Varmt och kallt.
Det var dags för Bröllopsmässa igen.
Snön har smält och den mjuka marken svalde smältvattnet lätt. Men nu lägger sig frosten över den oskyddade barmarken och tjälen börjar bita sig fast.
En sinnebild av vårt inre?
Oskyddad, mot relationsfrost? Nej, det vill jag inte tro.
Nakenmodeller på Stumholmen.
Marinmuseet i Karlskrona bjuder på en historisk miljö med krutrök och mäktiga galjonsfigurer.
Det frasade av siden och glittrade av spetsar och blänkande ringar.
Blommor, tårtor, förväntningar, krav och glöm inte... hjälp! Jag vill inte!
Det blir inget bröllop, vågar inte, orkar inte...
Var är utgången?
Lugn!
Alltför högtflygande krav?
På våra skyltar stod det:
"Enkelt" - "Gör det enklare!"
Det enda man egentligen behöver är hindersprövningen från lokala skatteverket, ringar och kläder på kroppen... och två vittnet.
Efteråt kan man dricka gott kaffe på Gylles!
Good Enough.
Där låg Frälsarkransarmbandet och uppmuntran att pilgrimsvandra.
Många slappnade av och drog en lättnadens suck.
När man gått igenom hela utställningen och kom in i galjonshallen så stod vi där i hörnan, med Stadsförsamlingens gyllene brudkrona - och mina knäckebröd...
På plats.
Jodå... hej hej! Här står jag - knäckebrödsprästen, ha ha!
Jag behöver fler lördagar.
Hur ska jag hinna viga alla som har frågat?
- Ärligt talat, sa någon, att gifta sig har blivit ett enda stort jippo!
- Ja, vart tar känslan vägen? Det innerliga?
Och jag sa:
- Äktenskapet i sig är större än festen.
Där festen tar över är det lätt att man glömmer glöda varandra...
För vem glöder du? För vad?
Nä, jag ska bara fixa lite först och beställa och riinga..
- Hallå, jag älskar dig, kan du vara snäll och titta på MIG, tänker mannen, och inte bara din önskelista!
Är jag bara ett medel för ditt mål?
Är det inte jag som är målet? tänker mannen och linkar efter den blivande bruden...
Inte bra.
Bästa brudgum, jag står på din sida!
Detroniserad - av bruden.
Sofia Loell lotsade alla modellerna med varm hand och härligt leende.
Stil, rak hållning, spray i håret, nerver under kontroll...
Och längst bak stod jag, som en joker...
Party, party!
Party-fras.
Och när alla vackra brudpar gått in bakom kulisserna sa Sofia och tittade på mig:
- Men här har vi någon vi känner igen... Helene från Halv åtta!
Här gäller det att göra som tjuren Ferdinand, tänkte jag, skutta in glatt - men helst inte bli utdragen i svansen!
Och upp på catwalken kom jag, svartklädd, med mitt lilla knäckebröd på bricka med grön servett...
Entré!
Folkets jubel.
- Det viktigaste är att vara ett bröd för varandra! Livets bröd! Guds välsignelse till er alla.
Applåder. Glada skratt.
Pricken över i:et.
Knäckebröd... eller tårta?
tack för idag, en underbar dag!
Välsigna alla möten, alla förhoppningar.
Hjälp oss var och en att sänka förväntningarna på varandra och inte tro att vi är gudar för varann...
Bara DU, Herre, kan fylla hjärtat helt och fullt.
Amen.
Och när strålkastarna slocknat är det så lätt att den stora tomheten infinner sig.
Men så är det inte för mig.
Värmen från Guds Ande är kvar. Närvaron från Jesus Kristus är som en levande källa inom mig.
Tro, hopp och kärlek.
Jag cyklade hem i solnedgången... och såg hur det öppna vattnet nu frusit till en kärn-is, en sådan is som bär ända in i himmelen!
Helene Sturefelt
- jokern.
Kärn-is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar