om det förlovade landet.

Det förlorade landet, landet som förlorat sin oskuld på grund av naivitet och okunskap.
Det har statsministern själv erkänt.

Jag vill bara gråta.

                              De har tagit sig upp på land.

Några lärjungar lämnade Jerusalem och den bedrövliga påskhelgen då deras mästare gisslades, torterades och korsfästes. De går mot Emmaus, en by som låg en mil utanför stan.

En smärtsam pilgrimsvandring, utan kaffetermos och utan frälsarkrans.

Jag tror jag slår följe med dem och smyglyssnar till samtalet.

DE TALADE MED VARANDRA OM ALLT DET SOM HADE HÄNT.
MEDAN DE GICK DÄR OCH DISKUTERADE KOM JESUS SJÄLV OCH SLOG FÖLJE MED DEM.

MEN DERAS ÖGON VAR FÖRBLINDADE OCH DE KÄNDE INTE IGEN HONOM. Lukas kap 24:13.

Medvandrare.

Jag ser hur Jesus ler för sig själv, men han vill inte avslöja sig. Än.
Som den goda pedagog och själavårdare han är, börjar han ställa frågor till dem.

- Vad är det som har hänt?

DU MÅSTE VARA DEN ENDE SOM HAR VARIT I JERUSALEM OCH INTE VET VAD SOM HAR HÄNT DÄR UNDER DESSA DAGAR!

Jesus får dem att börja berätta och ge ord för sin upplevelse och besvikelse. Ett sant sorgearbete börjar nu på vandringen.

- MEN NU HAR NÅGRA KVINNOR BLAND OSS GJORT OSS UPPSKAKADE.
DE VAR VID GRAVEN TIDIGT I MORSE MEN FANN INTE HANS KROPP... 

Var är ni?

Då kan Jesus inte hålla sig längre.

- FÖRSTÅR NI SÅ LITE, ÄR NI SÅ TRÖGA TILL ATT TRO PÅ DET SOM PROFETERNA HAR SAGT?
SKULLE INTE MESSIAS LIDA DETTA OCH GÅ IN I SIN HÄRLIGHET?

Och så börjar Jesus reda ut allt vad Gamla Testamentet har sagt om honom...
Vilket fantastiskt bibelstudium det måste ha varit!

De var nästan framme vid Emmaus och Jesus ville gå vidare, men de bad honom stanna och fika med dem.

NÄR DE LÅG TILL BORDS TOG HAN BRÖDET, LÄSTE TACKBÖNEN, BRÖT DET OCH GAV DET ÅT DEM.
DÅ ÖPPNADES DERAS ÖGON OCH DE KÄNDE IGEN HONOM, MEN HAN FÖRSVANN UR DERAS ÅSYN.

Läs själv Lukas intressanta evangelium kapitel 24.

Försvann ur deras åsyn.

Alla vandrare, skogsströvare, friluftsmänniskor och flyktingar vet vad ett stycke bröd betyder.
En torr brödkant räddar livet den dagen.
Att dela det med varandra är det vackraste vi kan göra.

Vår kristna tro är inte bara en berättelse. Det är också en handling.
Det är inte bara en handling. Det är en djup erfarenhet också, med hälsning från Gud själv, såsom en av oss på denna jord.

Skrift och sakrament. Ord och helig handling.

Är du där?

Allting upprepar sig, och skall så göra. Nattvardens brödsbrytande i den lilla oblaten är för mig en direkt hälsning från Jesus i Emmaus!

Han rör vid mig... vid mitt hjärta, och mättar min andliga hunger.

Men vad skall jag mata frigolitgubbarna på bron med?

Mitt medlidande? Mina tårar?

Du är i  säkerhet nu.

Det svåra i vår tid med den enorma flyktingkatastrofen är att vi inte tillåts tänka och fundera på hur vi ska bygga det här samhället tillsammans.
Vi Måste ta emot Alla. Vi matas med mantra som "alla likas värde" så fort vi vill ställa en klargörande fråga.

- Varför måste vi ta emot alla?
- Vill alla detsamma som vi vill?
- Hej, vad kan du bidraga med?
- Jasså, du har hört att vårt land delar ut pengar till alla som kommer. Jodå, men du måste arbeta för det också. Annars sjunker hela vår stora samhällsbåt.

Sjunker?

Utställningen på Ljungaviksbron ger mig ett dåligt samvete som inte är mitt.

Vi är många som har gjort mer än vad vi trodde oss förmögna till att göra.
Jag har också mött dem som efter räddningen pustat ut och inte velat göra mer. Bara ta emot. Och bli servade. Utnyttja.

- Avslag. Ut ur landet. Vill du ha några veckor på dig att packa ihop alla dina saker? Visst, var så god. Oj, är du försvunnen. Hallå! Du fick ju avslag! Då ska du ju åka tillbaka! Ställ dig i kön. Åk nu.

Borta.

Hur tänker vi??

                                   Hur tänker du? Är du med postkodlotteriet?

Jag delar gärna mitt bröd med dig, men då vill jag inte se ditt sneda leende eller ana ditt förakt över vår snällhet. Och du får inga special-jurister! Svensk lag gäller.

Förresten undrar jag hur många identiteter jag själv skulle kunna fixa?
Jobba under ett namn, bo under ett annat, gifta mig under ett tredje namn...

Nä, det här är inte roligt.

Jesus, vill du gå med mig över bron?
Du brukar ju ta folk över mörka vatten... Like a bridge over troubled water...

Upprört vatten.

Övergångshälsningar på Annandagen "Möte med den uppståndne" - vilket lär vara den dagen jag en gång föddes. Min ständiga rubrik över livet.

Tacksam.

Sturemarie Frida Helenefelt,

- makaber amatörfotograf utan hängsele,
- som inte matar ankorna utan hellre delar mitt bröd med dem som behöver det bättre.

Sturella förfasar sig.