BRÖLLOPS-LÖRDAG

Fotografering efter vigseln

"Kära Brudpar!
Ni är inte längre två, utan ETT.
Era två personligheter är nu sammanfogade i ett heligt förbund, som är välsignat av Gud."

En dag på jobbet...
Vilket fantastiskt yrke jag har!
Tack gode Gud att Du har kallat mig in i din tjänst, till människors glädje och mognad i tron.

Jag är noga med att vi övar ordentligt före. Alla orden ska kännas ärliga, gesterna bekväma och nervositeten minimal - om det nu går... Vi har alla lite handsvett... koncentration och skärpning!
Man vet aldrig vad som kan hända före, och nu visade det sig att övningen hade extra värde...

Det ena bröllopet var i kyrkan, det andra ute i skärgården.
Det är samma glädje, samma högtid och känslomässiga laddning.
På ett sätt enklare i kyrkan, för där är "allt på plats".
Å andra sidan enklare utomhus, för då kan man slappna av mer och improvisera lite.

Några glimtar:

KSS, utsikt över Saltösund

Ute vid båtklubben på Dragsö hade brudparet ordnat som en altargång av blommor och blad längs gräskanten.
Bruden var klädd i en lång, sval klänning i lila och rosa. Brudgummen i silvergrått och bekvämt uppknäppt i halsen.
Med modern teknik hörde vi bröllopsmarschen ljuda, just som solen tittade fram bakom molnen...
Barfotabruden kom gående med sin blivande make, båda leende, och ställde sig vid det improviserade altaret:

Tillfällig kyrka

Masten i berget blev ett mäktigt kors, blomsterprytt med björkar. Släkt och vänner stod runtomkring och styv-farfar var beredd vid synthen:
- Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av...

"Er kärlek är en gåva till varann, inte en prestation.
Er kärlek är en vila, inte krav.
Den är en glädje som ska bära er genom livets motgångar och medgångar" sa jag i vigseltalet.

- Där björkarna susa... sjöng de äldre släktingarna.

Kors, kors

Brudgummen hade bestämt sig för att överraska sin brud och sjunga, men i agendan stod det "Mirakel" - ja, nu blir det ett mirakel!
Av 21 års erfarenhet vet jag att det man tror sig kunna dagen före bröllopet, är nästan omöjligt när stunden kommer, för känslorna överväldigar en...
Tärnorna fick hålla om bruden medan hennes tårar rann, och brudgummen ömsom skrattade, grät och sjöng:
- .. och kärleken förde oss samman...

Det var starkt, det var vackert.

Äktenskaps-ratt

Vilken tur att det fanns en fastmurad ratt att hålla sig i!

- Om man lägger era vigselringar omlott, så bildas tre ytor, där mittendelen är gemensamma tid.
Håll dialogen öppen och tala med varann, säg vad ni vill ge varann i äktenskapet.
Tala också om hur mycket egen tid ni behöver, och var ärliga.

Vigselringar på altarringen

Vid bröllopet i Fredrikskyrkan tolkades vigseltalet till holländska. Jag bjöd till och sa några meningar så gott jag kunde:
-Welkom op deze byzondere dag!
- Hierbij verklaar ik júllie nu tot man en vrouw!
- Nu bidden wij samen "Het onze vader".
En enkel gest som gjorde alla glada.

Det gällde att lägga lapparna i rätt ordning så jag inte skulle blanda ihop det. Denna gången var det ingen fara, holländska är ju nästa som svenska.
Då var det värre den gången jag skulle säga orden på finska... !
Jodå, det blev rätt.

Vigseltalet fortsatte:
Jesus själv var en gång på bröllop i Kana. Där tog vinet slut under festen... och han befallde att att vatten skulle ösas upp i de stora lerkrukorna. Så förvandlade han vatten till bästa vin - och alla förundrade sig...

Det är min bön att när ert gemensamma liv blir som tunt vatten, att ni då skall knäppa era händer och be att Jesus Kristus skall fövandla ert mörker till ljus, modlöshet till frimodighet.

Var noga med att ge varandra löftet på nytt varje år, sa jag, så att ni alltid ser varandras behov.
Ty ni båda vilar nu i Guds kärleksfulla blick.

Folkets jubel på kyrktrappan

Tro mig, jag vet hur det är när man tappar bort varann...
- Stannar du på festen, prästen?
- Nej, nu ska jag hem och odla mitt eget äktenskap!

Kvar dröjer sig en mjuk och oerhört fin känsla i mina händer, över att ha fått välsigna två par idag.
- Herren give er frid... I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Det vibrerar av Guds närvaro i mina handflator.
Hemligt tecknade jag korstecknet i pannan.

I detta tecken seger. I detta tecken frid.
Äntligen i hamn!

Helene Sturefelt
Vigselpräst