En annan synvinkel.
Å andra sidan.
Detta är en fortsättning på gårdagens inlägg om Lars Vilks rondellhund och mötet i New York med SION - Stop Islamizartion Of Nations.
Frågan måste ställas:
- Varför blir muslimer så våldsamt aggressiva när islam synas i sitt innehåll?
- Varför är det så sällan deras ledare ber om ursäkt för de våldsamma vredesutbrotten?
Jag tänker jämföra med den mest aggressive lärjungen som Jesus valde ut: SIMON ZELOTEN, och se om det går att få fram någon kärna bakom överstyrda reaktioner.
Låt stenarna ligga.
Denne lärjunge Simon "ivraren" (inte Simon Petrus) hade ett militärpolitiskt Messiasideal.
Han omnämns i Matteus 10:4 och Apg 1:13.
Jesus valde med omsorg ut sin lärjungakrets ur den större skaran av 70 personer.
Två av lärjungarna hade motsatt ideologi:
- tulltjänstemannen Levi gick romarnas ärenden och var avskydd... Han fick senare namnet Matteus = Guds gåva, för att markera omvändelsen.
- och den aggressive Simon ivraren... som säkert hade mycket svårt för Matteus.
12 män ur den lägre samhällsklassen, i olika åldrar och med en lukt av fisktran och svekfullhet, valde Jesus att utbilda till apostlar under tre års tid.
De var glömska, arga, fyllda av otro och tvivel, de höll fast vid falska tänkesätt, de var fega och skrytsamma och hindrade barnen från att komma till Jesus. Och så vidare.
Men Jesus älskade dem!
En del kallar detta för det första kristna underverket - att forma dessa omogna män till att bli en stark enhet, så stark att de gick ut i hela världen och förkunnade Guds villkorslösa kärlek.
Korsväv. Uppsala domkyrka.
Han gjorde inte om Simon, men han avslöjade aggressivitetens konsekvens och visade att det leder bara till mer död.
- Om man inte tar emot era ord så lämna den staden, och skaka bort dess damm från era fötter.
Så undervisade Jesus. Matteus 10:14.
Och har man mött Sanningen i egen hög person, behöver man inte "bevisa" något...
I kärlek så talar sanningen för sig själv.
Exempel:
Jesus blir förhörd inför Stora Rådet.
Översteprästerna försökte få fram något falskt vittnesbörd mot Jesus så att de skulle kunna döma honom till döden. Men de lyckades inte, trots att det uppträdde många falska vittnen.
- Har du inget att svara på deras beskyllningar, frågade översteprästen.
Men Jesus teg.
- Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son!
Jesus svarade:
- Du har själv sagt det.
Fortsättningen kan du läsa i Matteus 26: 57-68.
Jesus möts av maktens aggression. Han svarar med tystnad.
När han sedan väl talar, då låter han anklagaren själv ha svaret i sin mun.
En stund senare får han ta emot stryk, spott och slag.... Men Jesus möter även det med tystnad.
Han vet att segern kommer. Men inte genom våld.
"Icke jag utan Gud i mig".
Dag Hammarskjölds fredsälskande credo.
Jesus är min herre och Mästare. Jag vill vandra i hans fotspår.
Men jag kan inte alltid... Ingen kan.
Det är lätt att känna igen sig i Simon Ivraren. Världen talar ju de snabba lösningarnas språk.
Zeloterna blev orsaken till ett upplopp mot romarna år 66 f.Kr, vilket sedan ledde till Jerusalems förstöring år 70 e.Kr och utplånandet av den judiska staten.
Men en arg reaktion har också bakomliggande psykologiska aspekter.
Är det inte så att om man vet att man har fel, men hamnat i en återvändsgränd, och är stolt och inte vill erkänna sin felbedömning... då blir man aggressiv... väldigt aggressiv...
Korset - vredens sista utpost.
Uppsala domkyrka.
På 600-talet e.Kr ville Muhammed samla alla beduinstammar till en större gemenskap.
Han var influerad av de judiska och kristna folkgrupper som fanns runtomkring.
När han inte blev accepterad som profet hos dessa grupper, särskilde han sig och utvecklade kulten vid Kaba kring Allah.
I början fredligt, för att vinna anhängare, sedan alltmer våldsamt.
Vill du läsa mer:
http://www.gluefox.com/orel/orel7.shtm
Nej det är bara 3G-masten på Gräsvik.
Många ärliga gudslängtande muslimer har Koranen som sin värsta fiende. Där står om Allah, som är nyckfull och är god mot vem han vill - och man kan aldrig vara säker på Allahs eventuella kärlek.
Ännu ett tecken på de aggressivas gemenskap är att det finns ett hot:
- Om du lämnar oss har vi rätt att döda dig.
Vad säger det? - - -
Kärlek, sanning och frihet hör ihop.
Evangelierna berättar att många lämnade även Jesus.
De stod inte ut med att höra hans ord om personligt ansvar, att det inte räckte med att offra lite i templet och sedan fortsätta leva som vanligt...
Och de fick gå.
Men kärlekens exempel drar människor till honom, genom alla tider, än idag.
Hoppet för muslimerna är att de är Abrahams barn, liksom både judar och kristna.
Det finns ett löfte knutet till Abraham att Gud vill leda sitt folk fram till klarhet.
Varje gång en muslim tar namnet "Isa" i sin mun, ber jag att de ska få möta Jesus själv och hans helige Ande. Och att de ska finna sinnesro:
- Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Hos Jesus finns en väg ut ur aggressionens återvändsgränd.
Det finns en öppen dörr av försoning, frid och lämna det gamla livet bakom sig.
Det har vi alla gjort, lämnat det gamla bakom oss, vi som har mött kärleken hos Jesus.
En välsignad kapitulation inför den Gud som älskar villkorslöst.
Nu ser jag!
Till sist:
Kyrkans Tidning, som är politiskt korrekt, skriver på sanma sida med glädje över hur moskén i Fittja snart kan få tillstånd att basunera ut sina bönerop. Det tycker kyrkoherden i Botkyrka är ett bra exempel på samförstånd.
I stycket nedanför berättar sedan KT indignerat om två iranska kvinnor, Amireh och Zeinab, som har konverterat till kristendomen men ska utvisas. I Iran kommer de att mötas av dödshot från den muslimska regimen...
Vilken motsägelse!
Ena stunden uppmuntar man det positiva med att den nyckfulla, villkorade kärleken ska basuneras ut och Koranen skall läsas...
I andra stunden är man upprörd över att de som lämnat denna religion, ska utlämnas till dess negativa konsekvenser...
Tunnelseende. Återvändsgränd.
Men det är allvar, och att vara tolerenat mot de intoleranta är inte den väg jag vill gå.
Bönens väg är bättre, och samtalets.
I den demokratiska frihetens namn uttrycker jag min åsikt, och fortsätter samtalet med de muslimer jag har i min närhet.
Käre Gud, låt oss vara ivriga att hjälpa varandra finna Dig, Du som är Ande och Sanning.
Förlåt oss alla aggressiva handlingar, oavsett vem vi är.
Hjälp oss att stå emot alla former av hot.
Giv oss det sinnelag som Jesus hade.
De bästa hälsningar till er alla,
Helene Sturefelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar