UTAN SANS

Samlad sans.

Jag är utan Sans. Jag har letat överallt, men jag hittar den inte.
Sansen.
Den skulle ju komma ut, sa humanisterna.
Deras sansade tidning SANS.

Så jag får vara sanslös och gå emot mina principer och kommentera det jag själv inte har läst...

Christer Sturmark ger sig nu in tidningsvärlden för att ge en "klar världsbild" utan religion.
Han tycker det är sansat.

Han ondgör sig över vad religionen kan ställa till med vad gäller förtryck - kan jag be och få en prenumeration!
Här håller jag nämligen helt med honom.

Problemet för Christer Sturmark måste däremot vara Den Goda Religionen.
Den sansade tron.

Problem för Sturmark...

Vad ska humanisterna - som har människan som högsta mått - göra av alla oss som fått vårt liv förvandlat av Guds kärlek?

Det är sanslöst vad egoistisk man kan vara när man har sig själv som högsta mått...

Gud har många gånger korrigerat mig och mina beslut genom att helig Ande (samarbetar med samvetet...) viskat alternativa handlingssätt.
Jesus på korset som offrar sig för världen är en bild som dyker upp i de mest olämpliga sammanhang:
- när man vill behålla alla sina pengar för sig själv...
- när man vill ha all tid för sig själv...
Och så vidare.

Kristus för Christer!

Jag tycker om ordet Apologetik.
Det betyder "försvar och rättfärdigande av en världssyn gentemot iifrågasättande."

Christer Sturmark: om inte vi kristna fanns, skulle du inte ha något att bråka med.
Men jag behöver inte humanisternas åsikt för att förkunna Kristus!

Ni har liksom inget eget att komma med, i mina ögon.
Medan jag kan berätta med hela mitt hjärta om Kristus!
Oavsett vad världen säger.

Fakta försvinner inte bara för att man blundar.
Gud fortsätter att älska världen, även om vi bombar den sönder och samman, eller förnekar Honom.

Kvällsmässa, Rosenkransaltaret.

På tal om det.
Ikväll satt jag på mässan i Klosterkyrkan i Vadstena och bad för Libyen och Egypten.

För alla muslimer höll jag mina händer kupade som en skål, och tänkte att de var och en fick bada i Guds nåd - i Jesu Kristi försoningsblod... för att slippa bada i våldsblod...

Jag bad om beskydd, om hjälpsamma händer tvärs igenom grupperingar, jag bad om seger för demokratin.
Jag bad om försoning.
Jag bad om sans.

Död hertig.

Jag har fortsatt titta lite på TV 4 Play "halv åtta hemma hos mig" för att kolla vilka menyer de bjuder på.
Tänk att jag vågade servera knäckebröd när alla andra satsar på löjrom, hummersoppa och grillad halloumi!
Det kan bara vara dirigerat från ovan...

Jag såg en ordvitsmeny en gång, där man lekte med de franska ordet sans, som betyder "utan", och det franska ordet avec, som betyder "med".
En avec betyder i dessertsammanhang att man vill ha kaffe med nåt starkt...

Kyparen frågade:
- Vill ni ha kaffe med avec? Eller utan?
- Utan avec? Är ni utan sans?!
- Nej... jag bara undrade om ni ville ha...
- Självklart ska vi ha vårt kaffe med avec! Sanslöst vore det väl annars.

Kristna kaffemän avec sans...

Jag fortsätter leta efter humanisternas tidning Sans.
Utan vett vill jag ju inte vara.
Under tiden läser jag om Paulus. Han satt fängslad och skrev till Europas första kristna, i Filippi:

".. de flesta har genom min fångenskap stärkts i sin tro på Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mera oförskräckt än förut.

Visst finns det en del som förkunnar Kristus för att de är avundsjuka och vill ställa till bråk.

En del, däremot, har goda avsikter, och de förkunnar med kärlek: de vet ju att jag är satt att försvara ("apologeia") evangeliet.

Men de andra är bråkmakare och talar om Kristus, inte av rena motiv, utan för att göra det svårare för mig i min fångenskap.
Än sen?
Falska eller hederliga syften - i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över."

Så skrev Paulus, ca tjugo år efter Jesu uppståndelse.
Jag tycker mig läsa en hälsning till herr Sturmark mellan raderna...

Tänk vilken skillnad det kan vara mellan -mark och -felt... som en vän skrev till mig.

Sanslösa hälsningar, med avec!
Helene Sturefelt