EFESOS GLÖMT KÄRLEKEN Uppenbarelseboken 2 a)

Tankfull kärlek.

Minns du den första kärleken? Kommer du ihåg den berusande upptäckten av att vara älskad, och att älska?!

Många som kommer till tro beskriver erfarenheten av Jesus Kristus just som "den första kärleken".

Vi kan göra många nyttiga saker här i livet, men om vi glömmer bort att älska, då har vi missat nästan alltihop...

Vid varje vigsel läser vi de starka orden:

OM JAG TALAR BÅDE MÄNNISKORS OCH ÄNGLARS SPRÅK, MEN SAKNAR KÄRLEK, DÅ ÄR JAG BARA EKANDE BRONS, EN SKRÄLLANDE SYMBOL...

MEN NU BESTÅR TRO, HOPP OCH KÄRLEK, OCH STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN. 1 Korinthierbrevet kap 13 vers 1 och 13.

Glömt? Består?

Vad händer i kyrkan om vi har en massa fina verksamheter, men har glömt kärleken till Jesus?
Är det då "lampställen plockas bort" och ljuset slocknar?

Följ med till en församling i Mindre Asien - dagens Turkiet - till Efesos, där Paulus vistades i ca tre år och undervisade, både judar och hedningar.

Vi slår upp Johannes uppenbarelsebok kapitel 2 och stiger ut ur turistbussen...
Flera i vår bibelstudiegrupp i Carl Gustavs kyrka har varit på plats bland de sju församlingar som nu ska beskrivas.

Bibelresa till dagens Efesos.

1) Syftet med beskrivningen i Uppenbarelseboken är att hjälpa församlingen att rätt förstå sin situation.
2) Det är för att rusta församlingen att verkligen leva för Herren.
3) Och viljan är även att trösta församlingen i svårigheter och visa på Guds rikes seger.

Dessa tre målbeskrivningar är formulerade av Ivan Hellström i boken "Förstår du vad du läser?".

Ja, det är knappt...

För tvåtusen år sedan var Efesos en stor stad med ca 200.000 invånare.
Där fanns en tydlig romersk kejsarkult. I detta vindistrikt fanns det tillbedjan av både vinguden Baccus och Venus, och i fyllan och villan en hel del omoral förstås.

Duktiga hantverkare fanns det också gott om, särskilt silversmederna som gjorde goda förtjänster på statyetterna av gudinnan Diana, eller Artemis, som hon hette på grekiska. Det ska vi återkomma till.

Nej förresten, det är lika bra att göra bakgrunden klar. Vi slår upp Apostlagärningarna och läser om ett upplopp som Paulus orsakade med dessa avgudasmeder...

Upplopp i Efesos.

Kapitel 19, från vers 21, beskriver kontroverserna MED ANLEDNING AV VÄGEN.

Än har den "judiska sekten nasaréer" inte fått namnet "kristna". De hade sin kod då de möttes:

- Är du på Vägen?
Om personen inte var kristen blev svaret:
- Ja, du ser väl att jag går på vägen!
Men om personen var kristen och följde Jesus som är "Vägen, Sanningen och Livet" blev svaret:
- Ja, jag är på den Vägen...

Vägen.

En silversmed som hetter Demetrios tillverkade artemistempel av silver, och han var mycket arg:

- DEN DÄR PAULUS HAR FÅTT EN MÄNGD MÄNNISKOR ATT ÄNDRA SIG, INTE BARA HÄR I EFESOS UTAN I NÄSTAN HELA ASIEN, NÄR HAN SÄGER ATT DE GUDAR SOM VI GÖR MED VÅRA HÄNDER INTE ÄR NÅGRA GUDAR...

GUDINNAN ARTEMIS BLIR BERÖVAD SIN STORHET, HON SOM HELA ASIEN, JA HELA VÄRLDEN DYRKAR. Apostlagärningarna 19-26.

Läs själv den spännande fortsättningen!

Ja, detta känner vi till, att bära amuletter och andra föremål laddade med magi, som en slags avgud.
Det vill ingen få ifrågasatt. Men det gör alltså Paulus.
Man kan inte tillverkar gudar med sina egna händer...

Den kristna församlingen i Efesos bestod av både judar och hedningar som omvänt sig och blivit döpta i Herren Jesu namn (Apg 19:5).
Men det var inte så lätt att stå emot detta starka grupptryck med Artemis-dyrkan.

Stå emot. Vad kan Artemis göra?

Det är nu vi kan börja förstå vad det är Johannes hör på ön Patmos, då Gud talar till honom, rakt in i denna situation:

SKRIV TILL ÄNGELN FÖR FÖRSAMLINGEN I EFESOS:

- SÅ SÄGER HAN SOM HÅLLER DE SJU STJÄRNORNA I SIN HÖGRA HAND, HAN SOM GÅR BLAND DE SJU LAMPSTÄLLEN AV GULD.

- JAG KÄNNER DINA GÄRNINGAR, DIN MÖDA OCH DIN UTHÅLLIGHET, OCH VET ATT DU INTE KAN TÅLA ONDA MÄNNISKOR..

DU HAR PRÖVAT DEM SOM KALLAR SIG APOSTLAR, MEN INTE ÄR DET, OCH DU HAR FUNNIT ATT DE ÄR LÖGNARE.

DU ÄR UTHÅLLIG, DU HAR TÅLT MYCKET FÖR MITT NAMNS SKULL, OCH DU HAR INTE TRÖTTNAT. Joh Uppb 2:1

MEN...

Du är ingen apostel!

Vi stannar först upp vid församlingens goda sidor, och tar med det in i vår egen tid:

Här finns möda och uthållighet. Tåler inte onda människor. Prövar dem som kallar sig apostlar men är lögnare.
Utstått mycket för Guds namns skull, och har inte tröttnat.

Det är goda egenskaper hos en församling!
Eller rättare sagt, hos människorna som är medlemmar i församlingen.

Nu blir detta en prövosten för oss. Kan samma sak sägas om de som är förtroendevalda och de som är anställda i dagens kyrka?

Ja, här finns säkert både möda och uthållighet.

Att inte tåla "onda människor" fick jag se prov på här om veckan då en bråkstake vinglade in i kyrkan.
Han blev utkörd. Men var välkommen tillbaka - nykter.

Detta är vår tids akilleshäl; att sätta gränser och våga stå för det.

Sätt gräns för det onda.

På tåget till Karlshamn hände en liknande incident.
Två killar klev ombord, utan biljett. Konduktören uppmärksammade detta genast och tåget stod still.

- Ni får gå av.
- Nä! Vi har...
Och så följde en lång rad mer eller mindre fantasifulla bortförklaringar.
- Du ödelägger min framtid, jag måste...
- Varför har du inte förberett din biljett då om hela din framtid hänger på denna resa?

Konduktören var lugn och saklig. Men killarna gick inte av. Då kom lokföraren...
Minuterna gick. Killarna vägrade. Jag brottades med mig själv. Ska jag betala deras biljett?

- Det är samma regler för alla, sa konduktören, det är inga specialregler för er.
Ingenting hände. De visade stor nonchalans och ljög personalen rakt upp i ansiktet.

Då reste jag mig upp ur tågsätet, mycket arg. Och skällde ut dem, som en morsa skäller ut sina slöa söner.
Det gjorde inte saken bättre att det var två unga somalier. De ställde sig själva i en mycket dålig dager. Hur går det med integrationen?!

De gick av. Tåget kunde rulla, tio minuter försenat och jag kom försent till jobbet.

Gå av! Avgå.

Det finns en annan sorts lögnare som är med i kyrkan, de som inte delar den kristna tron.
Jag frågade mina vänner om de hade någon erfarenhet av detta - även om vi inte har "apostlar" - att kyrkans tjänare inte håller måttet.

Det hade de. För många år sedan var det en kvinna som själv hoppade av prästämbetet. Hon sympatiserade inte med "kyrkans dogmer" utan ville hellre vara naturnära och be till andarna i träden, luften och marken.

