Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 29 maj 2013

MEN NÅGRA TVIVLADE


Har ni sett till nåt vatten här?

Nu ska båten i sjön. Hur skall det gå?

- Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra nämligen båtvagnens konstruktion!
Mod att förändra det jag kan, tålamod tålamod... vi spänner om remmarna lite...
Och förstånd att inse skillnaden.... hm?

Följ med till Sinnesromässan!
Kungsmarkskyrkan ikväll hade ett 30-tal människor fysiskt närvarande. Jag avskyr ordet "besökare", som om man tittade på, eller konsumerade lite tro...

Inlägget är bildsatt med den dramatik som det alltid är att få en båt från land till sjöss...
Var det lika svårt för lärjungarna?
Östergötland contra Galileen.

Jag tvivlar...

Kvällens tema: Att tro på sitt tvivel… eller tvivla på sin tro.

Gud, nu är vi här… Ge mig sinnesro, så jag kan tro på dig, lita på min medmänniska och visa mig själv omsorg.
Jag vill inte att mitt tvivel ska vara mitt credo! Herre, jag är så trött… hjälp mig växla fokus.

Vi sjöng psalm 532:
”Jag kom inte hit för att jag tror, jag kom hit för jag behöver dig...”

Britt G Hallqvists text gör en kullerbytta och visar att hjärtat är större än förståndet.
Och havet är större än båten... Den ena bär den andra.

Gladare kan ingen vara än jag som får bada snart.

Hur är det nu med detta att ”tro på sitt tvivel, eller tvivla på sin tro”?

Det står väldigt ärligt om lärjungarna i den scen där Jesus är på väg att rent fysiskt lämna dem, genom sin himmelsfärd. Matteus skriver:

DE ELVA LÄRJUNGARNA BEGAV SIG TILL GALILÉEN, TILL DET BERG DIT JESUS HADE BEFALLT DEM ATT GÅ.

NÄR DE FICK SE HONOM DÄR, FÖLL DE NED OCH HYLLADE HONOM, MEN NÅGRA TVIVLADE. Matt 28:16

Matteus hade kunnat låta bli att ta med detta om tvivlet. Han kunde ha slätat över problemen och förskönat lite att ”alla föll ned och hyllade Jesus”. Punkt.

Men har gör inte det. Bibeln väjer aldrig för det svåra.
Ärligheten finns alltid med, för att det har något att säga oss.

Kraft i ärligheten. El-laddning.

Kan det vara så att tvivlet inte bara är av ondo? Kan tvivlet föra något gott med sig?

Traditionen berättar ju om Tomas som kallades ”tvivlaren” för att han själv ville konstatera fakta, inte bara gå på hörsägen.

Denna hans noggrannhet förde honom så småningom längst bort av alla lärjungarna – han blev missionär i Indien!

Inget för båten. Men jag är hungrig, i Mjölby.

Så låt oss brottas lite med detta nu, att TVIVLA. Och vi lyfter in oss själva i sammanhanget.
På vem? På vad?

* Är det tvivel på själva uppdraget?

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR….

Käre gode Gud, det där är ”Mission Impossible”! Omöjligt.


* Är det tvivel på sig själv?
Jag kan inte, vill inte, vågar inte…

Det är skillnad på att tvivla på sin förmåga och att tvivla på sitt värde...

Jag kanske mycket väl vet min förmåga, men självkänslan brister.
Och om man inte upplever att man är värdefull, då spelar det ingen roll vilka gåvor man har - det blir inte förlösta.

Nej, mitt värde tvivlar jag inte på.

* Är det tvivel på Jesus?

Nej, jag tror faktiskt inte det. Inte när det gäller lärjungarna.
De hade själva sett och upplevt allt ifrån underverk och botande, till korsfästelse och uppståndelse.

Jag tror att tvivlet skaver någon annanstans hos dem.
Tvivlet kan ha många bottnar och orsaker, men en av de största är att vi har fel fokus:

- blicken är riktad på den egna kraften, som är = noll.

- och vi är fokuserade vid vad andra ska tycka om det vi gör.
Rädsla för vad grannarna ska tycka, eller för trakasserier, eller i andra delar av världen där man blir fängslad för sin tro.

