Är alla med?
När jag var tonåring så var Tintin favoritserieboken. Min bror och jag kivade om vem som skulle få läsa först.
Det har blivit ett väldigt rabalder i dagarna om just Tintin i Kongo, där både text och bild andas okunskap och aningslöshet.
De svarta infödingarna tecknas gulligt som bärare åt Tintin och hans följe.
Är detta rasism?
Nej, det är inget medvetet förtryck. Bara just aningslös.
Och det kan vi alla vara när vi försöker uttrycka det som vi inte riktigt känner till.
Jag kan förstå de belgiska konogleser som reagerat och menar att dessa böcker måste tas bort.
Svarta och vita i samma bukett.
Nidbild? Nej, bara en schablon. Inget att gå igång på.
Om jag går till mig själv så har min bild av afrikaner inte alls påverkats av en fantasifull tecknare på 1930-talet...
Menar Tintinkritikerna på allvar att dessa teckande serier är skadliga?
Tintin är inte här.
Min bild av Afrika har "tecknats" av flygmissionen MAF och evangeliska fosterlandsstiftelsen EFS.
Jag minns alla dessa missionsmöten med långa predikningar, diabildsvisning, kollekt och ibland en gäst från Tanzania - det var spännande för en oberest tonåring.
Det var Afrika på riktigt!
Flygmissionen MAF gör ett fantastiskt arbete. De "krigar" mot sjukdomar och svält, analfabetism och hopplöshet.
Den moderna missionen av idag har "vapen" som heter läkare, mediciner, mat, undervisning och evangelium.
Och nej, det handlar inte om makt. Det handlar om Guds kärlek i praktisk handling.
http://www.maf.se/
Hjälpen kommer från ovan.
Om vi tar bort allt som gör motstånd mot vår uppfattning, då får vi ta bort nästan all litteratur!
Då får vi förbjuda Bibeln också... vilket en del kritiker menar.
Nej, alternativet är att söka mer kunskap. Lära känna andra tidsepoker och andra sätt att tänka, än vårt eget.
Visst ska vi vara vaksamma mot rasism. Men varifrån kommer den ängsliga hållningen?
Tintin i Kongo...
Är det korrekthetens ryggradslösa hållning som förblindar oss?
Istället för rädsla - möt detta med kunskap.
Vilken möjlighet att berätta om kolonialtiden, berätta om oförstånd, högmod och dumhet - både från samhällets sida, och från kyrkans.
Samt att försöka avslöja dagens fördomar. Tintin som lärobok - varför inte?
Där är ju jag!
Avslutar med en berättelse från Florens i Kamerum - Svenska bibelsällskapet har ett projekt i Västafrika som heter Good Samarian.
Jag kände att mitt liv höll på att falla samman när jag fick veta att jag var hiv-infekterad. Jag ville avsluta mitt liv.
Men en vän gav mig ett häfte med bibelberättelser, Good Samarian. Jag gick in på mitt rum, låste dörren, och läste.
Medan jag läste kände jag sakta hur depressionen och förtvivlan långsamt började släppa sitt grepp.
Skulle det vara möjligt att fortsätta leva ändå?
Jo, andra har klarat det, jag är inte ensam.
Florens insåg att livet var värt att leva, trots allt, med Guds hjälp.
Här är det inte den svarta afrikanen som bär "den vite mannens väska".
Det Bibelsällskapet berättar är tvärtom, den "vite mannens" kunskap som vill bära den utsatta afrikanens börda.
Det bästa är att missionen nu kommer i retur - med stark och glad Gudstro från Afrika, till kalla andligt torftiga Sverige.
Välkomna.
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar