"Simma eller sjunk"
Ibland hittar man guldkorn där ute på sociala medier. Plötsligt hamnade jag i en värld av texter, som avklätt vågade beskriva hur utsatt livet kan kännas.
Och hur orättvist man kan bli bedömd.
Denne Patrik Gustafsson är okänd för mig, men vi har flera gemensamma bekanta.
Jag har frågat om tillåtelse att publicera hans texter här, och det blev han glad för!
Om jag vore förläggare så skulle jag vilja ge ut en bok med hans ord. Nu får det vara tillräckligt bra att använda bloggen - och den har många läsare.
Kabel och ankring förbjuden, Lindesnäs, Karlskrona.
Rubriken är "Simma eller sjunk" - om psykisk ohälsa på gränsen mellan liv och ickeliv.
"När vi dömer andra
så dömer vi i själva verket
delar av vår egen skugga
som vi har förnekat."
Att döma.
"Jag har ingen vilja att medverka i en tyglad
omedveten existens
där miljoner gråzoner aldrig leder till vitt.
Min värld kallas galenskap av somliga
som gladeligen lägger motgift på min tunga;
som domnar själen och normaliserar.
Men de känner inte till något... om frostens eldar.
De kan aldrig se skönhet i smuts
och kan aldrig acceptera gråzonernas eftersträvade vita."
Hagel. Frostens eld. Gråzonens vita?
"Det går att rikta blicken mot lyckan
även mitt i stormen.
Det går att möta ögon i rusningstrafiken,
i smärtan, i rädslan.
Det går att sträcka ut en hand
även när blicken vänds bort.
Det går att vara mjuk,
även om omgivningen är fyrkantig."
Humor, glädje, kärlek och respekt,
- skriver Patrik Gustafsson, 100%.
Mjuk och fyrkantig?
Jag fortsätter citera Patrik Gustafsson, med egen bildsättning från en dag då det haglade kraftfullt. Små, vita korn hamrade ilsket mot marken. Vintern ger sig inte så lätt. Det gröna blev vitt och det varma kallt.
Såsom det är livet...
"Vi utspelar komedier i natt
kasta livbojar till de ängsliga
och ber om mer mod.
Ritar linjer längs gatan
ditt hjärtas lust, men tvivel, tvivel.
Tvivel andas långsamt.
(rytmik)
Taggarna utåt.
Jag slår an strängarna i avvisandes puls
Jakten på frihet och smak av Katastrofen.
(rökpaus)
Tålamod, ha tålamod
Svärtans övertag och döende vildblommor
ska förtvina och resa sig.
Vaken av din hud och frusen längs skulderbladen
Samlad skuld, skuld i bladen
Men tvivel, tvivel.
Tvivel andas långsamt."
Fruset mellan trappa och vägg.
"Ibland börjar en omvandling
med smärta, sorg och kaos.
Ibland med en ljus viskning.
De steg som behöver eller vill tas
är byggstenar för den framtid
vi ännu inte kan se.
När vi lämnar det vissna, oäkta
eller övermogna
kan en ny sång sjungas."
Taggar av smärta och kaos.
"Döden
tar ingen lång semester
Intresset är stort för affärer som blomstrar.
Den moderna tiden har inte ändrat något
vad gäller intresset för att lämna in.
Ålder har ingen betydelse för kreationen
eller kreativiteten vad gäller sömnens eviga boning.
Här gäller ej arbetstvister om vem som skall göra vad.
Herr och fru död kommer på besök
och suger i sig dropparna som finns kvar av liv
och aktiverar endorfiner till fest.
Vad händer på kyrkogården?
(Forts).
Tar ej hänsyn till anhörigas tårar.
Utför sitt arbete med största noggrannhet
och precision.
Själen tar döden i hand
och tillsammans diskuterar de
känslan att lämna den hala vägbana
som kallas liv.
När döden har samtal
får mobilen ringa och skapa tillfälle
för andra att träffas en sista gång.
Döden stressas av människors hopplöshet.
Självmordspatrull omkullkastar dödens planer.
Enskilda samtal går förlorade i beslut
fattade i förtvivlan.
Döden får mejl men hinner inte svara
Själar går förlorade på förtvivlans arbetsmarknad."
Patrik Gustafsson.
Herren skriver in årtalen.
"Var stark när du är som svagast.
Var modig när du är som mest rädd.
Men kom ihåg att vara ödmjuk
när du väl segrar.
Humor, glädje, kärlek och respekt."
Patrik/ 100%
Tack, Patrik, för dina ord!
"Håller huvudet över ytan
Kroppen flytande
Tankarna Svävande
Allt som allt kanske verkar Krävande.
Väntar på Helande
en kur av Renande.
I Desperationens glans
önskar jag ett liv i Existens.
Vad är rätt och vad är fel?
Vem kan bestämma vad som är normalt
och vad som är galenskap?
Ett Hav av tankar, spekulationer
har kommit av andras Rekommendationer.
Någon har tydligen rätt att bedöma
Själv försöker jag kämpande glömma
Tror att de vill åt våra hjärnor och tömma.
Bedövad av rädsla och smärta
Finns mitt hjärta.
Mina och dina reaktioner
kan bli andras spekulationer
Att få sätta etikett
Är detta rätt?
Vem har makt att göra på detta sätt?
När vi bara försöker handskas med hur vi må.
Det är kanske då som många väljer att hellre gå."
Patrik, 100 %
Nej, gå inte! säger jag, fast jag vet hur det känns. Kan vi inte hjälpa varann igenom istället?!
Jag vill vänta tills Gud själv öppnar dörren till det liv som aldrig dör...
Gravsten med glas.
"Det svänger...
... från den ena dagen till den andra
In i ena minuten ur den andra.
Svängdörr i tiden
mellan ångest och på, i tiden.
Lovades att det skulle bli bättre med åren
Nu klarar jag inte ens att slicka såren.
Kom igen, kom igen
till återhämtningen
Till vad, till vad
Till ensamheten
mitt i den hyperkommersiella gemenskapen.
Repris, repris
Vad nytt under solen.
Snart kommer ett ännu
lyckligare piller
Och ändå finns det
dolt någonstans
Djupt därinne
Ett hopp
Om förändring
Klarhet
Vision
Kärlek
Skall jag våga glänta på dörren
igen?"
Patrik.
Dörren.
Här är sista dikten. Orden träffar mig. De klär av all denna teater att spela normal, när varje människa har sin personlighet, som inte skall bedömas eller ifrågasättas.
Vågar jag tro att Gud har skapat oss såsom han har tänkt att vi skulle vara, med alla kombinationer av bokstäver, känslor eller avsaknad av känslor?
Ingen människa är ensidig.
JESUS SADE:
- SANNINGEN SKALL GÖRA ER FRIA.
Det är bara sanningen som får min mage att lugna sig.
När det även finns kärlek kan de svåraste situationer redas ut.
Bilder från Patriks facebooksida.
Här kommer Patriks sista dikt:
"Jag letar med en varmt lysande lykta
efter balans
Strävan efter att få vara i harmoni
Få en ny chans.
Det är så svårt att se ljuset i tunneln
Stå säkert på två ben.
Ofta kämpar jag för att vara "normal"
Jag kämpar med att upprätthålla ett sken.
Ett sken som blir en skyddande fasad,
en sköld, en mask till mitt försvar
Försvaret kräver så mycket energi
Jag blir dränerad
och i dimman blir sanningen kvar.
Sanningen om att jag har en skör själ
ett mörker
svåra tankar som tumlar runt.
En del medmänniskor kan inte, försöker inte
tror inte att de kan förstå.
Förstå vilken otrolig kamp som pågår här inne
Jag kämpar vidare med glasögon
som ändrar färg i olika tider
Ibland genomskinligt klara
ibland svärtade av en eld som falnat
här inne.
Min medmänniska, släpp inte kampens ljus
Håll den framför dig likt en fackla i dimman
Låt den brinna
med svag låga ibland
med stark låga ibland
med hopp om att den aldrig slocknar
Den behöver inte så mycket syre."
Patrik 100%.
Lys, mänska, lys!
Bästa bloggläsare, om dessa texter - och mina reflektioner under åren - är dig till hjälp och glädje så är vi två som är mycket tacksamma!
Simma. Sjunk inte!
Var som du är till hundra procent.
Men det som inte är du, det som andra lagt på dig och som du själv gömmer dig bakom, det gör oss till perversioner av oss själva. Det skall bort.
Gud har ju skapat oss till original.
Låt oss förbli originella - så att vi inte dör som kopior av varandra...
Mina varmaste hälsningar till var och en, Patrik Gustafsson särskilt, med böner om FRID och ALLT GOTT.
Helene F Sturefelt,
- 100% skrivare.
Ljungaviksbron, Sölvesborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar