RUT RÄFSADE MINA LÖV!

Underbara höstdagar hemma.

I min enkla vardag här hemma lever jag nära både natur och bibelord.
Idag sammanföll de på ett fantastiskt sätt.

Kommer du ihåg berättelsen om Rut i Gamla Testamentet?
Hon dök upp i min trädgård... men hon var från Pakistan.

Bakgrunden är mer än 3000 år tillbaka i tiden.

En familj i Betlehem tvingas utvandra till Moab på grund av hungersnöd.
Sedan mannen och sönerna dött, återvänder hustrun Noomi till sitt hemland.
Hon ber svärdöttrarna att stanna kvar hos sina mödrar, men en av dem - Rut - älskar sin svärmor över allt annat, och följer med henne.

De kom tillbaka just när kornskörden började.

För att försörja sig får Rut plocka säd efter skördekvinnorna på en släktings åker.
Hennes trofasthet belönas...
Hon säger till Boas, som så småningom blir hennes make:

- Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?

Läs den underbara berättelsen! Mellan Domarboken och Samuelsböckerna finns denna 4 kapitel långa kort-roman.

- Håll dig till kvinnorna här.

Jag har sagt till karlarna att inte röra dig...

Tillbaka till nutiden.

Här i Gullberna Park finns ett gammalt hospitalområde som har nya hyresgäster, bland annat Litorina folkhögskola.
Där ligger SFI, Svenska För Invandrare.
Vid busshållplatsen ser man många människor från världens alla hörn.

Idag var jag ute och räfsade löv. Syre till huvudet och träning för den brutna handen.
Jag älskar lövens sakta singlande mot marken och att se hur gräset blir allt mer gulprickigt.
Det vissna manar till vila och lugn.

Plötsligt hör jag en röst:
- Hej, kan jag helpa dig?

En söt, ung kvinna med svart hår stannar till.
Jag stannar upp och tänker ja, nej, ja, nej... javisst varförinte?
- Jag komma från Pakistan, säger hon och ler. Läser svenska.
- Vill du verkligen hjälpa mig? frågar jag.
- Ja det vill jag.

Snabbt hämtar jag trädgårdshandskar till henne och med lätthet får hon ned alla löven i korgen.
Jag räfsar, hon bär och tömmer, jag räfsar...

Snaart faller du... i goda händer!

Vad är det som händer?!

En invandrarkvinna söker kontakt, frimodigt erbjuder hon sig att hjälpa till.... Det är stort!
Modigt! Medmänskligt och mycket vackert!

Hon berättar om sitt hemland, om regnet som faller bara ibland och då går alla ut och njuter av det!
- Men så gör ni inte här, sa hon, min man har bott här i fem år och är trött på allt regn som kommer. Nu stannar han inne! Ha ha!

Hon berättade om sina krukväxter som hon vattnar ihjäl...
- Vad är det för fel?
- Du måste låta dem torka ut innan du häller på nytt vatten.
- Aha... Hemma i Pakistan är det så torrt att vi måste vattna varje dag. Men inte här?

Det var en underbar stund i det milda oktoberljuset, och när min gräsmatta åter var grön, då gick jag och hämtade en liten krukväxt till henne.
- Ta den här, det är en liten ros. Vattna bara när den är torr!
- Åh, får jag den? Tack!

En kram och ett God Bless You! Så tog hon jackan på sig och försvann...
- Vi kanske ses igen!
- Ja, då ska jag bjuda dig på te! sa jag och vi log mot varann.

Ett möte mellan kvinnor från olika delar av världen, mellan en Rut och en slags Noomi...
En omedelbar kärlek, en vänlighet rakt på sak.
En sann religionsdialog, i vardagen.

Och det var hon som tog initiativet... att bli vän... att bli integrerad.. att våga tala det främmande språket och att räfsa i en rik kvinnas trädgård...

Rent och fint.

Många känslor for runt i mitt huvud, och jag gick in, duschade och läste hela RUTS BOK.
Rut sa till sin svärmor, ett kärlekens credo:

TVINGA MIG INTE ATT ÖVERGE DIG OCH VÄNDA TILLBAKA.
DIT DU GÅR, GÅR OCKSÅ JAG,
OCH DÄR DU STANNAR, STANNAR JAG.

DITT FOLK ÄR MITT FOLK,
OCH DIN GUD ÄR MIN GUD.

DÄR DU DÖR, VILL JAG DÖ,
OCH DÄR VILL JAG BLI BEGRAVEN.

HERREN MÅ GÖRA MED MIG VAD SOM HELST - ENDAST DÖDEN SKALL SKILJA OSS ÅT.
                                           Ruts bok kaptiel 1:16-17

Axet ger tiofalt igen!

Må detta korn av frimodighet bära riklig skörd, till dig, till oss, kära syster från andra sidan klotet!

Respektfulla hälsningar,
Helene Sturefelt