Myntet lär mig att bedja.
Kan pengar lära en att be? Kan ett mynt hjälpa mig att komma på hur bönen kan formuleras?
Ja, det kan det!
I söndags fick vi höra en fin predikan på Bönsöndagen i Listerkyrkan i Hällevik.
Pastorn tog fram några mynt ur fickan - ja, jag vet att det börjar bli allt mer sällsynt med "riktiga pengar" - och bad barnen att titta noga på myntet.
Först såg de "en gubbe".
- Då kan vi tänka på alla de personer som vi vill be för!
- Morfar och farfar, föreslog barnen.
- Ja, och andra som behöver hjälp, alla dem kan vi be till Gud för, sa pastorn.
Kan kungen lära oss att be?
Vänd på myntet, där ser vi något annat.
- En siffra! En tvåa...
- Ja, siffran är värdet, det är en bön av tacksamhet för allt värdefullt som Gud ger oss. Vad kan vi vara tacksamma för?
Barnen fick ge sina förslag.
- Tacksam att man kan åka ut med sin husvagn...
- Mat och kläder... och mormor och mamma och pappa...
Värmen från barnen spred sig till våra hjärtan.
Böneljus i bönebåten.
Sedan fick barnen titta på myntets kant.
- Hur ser det ut?
Jag tog själv upp ett mynt ur min plånbok för att kunna vara med ordentligt.
- Det är små streck på kanten.
- Ja, de här små räfflorna kan hjälpa oss att tänka på det som blivit fel i livet, det som vi kan behöva be om förlåtelse för.
Jag ser räfflorna.
Jag strök med fingret över myntets kant. Det är inte räfflat hela vägen runt, en del av kanten är alldeles slät.
- Hm, tänkte jag, då är det alla de situationer där förlåtelse och försoning rätat ut problemen. Livet har blivit alldeles mjukt och slätt igen.
Så bra!
Tack, Herre, för förlåtelsen!
Jag fortsatte tänka.
Pengar, särskilt brist på pengar, kan verkligen hjälpa en människa att be!
Nöden och fattigdomen är en av bönens drivkrafter. Ur djupet av sin utsatthet ropar man till Gud om hjälp.
- Gud, kom till min räddning!
- Herre, skynda till min hjälp!
Pengar, ett ständigt bekymmer?
Det står i Bergspredikan att Gud har omsorg om oss. Det är här Guds rike träder in.
Från oväntat håll kan hjälpen komma.
En vänlig människa kan bjuda på en kopp kaffe, eller ge bort en aldrig använd tröja. Vid sopcontainern kan man hitta en kasse med konserver och en kvarglömd filt.
Några burkar kan ge pant som räcker till ett mål mat.
Den som lever i utsatthet ser livet från ett helt annat håll...
... samtidigt som den rike har bekymmer med sina fonder som inte går uppåt som hen vill...
Ja, se pengar, är till bekymmer för fattig som för rik, står det i visan.
"Utan pengar är man fattig, men utan vänner är man förlorad" läste jag på en lapp en gång.
Så är det.
Vem äger kronan?
Tillbaka till predikan i familjegudstjänsten och vår pastor Marcus.
- "Gubben" på myntet är kungen. Vi får be till Gud för alla som bestämmer, att de skall fatta bra beslut som hjälper oss att leva.
Och jag tänkte på vad Jesus sa till fariséerna:
- Ge kejsaren vad kejsaren skall ha, och ge Gud vad Gud skall ha!
Alltså, blanda inte ihop det. Kejsaren får skattepengar, och Gud får mitt hjärta. Olyckan kommer när pengarna styr hjärtat.
Pengar är endast medel, aldrig målet.
Medan Gud är målet, aldrig medlet!
Sveriges första mynt med ett kors på!
Rika hälsningar från en lyssnare,
Helene F Sturefelt,
- myntsamlande smygpredikant i bloggosfären,
- med tack till Marcus Sandberg för inspirationen!
Myntsamlare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar