POLYKARPOS MARTYR

Vittne.

Skulle du klara att hålla fast vid din tro på Jesus Kristus om du hade svärdet eller lejonen framför dig?
Hur grundad är vår relation till kyrkans Herre?
Och hur var det under den första kristna tiden?

Det har flutit mycket blod... som "trons utsäde"...

I det smala sundet i Egeiska havet mellan ön Lesbos och det turkiska fastlandet har jag badat, inte i blod men väl i salt, kallt vatten.
En bit in i landet ligger staden Izmir, som på bibelns tid hette Smyrna.

Detta inlägg handlar om ett speciellt martyrium, och är en upptakt till nästa bibelstudium kring Johannes Uppenbarelsebok. Vi läser i kapitel 2 om det lidande de kristna utsattes för av romarna, i staden Smyrna.

Men först ska vi få möta Polykarpos.

Pinoredskap.

Johannes hade en lärjunge som hette Polykarpos, som i sin tur hade en lärjunge som hette Ignatios.
Vi befinner oss 1900 år tillbaka i tiden, runt år 100 e Kr.

Där Apostlagärningarna tar slut, börjar denna bok som jag håller i min hand:
- DE APOSTOLISKA FÄDERNA.

Det är en ögonvittnesskildring om hur det gick till när romarna angav de kristna för att tvinga dem tillbe kejsaren.
Vi kan inte föreställa oss detta politiska och religiösa allvar...

Texten, som jag vill dela, är en av de första i sitt slag som kallas "martyr-akter".
Polykarpos Martyrium är fritt från legendariska utsmyckningar och finns översatt både till latin, armeniska, syriska och koptiska, läser jag.

Den har formen av ett brev, tänkt att läsas av de kristna i Filomelion i Frygien.
Berättelsen är skriven av Evarestos, som själv bevittnat detta, och sammanställd av Markion (inte heretikern).

Kors i himmelen.

Det som föranleder denna dödsjakt är en frygier vid namn Quintus, som missbrukat martyrskapet genom att självmant tvinga sig att utsätta sig för vilddjuren i Rom, på en cirkus.

Prokonsuln övertalade Quintus ivrigt att svära eden och offra till kejsaren, men han blev livrädd för vilddjuren och hade ingen Gudsande med sig...

Allt blev fel och en större förföljelse blossade upp i staden Smyrna.

Jag citerar - och detta kan vara ett led även i dagens religionsdialog:

"DÄRFÖR, BRÖDER, BERÖMMER VI INTE DEM SOM ÖVERLÄMNAR SIG SJÄLVA, EFTERSOM EVANGELIET INTE LÄR OSS SÅ".(sid 128).

Sök inte martyrskapet!

När biskop Polykarpos får höra talas om händelsen gömmer han sig på olika gårdar, men blir förrådd av sitt eget husfolk.

"Tre dagar innan han blir gripen såg han en syn medan han bad. Han såg hur hans huvudkudde hade fattat eld, och han vände sig till dem som var tillsammans med honom och sade:
- Jag skall bli levande bränd."

När soldaterna kommer och tar fast honom, ser han till att bjuda dem på mat och dryck, så mycket de önskar:

"De som såg honom häpnade över hans höga ålder och hans lugn, och skämdes över att man haft så bråttom att gripa en så gammal man.
Han bad om lov att be ostört, och han bad i två timmar, uppfylld av Guds nåd.

När Polykarpos sedan gick in på stadion kom en röst från himlen:
- Var stark Polykarpos!
Ingen såg den som talade, men de av de våra som var där, hörde rösten.

Hör du Guds röst?

Prokonsuln sade till honom:
- Svär vid kejsarens genius, tänk om! Säg: 'bort med de gudlösa!' (alltså de kristna, min anm.).

Med allvarlig blick såg Polykarpus på hela mängden av laglösa hedningar på arenan.
Han sträckte ut handen mot dem, suckade, såg upp mot himlen och sade:

- Bort med de gudlösa (alltså romarna, min anm.).
Prokonsuln ansatte honom hårt och sade:
- Svär nu bara eden också så släpper jag dig fri - smäda Kristus!

Polykarpos svarade:
- I åttiosex år har jag tjänat honom, och han har aldrig gjort mig orätt. Hur skall jag kunna smäda min konung som har frälst mig?"

Frälsningen.

"HUR SKALL JAG KUNNA SMÄDA MIN KONUNG, SOM HAR FRÄLST MIG?".

Grupptrycket är en grym fiende. Den kan få oss att bli vår egen motsats.

Det kräver en enorm mental och andlig styrka att i ett sådant läge hålla fast vid sin kärlek.
För det är det det handlar om - kärleken från Jesus Kristus - inte bara en teologisk tros-sats.

En mycket intressant ordväxling följer nu:

Polykarpus utropade till prokonsuln, inför hela stadion:

- Jag är kristen! Om du vill veta något om kristendomens lära, så bestäm en dag och lyssna!

Prokonsuln svarade:
- Övertyga folket!

Polykarpos sade:
- Dig har jag ansett värdig att tala med, för vi har lärt oss att visa vördnad mot furstar och myndigheter som är insatta av Gud, så länge det inte skadar oss.
Men de där anser jag inte är värda att man försvarar sig inför dem.

Argumenterar inte.

Prokonsuln svarade:
- Jag har vilddjur och kommer att kasta dig inför dem om du inte tänker om.

Biskopen sade:
- Kalla på dem! För oss är det omöjligt att vända oss från det bättre till det sämre, men det är rätt att vända sig från det onda till rättfärdighet.

Romaren svarade:
- Om du inte bryr dig om vilddjuren, skall jag se till att du blir förtärd av eld ifall du inte ångrar dig.

Polykarpus sade:
- Du hotar med eld som brinner en stund och som sedan släcks, för du känner inte till den kommande domen och den eviga pinans eld som väntar de ogudaktiga. Varför väntar du? Gör det du vill!

Gör det du vill.

När bålet var redo tog han av sig alla sina kläder. Romarna binder fast den gamle mannen vid en påle och tänker även spika fast honom, så han inte skall rymma.

Då säger Polykarpus:
- Låt mig vara så här. Han som ger mig kraft att uthärda elden skall också ge mig kraft att stå lugnt kvar på bålet, utan att hållas fast av era spikar.

Sedan lyfter han blicken mot himmelen, likt Stefanos, den förste martyren - omtalad i Apostlagärningarna kap 7 - och ber högt:

- Herre Gud, Allhärskare, Fader till din älskade och välsignade tjänare, Jesus Kristus. Genom honom har vi fått kunskap om dig, som är Gud över änglarna och makterna...
Jag prisar dig för att du gjort mig värdig denna dag då jag får dricka din Smordes bägare, för att med kropp och själ uppstå till evigt liv, i den heliga Andens oförgänglighet...

När Polykarpos avslutat med sitt Amen, tändes elden.

Bål. 

Då skedde ett under...

"Elden tog form av ett valv och omslöt martyrens kropp lik ett segel, som fylldes av vinden.
Och i mitten var det inte som brinnande kött, utan snarare bröd som blir gräddat i ugnen."

De andra kristna som bevittnade bålet sade:
- Och vi kände en vällukt som av doftande rökelse eller av kostbara kryddor. (sid 132).

"När de laglösa till slut såg att han inte kunde förtäras av elden, befallde de skarprättaren att gå från och stöta en dolk i honom.
När han hade gjort det, kom det ut så mycket blod kring skaftet att elden släcktes.

Folkmassan häpnade över att det var sådan skillnad mellan de otrogna och de utvalda."

Så dog Polykarpos, en profetisk och apostolisk lärare och biskop över den allmänna kyrkan i Smyrna, i Frygien - dagens Turkiet.

Som ett segel.

Det som sedan skedde var att de kristna ville ta hand om hans döda kropp, men det fick de inte.

-" Annars kommer de att överge den korsfäste och börja dyrka Polykarpos istället.
Detta skedde genom anstiftan och påtryckning från judarnas sida. De förstod inte att vi aldrig någonsin kan överge Kristus - han som lidit frälsning för oss alla.

När centurionen märkte hur ivriga judarna var, lade han honom mitt på bålet och brände honom, som man brukar.

Sedan samlade vi hans ben, som är dyrbare än ädla stenar, och lade dem på ett passande ställe.

I den mån det är möjligt skall Herren låta oss samlas där i jubel och glädje och fira årsdagen av hans martyrium, till minne för dem som har kämpat och till övning och förberedelse för dem som skall kämpa.

Så var det med den salige Polykarpos, den tolfte som led martyrdöden i Smyrna."

Det är dessa martyrers årsdagar som ger namn åt vår almanacka, som alltså är en helgonkalender, inget annat. Endast vissa namn är kvar... Lucia till exempel.

Polykarpos dag är den 26 januari överallt i västerlandet utom i Sverige, där det är ersatt av det fornnordiska Botilda...

26 januari.

Men det går alltså inte att själv söka upp martyrskapet.

Quintus hade fel motiv och fel inställning då han sökte förföljelsen, för att kunna bli ett helgat namn efter sin död, men han blev bara livrädd för lejonen...

Det ger ingen biljett till paradiset.

Ingen människa kan i egen kraft klara av något så djävulskt och våldsamt.
Endast Guds kraft kan styrka oss i en så svår situation.

Sök inte lidandet.

Det kommer av sig själv.

Alla kristna i alla tider har vetat om nödvändigheten att vara beredd på hån och ifrågasättande, mobbing och förföljelse.
Det är så tanke och hjärta hålls skärpta.

                                 Strunta i tron, då dör den.

Men vill man att kristendomen skall dö ut, då skall man strunta i den och vara likgiltig.
Den likgiltigheten tar sig fort in i kyrkorna, av egen kraft...

Det är det vi ser i Sverige.
Och det är därför vi behöver möta de människor som flyr från religiöst och politiskt förtryck!

Herren låter oss vakna upp från vår religionsblindhet och vår kristendomsfobi.

Kunskap och vänskap är det som skapar en möjlig framtid.

                        Helig Ande. Fredsduva.

Jag satt på tågstationen senare på kvällen och väntade på nästa avgång hem.
En muslimsk barnfamilj kom bullrande in. Vilka erfarenheter hade de? Vilket förtryck har de lämnat?

Innan jag avslutar vill jag dela en aktuell händelse från Mellanöstern. Jag minns inte detaljerna, kanske någon av mina läsare känner till situationen bättre?

Några kristna var tillfångatagna och skulle avrättas. Men de fick en chans att rädda sitt liv.
Soldaterna höll fram en ikon/bild och sa:
- Spotta på honom! Spotta på Kristus!

Men en av de kristna upplevde då hur Kristus talade till honom från bilden.
Ohörbart sade Kristus:

- Jag har redan räddat ditt liv på korset, jag skall rädda dig en gång till. Spotta på mig...

Jesus ger sitt liv som lösen.

Och Frälsaren lät sig förnedras en gång till, men saliven var inget hånfullt spott - det var en fördold kyss...

Soldaterna släppte de kristna fria. Deras stund hade ännu inte kommit.
Var finns de nu? Hur använder Gud dem i sitt rike?
Åh, om jag visste...!

Så, håll ut, alla vänner! Ge inte upp din tro. Herren är med dig.


Trofasta och kärleksfulla hälsningar från de apostoliska fäderna, via Evarestos och Markion samt min hand,

Helene F Sturefelt, en pytteliten andlig moder i en mycket liten stad i det minsta länet.

Dan Nielsen. Luk 23:24

P.S. Tavlan är målad av min vän Dan Damsgård, f d Nielsen, en frälst f d knarkare, nu välutbildad familjehemsterapeut.
Han är född på Polykarpos dag... märkligt sammanträffande.

Vad står det i citatet från Lukas kap 23:24? Slå upp!

P.P.S. Jo, visst har det flutit mycket blod i Egeiska havet... och gör kanske än i dag utan att det syns...

Egeiska havet i Sölvesborgsviken.