Hon kallade sig häxa.

Jag har träffat henne. En sympatisk människa, men fel person på fel plats. En vilsen själ som inte lärt känna Jesus Kristus och hans fullhet. Eller som bara varit mycket kritisk till kyrkans organisation utan att själv ha täckning i bön och bibelläsning.

Artemis är inte uppstånden.

Nu kommer vi till det stora problemet hos församlingen i Efesos.
Men...

MEN DET HAR JAG EMOT DIG ATT DU HAR ÖVERGETT DIN FÖRSTA KÄRLEK.

TÄNK PÅ VARIFRÅN DU HAR FALLIT OCH OMVÄND DIG, OCH GÖR SAMMA GÄRNINGAR SOM FÖRR. Uppb 2:4

Om man tittar på en församlings verksamhetsberättelse så kan man se fantastiskt många grupper och samlingar. Vad kan man förvänta sig att få när man kommer till kyrkan?

Vad kan man förvänta sig när man går in i en skoaffär? På ett café? Till urmakaren?
Naturligtvis skor, kaffe och klockor.

Det vore konstigt om skomakaren skulle tveka om hen skulle sälja skor, eller om bagaren inte ville baka bullar, eller om urmakaren skämdes för sina klockor och hellre ville sälja blommor...

Men situationen nu i Svenska kyrkan har gått så långt att det inte längre är självklart att förvänta sig bön, bibelläsning och lovsång.

Det är väl bara "frikyrkan" som håller på med "sånt"? Vi har ju konserter och små fina andakter och...
Förlåt, jag skall inte raljera, men ängelns ord genom Johannes gäller i allra högsta grad vår tid!

Vi har glömt vår första kärlek till Jesus Kristus!

Vi sjunger hellre Ted Gärdestad än psalmer. Vi har inga bönegrupper. Utarmningen är stor.

Inte konstigt att så många söker sig till annan typ av andlighet när kyrkan inte mättar sig själv med sitt budskap!

Glömt vår första kärlek.

Jag minns mitt första ungdomsläger på Åh stiftsgård i Göteborg. Jag var 16 år och nykristen.
Bengt Pleijel var präst och tog väl hand om oss ungdomar. Han visade en tavla på Den förlorade sonen/ dottern, och höll upp en spegel mot oss...

Bengt Pleijels predikningar och den underbara bönen och lovsången som fanns där, gav min själ näring så jag jublade.
Han har översatt en engelsk psalm, nr 359 - vi sjunger den tillsammans!

JESUS JAG DIG ÄLSKAR, DU SOM ÄLSKAR MIG
DU PÅ KORSET LIDER, JAG TILLBEDER DIG.

JESUS, DU HAR UPPSTÅTT, NU ÄR GRAVEN TOM
JAG STÅR DÄR FÖRUNDRAD, O MYSTERIUM.

DU HAR GÅTT TILL FADERN, STÅR INFÖR HANS TRON
SER DITT FOLK I KÄRLEK, BEDER FÖR DEM NU...

Åh stiftsgård.

Den här psalmen är inte så ofta sjungen för texten är så närgången...
Det är en riktig kärlekssång, en hyllning från ett hjärta som nästan brister av tacksam glädje.

Om alla i kyrkan varje dag skulle sjunga denna psalmen, och be tillsammans varje dag, sa jag varje dag? Då, då skulle förändringen komma!
Den måste börja med oss.

Vad händer annars?

Orden är allvarliga:

ANNARS KOMMER JAG TILL DIG OCH FLYTTAR BORT DITT LAMPSTÄLL, OM DU INTE OMVÄNDER DIG.

MEN DEN FÖRTJÄNSTEN HAR DU ATT DU AVSKYR NIKOLAITERNAS GÄRNINGAR, SOM JAG OCKSÅ AVSKYR..

Vad detta är för en sekt är dolt i dunkel.
Men  allvaret är att när vi glömmer kärleken till Jesus, då slocknar ljuset i församlingen.

Kejsar Hadrianus port.

DITT ORD ÄR MINA FÖTTERS LYKTA
OCH ETT LJUS PÅ MIN STIG. Psaltaren 119:105.

En kristen församling som inte högaktar och högläser Guds ord, och tar det till sig, den församlingen blir tömd på sitt innehåll. Där finns ingen kraft. Bara statistik, kanske...

Det är så oerhört viktigt att vi talar med varandra om detta.

För att göra trösklarna låga till kyrkan är det mycket bra att bjuda in med hjälp av kaffe och bulle.
Men det är inte det som är vår uppgift enbart. Samtalen och gemenskapen måste också ha frimodigheten att berätta om Jesus, på ett vardagligt sätt, och att våga be för varandra.

Sankta Klara i Stockholm är det stora föredömet.

Sta Klara i Stockholm.

Men vi måste ju läsa några ord ur det fysiska brevet till Efesos, ett av de många brev som Paulus skrev i fångenskap.
Han brister ut i en jublade lovprisning över vad Gud har gjort för oss, ja, han kan knappt sätta punkt utan orden bara flödar...

VÄLSIGNAD ÄR VÅR HERRE JESU KRISTI GUD OCH FADER!
.
HAN HAR VÄLSIGNAT OSS MED ALL DEN ANDLIGA VÄLSIGNELSE  SOM GENOM KRISTUS FINNS I HIMLEN...

... OCH HAN HAR YPPAT SIN VILJAS HEMLIGHET FÖR OSS, DET BESLUT OM KRISTUS SOM HAN FATTAT FRÅN BÖRJAN OCH SOM SKULLE GENOMFÖRAS NÄR TIDEN VAR INNE - ATT SAMMANFATTA ALLTING I HONOM! Efesierbrevet 1 vers 3 och 9.

Glädjen sprudlar!

Uppståndelse i Karlshamn.

Men de kristna i Efesos har glömt denna sin första kärlek...

Vem annan kan mäta sig med denna oerhörda gärning? Inte kejsaren. Inte gudinnan Artemis. Inte någon annan, varken skapad eller född!

När Gud ger oss denna outsägligt rika gåva, och vi glömmer den, eller ringaktar den, inte konstigt att Herren vill väcka församlingen till liv igen genom Johannes syn på Patmos!

Hör du? Har du öron som kan höra? Eller är det hjärtats öron det handlar om?

Inte glömt!

DU SOM HAR ÖRON, HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!

ÅT DEN SOM SEGRAR SKALL JAG GE ATT ÄTA AV LIVETS TRÄD, SOM STÅR I GUDS PARADIS.

Dessa sista rader finns med som en röd tråd genom hela Bibeln:

I 1 Mosebok; Livets träd i paradiset.
Hos profeten Hesekiel ser detta träd i sitt kapitel 47 - strömmen som flyter från templet, läs! - och på långfredagen vissnar livets träd med Jesus uppspikad... men hans blodsdroppar får det att grönska igen - och i den upprättade tillvaron så står Livets träd där igen, i mitten.

Grönskar. I eftertanke.

Johannes får själv sista ordet, ur sista kapitlet:

OCH HAN VISADE MIG EN FLOD MED LIVETS VATTEN, KLAR SOM KRISTALL, SOM RANN FRÅN GUDS OCH LAMMETS TRON. 

MITT PÅ DEN STORA GATAN STOD LIVETS TRÄD, SOM BÄR FRUKT TOLV GÅNGER OM ÅRET OCH GER SIN SKÖRD VARJE MÅNAD, 
OCH TRÄDETS BLAD ÄR LÄKEDOM FÖR FOLKEN. Joh Uppb 22:1.


Så får vi avrunda vårt bibelstudium med en bön att denna Jesus-kärlek åter skall väckas upp ibland oss.
Han är läkedom för folken!

De allra mest kärleksfulla hälsningar till er alla, eder samtalsledare i Ordet,

Helene F Sturefelt, V D M,

- som fotograferade Diana-statyetten från Efesos i Turkiet, ställd på ett bord i Karlshamns kyrka,
- samt de tankfulla penséerna utanför Carl Gustaf.

I skuggan av kärleken.