Bara ingen tittar nu...

Tänk om Jesus hade sagt:

- Ni ska nu gå ut i världen och berätta om mig, men jag är ju död… så ni får klara det på egen hand…

Jag upplever att det är så som många kristna i Sverige tänker.
Det är en mycket liten tro… som inte alls bygger på Guds löften.

Nej, så här sa Jesus:

ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN.
DÄRFÖR UT…

Jesus talar i kraft av uppståndelsen, det nya livet! Och han sänder dem, oss, ut i Treenighetens namn!

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Det blev för mastigt.

Nu har jag slutat lyssna…tänker tvivlaren. Det blev för mycket ”kyrkiska”…
Ja, det har du rätt i.

Här kommer översättningen:

FADERN är ju Skaparen. Du är en del av den skapande kraften!

- Nej, tänker tvivlaren, jag bara förstör.
Mitt liv är inte bra. Det jag säger blir ofta fel, andra missförstår, jag är otydlig… Jag fattar fel beslut, säger ja när det skulle vara nej, och tvärtom.
Jag bara förstör… för mig själv… och andra. Skulle inte förvåna mig om jag förstör för Gud också…

Tvivlaren är på dåligt humör ikväll.

Någon håller...

SONEN är ju Försonaren. Kära Tvivlande, du har del i försoningen!

- Nej, säger tvivlaren, jag bara förstör det också.
Jag är född oförsonlig, arg och irriterad, på allt och alla. Alla är emot mig. Det finns ingen förlåtelse för mig, eller nån slags nystart. Det gäller bara andra.
Jag är så oerhört speciell i mina svårigheter, förstår du…

Tvivlaren är verkligen på dåligt humör.

Till och med tappat knuten...

ANDEN är ju Livgivaren; en Hjälpare som påminner om Guds kärlek.

- Nej, mina ord bara dödar, mitt känsloliv är dött liksom min tro… Det finns inget liv i mig…. eller jo…. det gör det ju. Vad sa du egentligen? Finns det en Hjälpare?

Tvivlaren hejdade sig lite.
Överdriften blev för stor. Finns det liv, finns det hopp.
Där ser du! Alla i...

Till alla Tvivlare, till oss alla, en viktig poäng:
Om du ”tror på ditt tvivel”, då leder det dig in i en återvändsgränd.

Men om vi ”tvivlar på vår tro” på så sätt att vi låter tvivlet hjälpa oss att söka djupare svar, då finns det en väg fram!

Tvivlet är ett medel. Inte ett mål!
Gud kan mycket väl välsigna vårt tvivel och leda det till en ännu större tro, med djupa insikter.

Ligger bra i djupet.

Vi vänder på perspektivet och låter Gud ta våra tankar.

Tänk om Gud tvivlade på oss människor… Då skulle livet sluta idag, precis som det gjorde på Noas tid.

Men Gud har fortfarande en tro på att vi kan och vill leva i denna relation – med honom, med varandra och i tro på oss själva. Det går.
Så tänker jag.

Nu vill jag spetsa till det lite för att skaka Tvivlaren:
Det är inte vad vi tycker som är intressant, utan vad Gud säger i sitt ord!
Våra åsikter leder inte till tro, vi kan tycka vad vi vill, det är ändå inte det som är centrum.

JAG ÄR MED DIG TILL TIDENS SLUT! säger Jesus.

Detta löfte vill jag gärna bygga min tro på!
Det går att leva på, det går att dö på. Ja, det går att uppstå på...

Uppstår, ur vattnet.

Låt oss be.

Käre Gud, hjälp mig då att våga byta fokus, att släppa tvivlet och istället lita på din Skaparkraft, även i mitt liv, lita på din Försoning, även i mitt liv, och ta emot Andens hjälp, även i min situation.
Amen.

Psalm 690 får avsluta:
"Intet kan mig skilja från Guds kärlek, intet kan min skilja från Guds nåd...."

Helene Sture Gullan Tvivelsfelt,
- som tvivlade på att båten skulle komma i sjön, men fick se att även detta vatten bar...

Eller... ?
Jag tror, hjälp min otro!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar