HALLOWEEN och kelterna

I väntan på fångst

Den 31 oktober är en intressant dag.
År 1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser på slottskyrkans dörr i Wittenberg.
I italienska och spanska almanackor ihågkommer man denna dag Urbanus, skriver Alf fHenriksson i "Årets alla dagar".
Denne påve Urbanus tillrättavisades av Heliga Birgitta. Han smorde kråset i franska Avignon, och hon menade att han skulle flytta tillbaka till Rom och sköta sitt jobb... och ge henne tillåtelse att bygga klostret i Vadstena.

Vadstena i ljus och skugga.

Den 31 oktober är även den dag då skörden var slutförd och vinterhalvåret började.
Sedan 1997 har vi i Sverige lärt oss stava till Halloween - då tog den här anglosaxiska traditionen fart hos oss.

Är det bra?
Ja, det är bra att vi rädda svenskar får möjlighet att bearbeta döden.
Barnen får leka Död, tonåringar klär ut sig och vi vuxna förfasar oss... eller?

Men jag vill inte att det ska blandas ihop med Allhelgonahelgen.
Det är något helt annat!
Halloween ska vara just idag, annars kan man låta bli.
I USA sätter man ut en pumpalykta på trappan om man vill ha påringning.
Det vill inte jag.

Men för många år sedan ville barnen skoja tillbaka.
De klädde ut sig där hemma, och när det ringde på dörren, då var det de som skrämde livet ur dem som ringde på!
Det är också ett sätt att slippa "bus eller godis..."

Den här blir lagom!

Jag är dålig på historia. Men jag kan läsa på... och vill nu ge en glimt från kelterna, som jag tycker är mycket intressant.
En av de fyra årshögtiderna hos kelterna på norska brittiska öarna hette SAMHAIN.
Det var i skarven mellan skördetid och vintertid.
Kelterna trodde att magiska krafter var i farten. De dödas själar kunde återvända till jorden denna natt mellan oktober och november.

Druiderna uppmanade alla att släcka  sina hushållseldar den 31 okt. Sedan tände de stora bål istället, där glöd kunde hämtas.
Inte lätt för oss som har fjärrvärme, bergvärme och annan infångad energi...

Jättelagom.

Hur var det nu med pumpalyktorna?
Det berättas om den onde smeden Jack, som var för ond för att komma in i himlen, men inte heller fick komma till helvetet... för han hade lurat djävulen...
Osalig fick han vandra på jorden, med en lykta tillverkad av rovor. Han lade glödande kol i den för att lysa upp vägen.

Är han kvar? Irrar han fortfarande runt?

Har du tänkt på att förr sa man vid begravning att man hade "jordfästning" = fäste den döde vid jorden så att han/ hon inte skulle "gå igen"...

Nu för tiden använder vi inte det ordet, vi säger kort och gott "begravning", för det är det det handlar om.
Men viktigt är de orden som alltid avslutar en begravningsgudstjänst:
- Giv honom/henne, O Herre, din frid, och låt ditt eviga ljus lysa för honom/henne.

Frid och evigt ljus - det är vårt kristna budskap.
Kan inte tänka mig något vackrare.
Det är bättre att vila i frid i jorden än att irra osalig kvar ovan mark.

Frid och evigt ljus.

När Irland och Skottland på allvar kristnades någon gång runt 400-talet så var man noga med att ta vara på de traditioner som fanns.
Det förekom inga hot, typ: "låt döpa dig, annars huvudet av"... Nej, sådana dumheter var det bara romarna som höll på med...
De förkristna sederna fogades in och formades om.
Det är därför den västliga formen av kristendomen tilltalar mig mycket mer.

Påven Gregorius III gjorde en reform på 700-talet och flyttade Alla Helgons Dag till 1 november.
Det var då som 31 oktober blev Helgons Afton = Hallow Eve.
För att ge plats för övriga döda lät denne påven 2 november bli Alla Själars Dag.
Hänger ni med? Ja, det gör ni säkert.

Nu avslutar vi.
I de keltiska klostren och kyrkorna var elden en symbol för Guds närvaro.
I ett av Irlands största kloster skall den enligt traditionen ha brunnit sammanhängande i mer än tusen år, skriver Harald Olsen.

När elden fick nytt bränsle på morgonen bad man särskilda böner, liksom på kvällen då elden dämpades inför natten.
Nu ber vi en av dessa böner:

NATTENS ELDBÖN

Herre, bevara elden,
liksom Kristus bevarar oss alla.

Herre, må dess värme förbli i vår mitt,
liksom Kristus alltid är mitt ibland oss.

Herre, låt elden blossa upp till liv i morgon bitti,
liksom vi skall uppstå med Kristus till evigt liv.

God natt alla vänner, kända som okända.
Helene Sturefelt

När TV-KAMERAN SLOCKNAR

Personerna hör inte ihop med artikeln

Så var det över.
Fyra intensiva dagars filmande och intervjuande är slut.
Hur gick det till? Varför just jag?

Jag har ingen TV. Ändå har jag varit med i en TV-inspelning!
Jag har inte läst alla de stora författarna. Ändå har jag skrivit en bok...
Livet är lustigt.
Det går sällan på räls.

Men Gud vet. Gud har en plan och den är vi alla indragna i.
Insatsen söker dig, säger ju Dag Hammarskjöld.

Förra inlägget signerade jag med "stads-missionär" för så betraktar jag mig själv.
Inte alla ska åka till Afrika och missionera, vår Herre behöver några kvar här hemma.
Vi är helt överens, min älskade himmelske Far och jag.
Jag missionerar hemma för de välmående svenskarna.

Men det här överraskade mig.
Var med i TV? Nej tack, jag har nog med uppmärksamhet!
Komma in i mitt hem? Nej sa jag ju, någonstans måste jag få vara ifred.

Fast å andra sidan... om jag kan bidraga med att göra en präst mänsklig... då kanske...
Vad säger Du, Herre?

Hur hamnade jag här??

TV-teamet är underbara människor, ungefär som sjuksköterskor med oändligt tålamod, fast de botar nervositet och prestationsångest istället.
- Tänd spotlighten och dra sebran till trean...
- Öh?

Vi har hört många TV-tekniska termer dessa dagar och skrattat åt deras språk.
Alla har sitt fackspråk - fascinerande.

Och jag har aktat mig för "kyrkiskan"... tror jag?
När de upptäckte att de svor då och då, då kom frågan hur jag ställde mig till det.
Precis framför oss stod en ask med bokstäverna WWJD:
- What Would Jesus Do?
- Hm, även om du svär sa jag, så älskar Gud dig och du ska få smaka lite på efterrätten...
Och det finns ju öronproppar... Nä, så farligt var det inte.
De glada leendena länkade ihop oss till ett härligt team.

Men faktum är att jag under alla år då barnen var små, sa:
- I det här huset slipper man höra svordomar! Här slipper man bli retad! Detta är en fristad för oss allihop.

Medan TV-teamet riggade upp tekniken, satte jag mig vid pianot och klinkade lite:
- "Härlig är jorden" och tänkte på vad jag skulle bjuda på till huvudrätt.
- "Ropa till Gud" - den kan ju jag! sa filmkillen och satte sig och spelade med kraft.
Wow! Det här blir en bra dag! Vi har ropat till Gud och Han är med oss.

Det är många omtagningar, för att situationerna ska komma i olika vinklar.
- Ta om det där! Säg det där en gång till...
Visst. Välkommen kan man säga hur många gånger som helst! Och att det smakade gott.

Vi har hållit på från förmiddag till kl 24 på natten. Jag tog ut några semesterdagar för att orka.
Poängsättningen hade jag gärna sluppit men det ingick ju i spelet.
- Vad tycker du om kvällen?
- - - -
Det kan jag inte skriva här, förstås, det får vi alla vänta med att se och höra till någon gång i februari - tålamod...

Inte vårt team.

Nu är allt över.
Spotlighten har slockat, TV-sladdarna är hoprullade och mikrofonmyggorna i sin ask.
Jag saknar Mimmi i sin gröna täckjacka, Henrik, Per, Julia, Fredrik, Erika, Jenny och Ulrik... jag har väl inte glömt någon?

Men de har bara haft en dag på jobbet...
...och de har lämnat bestående intryck i mitt liv av proffessionalitet, värme, vänlighet, tålamod och lugn.
Man får ju en känsla av att allt med TV och massmedia formar diva-later... men absolut inte hos dem som jobbar med det!
Bakom kulisserna är det annorlunda.

De har visat stor respekt och jag vill ge all respekt tillbaka.
Det hade Jesus gjort.

Albus, TV-stjärna

Någon kommer in genom dörren. Åh, det är ju min man!
Och där kommer katten också. Vilken tur att familjen är kvar, ni är det dyrbaraste jag har!
Inspelningen är över, men familjen består.
Tack Gode Gud.

WWJD?
- hade han varit bakom eller framför filmkameran?
Helene - fortfarande förvånade över allt som hänt.

DROPPEN

Drop-in

Drop-in, kom in när du vill, droppa in, droppa ut...
En droppe vatten på pannan.
En droppe helighet i daggkåpan, som en naturens egen dopfunt.

Vi har firat "barnvagns-gudstjänst" i kyrkan idag!
Föräldrar med sina bebisar är välkomna en gång i månaden till kyrkan, för att barnen ska känna det naturligt att vara i Guds hus.
Vi tänder ljus och nämner varje barn vid namn - vi tänder ljus även för de osedda och ofödda barnen...

"Änglarna sjunger i himlen halleluja!
Glädjen blir stor när Guds kärlek bryter igenom hos oss..."
(Sv Psalm 333)

Sollljuset bryter igenom

Ikväll hämtar jag lite näring ur den keltkiska andligheten. Där var tidens lopp och livets gång ett centralt tema.
Harald Olsen skriver i "Keltisk andlighet":

Hela livet levdes inför Guds ansikte.
Kelterna hade en stark upplevelse av Guds närvaro i alla livets tilldragelser.
Från förkristen tid har man spårat följande företeelse ända in på 1800-talet:
- Det nyfödda barnet lyftes över elden tre gånger och bars sedan  runt den tre gånger medsols.

Jordemodern, barnmorskan, göt därefter tre vattendroppar på barnets panna, i samband med ett fast välsignelseformulär.
Det var en klar hänvisning till det kristna dopet, som normalt följde åtta dagar senare.
Det kallades för "det stora dopet" eller "prästdopet" för att skilja det från den nämnda födelsevälsignelsen, skriver Harald Olsen.

Vid den här välsignelsehandlingen var hjälpkvinnorna närvarande, de som hade vakat under förlossningen.
Den sången som de stämde upp i lär vara den vackraste man kunnat höra...

En droppe för dig, en för mig...

Tre vattendroppar...
För tio år sedan var vi på barndop i Österrike.
Det är alltid lika spännande att möta nya traditioner. Den katolske prästen tog en pytteliten glaskanna och göt just tre droppar vatten på barnets huvud!

Var det inte mer? tänkte jag, bara tre droppar? Det räcker väl inte?
Det ska vara mer, massor med vatten, ja här ska doppas ordentligt! som i rysk-ortodoxa kyrkan. Där sänkes hela det nakna barnet ned i den djupa dopfunten.

(Har du tänkt på att de flesta dopfunter är djupa, men man har lagt en flat tallrik över. Vår tradition kräver inte det totala doppandet.)

Men å andra sidan, vad gör man om det kristna dopet ska förrättas på en plats där det är ont om vatten?
I torra marker eller frusna landskap?
Jo, då är det stort nog med tre droppar!

Gud är inte beroende av mängden... Gud är inte beroende av någonting!!
Det enda nödvändiga är vår öppenhet mot att Nu Handlar Gud.

Dopfunten i Sillhövda kyrka

Även denna fredag hörde vi hur en stor skara polska turister smög sig in i Fredrikskyrkan, allt medan bebisarna skramlade skrammel-ägg-marackas till "Det lilla ljus jag har".
Det var Pawel som guidade idag - Hej!
Med gitarren runt magen gick jag ut i altargången och kramade honom välkommen.
- Går det bra att jag berättar längst ned i kyrkan?
- Visst!

Så fick även denna skara uppleva ett stycke levande luthersk kyrka med barnen i centrum.
"Låt barnen komma till mig, sa Jesus."
Ja, Herre, barnet i mig behöver komma till dig varje dag!

"DROPPEN FRÅN GUD FADER
PÅ DIN LILLA PANNA, DU ÄLSKADE.

DROPPEN FRÅN GUDS SON
PÅ DIN LILLA PANNA, DU ÄLSKADE.

DROPPEN FRÅN GUDS HELIGE ANDE
PÅ DIN LILLA PANNA, DU ÄLSKADE."

Ur Välsignelse av en nyfödd, "Keltisk andlighet"

Helene Sturefelt
- stadsmissionär

CONNECTED

Länkade genom rötterna

Hur kan vi vara förbundna med varann?
Hur märker vi samhörigheten?

Ja, inte är det genom yttre stil eller landstillhörighet.
Sambandet mellan människor går via själen.
Ögon som vågar vila tryggt i din blick avslöjar en koppling.

Ser du kopplingen? Trädkyssen!

Stackars oss i västerlandet som stressar runt så mycket i jakt på  - ingenting.
Vi hinner inte se varann, inte lyssna, inte känna.
Ju mer tomheten gräver sin in i själen, desto mer desperata blir vi att synas... annars finns vi ju inte, säger reklamen.

Ända tills sammanbrottet kommer... eller längtan som bryter igenom med ett:
- Nu får det vara nog!

Jag har varit kristen länge. Tron fick ord under gymnasietiden. Den reducerades under universitetsstudierna, ja den kokades ned likt en rödvinssås, där det mesta dunstade bort...
Tack och lov fanns det en klick kvar i bottnen - en riktigt god klick med mycket arom!
Gud fick börja om på nytt med mig.

Allt mer anade jag hur jag vilade i en annan blick än den i spegelbilden...
Någon Såg Mig, från Landet Bortom, med en blick som har vakat över tillvaron långt innan univerum formades i Big Bangs energikoncentrat.
Den ""buljongtärningen" håller fortfarande på att spädas ut i universums rörelser.

Förbunden, connectad, i ett sammanhang från djupet av evigheten.
Mönstret är gömt i handflatans inre, i bokbladens nerver och i dina ögon...

Nyfödd

Mitt hjärta sjunger lovsång till Gud, som kommit oss nära i vår nöd, genom jungfru Marias sköte, som Jesus den lidande, som Kristus den segrande.

Om du vill, se här ett klipp från YouTube "Hillsong" - Shout to the Lord, eller på svenska Ropa till Gud (Psalm 703, en av de mest älskade nya psalmerna).
De har klippt in bitar från filmen Jesus från Nasaret:

http://www.youtube.com/watch?v=HzNsEBPB-Z8&feature=related

Vad tänker du ?
En skickligt sminkad Jesusmänniska med låtsasblod?
Javisst, men bakom det då?
Vad tänker du bortom det mänskliga försöket att skildra det omöjliga? Bortom den amerikanska sentimentaliteten?
Är det verkligen möjligt att bli berörd av Gud?

Ja! Precis som simläraren ser det lilla barnet klara av "Grodan" och sen uppmuntra vidare till "Silverfisken", så är det möjligt att komma hela vägen fram till "Frisimmet", om uttrycket tillåts!

Nöj dig inte med det lilla.
Ropa till Gud!
Du vilar redan i hans blick.
Det gäller bara att upptäcka det - för första gången, eller på nytt idag.

Från mitt hjärta, några ord från profeten JESAJA kap 53:

"Men vem trodde vad som predikades för oss?
Han sköt upp som ett rotskott ur förtorkad jord.
Han hade ingen gestalt eller fägring.

Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor dem lade han på sig...

Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull... för att vi skulle få frid och genom hans sår bli helade."

Svarta fläderbär läker

- Dina sår, Herre, vågar jag inte se... knappt mina egna heller...
Jag lyfter blicken till Dig som hela tiden ropar på oss tillbaka - jag ser Din utsträckta hand, och jag vill vara ett redskap för Dig, idag med.

Evigt förbunden, connectad, i ett korsmärkt sammanhang som befriar, från tomheten och ångesten till närheten och glädjen.
Amen.

Helene Sturefelt

SÖK HJÄLP HOS JESUS

Lönn-dom

Gud har lagt evigheten i våra hjärtan, skriver Predikaren.
Varje folk, varje människa vet. Men traditioner och konventionen hindrar oss att gå djupare.

Evangelierna berättar om två personer som är "fel" men som ändå söker upp Jesus.
Den ena är den syrisk-feniciska kvinnan som är tacksam om hon bara får "smulor från bordet, likt hundarna".
Den andre är den romerske officeren som bad Jesus om hjälp när sjukdom hade drabbat.

Ingen av dem presenterade sina goda gärningar.
Ingen av dem visade upp intellektuell kapacitet i teologins vindlingar.
Nej, de gjorde bara en sak, de bad Jesus om hjälp.

Och de fick hjälp!
Av honom personligen!

Detta var för tvåtusen år sen. Fungerar det än idag?

Grönskande tron

Här kommer en ögonvittnesskildring, en vecka gammal, återgiven med tillåtelse av personen som själv var i rummet.

En muslim konverterar här i Sverige till kristendomen. Han möter Jesu kärlek, han låter döpa sig och hoten mot honom ökar.... både i hemlandet och där han bor.
Ryktet sprider sig om hans kristna tro.
Advokater kämpar för att "religionsförföljelse" ska accepteras som sakargument.

Han får det fantastiska beskedet att nu är han trygg i Sverige.
Hans ännu muslimska släktingar är mycket tacksamma.
Om något liknade hade skett i deras land - att en hjälpsökande hade kommit till imamen och bett om hjälp, så skulle han bara sträckt fram handen för att få den kysst, med orden:
- Allah ska hjälpa dig.
Men själv hade han inte hjälpt.

Pastorn, i detta fallet, hade bett för mannen en längre tid. Han följde med till rättegången och vittnade till hans fördel, han satt med honom i stillhet och bara var närvarande när väntetiden var alltför plågsam.

Allt detta berättar mannens muslimska släktingar med värme och leenden och säger - håll i dig nu:
- Nu ser vi vilken religion som är den rätta....

Pastorn har varit ett levande evangelium, och har utstrålat frid så att hela släkten märker det...

- Vad hindrar er från att bli kristna?
- Vi vågar inte...
- Vad är andlighet i islam?
- Det vi ser är att vi måste göra rätt, annars hamnar vi i helvetet.
- Men det har inte med en personlig relation till Gud att göra.
- Nej, vi har ingen personlig relation till Gud. Ingen glädje heller som ni har.
- Vad är bön?
- Att läsa texter ur Koranen.

När pastorn lämnade det tacksamma sällskapet så var han full av förundran.
Hans fru kom och hämtade honom och han satte sig på passagerarsätet.
Det muslimska sällskapet, där en alltså blivit kristen, hade bjudit generöst på god mat och de vinkade farväl.
Men könsrollerna spökade och de ropade till pastorn:
- Nej! Varför du sitta där! Du är mannen och du köra bilen!
- - -
Han bara skrattade.
De har lång väg kvar, men de har börjat sin förändringsresa. Sin omvändelse.
Gud välsigne och beskydde er alla!

Nåd

Vill avsluta med biskop Antjes goda ord:
"I vetskap om att Gud är större än våra bästa prestationer och våra största misslyckanden vill vi frigöra varandra till att göra det som är gott."

Shalom.
Helene Sturefelt

INSPELNING

Inspelning nära Scandic Hotel

Hur ska det bli? Vem ska jag träffa? Kan man verkligen laga mat inför kameran utan att skära fingrarna av sig?
Vilka kläder ska man ha? Siden eller bomull?
Suck. Vi och våra i-landsproblem.

Dag Hammarskjöld skriver:

"INSATSEN SÖKER DIG - INTE DU INSATSEN.
DU SKALL VÄNTA BEREDD,
OCH SÅ HANDLA NÄR DU STÄLLS INFÖR KRAVET".

Jag blev uppringd och tillfrågad.
- Vill du vara med i ...
- Va? Jag? Varför? Nä... det vet jag inte om jag vill faktiskt....
Hm, om jag iså fall får visa Måltidernas Måltid...

Jag talar i gåtor, men jag måste.

Nattvardskärl, Taizé

Kvällen är sen, oj det är redan nästa dag!
Men du ska få några goda ord med dig, skrivna av UllaBritt Berglund, om "Matglädje".
Jag citerar:

"Det finns två sorters hunger. Den ena är hunger efter mat, det andra är själens hunger efter Gud.
Ofta mättar vi oss bara till hälften, släcker hunger och törst delvis.
Jag törstar efter Gud.
Hunger är människan, ingenting mer.

Vi måste ständigt fyllas på och bara Gud kan mätta själen.
Verklig mättnad är en andlig upplevelse.
Mätta oss var morgon med din nåd, så får vi jubla och glädje alla våra dagar.

Mätta den själsiga hungern först - vi fetmar av maten medan hjärtat skriker som ett utsvultet barn mellan revbenen".

Den gode herden mättar sina får

Tack UllaBritt för dina ord.
Ikväll har jag fått lära känna nya människor och ätit mycket god mat, vackert upplagd.
För mig är dock det viktigaste att relationerna blir mättade och närda och gott värdskap - och det har det blivit!

Må Gud välsigna dessa fyra dagar!

Dag Hammarskjöld får avsluta:
"VÄGEN VALDE DIG
OCH DU SKALL TACKA".

Men käre gode Gud, jag vill egentligen inte detta, inte för min egen skull.
Jag orkar inte vara mer offentlig.
Släck alla strålkastare!
Jag gör detta endast på ett villkor, det vet Du Herre, att jag får förhärliga Ditt namn och visa på Din kärlek.
Du som är Måltidernas Herre, ja Du som är alla måltiders mättnad.
Go´natt och Amen.

Helene Sturefelt

LOVSÅNGSBLUES på FN-dagen

Flagg-dags

Det är den 24 oktober, FN-dagen.
- Lovad vare Herren!
Dag Hammarskjöld var ett oprövat kort när han tog över som generalsekreterare för FN 1953.
- Han har hört min bön!
Han drevs av en personlig vilja att agera snabbt. Dag Hammarskjöld menade att problem ska lösas snabbt, innan de komplicerats.
- Herren är min starkhet och min sköld, han är min förtröstan!

Det är användbart hemma i familjen, i skolan och i kyrkan.
Lös problemen snabbt! Sopa inte under mattan.
Ta tag i missförhållandet innan det har bitit sig fast och blivit ett med ditt skinn.

Vi i kyrkan är mycket duktiga på att använda problemlösning i form av syndernas bekännelser OCH förlåtelse (hörde du det lilla ordet OCH?)...
Det är fantastiskt att det finns ett sådant rengöringsmedel i form av bön.

Renande

Men vi är inte lika bra på att praktisera det i verkligheten.
Gud, hjälp oss att sopa!
Varje kyrkoarbetare får böja knä tillsammans med församlingen och be om hjälp.

Dag Hammaskjöld skriver i "VÄGMÄRKEN" en bön:

"Allsmäktige
Förlåt
mitt tvivel
min vrede
min stolthet
Böj mig
genom din nåd
Res mig
genom din stränghet.

Vi har varit på konfirmandläger. 50 härliga ungdomar med dolda talanger, blyghet, fniss, ärliga frågor och förvånade miner när de sett vår glädje i tron.
- Det är inte alls så tråkigt som jag trodde!
- Det där med Gud handlar ju om mig.
- Det känns som om jag har kommit hem, liksom...

S Hoka, lägergård

Den där muren av osäkerhet revs bit för bit.
- Lovad vare Herren!
Den kaxiga attityden hos de räddaste var som en sköld som sakta sänktes..
- Han har hört min bön!
..Och något annat blev en sköld, nämligen Guds kärlek mot det som förstör självkänslan och mänskovärdet.
- Herren är min starkhet och min sköld, han är min förtröstan!

Nere i kapellet, som är en gammal potatiskällare ("här varit knölar förut... f´låt!") samlades vi alla och sjöng en gungande härlig lovsångsblues som ett tack till Gud.
Här kan du höra den i sitt original med Bengt Johansson:
http://www.youtube.com/watch?v=CAnQP4qul1o&feature=related

Skydd

Dag Hammaskjöld hade också Gud som sin sköld. Inte många visste att han skrev ned sin tro i det tysta.
Boken "Vägmärken" är en märklig samling dikter och poesi som är djupt mystika (inte mystiska), d v s de uttrycker själens enhet med Gud, bortom alla ord och allt förnuft.

"Giv oss ett rent sinne
att vi må se Dig,
ett ödmjukt sinne
att vi må höra Dig,
ett kärlekens sinne
att vi må tjäna Dig,
ett trons sinne
att vi må leva Dig.

K G Hammar kommenterar Dags texter. Vi lever Gud och Gud är det som lever oss.
Smaka på den meningen!

En av våra konfirmander har också en poetisk böne-ådra.
Så här formulerade sig Philip Landenstad:

"Kära Gud,
visa mig ljuset.
Låt mig inte sjunka ned till bottnen som en sten, som gräver sig ned i dyn.
Du visar mig när sanden möter havet,
när ängen möts av skog.
Du visar mig stigen in i mitt liv.
Det är jag som bestämmer om mitt.
Du hjälper mig bara på traven.
Amen."
           Philip, 14 år.

Ljuset

Och jag tackar Dig, min himmelske Fader, för att Du är så god!
Tack för alla våra ungdomar. Beskydda dem mot grupptryck och oro.
Hjälp oss vuxna att finnas där vid deras sida, såsom Du finns vid vår.

Fred på jorden?
Ja, men först frid i själen.
Helene Sturefelt

SAMHÄLLSANSVAR

Titta ut i annan verklighet

Ska kyrkan finnas på Facebook, twitter och bloggar?
På en utbildningsdag i Göteborg diskuterades svårigheter och möjligheter med de nya sociala medierna.
Javisst, menar jag, självklart ska vi det!
Det är ett samhällsansvar, tänker jag.

Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa har arbetat med sociala medier i flera år.
- Kan vi möta unga på nätet? Eller vem gör det annars?

Frågan ställs om det är arbetstid när man pratar med ungdomar på Facebook på kvällen, eller bloggar.
Gör vi det på fritiden?
Jag vet en församlingspedagog som i sin tjänst hade 1 timme per kväll framför datorn.
I gengäld gick hon hem lite tidigare på eftermiddagen. Bra.

Vem tolkar dina färger?

Jag bloggar på min fritid. Detta är inte arbetstid för mig.
Men jag är noga med att inte vara privat, gärna personlig men utan fokus på mig och mitt.
Jag skriver ju om min kristna tro, därmed är också yrkesrollen med, i någon mån.

I Finland driver kyrkostyrelsen ett projekt "Andligt liv på webben".
- Kyrkan och sociala medier står för samma sak, säger Hannu Majamäki, vi vill ha öppen diskussion, möta människor och dela glädje.

Seminariet i Göteborg diskuterade också om det var bra att man blev "vän med sina konfirmander" på Facebook.
Jag är tveksam.
Det måste finnas en distans mellan den vuxna ledaren och de unga man annars möter.

Jag känner till ett fall från skolans värld. En lärare och elev utvecklade en vänskapskontakt som höll på att gå över styr...
Gärna mötesplatser med värme, men distans och tydliga gränser vill jag gärna ha.
Det är också samhällsansvar.

Lär känna nya frukter

I onsdags träffade jag en man med kinesiskt utseende. Han hade svart skägg,silvergrått hår och ett vackert leende.
Han kom från Uzbekistan och bodde i Malmö... och var muslim. Jag hängde knappt med. Spännande möte.
Den interreligiösa dialogen är hans uppgift. Han deltog också i medie-utbildningen och jag hade gärna pratat mer med honom.

Jag hade velat fråga:
- Vem är Gud? Vilken egenskap kännetecknar Gud för dig? Vem älskar Gud?

Kanske får vi svar i den redan inspelade radiogudstjänst som ska sändas på söndag.
Mukhiddine Shirinov är en av dem som talar i V Skrävlinge kyrka och läser ur Koranen.
Han står till vänster i bild.
Jag har inte hört inslaget, men här är det:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=945

Samhällsansvar är att öka möjligheterna till interreligiös samvaro.
Jag håller med om att vi behöver öka förståelsen för att minska friktionerna i samhället.
Men för mig är det lika viktigt att lyfta fram olikheterna som likheterna.
Det är ju skillnaderna som ger friktionen, därför måste vi våga syna dem, särskilt dem!

De svar jag har fått från muslimer jag mött tidigare, är:
- Gud är Domaren.
- Gud är Rättvisa.
- Gud älskar bara den som är trogen mot honom.

Rätta mig gärna om jag har fel, men detta har sagts till mig.

Vem ser hela trädet?

Dessa svar är tre anledningar till varför jag gärna vill att muslimer ska läsa Nya Testamentet och så lära känna Jesus Kristus.
Där står nämligen:
- Gud är Försonaren
- Gud är Kärlek.
- Gud älskar alla, syndaren särskilt...

"Kristus är vår frid. Han gjorde judar och hedningar till ett och bröt ned fiendskapen, som stod mellan dem som en skiljemur, när han genom sin kropp satte lagen ur kraft med dess regler och föreskrifter.

Han gjorde detta för att i sin person av de två skapa en enda ny människa, och på det sättet stifta frid.. Han ville försona dem båda med Gud, i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendeskapen".
Ef  2:14 (Hedegårds övers.)

Skiljemuren är riven!

Jag läste Efesierbrevet i morse och fylldes av värme.
Paulus skriver om mångfald och enhet.
Hör här hur han skiljer det åt:

- "Guds vishet i sin rika mångfald ska bli kunngjort..." Ef 3:10
- "Det finns en enda Herre, en enda tro, ett enda dop, ett enda hopp, en enda Gud som är allas Fader, Han som är över alla, genom alla och i alla." Ef 4:4

Mångfalden är alltså inte alla religioner eller trosuppfattningar. Nej, mångfalden är i Guds vishet!
Där ligger även enheten! Gud är EN.
Men, som sagt, våra uppfattningar lyckas inte fånga in Guds oerhörda storhet.

99% av alla religiösa system kräver något som människan ska göra inför Gud.
Kristendomen är den enda procent som säger:
- Du kan inte göra någonting!
Bara ge upp... och ta emot. Det är nåd, nådens religion.
Där står kärleken över rättvisan.

Enhet

Dessa svar bygger olika sorters samhällen. Vem tar mest ansvar? Vem tåler olikheter mest?
Var finner vi tolernas mot intolerans? Eller intolernas mot de andra?
Nu ska jag gå ut i skogen och tänka.
Jag tänker ända till söndag, Herrens dag.
Vi hörs då.

Helene Sturefelt
- en synd räddare, nej jag menar en räddad syndare

"HAN VET"

Mark-kyla

Nattfrost.
Höstens frasvita temperatur har nått Blekinge. Det gröna blir nu snabbt gult.
Jag älskar både höst och vinter och tar emot den vila det ger.

Vill dela några varma ord av kärlek, en bön, ett samtal... skrivet av en kvinna som heter Kerstin Knutsson Siggelsten:

"HAN VET"

"Han vet min saknad, för Han har saknat mycket mer.
Likaså min ensamhet, för Han har varit än mer övergiven.
Han vet mitt lidande, för i smärtor sänktes Han djupast ner.

Han vet min besvikelse, för Han blev fullständigt sviken.
Han vet mina tårar, för Han, den störste, har även gråtit.
Han vet min oro, för Han har ständigt vakat.

Fras-kant

Han vet min kamp, mina felsteg förlåtit.
Han vet att vara bortstött.
Han har mig bejakat.

Han vet min lättnad, för Han har funnit ro.
Han vet min sorg, för Han har sörjt.
Han vet min tro, för Han till himmelen byggde en bro.
Han vet mina frågor, för Han har svaren på allt jag spörjt.

Kan jag förstå hans sorg, om jag aldrig har sörjt?
Kan jag förstå ensamheten, om aldrig jag blivit lämnad?
Kan jag skörda, om jag aldrig plöjt?

Kan jag se, utan att tårar skymt till vad jag blivit ämnad?
Kan jag känna medömkan, om aldrig jag lidit?
Kan jag trösta, om ingen tår jag fällt?

Kan jag gjuta balsam i såren, om mina aldrig har svidit?
Kan jag kämpa för någon, som om det mig själv hade gällt?

Res dig, gräs!

Ifall ingenting någonsin helt gått fel
Kan jag förstå hur det kändes och få kraften att bära min nästas del,
tills vindarna åter vändes?

Kan jag lätta någons börda, fast den var svår?
Kan jag lyfta någons börda, om jag ej förstått?
Frälsaren ensam bar vår.

Kan jag förstå ett nederlag, om alltid jag vunnit?
Kan jag förstå hans glädje, om aldrig jag funnit ett barn som vilse gått?

Hjälp mig att hjälpa där ingen når.
Hjälp mig att följa Din röst.
Hjälp mig att gå trofast i dina spår.
Hjälp mig att vara till tröst.

Där dagarna skymmes av oro och strid
Hjälp mig att skörda, där ingen kan så.
Hjälp mig att kalla på himmelsk frid!
Hjälp mig att i Din tjänst stå.

Hjälp mig förbinda de blödande sår
som i striden uppstod..
Hjälp mig att finna de vilsna får
Hjälp mig få kraft och mod."

Sol-frost

Han vet.
Tack Kerstin K Siggelsten för dessa ord.
Tack Jesus Kristus att Du är vårt hjärtas Herre,
som kan tina upp all frost till varm tillförsikt.
Du vet.
Käre Gud, tack för att Du vet allt.

Helene Sturefelt

MEDIE-TRÄNING

Grävande journalistik

Jag har gått LHS.
Livets Hårda Skola.

När det gäller massmedia är den lite väl hård ibland. Jag önskar att jag blivit tränad tidigare, eller vetat det jag vet idag.

Massmedias logik är inte densamma som vi har i kyrkan.
Den skiljer sig också från affärsvärldens.
Lunds stifts informationsansvarige samt pressekreterare har ställt samman några punkter som klargör:

Affärslogik contra medialogik:

- sekretess är bra/ nej hemligt är skumt.
- störst är bäst/ nej David mot Goliat.
- rationell/ nej emotionell
- sakfrågor/ nej hellre personfrågor
- positivt fokus/ nej kritiskt fokus
- abstrakt/ hellre specifikt
- helhet/ nej snarare brottstycken.

Helhet eller Brottstycken

Det är en förmån att få bli intervjuad i en sakfråga.
Jag brukar vara noga med att skriva ned de punkter jag absolut vill ha med. Sedan lämnar jag pappret efter intervjun så att reportern kan återvända till det om något är oklart.

Men jag har varit naiv i min tro att de är "snälla" och är "min kompis".
Jag har inte alltid fattat att de har ett "ärende"... d v s en vinkel.
Nu ser jag det svart på vitt:

När media granskar och informerar då har de 6 punkter:
1. vinklar
2. ifrågasätter
3. klargör
4. provocerar
5. sätter in i sammanhang
6. sammanfattar

Nu tänker jag granska det som hände i november 2009 då jag satte igång debatten om islam.
Hur hanterade lokaltidningarna det?

Vilken vinkel har du?

1. De vinklade min insändare på så sätt att det var oväntat att någon vågade yttra en fråga om vad islam innehåller och vad de har för ärende.
De satte fokus på mig som person istället för på sakfrågan. Det var mycket obehagligt.
Det är en av anledningarna till att jag startade den här bloggen - att du som läser ska fokusera på ämnet och inte på mig...

2. De ifrågasatte och lät andra kollegor säga motsatsen.
Alla de som stöttade mig, hördes inte... De verkade i det tysta och bad i sin kammare...

3. Klargjorde - jo, det gjorde de, på ett sådant sätt att jag själv blev överraskad.
Det är inte förrän man är i "skarpt läge" och tvingas ta ställning som man vet själv var man står.
Det är inte fel att bli av med lite ludd...

Men jag är mer intresserad av balans än av svart-vita gaphalsrubriker. Det skadar mer än det klargör. Redigerarna, som sätter rubrikerna, står inte högt i kurs i mina ögon.

4. Provocerar - det har jag lärt mig idag att det är styrmedelet för att tvinga fram ett klart svar där man själv får stå för nyanserna.
Förmågan till empati, diplomati och lugn prövas!

Och vad gör man om man inte klarar det? - - -

I en intervjusituation är man ju ofta känslomässigt engagerad. Om man då missförstår "provokationen" och inte kan spelreglerna, kan man tro att det är personangrepp.

Det gäller att veta hur man spelar Fia-Med-Knuff utan att dagen blir förstörd...

5. Sätter in i sammanhang, gjorde tidningarna verkligen det?
De valde ut de sammanhang som de tyckte passade.
Den lilla människan som inte vågar säga emot det politiskt korrekta fick inte höras.
Men jag hörde...
Än idag kan jag möta folk som säger bakom hyllorna i affären att "det var modigt sagt".

6. Sammanfattar. Ja, en av tidningarna gjorde en mycket bra uppföljande artikelserie om "Islams ansikte idag" efter några månader.
Den inflammerade stämningen hade lagt sig något och den ömsesidiga respekten var större.
Det viktiga var att flera muslimer själva uttalade sig, precis det jag efterlyst.
Dock var det några av dem som körde i diket med tråkiga angrepp.

För tufft debattklimat

Jag betraktar massmedia som kyrkans viktigaste predikstol.
Den lilla ambon, talarstolen, i kyrkan räcker inte, inte för mig ialla fall.
Trots alla smällar jag fått ta, även innan detta, så ser jag journalisten mer som en vän än en fiende och jag är mycket mån om goda relationer.
Jag har min sanning, och den vill jag föra fram. Jag vill också vara "pro-aktiv" och sätta agendan.

"Don´t break my heart again
I´m gonna take it to the limit of my love
before I turn and walk away..."

WHITESNAKE och David Coverdale förlöser alla överspända nerver efter "en dag på jobbet".
http://www.youtube.com/watch?v=qEpQYIPdXGU

Om jag inte hade varit präst?
Då hade jag varit journalist - och fotograf!

"I BEGYNNELSEN VAR ORDET"
- och jag är dess tjänarinna...
Verbi Divine Minister

Helene Sturefelt

MULTI KULTI ÄR DÖTT

Nära stupet..

Vattentornet i Slottsskogen, Göteborg.

Att hon vågade!
Tysklands förbundsordförande uttryckte sig just så:
- Multi kulti har kollapsat.

Äntlingen. Det aningslösa mottagandet av flyktingar och invandrare håller inte.
Vi skadar både dem och oss, menar jag.

I Tyskland planeras statliga utbildningsplatser av imamer. Ska staten verkligen använda pengar till det?
Ja!
Det är nämligen där integrationen sker. En imam leder bönen och vägleder muslimen hur den ska leva. Då måste imamen känna till landet där de lever...

Som det nu är, sa de på nyheterna, så finns det 2000 imamer i Tyskland varav bara 200 kan tyska...
Otroligt.
De flesta imamer kommer från Turkiet, Saudi-Arabien och Bosnien på fyraåriga kontrakt.
Till 15 utbildningsplatser var det 90 sökanden, både män och kvinnor.

Då kan Tyskland styra sin islam till att bli en tysk, europeisk variant, där Tysklands lagar är den juridik som gäller.

Nej detta är bara ett fint parkeringshus!

Om man nu över huvud taget ska blanda in islam...
Följ med upp till Norge, till Tromsö. Där har man avslöjat att Saudi-Arabiska pengar ska bygga en jättemoské för att markera sin närvaro.
Läs inlägget.
Jag ska referera det till dig.

http://www.document.no/2010/10/men_presten_er_stadig_fornoyd.html#more

Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe vill förhindra att Saudi-Arabiska intressen investerar i denna moské i Tromsö.
- Så länge vi inte får lov att bygga kyrkor hos dem så bör de icke bygga moskéer hos oss.
Det är en sund inställning, tänker jag.

Denna form av islam kallas wahabism. De vill införa kalifatet = islamsk stat styrt av sharialagar.
Sunnimuslimer ogillar wahabismen.

Jaha, då välkomnar norrmännen en muslimsk konflikt in i landet... ?

Religionsforskaren Kari Vogt säger:
- Wahabismen är inte önskvärd. De är extremt konservativa och ser västerländs kultur OCH annan muslimsk kultur som fiender.

Debatten är i full gång i Norge. Aningslösa politiker och präster (!) tycker att det går väl bra med religionsfrihet... men de har inte satt sig in i vad det innebär!
Jag blir tokig!

Det går väl bra med lite utsläpp i havet... oj, va´ det så giftigt att fisken dog....?

Det är giftigt att bjuda in det som vi inte kan hantera.
Varför, tror du, vill wahabismen söka fäste i Norge?
För att det är så varmt och gott? För att de trivs med norrmännen?
Nej, för att etablera sin makt.

Jag älskar Norge och är dessutom vintermänniska - tack till Document.no som kritiskt granskar massmedia på detta sätt!

Minns du snön? Snart kommer den!

Nu tillbaka till Sverige och lilla fina Karlskrona.
Vår landshövding Gunvor Engström har tagit ett mycket gott initiativ till samtal om integration och invandring. Jag var inte själv på plats i residenset så jag får nöja mig med lokaltidningarnas referat.

Alla var välkomna att "fritt samtala om rädsla för det okända".
Hon markerade tydligt mot SD. Richard Jomshof var där och kunde föra sitt partis talan.

Länsantikvarie Leifh Stenholm gav en bakgrund till varför Blekinge blivit ett fäste för främlingsfientlighet:
Den militära närvaron har dominerat Karlskrona. Främlingar som kommit hit var ofta fiender.

Men vad jag förstår så var det ingen som talade om islam.
Det är just denna främmande fisk som gör det så svårt att komma nära varandra.
Varför vågar ingen syna och kritisera islam?

De som är islamofober är just ni som INTE vågar göra det!!
Vi andra som vågar gå nära, läsa Koranen och samtala med muslimer, ser något annat...
Det handlar inte om rädsla för det främmande, det handlar om ett nej till en mänskosyn och en Gudssyn som inte är förenlig med min kristna tro.

Jag skulle vilja skriva en insändare men vågar inte, orkar inte få mer massmedialt stryk..
Nöjer mig med min enkla blogg, som kanske ändå når några stycken...
Tids nog får jag rätt.

Skyddsräcke mot stupet

Angela Merkl har gett upp multi kulti, Jonas Gahr Störe ger sin protest och vår egen Jan Björklund lyfter fram kristendomens betydelse för vårt lands utveckling.
Det är bra.

Jag cyklade hem till klangen av Fredrikskyrkans klockor som ringde in kvällsvilan.
Jag vill inte ha några minareter här!
Men jag accepterar dem om jag besöker ett muslimskt land.
Då kan jag ju åka hem när jag vill.

Helene Sturefelt
- som gärna vill leva i ett kristet Sverige, som hjälper den nödställde på plats.

HELGON MARY MacKILLOP

Förre polske påven, min favorit.

Världen har fått 6 nya helgon, grattis!
Om vi hade varit noga, skulle de ha fått sitt namn i almanackan den dag de dog, för att vi alla skulle kunna fira deras himmelska födelsedag.
Men nu är ju almanackan förvandlad till en dagiskalender utan historisk förankring...

Påven Ratzinger, jag menar Benediktus kryss ve iii (XVI), har erkänt Alfred, Juana, Mary, Giulia, Stanislaw och Camilla som helgon.

Jag gick in på Mary MacKillops hemsida, men inget material får användas utan tillstånd. Respekt.
Så det får du göra själv, om du inte redan gjort det.

De är noga med att betona att:
- Kyrkan (katolska kyrkan) gör inte ett helgon, utan kyrkan erkänner ett helgon.
Det är en mycket lång process med stor noggrannhet.
De två sistnämnda levde för 500 år sedan.

Påve i katolsk kyrka, Dublin

Mary MacKillop har keltiskt påbrå. Hon var dotter till irländska emigranter som kom till Australien på 1800-talet.
Hon instiftade en nunneordern "The Sisters of St Joseph" vars livsgärning var att hjälpa fattiga och ge skolbarn möjlighet till utbildning.

Men vem är egentligen HELIG?
Är det bara vissa? Och hur vet man det?
Jag citerar ut uppslagsdelen längst bak i min Bibel:

"I GT utmärks Guds väsen främst av hans Helighet.
Gud är upphöjd över skapelsen men ställer också krav på skapade varelser:
`Ni ska vara heliga, ty jag är helig`, 3 Mosebok 19:2.

Människor och platser som har med Gud och gudstjänst att göra är heliga.
Änglar i Guds närhet och sedemera de avlidna rättfärdiga i himlen kallas `de heliga`.
Psalt 89:6.

Helig plats: Hill of Tara, Irland

I NT framstår heligheten som ett självklart drag i gudsbilden.
Här på jorden skall Guds ofta vanhelgade namn bli helgat (Fader Vår).
Guds namn skall hållas heligt genom lydnad för Guds vilja.
1 Petr 1:15.

Det som kommer från Gud och tillhör Gud är heligt:
- änglar
- Jerusalem
- templet, där det finns två rum: ´det heliga´ och ´det allra heligaste`.
- Jesus kallas `Guds helige` och betraktas som sänd av Gud.
- Anden, som är sänd av Gud och fylld med Liv är också helig."

Jag läser lite till i uppslagsdelen:

" Guds folk Israel är heligt. Även de kristna är kallade att vara Guds heliga folk.
Romarbrevet 1:7.
De kristna är kallade att möta Kristus vid hans ankomst i härlighet.
Med denna kallelse följer kravet på ett heligt liv (vem klarar det?).

De kristna har genom Kristus blivit heliga.
Den enskilde kristne får genom Anden del av den helighet som präglar den kristna gemenskapen.
1 Korinterbrevet 3:17."

St Patrick, helgonförklarad

VEM KLARAR ATT VARA HELIG?

Det står inte att vi ska vara perfekta. Det är inte det som avgör heligheten.
Om vi leker med ordet så blir det tydligare:
Gud är hel - helig.
Jag är brusten, inte hel.
Kristus har gett mig försoning för mina synder.
Genom honom blir jag hel.

Alltså: som döpt och bekännande kristen dras jag in i Guds helhet och blir hel = helig!

GLORIA!
Ja, gloria på dig du!
Det betyder ju "ära"!
Ära vare Fadern och Sonen och Den helige Ande - det skimrar som ett ljus runt huvudet...

Det finns de som kan se en människas aura - i deras ljusskikt finns inget mörker kvar.
All skit är förlåtet... bortrensat, i Jesu namn.

I den kristna konsten målar man alltid en gloria runt dem som är indragna i Guds heliga gemenskap.
Den som är så genomlyst av Guds kärlek ser det inte själv.
Ljuset är avslöjande och man inser hur mycket man har att bearbeta...

Biktbås, Gdansk

Jag tryckte på en översättningsknapp på Mary MacKillops sida för att få texten på svenska.
Blev glad när jag såg att det fanns både sånger och böner.
Men översättningen var inte den bästa...:

- Vi ber att vår tro och hoppas få sparken på nytt av den Helige Ande...

Ha ha! Ja tack, jag behöver gärna en liten spark till av DHA!

Jag ger min beundran till denna Mary i Australien som levde ut den kristna tron bland de fattiga, bland barnen som pedagog, ja hon var en modell för pilgrimer som sökte Kristus, hon levde genom Kristi kors och var en kvinna som älskade kyrkan.
Men jag ber inte till henne.
Jag går direkt till vår himmelske Fader. One way, that´s enough.

Tack käre Gud för alla goda kvinnor och män som gått före och inspirerar oss andra.

P.S. Kristendomen är full av kraft än idag. Fler än 8000 av Australiens 5 miljoner katoliker hade tagit sig till Vatikanen.
Sydneys ärkebiskop kardinal George Pell sa att:
- Det här är det största antal australier som rest utomland i grupp i fredstid.

Och vad gör jag?
Sitter här och bloggar och gör ingen nytta...
Men jag ber för dig, du som läser detta...
Jag ber att Du ska dras in i Guds heliga gemenskap, mer och mer...

Bönebloggaren
Helene Sturefelt