BÖN SOM FÖRVANDLAR

Hinder... Spegling...

Vilken bok!
Det klagas och gnälls och hotas...
- Ta bort fienderna, Gud! De som vill ta mitt liv ska bli rovdjurens byte! Göm mig... de vässar tungorna likt svärd...

Det suckas och gråts och ropas...
- Mina missgärningar är mig övermäktiga.. tårar är min föda natt och dag... Jag har sjunkit ned i djup dy!

Sen vänder allt och kraft och hopp kommer:
- Men DU är min Gud! Dag efter dag bär han oss! Du mättar oss med ditt goda... Kom och se vad Gud har gjort, underbara är hans gärningar!

Denna bok är den mest ärliga jag vet. Inga känslor hålls undan. Den är oförskämt avklädd.
Vet du vilken bok jag menar?
Bönboken i Bibeln: PSALTAREN. Den som Jesus läste och bad med.

Den uttrycker oregisserat människans bön och samtal med Gud.
Relationen är tydlig. Ett jag och ett Du. Man kan inte tala med en tankekonstruktion.
I alla utrop finns processen, från mörker till ljus, från kamp till vila.
Mellan raderna kan man ana att personen får ett tilltal från Gud, eftersom hopplösheten släpper.

Kan du inbilla bort din förtvivlan?
Det kan inte jag.
Någonting har återspeglat sig i själens torra asfalt... Mina tårepölar blänker av något annat än min salta oro... ett stråk av närvaro... precis så som jag upplevde det på cykelturen här om kvällen.

Har himlen landat?

Bön förvandlar.
Ingrid Lundström, Vattholma, berättade på Timmernabben om sina erfarenheter.
- Min själ håller sig tätt intill dig, din högra hand uppehåller mig, står det i Psaltaren 63:9.
Det betyder något för Gud att vi är tätt intill, sa Ingrid. Gud söker oss och vill ha oss nära. Men vi glider alltför ofta ifrån...

Bönen för oss tillbaka till oss själva. I ärlighetens känslofyllda rop lättar trycket så att vi kan lyssna efter Guds röst.
"När vi arbetar, arbetar vi.
Men när vi ber, är det Gud som arbetar..."

Att be är att visa vårt beroende av Gud.

"Mod är rädsla som har kommit ihåg att be". (Karl Barth)

Genom bön kan vi nå vem som helst, överallt! Otroligt egentligen.
- Jag ber för flyktingfamiljen från Iran, jag ber för den kvinna som vill tro men som inte vågar släppa greppet om sig själv... jag ber för mannen som är rädd för att mista sin far... jag ber... Jesus Kristus, kom och var nära dessa nu, med din Helige Ande....

Jo, jag anar en bit av himmelen...

Ingrid uppmuntrade till att nämna människor vid namn i bönen, det är då tilltalet blir personligt. (det gör inte jag här på bloggsidan, det sker bara i bönekammaren).

Det var deras söner som startade PANNKAKS-KYRKAN som drar ut på gator och torg under helgerna.
De berättar om evangeliet för dem som kommer förbi och bjuder på varma pannkakor.
De lägger händerna på dem som vill och ber för dem... personligt.... att Jesus Kristus ska bli deras vän och befriare.
Och det sker!

Helig Ande arbetar med oss, i oss.
När troheten blir befäst, eller vänskap och hjälpsamhet, för att inte tala om omvändelse - då gläder sig Gud över hur vi har låtit Helig Ande verka i oss!

Ännu mer: när vi ber om det omöjliga, då tänker Gud:
- Äntligen någon som förstår att Jag Är Gud!!
Läs om tron som försätter berg i Matteus kap 21:21.
- Tron kommer av att se på Gud - och inte på de berg som hindrar!
Ingrid Lundström strålade med hela ansiktet.

Mycken tro förblir kraftlös eftersom vi väljer att fokusera på problemen.
Gå då och tvätta din själ ren med några häftiga psaltarpsalmer, klaga och gnäll en stund... men låt sedan Gud utföra sitt verk!
Då landar himmelen hemma hos dig.
I ditt hjärta.

Hela himmelen öppen!

Helene Sturefelt