Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 18 maj 2023

MOLN och MOLNTJÄNSTER

Molnen kommer och går.

Molnen drar förbi över blå himmel. Där uppe är det säkert att vara. I alla fall om man är digital i sin existensform och skall sparas av den lilla människan på jorden.

Jag begriper inte hur den digitala världen fungerar. Jag kan inte heller se det där molnet de talar om, som lagrar information.
Dessutom påstår de att "molnet" är den säkraste formen av förvaring av ettor och nollor.

Jaha, jag är en stor nolla i detta fall... och står likt lärjungarna och blickar upp mot himmelen.

Noll. Är det ingenting?

Det är Kristi Himmelsfärdsdag och vi har varit i Mjällby kyrka på gudstjänst. En halvtimme före var det koraler från kyrktornet, och de fick ljuda ut över Listerlandets bördiga åkrar.

Jag och vår Herre har en lek varje år vid denna tid; jag spanar efter vilket sätt Jesus far upp till himmelen detta år... 
En gång kom en helikopter förbi, en annan gång var molnen formade till en trappa.
Nu stod vi där och väntade, alltmedan "Härlig är jorden" trumpetades vackert.

Mjällby vackra kyrktorn.

- Titta där! Långt upp, under det vita molnet, där kommer ett sträck med flyttfåglar, viskade jag. 
Då var det så Jesus återvände till sin himmelska existens, log vi.

Inne i kyrkan fick vi höra en mycket god predikan av kyrkoherden. Jag skall återge delar av den, såsom jag uppfattade den. 
Fyrtio dagar efter uppståndelsen togs Jesus ur lärjungarnas åsyn efter att han gett dem uppdraget att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar.

NÄR HAN HADE SAGT DETTA, SÅG DE HUR HAN LYFTES UPP I HÖJDEN, OCH ETT MOLN TOG HONOM UR DERAS ÅSYN.
Apostlagärningarna kap 1.

Vart tog han vägen?

Det handlar om moln. 
Predikanten jämförde mycket smart med vår tids digitala molntjänster. Han hade själv lagt upp sin predikan där, precis som jag lägger upp mina texter i "Onedrive".
Vi kan inte förstå hur Jesus kunde försvinna på det sättet han gjorde, men vi begriper ju inte heller vår egen tids teknik...

Den digitala molntjänsten är så bra för den gör oss oberoende av tid och rum. Var vi än befinner oss, kan vi komma åt den information vi lagrat där. 

Just nu sitter jag på Åhusgården i väntan på att kursen i harpopsel ska börja, samtidigt som Mjällby möter Häcken på Strandvallen i svenska cupens final. Och du kanske befinner dig i Italien när du läser detta...

Där sitter han ju - Mr Onedrive!

Kristi Himmelsfärd har samma innebörd - att vara oberoende av tid och rum.

Jesus lämnar sin jordiska existens och "förvandlas" tillbaka till sin gudomliga form, med en "härlighetskropp" som vi inte vet hur den är konstruerad.
Av flera anledningar var han tvungen att återgå till Fadern, bland annat för att Hjälparen - den helige Ande - skulle kunna sändas över alla.
Då är man inte längre beroende av att Jesus är här fysiskt.

Vid födelsen i Betlehem är det tvärtom - då lämnade Jesus "sin tron av kristall" som vi sjunger, och antog en människas gestalt.
Det står Gud, vår Skapare, fritt att röra sig mellan alla existensformer.

Molnen talar.

Molnet dyker ofta upp i Bibelns berättelser. När något viktigt är på gång, då är molnet där.
Det är inte bara ett väderfenomen - molnet är djupast sätt ett uttryck för GUDS HÄRLIGHET.

Här kommer några exempel.
Herren Gud leder sitt folk genom öknen med hjälp av ett moln om dagen, och en eldstod om natten.
Profeten Daniel fick i en syn om natten se:

... HUR EN SOM LIKNADE EN MÄNSKOSON KOMMA MED HIMMELENS SKYAR...
Daniel kap 7:13.

När Jesus är på Förklaringsberget med Mose och Elia, så får Petrus, Jakob och hans bror Johannes vara med om något mycket märkligt.

MEDAN JESUS ÄNNU TALADE, SÄNKTE SIG ETT LYSANDE MOLN ÖVER DEM,
OCH UR MOLNET KOM EN RÖST SOM SADE:
- DETTA ÄR MIN ÄLSKADE SON, HAN ÄR MIN UTVALDE. 
LYSSNA TILL HONOM.
Matteus kap 17.

Moln - kraftigt himlafenomen.

Molnet är Guds härlighet - shekina - som tar sig uttryck i de naturfenomen som vi är vana vid att se. 
Gud använder sin skapelse, annars blir det för svårt.

Den digitala molntjänsten däremot är ju inte synlig. Ändå skall vi lita på att den finns.. och att den är säker! Hur kan vi veta det? Även digital information kan kapas och information kan komma i orätta händer.

För min del krävs det lika mycket "tro" för att lita på Onedrive som det krävs att "tro" att Jesus har gett oss evigt liv...

DEN SOM TROR PÅ MIG SKALL INTE GÅ UNDER
UTAN HA EVIGT LIV.

Osäker säkerhet.

Jag är mycket tacksam över denna helg. Att få fira Kristi Himmelsfärd betyder mycket för mig.
Det är ju på ett sätt avslutningen av påsken!

PÅ TREDJE DAGEN UPPSTÅNDEN IGEN FRÅN DE DÖDA
UPPSTIGEN TILL HIMMELEN
SITTANDE PÅ ALLSMÄKTIG GUD FADERS HÖGRA SIDA...

Tack, Patrik Carlsson, för en god och inspirerande predikan!
Den stora väven i Mjällby kyrka visar finurligt på vilket sätt Jesus är mitt ibland oss nu:

Jesus osynlig mitt ibland oss.

Rubriken denna dag är "Herre över allting", men det har Svenska kyrkan svårt för att säga. 
Varför?
Ordet "herre" är nästintill struket i alla handbokens gudstjänsttexter. Prästen skall undvika detta ord för att det kan vara stötande och skapa underläge (?).
Jag känner inte till resonemanget bakom, mer än att jag blir förtvivlad när jag hör hur tafatt det blir.

Jesus är herre.

Förminska inte det!

Jesus är inte vår broder och kompis, han är vår Frälsare! Gud och människa är inte jämlika.

Ta inte bort ordet "herre". 

Nu skall jag gå ut och titta på kvällshimlen. Under tiden har fotbollsmatchen spelats färdigt och Mjällby fick se sig besegrade av Häcken med 4-1. Gulsvarta fanor vajade dock överallt, det var ju bra.

Vi är fortfarande beroende av tid och rum, men det är inte vår tro. Och även om alla datorer och informationsmoln kraschar, så består ändå Guds närvaro genom sin Ande. 
Himmelsfärden hotas inte av våra system. 

Jesus förenade jorden och himlen då han övergick från den ena existensformen till den andra, dold av Guds härlighets moln. 
Vid tidens slut är det vår tur...

Högt ovan molnen.

Som sagt, den som verkligen utför "molntjänster" är vår Herre, som sänder ut sinnesfrid och försoning till var och en som ber om det! Det är stort!

Gratis. 
För kärlekens skull. Av nåd.

Ofluffiga teologihälsningar från en flitig himmelsfirare,

Helene F Sturefelt.











onsdag 17 maj 2023

ANDLIGA SÅNGER Kristi Himmelsfärd

Musik till Kristi Himmelsfärd.

Välkommen ända upp till skyarna, till ANDLIGA SÅNGER, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0 MHz.
Här får du en inblick i vad som egentligen hände vid Kristi Himmelsfärd.

I dagligt tal kan vi skoja och säga "Kristi Flygare" - men vad betyder det?
Spelar det någon roll för en troende människa idag? Och vad var det för märkliga moln vid Mjällby kyrka?

Ja, absolut.

Klicka på den blå noten och lyssna till musiken och texterna


                            MUSIKLISTA

Signatur "Det sjunger i själen och hjärtat" - CICCIE PERNVEDEN MALM

CD'n Befriande nåd: "Ända till skyarna" - NIKLAS HALLMAN

CD'n I goda händer: 
"Jag lyfter ögat mot himmelen" psalm 210 - HELEN SJÖHOLM
"Närmare Gud till dig" psalm 271 - MERIT HEMMINGSSON

JON HENRIK FJÄLLGREN - "Mountain Dance".

Mjällby församling, vid orgeln Bo Knutsson och på trumpet Axel Carlsson:
Psalm 159 "Till härlighetens land"
Psalm 158b) Till himlen Jesus for".

CD'n Älskade sånger: VIKTOR KLIMENKO "Jag har hört om en stad ovan molnen.
Vilken mäktig kontratenor-röst han har! Jag kan inte hålla tårarna...

KJELL LÖNNÅ och Sundsvalls kammarkör: "Långt bortom rymder vida" Psalm 212.

Kristi Him vid Mjällby kyrka.

INGMAR JOHANSSON: "Se, hur Gudsvinden bär".

MIA-MARIANNE och PER-FILIP: "Tysta skyar".

LENNART JERNESTRAND: "Ande, du som livet ger"  - en instrumental variant av den älskade lägersången.

PER-ERIK HALLIN: "Morgonluft" - om en tom kyrka som helig Ande sätter fart på... 
Det kallas vi idag för helkyrklighet - samfundsgränserna suddas ut. 

Läs mer här: 
Sturellas Fotoblogg: HELKYRKLIGHET - BÅDE OCH - TILLSAMMANS! (helenesturefelt.blogspot.com)

Klangspelet är med in i radiostudion - vilka spröda och fina klanger det är!

Bosse Ohlssons fars klangspel.

I programmet utlovade jag några bilder på märkliga molnformationer över Mjällby kyrka vid Kristi Himmelsfärd: Här kan du se dem:



Skyhöga hälsningar från
- Helene Fransson Sturefelt, programkreatör
- Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudredigerare.






MYNTET LÄR MIG BEDJA

Myntet lär mig att bedja.

Kan pengar lära en att be? Kan ett mynt hjälpa mig att komma på hur bönen kan formuleras?

Ja, det kan det!

I söndags fick vi höra en fin predikan på Bönsöndagen i Listerkyrkan i Hällevik.
Pastorn tog fram några mynt ur fickan - ja, jag vet att det börjar bli allt mer sällsynt med "riktiga pengar" - och bad barnen att titta noga på myntet.

Först såg de "en gubbe".
- Då kan vi tänka på alla de personer som vi vill be för!
- Morfar och farfar, föreslog barnen.
- Ja, och andra som behöver hjälp, alla dem kan vi be till Gud för, sa pastorn.

Kan kungen lära oss att be?


Vänd på myntet, där ser vi något annat.
- En siffra! En tvåa...
- Ja, siffran är värdet, det är en bön av tacksamhet för allt värdefullt som Gud ger oss. Vad kan vi vara tacksamma för?

Barnen fick ge sina förslag.

- Tacksam att man kan åka ut med sin husvagn...
- Mat och kläder... och mormor och mamma och pappa...

Värmen från barnen spred sig till våra hjärtan.

Böneljus i bönebåten.

Sedan fick barnen titta på myntets kant.
- Hur ser det ut?
Jag tog själv upp ett mynt ur min plånbok för att kunna vara med ordentligt.

- Det är små streck på kanten.
- Ja, de här små räfflorna kan hjälpa oss att tänka på det som blivit fel i livet, det som vi kan behöva be om förlåtelse för.

Jag ser räfflorna.

Jag strök med fingret över myntets kant. Det är inte räfflat hela vägen runt, en del av kanten är alldeles slät.

- Hm, tänkte jag, då är det alla de situationer där förlåtelse och försoning rätat ut problemen. Livet har blivit alldeles mjukt och slätt igen. 
Så bra!

Tack, Herre, för förlåtelsen!

Jag fortsatte tänka.
Pengar, särskilt brist på pengar, kan verkligen hjälpa en människa att be!
Nöden och fattigdomen är en av bönens drivkrafter. Ur djupet av sin utsatthet ropar man till Gud om hjälp.

- Gud, kom till min räddning!
- Herre, skynda till min hjälp!

Pengar, ett ständigt bekymmer?

Det står i Bergspredikan att Gud har omsorg om oss. Det är här Guds rike träder in. 
Från oväntat håll kan hjälpen komma. 

En vänlig människa kan bjuda på en kopp kaffe, eller ge bort en aldrig använd tröja. Vid sopcontainern kan man hitta en kasse med konserver och en kvarglömd filt.
Några burkar kan ge pant som räcker till ett mål mat.
Den som lever i utsatthet ser livet från ett helt annat håll...

... samtidigt som den rike har bekymmer med sina fonder som inte går uppåt som hen vill...

Ja, se pengar, är till bekymmer för fattig som för rik, står det i visan.

"Utan pengar är man fattig, men utan vänner är man förlorad" läste jag på en lapp en gång.
Så är det.

Vem äger kronan?

Tillbaka till predikan i familjegudstjänsten och vår pastor Marcus.

- "Gubben" på myntet är kungen. Vi får be till Gud för alla som bestämmer, att de skall fatta bra beslut som hjälper oss att leva.

Och jag tänkte på vad Jesus sa till fariséerna:
- Ge kejsaren vad kejsaren skall ha, och ge Gud vad Gud skall ha!

Alltså, blanda inte ihop det. Kejsaren får skattepengar, och Gud får mitt hjärta. Olyckan kommer när pengarna styr hjärtat. 

Pengar är endast medel, aldrig målet.
Medan Gud är målet, aldrig medlet!

Sveriges första mynt med ett kors på!

Rika hälsningar från en lyssnare,

Helene F Sturefelt,

- myntsamlande smygpredikant i bloggosfären,
- med tack till Marcus Sandberg för inspirationen!

Myntsamlare.




söndag 14 maj 2023

PILGRIMSVANDRING Åhus med BARNATRO

Ska vi inte gå snart?

Ryggsäcken stod på marken och väntade. Hon såg sur ut, men det var hon inte. Hon ville bara komma igång, nån gång. Staven var redo, och den som hade suttit på bänken var redo, och utvilad.

Jag samlade alla i en cirkel.
- Välkommen till pilgrimsvandring i Kronoskogen! Vi tar ett varv så att alla få säga sitt namn, varifrån ni kommer, om ni är vana eller ovana vandrare (och om ni har ont i nåt knä som vi kan ta hänsyn till..) och vilka förväntningar ni har på dagen.

Vi lyssnade in varandra och det formade förutsättningarna för dagens vandring.
Frälsarkransarmbandet var med, liksom heliga Birgittas bön.

Enkel frälsarkrans runt Birgittasystrarnas kors.


Följ med digitalt här och se och läs vad som hände på denna pilgrimsvandring! Du kan sitta i strumplästen i din soffa och läsa...

- Visa mig, Herre, din väg.
- Och gör mig villig att vandra den!

BARNATRON

Jag hade tagit med mig en folder. Den var vikt en gång, men vecklade man upp den blev det ett tilltrasslat pappersark.
När Jesus talade om barnen, så var de som goda exempel, att inte vara tillkrånglade.
- Barnen är vikta bara en gång... för att lätt kunna öppna sig och ta emot.

I Bergspredikan talas det om att de är de "enfaldiga som är saliga" - eller snarare, det heter egentligen "saliga de enfoldiga" - de som bara är vikta en gång, som en folder...

Detta ord "enfaldig"har tappat sin betydelse idag, med känslan av att vara dum och obildad, så vi får försöka förstå det på nytt, tänker jag.
Men vi känner ju igen "ett fyrfaldigt hurra!" Det är inte enfaldigt... ;)

Klockstapeln vid Åhusgården.

En psalm av Anders Frostensson blev vår följeslagare - om att tron ser längre, och tidigare, innan det har hänt:

   TRON SIG STRÄCKER EFTER FRUKTEN
   NÄR I BLOMNING TRÄDET STÅR.

   TRON SER SKÖRDEN REDAN VITNA
   PÅ DE FÄLT DÄR NU MAN SÅR.
   Sv Ps 559:1

Anders Frostenssons psalm 559.

Det går att se långt mellan de raka tallarna. Ingen undervegetation skymmer sikten. 

Men det svåra är alla stigar som går kors och tvärs. De är så pass många, och Kronoskogen är så pass stor, att risken finn att man går vilse...

Jag var tacksam att vi hade en trygg Åhus-bo längst fram som stigfinnare!
Tack Ingrid!


Tallgenomsikt.

GUDSPÄRLAN

Gud är alltings början och alltings slut. I Gud vilar både liv och död, allt som finns och har funnits.
Där börjar vår bön.

I långsamt tempo gick vi bakom gården och in i Åhus Kronoskog.

För hundra år sedan var här bara sanddynor. Nu är det mossbevuxna kullar med stora tallar. Fötterna följde stigen med de mjuka tallbarren. Trädkronorna är så täta att solen knappt kan lysa igenom. Det känns som att vandra inomhus... i en naturtyst skog som är förtrollad av det milda ljuset.

Gud, är du här?

Ja.

Korsmärkt Gudsnärvaro.

TYSTNADSPÄRLAN

Vi gick i samtal den första biten för att bekanta oss med varandra. Sedan lät vi tystnaden ta över.
För mig är den livsnödvändig! Det är först då jag kan lyssna inåt, och sedan utåt.
Min pappa lärde mig att vara tyst i skogen.
- Annars hör man inte fåglarna...

Och fåglarna sjöng!

Vilken jubel det var av fågelsång från lövsångaren, bofinken och grönsångaren.

   MEDAN GRYNINGEN I TVEKAN
   DRÖJER ÄN PÅ BERGETS KAM

   SKÅDAR TRON DEN NYA DAGEN
   HASTAR TILL SIN GÄRNING FRAM.
   Sv Ps 559:2

Stammar, stammar, stammar.

Vi gick vidare på den mjuka stigen. Ibland blev vi omsprungna av joggare. Hann de höra fåglarna?
Vi stannade efter en stund för att få nästa reflektion.

JAGPÄRLAN

Hos det lilla barnet finns ofta Gudstron naturligt. Gud och Jag är Ett. Det hör ihop, precis som barnet har varit ett med mamman.
Sedan börjar separationen. Och svårigheterna.

I bästa fall finns barnatron där. Det är så enkelt att öppna hjärtats dörr till Gud - att be bordsbön och att be aftonbön. Svårare än så är det inte i början. 

Det skira ljuset.

DOPPÄRLAN

Oavsett när dopet sker i livet, så är det Gud som handlar med oss. Vi kan se bilden framför oss hur Gud liksom lyfter in oss i sitt förbund, lyfter upp oss och sätter oss på hans arm... Vi blir renade med vatten som sköljer bort alla synder.

En så enkel och enfaldigt enkelvikt barna-Gudstro är det tillåtet att ha!

Men det låg kottar på stigen som man fick se upp för. De störde stegens svikt.

Kottskravel.

ÖKENPÄRLAN

Vi gick förbi en tall som tappat all sin bark och stod kal och död vid stigen.
- Varför har inte alla kvar sin barnatro i vuxen ålder? Vad är det som händer längs livets väg som gör att tron på Gud inte överlever?

Ökenpärlan ger uttryck för att alla drabbas av motgångar, ingen går fri. Sjukdomar, ekonomiska svårigheter, arbetslöshet, skilsmässor och dödsfall i ens närhet - allt detta är stora påfrestningar på den lilla barnatron.

- Gud, var är du nu?

Min barnatro är söndersmulad.

Det kan vara svårt att erfara att Jesus vandrar vid vår sida även när det är svårt. Det är då det är så viktigt att man får uttrycka sina tvivel och ha någon som tåler att samtala med.
Förr blev man nervös och kallade det för "grubbel". 

Men alla tankar och känslor skall tas på allvar. Är du en sådan god samtalsvän i din omgivning?

Det är också nödvändigt att barnatron får mer kunskap om kristen tro, kunskap som håller för en vuxens behov av klar intellektuell redlighet.
Församlingens bibelstudiegrupper är guld värda!

Nu hörde vi havet brusa och havets blå färg blev synlig mellan tallstammarna. 
Det var dags för matpaus.

Matpaus vid havet.

Här bröt vi tystnaden, och lät samtalet om vardagens ting varva tuggorna med smörgås.

Jag tog av mig strumpor och skor och gick förväntansfull ned till strandkanten. Så alldeles ljuvligt det var att låta vandringsvarma fötter få stå i det svala, sköna vattnet!

Vågorna rullade sakta in och bröts i kanten som av silverfransar.

Trons öga kan se vattnet på flera sätt: Psalm 559, vers 3:

   LÄNGE FÖRRÄN REGNET KOMMIT
   HÖRDES NOAS HAMMARSLAG

   BORTOM FRÄMLINGSKAP OCH TRÄLDOM
   ABRAHAM SÅG KRISTI DAG.

Silvervågor.

Längre upp på stranden låg de första bikinibrudarna, men de tittade vi inte så mycket på. Bara lite.
Några igenkännande ord om Ulvsmålafestivalen delades och jag fick berätta om somrarna då jag var dansbandspräst i detta stora tält i Ronnebys norra kommundelar.

Tänk om vi skulle låta nästa pilgrimsvandring ha dansbandstexter som tema?!
Där finns mycket "smygtro" gömt mellan raderna!

Åhus beach.

BEKYMMERSLÖSHETSPÄRLAN

Mätta och nöjda fick vi höra vers 4 av Anders Frostenssons psalm:

   INNAN VATTNET ÄNNU DELATS
   LYFTE TRON SIN STAV OCH SÅG

   HUR EN VÄG PÅ HAVETS BOTTEN
   FRAMFÖR ISRAELS FÖTTER LÅG.

Omslutna av det blå havet och den blå himmelen tog jag fatt på den blå pärlan i Frälsarkransarmbandet, och bad:

- Tack, käre himmelske Fader, att vi får läsa om när Jesus undervisade om att inte göra sig några nya bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Tack att mitt i tider av öken och ofruktbarhet ändå visar en väg igenom. 
Amen!

En körsbärskvist vinkar.

Nu ändrade Kronoskogen karaktär. Från barrskog till lövskog.
Stora stockar låg tvärs över stigen som en påminnelse som alla de hinder barnatron behöver ta sig över.

Ibland finns det genvägar, men oftare handlar det om omvägar.
Och senvägar...
Det tycker inte den effektiva och tidspressade nutidsmänniskan om, men det tar inte Livet hänsyn till.

Kliv över!

Nu kom vi in i bokskogsalen...
Jag tappade andan. Nog för att jag vet hur underbar bokskogen är i maj - och igår var jag i den ännu icke skövlade stadsnära bokskogen i Sölvesborg - men detta var underskönt!

Det finns inga bekymmer i Guds natur. 
Varför är vi inte ute oftare? Varför bor vi inte i naturen? Varför skövlar vi den och går på gym istället?

Lövsal.


Vi stannade, andades, och fick lyssna till tankar kring:
KÄRLEKSPÄRLORNA

De är två för att påminna oss om att först ta emot kärlek, innan vi kan ge kärlek till någon annan.

Men alldeles för ofta är det obalans mellan dessa båda. Särskilt vi kvinnor ger innan vi tagit emot. Vi blir snabbt tömda på energi och hinner inte sitta ned och vila.

Jesus gjorde och sade inget annat än det Fadern hade gett honom. Han var helt i balans.
Vi har mycket att lära av honom.
Till eftertanke:

- Ger du av din kraft och omsorg innan du själv blivit påfylld? Vem skulle kunna fylla på dina behov?
Och när du blivit fylld, vem skulle behöva din kärlek just nu?

- Visa oss, Herre, din väg.
- Och gör oss villiga att vandra den.

Dolt.

HEMLIGHETSPÄRLORNA

Jag tog ett boklöv och tuggade på det, rikt av C-vitamin.

Omgiven av grönska fick vi fundera på de tre hemlighetspärlorna, att vara tacksamma över de förtroenden vi fått genom åren, men också lämna över de privata hemligheter som vi inte kan, eller ska, berätta för någon annan. 

Gudsnärvaron i bönen är stor själavård. Den största. 
Vi får fortsätta ropa till Herren ända tills det släpper, så vi inte blir knäckta av våra bekymmer.

Böjd. Men inte knäckt.

Vår pilgrimsvandring började nå sitt slut. Det stora brygghuset på andra sidan ån skymtades.

NATTENS PÄRLA

När Martin Lönnebo formade denna svenska variant av "radbandet" tvekade han om han skulle ta med den svarta pärlan. Men det har visat sig vara en av de ärligaste och viktigaste bönepärlorna!

- Nattens pärla hjälper den trötte att få sova. Nattens mörker skyddar flyktingen som flyr.
Nattens pärla erkänner depressionens mörker och ger hjälp att invänta gryningen, likt fågelsången då natten lättar.

- Den svarta pärlan talar även om döden, långfredagen och hur Jesus var i dödsriket i tre dagar. Här får vi tänka och be för dem som idag lever sin sista dag på jorden.

Barnens frälsarkrans till Mormor.

Sedan kommer den sista bönepärlan, omgiven av tystnadspärlor, till respekt och eftertanke.

UPPSTÅNDELSEPÄRLAN

Precis som Jesus uppstod från de döda, så skall även vi göra det! Detta löfte har han visat rent kroppsligt.
Det får barnatron tro, och den vuxne får lita på att Gud är större än människans förmåga att förklara allt.

Genom död till liv är det livsmönster vi kristna får leva efter. Det är starka ord! Och sanna.

EFS, Åhusgården.

Väl framme vid Åhusgården igen gjorde vi ett enkelt delande, då var och en fick säga något om vad de upplevt och tänkt under dessa tre timmar.
Vi sjöng hela psalm 559 och förvånades att vi så sällan sjungit denna fina psalm!

Vi avslutade med spontansång. Vilken då? Jo, naturligtvis:

- Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro!

Vi tackade varandra och önskade Guds frid.

Min reskamrat och jag ville inte åka hem. Det fanns mer vandring i fötterna så vi förvandlade oss till turister, och promenerade in till torget där kyrkan ligger, och köpte glass i Ottos kiosk.
Vi satte oss bekvämt på en bänk med fotstöd, och vilade.

Kastanjen vid Ottos glass i Åhus.

Jag kände hur den senaste veckans högtryck med bokutgivningen nu kom ikapp mig. Jag vill sitta och somna... 
Nej, inte nu!

- Visa mig, Herre, din väg.
- Och gör mig villig att ... Zzzzzzz

Godnatt!

Pilgrimshälsningar från Helene F Sturefelt,

- som undrar om Sverige och Loreen vinner Eurovison Song Contest ikväll?

Knäsvag.


 



onsdag 10 maj 2023

PRÄSTGÅRDSBARNEN på SJÖÖHOLMA

Prästgårdsbarnen på Sjööholma.

Vilken glädje! Min första barnbok är utgiven till en stor läsekrets. Gläd er med mig!
VISTO förlag såg potentialen i denna fina lilla bok som handlar om barnatro och syskonskap.

Du ska få ett smakprov här av PRÄSTGÅRDSBARNEN PÅ SJÖÖHOLMA, och några tankar om vad barnatro kan betyda i en människas liv. Men det börjar med mössen som tagit över det gamla huset och tuggar på smulor från förr...

Vi lever i en tid där det är svårt att tala om tro, särskilt om kristen tro. Fördomar och negativa erfarenheter lägger lock över det som är "glädje i Herren".
Samtidigt är längtan och sökandet efter sanning och tro större än någonsin.

Nämen, vad står här och blockerar?

Tänk om det är med barnatron det börjar? 

För många har den enkla stunden vid sängkanten med aftonbönen "Gud som haver" öppnat dörren till en Gudsrelation.
För den som inte har fått den möjligheten kan skolavslutningarna i kyrkan vara det som ger själen näring. Faktiskt.
Eller när man är vuxen och själv får barn som frågar efter Gud och varför man finns... då behöver den vuxne få stöd att möta barnet.

Detta är den boken!

Utdrag ur "Prästgårdsbarnen".


- Mamma, var är den där Jesus du pratar med hela tiden?
Det var Dalia som undrade. Nu började de teologiska reflektionerna. Redan! Mamman hade fruktat denna dag.
Nu gällde de att hitta fyraåringens nivå, men ändå svara så att den egna tron inte blev lidande.

- Jo... det är så att Jesus.. finns... här... i mitt hjärta, men också i ditt... och i alla människors hjärta.
Om man vill ha honom där.
- Vill jag det? frågade Dalia.
Prästfrumamman log och strök sin flicka över håret.

Mamma, var är den där Jesus...?

Att ha en barnatro är inte att ha en barnslig tro, det är skillnad på det!

Jesus tog ofta barnen som exempel på hur Gudsrelationen skulle fungera. Han använde ett gammalmodigt ord och sa, citat ur Bergspredikan:

- SALIGA DE SAKTMODIGA, TY DE SKALL BESITTA JORDEN.
Matteus 5:6.

En ännu äldre översättning använder ordet "enfaldig". Vi har tappat bort dess betydelse och det har gjort stor skada. Ordet har med "folder" att göra, att vara vikt bara en gång.

Ett barn är "enfaldigt" i betydelsen att det är hopvikt på ett enkelt sätt, bara en gång, och lätt att öppna.
Vuxna däremot kan vara som en sån där krånglig folder som är hopvikt både på längden och tvären... hopplös att öppna och svår att få ihop igen.

Känner du igen dig?

Saliga de som bara är hopvikta en gång, som barnen, ty de har lätt att öppna sig för Guds kärlek!
Där har du betydelsen av att ha en barnatro!

Vikt bara en gång.

Vad svarade den fyraåriga prästgårdsflickan på mammans fråga om hon hade Jesus i sitt hjärta?

- Ja, det tror jag. Kommer du ihåg den gången du bråkade med en flicka hos dagmamman? Då frågade jag dig om vi skull be för henne i aftonbönen så att allt blev bra igen. Minns du vad du svarade?
- Ja! Att jag redan hade gjort det! Har jag Jesus i hjärtat då?

Det är lätt hänt att knuffa undan barnen när de är högljudda och i vägen. Men det kan även vara på andra hållet, att de är tystade och förtryckta.
Den händelse som Markus berättar om har påverkat många på ett positivt sätt. Det är när lärjungarna visar bort folk som kom med barn till honom för att han skulle röra vid dem. Då visar lärjungarna bort dem!

Visa inte bort kartongerna!

NÄR JESUS SÅG DET BLEV HAN FÖRARGAD OCH SA:
- LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG OCH HINDRA DEM INTE!

GUDS RIKE TILLHÖR SÅDANA SOM DE.

SANNERLIGEN, DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN KOMMER ALDRIG DIT IN.

OCH HAN TOG DEM I FAMNEN, LADE HÄNDERNA PÅ DEM OCH VÄLSIGNADE DEM.
Markus evangelium 10:13-16.

Detta är så viktigt!
Barnatro handlar om tillit, att lita på Gud, att veta att "Jesus bor i mitt hjärta". Många vuxna förmenar barnen att TRO, och överför sina egna tvivel på dem. Med vilken rätt?

Jesus i Möllebackskyrkan, Karlskrona.

Mamman i boken PRÄSTGÅRDSBARNEN PÅ SJÖÖHOLMA ser sin dotters tro och bekräftar den:

- Ja, det har du, min älskade dotter! Och säkert den stökiga flickan också.
Den kvällen somnade barnen gott.
(utdrag ur Prästgårdsbarnen på Sjööholma, kapitel 10, sid 55).

Det är min bön och förhoppning att du skall få fatt i den ovikta barnatron och börja bygga där.
Svårigheten är ju att låta barnatron växa med en genom livet. Konfirmationstiden kan få betyda mycket för tonåringen, som blir sedd och får redskap att möta livets motgångar, med bön och inre styrka.

Se mig! Förgätmigej. Glöm mig inte.

För många tar det slut där. 
Tonårstidens tro kan vara glödande, men sedan falnar den på grund av tidsbrist, andra intressen eller svåra motgångar av sjukdom, arbetslöshet eller kanske skilsmässa och dödsfall.

Var är Gud då?
Hur skall tron bära en igenom tider av påfrestande mörker?

Hela denna blogg du just nu läser är ett enda långt försök att ge ord åt en vuxen tro, som vill mogna.

Krånglig folder att öppna.

Tillbaka till boken.
Det är en långsamt arbete att skriva en bok. Det tar tid. Man måste vara lite "saktmodig" i betydelsen ha tålamod, och inte krångla till det för mycket.

För egen del gick processen till så här:

När syftet och ramen var tydlig så började jag samla tankar och materiel. 
Hur skulle karaktärerna vara? Hur skall den yttre miljön se ut?

Eftersom jag har många vänner som levt prästgårdsliv var det roligt att plocka fram den miljön.
En prästgård är lite spännande, ovanlig och en gång mycket viktig i de mindre samhällena.
Vår egen biskop Johan i Lund har levt prästgårdsliv i Ramdala i Blekinge, och det var säkert betydelsefulla år både för församling och för dem själva.

Men det handlar inte om dem. Som författare låter man fantasin flöda. Ut kommer en berättelse som snart lever sitt eget liv.
Figurerna går att känna igen sig i och vardagens syskongnabb är allmängiltigt.

Det handlar inte heller om den tomma prästgården i Sölvesborg. Och namnet Sjööholma finns inte heller. Men själva innehållet finns!

Den tomma prästgården i Sölvesborg.

Om all förberedelse är noggrant genomförd, så går själva skrivandet på några dagar. Struktur, kapitelindelning och handling gör att texten lätt flyter fram på tangentbordet. Så är det för mig.

Det är samma sak som när man skall bygga något eller sy kläder - det skall räknas och mätas ordentligt, sedan är det bara till att spika/ sy ihop!

När manuset var färdigt skickade jag iväg det till ett flertal bokförlag, större och mindre, kända och okända.
Under ett och ett halvt års tid fick jag svaret:
- Tack för välskrivet manus, MEN... vi har inte möjlighet att ge ut det som bok...

Nähä... inte denna gången heller. Det gäller att inte ta det personligt.

Jag har tagit hjälp av Astrid Lindgren som också blev refuserad många gånger (!) och jag har samlat på refusationer... ända till den dagen kom då VISTO bokförlag skrev:
- Tack för ditt manus, OCH... vi vill gärna ge ut detta som bok... !!

Glädjen var enormt stor.

Baksidestexten.

Sedan började det mödosamma arbetet med att teckna avtal där den juridiska noggrannheten med rättigheter är mycket viktig.
Därefter följde genomgång av korrekturläsning, layout, omslag, lanseringspaket, lagerhållning, distribution, kostnad och provision.

Här är det lätt att ge upp. Det finstilta är finstilt... men kontakten med förlaget har genomgående varit mycket bra. 
Samarbetet har varit glädje och lätthet i den profession de har. Med säker hand har de lotsat mig igenom alla beslut, tills vi båda var nöjda.
Det tog ett halvår - och nu är alltså boken här!

Härmed kan jag titulera mig FÖRFATTARE!
En dröm går i uppfyllelse. Och det har bara börjat.

Framsidan blir till; blekingeduk i kopieringsmaskin, ha ha!

Nu behöver jag din hjälp, eller inte jag utan boken, rättare sagt:
- Vill du hjälpa mig att sprida informationen att boken finns?

* dela gärna detta inlägg,
* be ditt bibliotek, bokhandlare och församling beställa hem boken,
* gå in på Visto förlag (IDUS) och beställ där,
* eller hör av dig till mig ifall du vill att jag skall besöka ert sammanhang och tala om "barnatro och vuxentro" - och sjunga läsarsånger till ukulele?!

Maila i så fall till helene.f.sturefelt@live.se

Vilken lycka! Manus har blivit bok.

Till sist.
Den ständiga inspirationen i livet är ju Böckernas Bok, den stora boken med mänsklighetens stora historia, där Gud leder sitt folk.
Även i det lilla, i en liten prästgård, eller hemma hos dig.

   I BEGYNNELSEN VAR ORDET
   OCH ORDET FANNS HOS GUD 
   OCH ORDET VAR GUD.

   ALLT BLEV TILL GENOM DET
   OCH UTAN DET BLEV INGENTING TILL
   AV ALLT SOM FINNS TILL.

   I ORDET VAR LIV
   OCH LIVET VAR MÄNNISKORNAS LJUS.
   OCH LJUSET LYSER I MÖRKRET 
   OCH MÖRKRET HAR INTE ÖVERVUNNIT DET!
  Johannesprologen kap 1:1

Vår vid St Nicolai kyrka.

Bokstavliga och ovikta hälsningar!
Helene F Sturefelt,

- barnboksförfattare.

På återhörande!



Och så här ser pressmeddelandet ut

Pressmeddelande: Sölvesborgsförfattare debuterar med barnbok om syskonskap och barnatro
Du vidarebefordrade det här meddelandet Ons 2023-05-10 10:55
Du vidarebefordrade det här meddelandet Ons 2023-05-10 10:55
Visto förlag - media <media@vistoforlag.se>
Ons 2023-04-26 07:00

 

 

En bild som visar stjärna, föremål utomhus, natthimmel, mörk

Automatiskt genererad beskrivning

 

Pressmeddelande den 26 april 2023

Ny bok från Visto förlag:Sölvesborgsförfattare debuterar med barnbok om syskonskap och barnatro

Prästgårdsbarnen på Sjööholma är en barnbok för 6-9 år av debuterande författaren Helene F Sturefelt. Boken ges ut i april 2023 och handlar om Dalia och Lasseman som flyttar in i en prästgård som stått tom länge.

– Med boken Prästgårdsbarnen på Sjööholma vill jag ge ge barn och den vuxne som läser en stund av värme och skratt, där de existentiella frågorna finns med på barnens självklara sätt, säger Helene F Sturefelt.

Utöver sitt skrivande är författaren även radioproducent av Andliga sånger, tecknare och symbolpedagog.

Det var en gång ett stort gult trähus ute på landet. Där fanns så många rum att man inte kunde räkna dem alla. Prästgården hade stått tom länge, det enda man hörde var mössen som tuggade på gamla smulor. Följ med till Sjööholma prästgård och det speciella familjelivet där.

Visto förlag är en del av Idus förlagsgrupp och har en bred utgivning för både vuxna och barn. Tillsammans gav Idus förlag med dess imprint Stellar och Visto förlag, ut närmare 280 titlar under 2022.

 

För mer information, kontakta:

Helene F Sturefelt, författare, 0767787030, helene.f.sturefelt@live.se

Elisabeth Grunditz, vd Idus, Visto & Stellar förlag, 072-200 13 54, elisabeth@idusforlag.se

För mer information:

Om boken   

 

Om Visto förlag

Visto har gett ut böcker i tio år och utgår från visionen att möjliggöra berättandet för fler. Vi hjälper författare att navigera rätt i bokbranschen, både för de som är helt nya i branschen och för de som redan har en stor egen kundkrets