TILLSAMMANS med MODEUS - om gudstjänstgrupper

Torsås kyrka i vacker skugga.

- Vill du följa med på församlingsdag med Fredrik Modéus, frågade maken milt.
Torsås församling inbjöd till uppmuntran att starta gudstjänstgrupper utifrån Modéus modell i Lunds Helgeands församling.

Orkar jag? Kan jag sitta still så länge? Finns det mat jag kan äta? Har hjärncellerna tillräckligt med batteri...?
Det måste vara välkända grejer, annars går det inte.

Redan i foajén till Olofsgården blev det vänliga kramar från kyrkvärdar och förtroendevalda. För många år sedan sökte jag en tjänst där, så Torsås känns lite som hemma.

- Åh, en gammal Lundastiftare! utbrast Fredrik och vi hälsade hjärtligt på varann.
Vi befann oss ju utanför territoriet, i Växjö stift...

Från studentlivet minns jag Fredrik och hans broder Martin som två särskilt begåvade teologer. De hade en lätthet och en vänlighet mot alla, som nu visar sig även vara framgångsrikt i karriären...
Kunskap, värme och en närvarande blick är en oslagbar kombination.

Hur Gårman till en levande kyrka?

Jag delar gärna med mig av de punkter som han lyfte fram:

1. Vad är en församling? Jo, människor som firar gudstjänst.

2. Församlingsutveckling handlar om gudstjänstutveckling.

3. Gudstjänst handlar om Delaktighet.

4. Delaktighet fungerar när gudstjänsten känns igen från söndag till söndag.

5. Delaktighet handlar om Relationer.

6. Det vi gör, gör vi för att världen skall leva.

Självklarheter? Jag tittade ut genom fönstret och såg Torsås kyrka inbäddad bland gula lönnlöv.
Men motsatsen gör det tydligt:

Vägen till kyrkan.

1. En församling är bara där man är skriven. Kristen gemenskap är ointressant.

2. Församlingsutveckling handlar bara om en massa aktiviteter.

3. Gudstjänsten är bara de anställdas angelägenhet.

4. Kyrkan satsar på en massa olika temagudstjänster, som tar mycket resurser, men sen får man börja om på ruta Ett igen.

5. En delaktighet som inte vågar bli personlig och bry sig om medmänniskan.

6. Det kyrkan gör, gör den för sin egen skull...

Jo, så har det varit... Men så vill vi inte ha det!
När vi slutar tala om vad "folk vill ha" eller "vad andra tycker" så blir det mycket mer närgånget:
- Vad vill jag själv ha ut av gudstjänsten?
Svara ärligt på det!

Var ärlig! Annars kommer vi ingen vart.

För egen del går jag endast till den kyrkan där jag vet att predikan är god:
- beskriver min verklighet OCH djupdyker i Bibelns ord och klargör både Lag och Evangelium.
De predikanter som fastnar i psykologiserande eller förminskar vem Jesus är, får inte min närvaro!

- Lovsången måste få flöda, liksom bönen. Gärna en rörelse i rummet så man inte stelnar till i bänken.

Med glimten i ögat och sin torra humor sa Fredrik Modéus:
- Strukturer är viktigare än människor... Alltså, tänk er ett fotbollslag; om det inte finns kantlinje och mittlinje, då vet de inte hur spelet ska gå till. Dessutom måste positionerna vara klara!

Många församlingar kommer ingen vart för de som är i ledande ställning har inte skapat dessa strukturer, som ska bära människors engagemang.

Igen tänker jag med stolthet över våra församlingsbor som bär Sinnesrogudstjänsten. Om prästen skulle bli sjuk, så fixar de den ändå!

Mer finns att läsa i Fredrik Modéus bok "Mod att vara Kyrka".

Herr Gårman. Fru Gårman. Hur Gårman?

Fyllda av många goda tankar gick vi, några timmar senare, över till kyrkan för att fira högmässa.
Hm, få se nu om det blir någon delaktighet!

Jodå, två tanter bar processionsljus, där den ena hade hängt handväskan på kryckan och höll ljuset i den lediga handen...
Men nej, varför var det en av prästerna som bar själva processionskorset?
Och ja, tre konfirmandtjejer fick bära nattvardsgåvorna.
Kyrkoherde Rune Olofsson började roligt med att sjunga in sig på söndagens tema:
- Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, ju gladare vi bli!
Lätt och ledigt ledde han oss igenom högmässan.

Sälj inte alla prästgårdarna! Här bor Rune.

Några ord från predikan:

- Är det skillnad på "att komma tillsammans", "att vara tillsammans" och "att leva tillsammans"? frågade kyrkoherden i Söderåkra, Anders Hedlund, och besvarade själv sin fråga:
Ja, att umgås en kväll är bara roligt, att umgås lite längre på en bussresa t ex, kräver mer, men att verkligen leva tillsammans kräver mycket mer av oss, förstås.

Och i evangelietexten blev Jesus avbruten i sin undervisning av att hans mor och bröder knackade på...
De ville kanske tala honom tillrätta? Läs mer i Markus 3:31-35.
Mycket provocerande sa Jesus:

- VEM ÄR MIN MOR OCH MINA BRÖDER?
Nu handlade det inte om blodsband, utan Jesus utvidgade familjebegreppet:

- DEN SOM GÖR GUDS VILJA ÄR MIN BROR, SYSTER OCH MOR.

Det för oss tillbaka dit där vi började.
Vad är en församling?
Jo, de som sätter Guds vilja i centrum för sina liv, som uttrycker det i gudstjänstlivet och som sedan visar det i handling.

Nej, Jesus hade ingen fru.

När maken och jag väl var hemma igen, var vi nöjda med dagen i Torsås.
Vi kopplade av framför varsin dator... tillsammans... och han ropade:

- Jesus hade ingen fru! Det var bara en förfalskning av gamla koptiska texter av Tomasevangeliet!
Där gick gränsen för "tillsammanslivet" - - -
Kolla själv med den engelska tidningen The Guardian...

De bästa Tillsammanshälsningar från Helene Sturefelt,
- som idag ska ge sig på att göra kåldolmar...

... nej inte med lönnlöv!