Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 15 augusti 2010

REINKARNATION i MUNDEKULLA

Mundekulla kursgård

- Martinus filosofi handlar om läran om "mättnad", sa förläsaren. När vi har lärt oss vad vi ska i detta jordelivet, dör vi. I den andra världen vilar vi ut, tills vi är mätta på det och längtar efter det fysiska livet igen. Då är det dags att åka ned till jorden igen, leva ett nytt liv, samla mer erfarenhet och bearbeta sin karma... Yin och yang, balans.

Det är många FESTIVALER i sommar. Vi lämnade Ulvsmåla och dansbandsfestivalen med Jesus i centrum för en stund, och körde en bit in i skogen tills vi kom till Mundekulla. Här pågick också en festival i bästa New Age-stil.
Likt Paulus och Silas åkte vi dit för att lyssna och kanske säga nåt.
- Käre Gode Gud, led oss! Helige Ande, var med oss, gör oss lyhörda, frimodiga... !

Vi kom till en lugnt och fridfullt ställe. Röda trähus i gårdsformation gav ett harmoniskt intryck.
Den pyttelilla badsjön var som ett badkar mitt i skogen!
Ett tjugotal tält stod uppresta vid hagen där små hästar betade.

Att lämna storstaden och komma hit måste vara en riktig retreat.
Så långt är allt bra. Men innehållet då? Vad fyller ni era tankar med? Själen?

anslaget smörgåsbord

På anslagstavlan kunde vi läsa om musik som helar, sånger från världens alla religioner, lär känna gudinnan i dig... och kl 17 föreläser Peter Wahlbäck om Reinkarnation på "Höloftet".

Kunde inte låta bli att le - en stå-upp-komiker föreläser på hö-loftet om återfödelsen - var det ett skämt eller på riktigt?

Vi gick upp för den enkla trätrappan/stegen till Höloftet, som var vackert inrett i naturliga material, med en liten scen och stolar till oss åhörare.

- Vi samlar på oss karma som vi ska lära oss något av, sa Peter. Vi ska lära oss älska varann tills det blir automatiskt och går av sig själv! Vi ska lämna bitterhet bakom.
Det lät ju nästan som i kyrkan, tänkte jag.

- Jesus sa ju att vi skulle vända den vänstra kinden till, fortsatte Peter för att landa i en annan auktoritet än i Martinus påhittade filosofi.
- Martinus menade att allt liv utvecklas, även religioner, bakom oss har vi buddhismen, judendomen, kristendomen och islam, och Martinus har det tredje evangeliet, ja han är Hjälparen, som bibeln talade om skulle komma....
.... Förlåtelse är ju inte som att ta en liten oblat och doppa den i lite vin och vips så är allt bra igen, skojade Peter Wahlbäck på sin halmstad-dialekt och försökte få publiken med sig.

Jag kände hur pulsen ökade... Han försökte på ett enkelt sätt förklara en mycket invecklad teori som lämnar människan helt i sticket.

Om man aldrig har mött det andliga, utan varit hårt arbetande materialist med konsumtion som enda mål, då är detta ett stort steg! Att äntligen våga möta sina andliga behov.
Men kära nån vilken sörja av okunskap och fördomar!
Som teolog blev jag mycket besvärad.
Men visst, även jag har varit ung och okunnig och man måste få börja någonstans...

- Men om du har blivit utsatt för våld och övergrepp, har du valt det livet då? Är det meningen att du ska tacka för det för att det är en del av din utveckling?
Frågan kom som en pil.
Peter svettades.
- Ja, alltså det är ju inte så enkelt.... man måste se det mycket långsiktigt i hela evighetsmodulen...

Evighetsmodulen...?

Nu var det min tur:
- Det här påminner mig om Jesus på korset, han löste ju karmalagens förbannelse då han sa "Fader förlåt dem...". Och vilken "gud" talar Martinus om?

Peter visste inte vilket ben han skulle stå på. Han försökte skoja lite:
- Nä hörni, det tar för lång tid att reda ut det här med Gud... men Jesus, visst, han....

Fader, jag vill att där jag är,
skall de också vara... Joh 17:24

Efteråt pratade Carina och jag med honom.
Hon har varit ett medium men har lämnat hela New Age eftersom det höll på att ta död på henne. "Guiderna" är inte av Gud, de är djävulens andar, förklädda för att leda oss bort från Gud. Mer om det sen.

Peter kunde inte svara på våra frågor och vi ville inte genera honom mer. Men syftet var att visa på Guds kärlek i denna förvirring, därför sa Carina:
- Martinus har ju bara teorier, tänk om de är fel... tänk om vi bara lever en gång... och upptäcker att vi har försökt "stå ut" med all djävulskap vi drabbats av... när vi kan få upprättelse här och nu?

Kära du som läser detta: det går inte att plocka från ett andligt smörgåsbord. Motsägelserna är förstora. Allvaret är för stort.

Söker du andlighet eller söker du GUD? Det är nämligen inte alltid samma sak...

Detta är det Glada budskapet, befriat från egen prestation och "esoterisk undervisning":
När vi möter Jesus, så renar han oss från synd, från svåra minnen, från ångest, från karma om du vill använda det ordet. Vi är så många som har denna erfarenheten och har blivit läkta, inifrån och ut.

Hur ändrades våra liv?
Genom att vi tog emot, i Tro... Egot kapitulerade inför Guds heliga kärlek....

"Healer" kan inte läka, de kan bara flytta på sjukdomar... men de dyker upp igen, i värre kraft... eftersom det inte är med Guds kraft de utför sina riter.

För en ung kvinna, som var mycket imponerad av allt detta, berättade jag om den kristna missionären i Indien:
Liken som skyfflades undan efter nattens skörd av döda uteliggare, cynismen på lidandet eftersom "de sonar sin karma, låt dem vara!"
- Men man måste se det i ett större perspektiv, sa hon och upprepade föreläsningen.
- Är inte Indien ett tillräckligt stort perspektiv i sig själv, sa jag. Missionären fick inte starta soppluncher och hjälparbete, för myndigheterna sa att han uppviglade folket.
Har vi hört det förut?
Jag såg på henne och försökte le.
Samma ord riktades till Jesus när han berättade om Guds frälsningsverk för oss alla.

Fast rotad

Vi lämnade Mundekulla skakade och gripna.
Hela vägen tillbaka till Jesusfestivalen i Ulvsmåla bad vi till Gud för dessa människor, att de i sitt sökande skall få finna Levande Gud, att de ska stanna upp vid korset och se vad som skedde där en gång... och som fortfarande löser oss från vanmakt och hopplöshet.

Vad som hände i tältet sen?
Det tar vi i ett annat inlägg!

På uppdrag av den Helige Ande.
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar