HIGHWAY TO HELL - FRED!

Ta det lugnt.

Motorväg till helvetet - ja, den väg som leder till fördärvet är bred, mycket bred.
Full fart framåt! Ingen hänsyn, ingen eftertanke.
Jag ska fram, bara jag, jag, flytta dig sa JAG!

Har du blivit bogserad någon gång? Fått moterhaveri?
Själv suttit vid ratten och dragit en hjälplös stackare bakom dig?

Säkerhet.

Jag tackar Gud att vi inte blev överkörda av den stora buss (skolbuss dessutom!) som körde om oss på infartsleden.
Bussen låg till vänster om oss men svänger höger, mitt framför fronten, för att komma över på avfartsleden...

Alternativet var att sakta in, lägga sig bakom oss och sedan svänga höger.
Det skulle ha tagit 2 sekunder längre.
Nu riskerade han både sitt eget men framför allt våra liv.
Idiot!
Min bogserare var tvungen att bromsa, jag kom farligt nära och drog i handbromsen...

Motorväg - bred musiksmak.

Highway to hell.
AC DC beskriver på 3 minuter och 26 sekunder den resa som den gudsfrånvända egoisten gör.

Vägen som till himlen bär är smal. Och långsam.
Den tar tid. Och hänsyn.
Minns du den gamla folkvisan och psalmen:

"GÅ VARSAMT MIN KRISTEN GIV AKT PÅ DIN GÅNG.
DEN VÄGEN ÄR SMAL OCH DEN PORTEN ÄR TRÅNG,
SOM LEDER TILL LIVET, OCH DE ÄRO FÅ
SOM FINNER DEN VÄGEN OCH VILL PÅ DEN GÅ"
                                   Sv Psalm 565

Skridskor, grön farled.

Bilkörning är ett nödvändigt ont. Mest bara ont.
Inte alls nödvändigt.

Efter en stärkande portion knäckebröd, laxgryta med grönkål (!) samt en chokladbit - utan russin - till kaffet, gick jag ner till båtbryggan.
Vinden blåste nordan och jag gav mig ut på havsisen för att svalka mig.
Bli ett med naturen. Känna farten.

Jag dansade med Gud mellan farleds-markeringarna!
Tjo hoo!

Med långa skär i tretakt vinkade jag till Kristians hus, tvärs över kanalen.

"Halv åtta"-Kristians hus, hej!

Två tankar till.

Fick en hälsning från Vimmerby där en man blivit helad på ett förunderligt sätt.
Läkarna gav inte mycket hopp, men en kraftsamling av bedjande människor påverkade händelseförloppet så att läkarna häpnade.
Idag är mannen snart återställd. Jag gläder mig med er!

Bönen stärker oss.
Men vi har ingen kontroll över Gud.

Det enda vi kan göra är att öppna oss för Guds välsignelse och nederkalla den över varandra.

Hitta farleden.

Den andra tanken är en mycket hoppfull bild från Kairo, publicerad i Kyrkans Tidning, nr 6/11.
Många, många ber för Egypten just nu, för demokrati och samexistens.

I fredags ställde sig kristna i en skyddande cirkel runt bedjande muslimer på torget.
Samma sak hände på söndagen, då var det muslimerna som ställde sig skyddande runt de kristna, medan de hade gudstjänst.

Detta är den sanna bilden av religion.

Men så fort maktens män tar tag i heliga ting, blir det fördärvat och korrumperat.

Det finns inga "religionskrig", det finns bara bruk och missbruk:

- missbruk av religion är där den brukas som medel för att nå det egna politiska målet,
- medan det goda bruket av religion använder Gud som medel för att nå människan, samtidigt som Guds kärlek också är själva målet.

Highway to - heaven?
Det finns inga breda, enkla vägar till himmelen och till freden, men detta att skydda varandra visar religionens kärna.
Det är människor som sträcker ut sin hand till varann, oavsett ras eller annan tillhörighet.

Låt varje andetag vara en bön.

Highway på isen-hälsningar,
Helene Sturefelt