PILGRIMSVANDRING Åhus med BARNATRO

Ska vi inte gå snart?

Ryggsäcken stod på marken och väntade. Hon såg sur ut, men det var hon inte. Hon ville bara komma igång, nån gång. Staven var redo, och den som hade suttit på bänken var redo, och utvilad.

Jag samlade alla i en cirkel.

- Välkommen till pilgrimsvandring i Kronoskogen! Vi tar ett varv så att alla få säga sitt namn, varifrån ni kommer, om ni är vana eller ovana vandrare (och om ni har ont i nåt knä som vi kan ta hänsyn till..) och vilka förväntningar ni har på dagen.

Vi lyssnade in varandra och det formade förutsättningarna för dagens vandring.

Frälsarkransarmbandet var med, liksom heliga Birgittas bön.

Enkel frälsarkrans runt Birgittasystrarnas kors.

Följ med digitalt här och se och läs vad som hände på denna pilgrimsvandring! Du kan sitta i strumplästen i din soffa och läsa...

- Visa mig, Herre, din väg.

- Och gör mig villig att vandra den!

BARNATRON

Jag hade tagit med mig en folder. Den var vikt en gång, men vecklade man upp den blev det ett tilltrasslat pappersark.

När Jesus talade om barnen, så var de som goda exempel, att inte vara tillkrånglade.

- Barnen är vikta bara en gång... för att lätt kunna öppna sig och ta emot.

I Bergspredikan talas det om att de är de "enfaldiga som är saliga" - eller snarare, det heter egentligen "saliga de enfoldiga" - de som bara är vikta en gång, som en folder...

Detta ord "enfaldig"har tappat sin betydelse idag, med känslan av att vara dum och obildad, så vi får försöka förstå det på nytt, tänker jag.

Men vi känner ju igen "ett fyrfaldigt hurra!" Det är inte enfaldigt... ;)

Klockstapeln vid Åhusgården.

En psalm av Anders Frostensson blev vår följeslagare - om att tron ser längre, och tidigare, innan det har hänt:

   TRON SIG STRÄCKER EFTER FRUKTEN

   NÄR I BLOMNING TRÄDET STÅR.

   TRON SER SKÖRDEN REDAN VITNA

   PÅ DE FÄLT DÄR NU MAN SÅR.

   Sv Ps 559:1

Anders Frostenssons psalm 559.

Det går att se långt mellan de raka tallarna. Ingen undervegetation skymmer sikten. 

Men det svåra är alla stigar som går kors och tvärs. De är så pass många, och Kronoskogen är så pass stor, att risken finn att man går vilse...

Jag var tacksam att vi hade en trygg Åhus-bo längst fram som stigfinnare!

Tack Ingrid!

Tallgenomsikt.

GUDSPÄRLAN

Gud är alltings början och alltings slut. I Gud vilar både liv och död, allt som finns och har funnits.

Där börjar vår bön.

I långsamt tempo gick vi bakom gården och in i Åhus Kronoskog.

För hundra år sedan var här bara sanddynor. Nu är det mossbevuxna kullar med stora tallar. Fötterna följde stigen med de mjuka tallbarren. Trädkronorna är så täta att solen knappt kan lysa igenom. Det känns som att vandra inomhus... i en naturtyst skog som är förtrollad av det milda ljuset.

Gud, är du här?

Ja.

Korsmärkt Gudsnärvaro.

TYSTNADSPÄRLAN

Vi gick i samtal den första biten för att bekanta oss med varandra. Sedan lät vi tystnaden ta över.

För mig är den livsnödvändig! Det är först då jag kan lyssna inåt, och sedan utåt.

Min pappa lärde mig att vara tyst i skogen.

- Annars hör man inte fåglarna...

Och fåglarna sjöng!

Vilken jubel det var av fågelsång från lövsångaren, bofinken och grönsångaren.

   MEDAN GRYNINGEN I TVEKAN

   DRÖJER ÄN PÅ BERGETS KAM

   SKÅDAR TRON DEN NYA DAGEN

   HASTAR TILL SIN GÄRNING FRAM.

   Sv Ps 559:2

Stammar, stammar, stammar.

Vi gick vidare på den mjuka stigen. Ibland blev vi omsprungna av joggare. Hann de höra fåglarna?

Vi stannade efter en stund för att få nästa reflektion.

JAGPÄRLAN

Hos det lilla barnet finns ofta Gudstron naturligt. Gud och Jag är Ett. Det hör ihop, precis som barnet har varit ett med mamman.

Sedan börjar separationen. Och svårigheterna.

I bästa fall finns barnatron där. Det är så enkelt att öppna hjärtats dörr till Gud - att be bordsbön och att be aftonbön. Svårare än så är det inte i början. 

Det skira ljuset.

DOPPÄRLAN

Oavsett när dopet sker i livet, så är det Gud som handlar med oss. Vi kan se bilden framför oss hur Gud liksom lyfter in oss i sitt förbund, lyfter upp oss och sätter oss på hans arm... Vi blir renade med vatten som sköljer bort alla synder.

En så enkel och enfaldigt enkelvikt barna-Gudstro är det tillåtet att ha!

Men det låg kottar på stigen som man fick se upp för. De störde stegens svikt.

Kottskravel.

ÖKENPÄRLAN

Vi gick förbi en tall som tappat all sin bark och stod kal och död vid stigen.

- Varför har inte alla kvar sin barnatro i vuxen ålder? Vad är det som händer längs livets väg som gör att tron på Gud inte överlever?

Ökenpärlan ger uttryck för att alla drabbas av motgångar, ingen går fri. Sjukdomar, ekonomiska svårigheter, arbetslöshet, skilsmässor och dödsfall i ens närhet - allt detta är stora påfrestningar på den lilla barnatron.

- Gud, var är du nu?

Min barnatro är söndersmulad.

Det kan vara svårt att erfara att Jesus vandrar vid vår sida även när det är svårt. Det är då det är så viktigt att man får uttrycka sina tvivel och ha någon som tåler att samtala med.

Förr blev man nervös och kallade det för "grubbel". 

Men alla tankar och känslor skall tas på allvar. Är du en sådan god samtalsvän i din omgivning?

Det är också nödvändigt att barnatron får mer kunskap om kristen tro, kunskap som håller för en vuxens behov av klar intellektuell redlighet.

Församlingens bibelstudiegrupper är guld värda!

Nu hörde vi havet brusa och havets blå färg blev synlig mellan tallstammarna. 

Det var dags för matpaus.

Matpaus vid havet.

Här bröt vi tystnaden, och lät samtalet om vardagens ting varva tuggorna med smörgås.

Jag tog av mig strumpor och skor och gick förväntansfull ned till strandkanten. Så alldeles ljuvligt det var att låta vandringsvarma fötter få stå i det svala, sköna vattnet!

Vågorna rullade sakta in och bröts i kanten som av silverfransar.

Trons öga kan se vattnet på flera sätt: Psalm 559, vers 3:

   LÄNGE FÖRRÄN REGNET KOMMIT

   HÖRDES NOAS HAMMARSLAG

   BORTOM FRÄMLINGSKAP OCH TRÄLDOM

   ABRAHAM SÅG KRISTI DAG.

Silvervågor.

Längre upp på stranden låg de första bikinibrudarna, men de tittade vi inte så mycket på. Bara lite.

Några igenkännande ord om Ulvsmålafestivalen delades och jag fick berätta om somrarna då jag var dansbandspräst i detta stora tält i Ronnebys norra kommundelar.

Tänk om vi skulle låta nästa pilgrimsvandring ha dansbandstexter som tema?!

Där finns mycket "smygtro" gömt mellan raderna!

Åhus beach.

BEKYMMERSLÖSHETSPÄRLAN

Mätta och nöjda fick vi höra vers 4 av Anders Frostenssons psalm:

   INNAN VATTNET ÄNNU DELATS

   LYFTE TRON SIN STAV OCH SÅG

   HUR EN VÄG PÅ HAVETS BOTTEN

   FRAMFÖR ISRAELS FÖTTER LÅG.

Omslutna av det blå havet och den blå himmelen tog jag fatt på den blå pärlan i Frälsarkransarmbandet, och bad:

- Tack, käre himmelske Fader, att vi får läsa om när Jesus undervisade om att inte göra sig några nya bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Tack att mitt i tider av öken och ofruktbarhet ändå visar en väg igenom. 

Amen!

En körsbärskvist vinkar.

Nu ändrade Kronoskogen karaktär. Från barrskog till lövskog.

Stora stockar låg tvärs över stigen som en påminnelse som alla de hinder barnatron behöver ta sig över.

Ibland finns det genvägar, men oftare handlar det om omvägar.

Och senvägar...

Det tycker inte den effektiva och tidspressade nutidsmänniskan om, men det tar inte Livet hänsyn till.

Kliv över!

Nu kom vi in i bokskogsalen...

Jag tappade andan. Nog för att jag vet hur underbar bokskogen är i maj - och igår var jag i den ännu icke skövlade stadsnära bokskogen i Sölvesborg - men detta var underskönt!

Det finns inga bekymmer i Guds natur. 

Varför är vi inte ute oftare? Varför bor vi inte i naturen? Varför skövlar vi den och går på gym istället?

Lövsal.

Vi stannade, andades, och fick lyssna till tankar kring:

KÄRLEKSPÄRLORNA

De är två för att påminna oss om att först ta emot kärlek, innan vi kan ge kärlek till någon annan.

Men alldeles för ofta är det obalans mellan dessa båda. Särskilt vi kvinnor ger innan vi tagit emot. Vi blir snabbt tömda på energi och hinner inte sitta ned och vila.

Jesus gjorde och sade inget annat än det Fadern hade gett honom. Han var helt i balans.

Vi har mycket att lära av honom.

Till eftertanke:

- Ger du av din kraft och omsorg innan du själv blivit påfylld? Vem skulle kunna fylla på dina behov?

Och när du blivit fylld, vem skulle behöva din kärlek just nu?

- Visa oss, Herre, din väg.

- Och gör oss villiga att vandra den.

Dolt.

HEMLIGHETSPÄRLORNA

Jag tog ett boklöv och tuggade på det, rikt av C-vitamin.

Omgiven av grönska fick vi fundera på de tre hemlighetspärlorna, att vara tacksamma över de förtroenden vi fått genom åren, men också lämna över de privata hemligheter som vi inte kan, eller ska, berätta för någon annan. 

Gudsnärvaron i bönen är stor själavård. Den största. 

Vi får fortsätta ropa till Herren ända tills det släpper, så vi inte blir knäckta av våra bekymmer.

Böjd. Men inte knäckt.

Vår pilgrimsvandring började nå sitt slut. Det stora brygghuset på andra sidan ån skymtades.

NATTENS PÄRLA

När Martin Lönnebo formade denna svenska variant av "radbandet" tvekade han om han skulle ta med den svarta pärlan. Men det har visat sig vara en av de ärligaste och viktigaste bönepärlorna!

- Nattens pärla hjälper den trötte att få sova. Nattens mörker skyddar flyktingen som flyr.

Nattens pärla erkänner depressionens mörker och ger hjälp att invänta gryningen, likt fågelsången då natten lättar.

- Den svarta pärlan talar även om döden, långfredagen och hur Jesus var i dödsriket i tre dagar. Här får vi tänka och be för dem som idag lever sin sista dag på jorden.

Barnens frälsarkrans till Mormor.

Sedan kommer den sista bönepärlan, omgiven av tystnadspärlor, till respekt och eftertanke.

UPPSTÅNDELSEPÄRLAN

Precis som Jesus uppstod från de döda, så skall även vi göra det! Detta löfte har han visat rent kroppsligt.

Det får barnatron tro, och den vuxne får lita på att Gud är större än människans förmåga att förklara allt.

Genom död till liv är det livsmönster vi kristna får leva efter. Det är starka ord! Och sanna.

EFS, Åhusgården.

Väl framme vid Åhusgården igen gjorde vi ett enkelt delande, då var och en fick säga något om vad de upplevt och tänkt under dessa tre timmar.

Vi sjöng hela psalm 559 och förvånades att vi så sällan sjungit denna fina psalm!

Vi avslutade med spontansång. Vilken då? Jo, naturligtvis:

- Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro!

Vi tackade varandra och önskade Guds frid.

Min reskamrat och jag ville inte åka hem. Det fanns mer vandring i fötterna så vi förvandlade oss till turister, och promenerade in till torget där kyrkan ligger, och köpte glass i Ottos kiosk.

Vi satte oss bekvämt på en bänk med fotstöd, och vilade.

Kastanjen vid Ottos glass i Åhus.

Jag kände hur den senaste veckans högtryck med bokutgivningen nu kom ikapp mig. Jag vill sitta och somna... 

Nej, inte nu!

- Visa mig, Herre, din väg.

- Och gör mig villig att ... Zzzzzzz

Godnatt!

Pilgrimshälsningar från Helene F Sturefelt,

- som undrar om Sverige och Loreen vinner Eurovison Song Contest ikväll?

Knäsvag.