Ser bilisten att våren har kommit?
Nu grönskar det på äng och lid, nu doftar hela Gullberna Park av vår!
Den 7 maj är en magisk dag...
För 24 år sedan åkte jag in på förlossningsavdelningen och kom ut som nybliven mor.
Naturen stod och vägde, som om den väntade på det liv som skulle födas, ty allt kretsar ju kring lilla mig, åtminstone här en liten stund.
När jag några dagar senare tog mig ut med det lilla barnet, hade björkarna slagit ut - för min skull!
För vår skull.
Denna förhöjda livskänsla är för alltid sammanknuten med den 7 maj.
Det är nästan så man blir religiös...
Förundran och gläjde.
De vill etablera en gemenskap här i Karlskrona, med förhoppning att den skall växa till en församlingsgemenskap, med delandet av sakramenten.
Lyssnade och tänkte.
Jag erkänner att det tog hårt på mina krafter.
Dels att lyssna till ett föredrag i 2,5 timmar, i hög röstvolym om kyrkans historia.
Dels sedan fira en "lågmässa" - jo det hette så med färre liturgiska moment - på söndagen. Det var mycket fint. Och utmärkt predikan!
Men.
Solen sken in på altaret. Tecken.
Min intellektuella och andliga kapacitet gick såpass på högvarv att jag fått betala tillbaka till mig själv nu i några dagar...
Du får läsa föregående inlägg för att uppdatera dig.
Men är denna samfundsskapelse, NKK, verkligen en återgång till den ursprungliga kyrkan?
Varför nöja sig med att backa till tiden före år 1054, till den odelade kyrkan?
Är det verkligen en läkning av kyrkan när man inte kan dela nattvard tillsammans?
Då är det väl snarare ännu en splittring?
- Kom in och ät! ropar mamma.
- Nä vi vill inte, för du har lagat maten på fel sätt...
Jag vill inte.
All grupppsykologi vet att efter den "romantiska fasen" kommer stabiliseringen, sedan stelnadet och till sist döendet...
Det gäller både kyrkosamfund och äktenskap - om man inte ser till att hålla det vid liv!
Där har klosterrörelsen varit det andliga vattenhålet. Jodå, även för äkteskapets friskvård.
Det spelar ingen roll vilken kyrka vi tillhör, den stelnar förr eller senare!
Granen påverkas inte.
Nordiska Katolska Kyrkans präst Matteus Maria Furumalm sa att:
- Märkligt nog är det många från Livets Ord och pingströrelsen som söker sig till oss. De saknar sakramenten och riterna. De längtar efter historisk förankring.
Men då menar jag, Helene, att vi bör ta orden från bröderna i Taizé på allvar.
De brukar säga:
- Skapa nu inga nya "Taizéförsamlingar" när ni kommer hem! Då har ni inte förstått någonting av det vi sagt...
Nej, gjut istället liv i det ni har!
Det måste angå.
Gjut liv i det ni har...
Så sa förre kyrkoherden också till mig när jag kom till stadsförsamlingen för sju år sedan.
Det var sannerligen inte lätt, men det började med min egen glädje att fira högmässan...
Nu har nästa kyrkoherde tagit över, och glädjen sprider sig nu så pass att ingen vill missa en högmässa i Fredrikskyrkan... för det är där det händer!
Ja, det är så pass dragande att de som är ortodoxa kristna i vår stad också börjar komma!
De hittar hem...
Det är ikoner i processionen (det hade vi redan i vårt kyrkorum), det är rik liturgi, det är nattvardsfirande med största djup och allvar...
Så varför då starta något nytt... och dra dessa ortodoxa till en annan gemenskap... istället för att samlas under ett och samma tak och försonade fira mässa tillsammans!!??
Fredrikskyrkans altare.
Katolsk = För alla!
Ja, jag är katolik i betydelsen att jag vill att den kyrka jag tillhör ska vara "allmännerlig" - och det är den i Sverige!
71% är tillhöriga!
Ja, jag är ortodox i betydelsen att jag predikar rent och klart efter evangelierna, utan nya krav på människorna.
Men tyvärr, NKK, jag tror det är fel väg att gå genom att skapa ett nytt kyrkosamfund.
Alla de gånger jag själv tvivlar på Svenska kyrkan, då går jag tillbaka till den Heliga Skrift, läser Ordet och ber. Detta vill jag ska genomsyra allt jag gör i min tjänst, och i min vardag.
Jag nöjer mig inte med Rom eller Konstantinopel.
Jag vill ända tillbaka till vandringarna i Galiléen!!
Mitt Gulliléen...
Att samfunden blir mer och mer ointressanta visar ju många "frikyrkors" sammangående.
En glad händelse:
En ovanlig pilgrimsvandring ägde rum förra året som en försoningshandling mellan baptister och "statskyrkan".
Det var Ölmevalla-Landa och Frillesås församlingar i Göteborgs stift som vandrade tillsammans med Vallersvikskyrkan.
Det första vuxendopet 1848 splittrade baptisterna från kyrkan.
Nu var det alltså dags med en officiell försoningshandling.
Det är så vi skall arbeta, tänker jag.
Inifrån restaurera - både från kyrkosplittring och från smygande sekularisering.
Nu grönskar det i bönhus och kapell, nu doftar det - inte tvunget av rökelse, men av tända ljus och vitsippor.
Anemone Nemorosa prisar Skaparen.
Till sist:
Det allvarligaste är ändå det som visades igår på Vetenskapens värld.
Oerhört farliga miljögifter sprids nu ut i Östersjön och skadar fisk- och fågelliv värre än någonsin. Även i människor finns det spår av dessa miljögifter, som går rakt ut i blodet, inte i fettet, och accelererar i avkomman.
Det är gifter som bildas t ex när man tillverkar teflon och vattenavstötande kläder.
Hur kan människan vara så dum?
I ett annat inlägg kan vi fundera på sambandet mellan:
- monoteism och mångfald i naturen, contra
- polyteism och ensidig monokultur, där Mamon utrotar art efter art.
Och det enda som grönskar där, är giftalgerna...
Åhh!
Jag lekte krig med grabben... samurajen dödade dockan... men den blev levande igen när den fick lite mjölk... Då gäller det att inte rata det som bjuds.
Så enkelt kan det också vara.
Ät nu!
Helene Sture Vitsippefelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar