Båtfärd till Hanö.
Det blåste 10 sekundmeter sydlig vind över Hanöbukten. Det betyder att sjögången för M/S Vitaskär blir kännbar. Från Nogersund på Listerlandet till den lilla ön Hanö gungade det rejält. Det var värre än "Kållerado" på Liseberg...
Följ med på en svajig pilgrimsvandring bland hjortars spillning och bibliska texter. Det handlar om Judas, om vrede och om kanoner.
Texterna på 4:e söndagen i påsktiden behövde bearbetas och då är det skönt att vara i rörelse. Stenskravlet på Hanö med dess vindpinade hedar blev en talande upplevelse av det som nu blev läst:
Från Simrishamn till Nogersund - Hanö.
GUD HAR INTE BESTÄMT OSS TILL ATT BLI OFFER FÖR VREDEN.
1 Tessalonikerbrevet 5:9.
NÄR JUDAS HADE GÅTT SADE JESUS...
Johannes evangelium 13:31.
ISRAELITERNA BRÖT UPP FRÅN SUCKOT.
2 Moseboken 13:20.
Dessa korta rader blir vår inledning. Med i ryggsäcken hade vi även vårt fina lilla pilgrimsblad:
Hårda vindar.
"Denna plats och denna stund är din, Herre.
Öppna våra sinnen för helighetens närvaro,
i våra kroppars vila,
i våra själars stillhet,
i marken som bär oss,
i luften vi andas,
i vindens beröring.
Du omger oss, Gud, på alla sidor.
Låt oss nu tryggt vila i din heliga omsorg
om allt som lever.".
Temat denna söndag är "Vägen till livet". Så typiskt att vi då fick börja med att räta upp en markeringsstolpe som vält... Stigen försvann mellan snår och buskar. Var är vi? Vart skall vi gå?
Vit markering.
Jag trodde att ön skulle blomma av slånbärens vita brudblomster, men det var ännu för kallt. Grått och ännu mera grått fick mig att tyst fundera på vad det var israeliterna bröt upp ifrån?
DE SLOG LÄGER I ETAM, VID RANDEN AV ÖKNEN.
2 Mos 13:21.
Vår tids öken ser annorlunda ut, tänkte jag. 2000-talets öken är asfalt och betong. Det är kliniska siffror och digitala system som täpper till dörrar till det mjuka och oregelbundna livet.
Jag trivs inte med det. Jag tror inte på detta sätt att organisera livet!
Jag vill också bryta upp, om så bara för en dag på Hanö.
Bryt upp.
Hanö är karg, vild och otämjd. Fötter och knän får vad de tål... Vi stod vid "strandhaket" - ett strandmärke som skapats av kraftfulla vågor som slagit in mot stranden och sugit ut löst material.
Ett nödvändigt staket går längs stigen för att ingen övermodig skall ta sig för långt ut.
Staketet är som lagen - ett skydd mot felsteg och misstag. Tio Guds Bud fungerar också som ett staket med påminnelse att inte vara respektlös mot sin medmänniska och att inte häda Gud.
Staketet vid strandhaket.
Men det första man ser när man kommer ut ur buskskogen är de två kanonerna.
De står där som ett minnesmärke över Napoelonkrigen då engelska flottan hade sin bas på Hanö.
Vi satte oss ned och vilade.
Reflektion:
- Gud har sagt att vi inte skall vara offer för vreden. Men här står två kanoner. Från vilket håll kommer aggressionen?
- Jesus kunde inte tala om kärleken förrän Judas hade gått ut. Vad är det för ett svek som stänger det goda flödet?
- På denna sida av kanonerna så är de till beskydd mot fienden. Men på andra sidan är kanonerna attack... På vilken sida står jag?
Kan mina ord vara som kanonkulor som tar andra i försvar?
Eller är mina ord ilskna kanonkulor som hugger mot andra för att dölja sina egna brister?
Kanoner - till försvar eller anfall?
Denna inre och yttre vandring satte ord på vreden och en tankemässig process började, Den dök ned i känsloregistret och sökte klarhet.
Tack och lov att Gud inte har bestämt oss till att bli offer för vreden! Det är inte Guds vilja.
Varför låter vi då vreden likväl ta tag i oss? Varför kan så många beslut fattas med förträngd vrede, förklädd i fina ord såsom "rättigheter, effektivitet och profit"?
... INTE BLI OFFER FÖR VREDEN UTAN TILL ATT VINNA FRÄLSNING GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS.
1 Tess 5:10.
- Visa mig, Herre, Din väg.
- Och gör mig villig att vandra den!
Vi gick vidare mot Bönsäcken.
Bönsäcken, strandsporren.
Havet brusade starkt och båten brummade över havet tillbaka till fastlandet.
Sporren med de bönformade stenarna svänger efter väder och vind. Denna revel av runda stenar måste anpassa sig efter de yttre omständigheterna. Vi använder ju det uttrycket nedlåtande - att "vända kappan efter vinden".
Det är dumt, eftersom det sunda förnuftet bildas endast där man umgås med naturkrafterna. Ingen ställer sig i hård blåst med öppen kappa! Man tar skydd med ryggen... eller hur!
Jag tog upp en sten. Så ont det måste ha gjort att år efter år, sekel efter sekel, nötas hårt mot andra hårda stenar, utan att kunna välja ett annat liv. Hårda kanter bara ska slipas av!
Det är då man blir vacker...
Vacker. Vackra.
Vi människor vill inte nötas mot varann på det sättet. Livet ska vara gott och bekvämt, annars är det något fel, tror många. Ack och ve - lär av naturen! Ingen kommer ifrån det hårda slipandet!
Judas ville inte vara med i det sammanhang som hade kärleken som slipmedel. Han var tuff och hård och ville se manliga tag med revolution mot ockupationsmakten. Det fick kosta vad det kosta ville.
Och det kostade!
Det kostade honom en så bitter insikt om sina egna fel att han inte orkade leva. Judas klarade inte att be om förlåtelse utan var låst i sitt förräderi.
Men Judas svek ingick i Guds plan. Någon skulle manifestera ondskan och det blev Judas, som paradoxalt nog använde kärlekens vackraste gest då han förrådde Jesus - med en kyss.
Gul sten. Gudspärlan på Hanö.
Jag såg en stor gulfärgad sten bland de andra. Den utmärkte sig. Vi tog fram vårt pilgrimshäfte och läste Martin Lönnebos ord om GUDSPÄRLAN:
VI HAR EN GUD, FADERN, FRÅN VILKEN ALLTING UTGÅR
OCH SOM ÄR VÅRT MÅL.
DU ÄR GRÄNSLÖS
DU ÄR NÄRA
DU ÄR LJUS OCH JAG ÄR DIN.
Vi gick upp från Bönsäcken med denna bön, upp andra hållet, där gulsparvarna hade stämt möte i ett vindpinat hagtornsträd.
Svalorna hördes kvillra, eller var det tornseglare? och måsarna stod still högt upp i den starka blåsten.
Gulsparvsträd.
JAGPÄRLAN.
FYLL MIG MED DIN STILLHET.
VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER
STÅR MIN LYCKA I GUDS HÄNDER.
Inre stillhet i tankebruset.
Yttre stillhet i mänkobullret.
Stillhet i livet, inför döden.
Stillhet med frid, där rörelsen inte är rörig.
Stillhet.
Bakom engelska begravningsplatsen var det lä, med utsikt mot den blekingska kusten.
Där slog vi oss ned och läste fortsättningen av evangeliet, där Jesus talar om att förhärligas.
Att göras härlig...
Men då måste alla baktankar och allt svek vara borta. Judas, är du kvar?
NÄR JUDAS HADE GÅTT, SADE JESUS:
- NU HAR MÄNNISKOSONEN FÖRHÄRLIGATS, OCH GUD HAR FÖRHÄRLIGATS I HONOM.
Joh 13:31.
Detta är inget ord vi använder. Finns det ens med i Svenska Akademins Ordbok längre?
Att bli förhärligad.
Inte att bli perfekt, inte att bli upphöjd och hyllad på en Grammisgala, inte att vinna på lotteri.
Utan just detta - att bli gjord härlig. Så underbart! Vilken kärleksfull enhet Jesus uttrycker!
Hedlandskap.
ÄR NU GUD FÖRHÄRLIGAD I HONOM
SKALL GUD OCKSÅ FÖRHÄRLIGA HONOM I SIG
OCH HAN SKALL SNART FÖRHÄRLIGA HONOM...
Joh 13:32.
Det låter som ett äktenskap när det är som bäst. Att förhärliga varandra. Att bli härlig i varann. Jag blir härlig i dig och du blir härlig i mig.
Så mycket mer det måtte vara med självaste Treenigheten!
Kors i himlen!
Uppe vid Hanö fyr är utsikten fin. 66 m ö h gör denna plats till en av Sveriges högsta, för fyrlysande ljus. Kullens fyr ligger ännu högre, 78 m ö h.
På livets väg kan man inte färdas utan ljus. Att segla på ett mörkt hav eller köra bil i natten utan ljus kan lätta leda till "dödens väg".
Men i andligt avseende handlar ljus om något annat.
Bibeln talar om Guds Ord som en lykta på livets stig. Ordets innehåll lyser upp ett steg i taget, inte mer.
Varför kan inte Ordet vara en stark strålkastare så jag kan se lite längre?
Begränsad sikt.
En god predikant sa en gång att det var för att ordet är färskvara varje dag, och vår tro likaså. Vi behöver inse att vi är beroende av Guds ledning varje dag. Därför får vi mata själen med hans ord både morgon och kväll.
Eller som det uttrycks för israeliterna i öknen:
OM DAGEN GICK HERREN FRAMFÖR DEM I EN MOLNPELARE
OCH OM NATTEN GICK HAN I EN ELDPELARE FÖR ATT LYSA DEM.
2 Mos 13:21.
Herren sviker inte, som Judas. Skaparen använder sin skapelse för att vägleda oss. Ser vi det?
Eller har vi blicken nere i marken i jakt på våra egna fotspår?
På vår pilgrimsvandring på Hanö, denna den maj 2023, hjälpte fåglarna till att lyfta vår blick upp mot himlen.
Hanö fyr i påsktid.
Nu gick vi ned mot Vindhalla, förbi grottorna som inte är något att se, vi som har varit på Kullaberg...
Vi kom i lä, äntligen, och det var skönt att ljudlöst gå på de grönmossiga stenarna i avenbokskogen.
De mäktiga stenbumlingarna öppnade sig för oss. Havet låg blått mot den mäktiga flata stenhällen.
Fantasin får näring... Här har säkert storvuxna människor dansat och hållit hov. Stenblocken har kanske varit säte för rådgivning och domslut?
DOP-PÄRLAN:
JAG LÄGGER MITT LIV I DINA HÄNDER.
HÄR ÄR JAG, GUD, HELT ENKELT.
JAG VILL MÖTA DIG, UTAN HINDER.
Vindhalla öppnar sig.
Vi såg olika sorters lav på stenarna, både vit, gul och grön. Det finns många olika former av liv... alla programmerade av sin DNA för att bli det de är ämnade till.
Ingen har talat om "evolution bland växter"... hm... därför att det inte finns.
Det var dags för matpaus och middagsvila. Lutningen var perfekt och både rygg och ben kunde sträcka ut.
Allt liv lever av annat liv. Den svåra acceptansen handlar om "genom död till liv" som är kristendomens nyckelhål.
Korset talar om att bli löst från en förbannelse, att komma igenom det och ut på andra sidan, där välsignelsen bor. Och vi kan inte göra det själva.
Gul lav.
... INTE OFFER FÖR VREDEN, UTAN TILL ATT VINNA FRÄLSNING GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS,
SOM HAR DÖTT FÖR OSS, FÖR ATT VI SKALL LEVA TILLSAMMANS MED HONOM, VARE SIG VI NU ÄR VAKNA ELLER SOVER.
1 Tess 5:10.
Om man har kört fast i ett beteende där vreden är den naturliga reaktionen, då hamnar relationen lätt i diket. Man kanske inte ens märker att man är irriterad och har en dålig ton i rösten. Vanans makt gör en blind. Man är sovande inför sig själv. Ovaken.
Men detta går att bryta!
Det går att bryta. Grön lav.
Jesus låter all världens vrede skölja över honom och tar det ifrån oss!
Att bära ett kors runt halsen kan signalera att "jag har överlämnat allt vad gräl, ilska och aggression till honom som kan frälsa".
Med ÖKENPÄRLAN ropar vi:
ACK, HERRE, HJÄLP!
ACK, HERRE, LÅT VÄL GÅ.
RENA MIG, SÅ BLIR JAG REN.
HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.
Sköljer över oss. Vit lav. Eller salt?
Episteln avrundas med orden:
DÄRFÖR SKALL NI TRÖSTA OCH BYGGA UPP VARANDRA, SÅ SOM NI JU OCKSÅ GÖR.
1 Tess 5:11.
Från vrede till frälsning, från sovande till vakenhet för att kunna trösta och bygga upp.
Vilken modell för en pilgrimsvandring!
Guds Ord är inte medhårs... och det vars som sagt inte vinden heller, nu då vi vände tillbaka upp mot fyren och ned mot det lilla samhället.
Genom avenbokskogen.
Det var speciellt att be med Frälsarkransorden denna dag. Dess formgivare lämnade jordelivet i förra veckan. Biskop emeritus Martin Lönnebo avled den 26 april, i den aktningsvärda åldern av 96 år.
Så skönt att han nu har fått komma hem till den himmel han har talat om och längtat efter!
Nu slipper du asfalt och betong och kvävande kontrollsystem av digital teknik, som kommer att kväva livet för oss. Lyckliga du!
BEKYMMERSLÖSHETSPÄRLAN:
BEKYMRA ER INTE.
ALLT JU VILAR I MIN FADERS HÄNDER,
SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?
Frälsarkransen med träpärlor.
Hjortarna smög i snåren, utan bekymmer för mat, bostad eller höga elpriser. De hittar sina platser och de värmer varandra. Hanös flesta invånare har fyra ben och svans.
Men de är skygga och det är svårt att komma dem inpå livet. Dock ser vi deras klövars märken i marken och deras spillning avslöjar deras närhet.
Jesus avrundar sitt tal om förhärligande genom att säga:
NI KOMMER ATT SÖKA EFTER MIG, OCH JAG SÄGER NU TILL ER VAD JAG SADE TILL JUDARNA:
- DIT JAG GÅR KAN NI INTE KOMMA.
ETT NYTT BUD GER JAG ER, ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA.
SÅ SOM JAG HAR ÄLSKAT ER, SKALL NI OCKSÅ ÄLSKA VARANDRA.
ALLA SKALL FÖRSTÅ ATT NI ÄR MINA LÄRJUNGAR OM NI VISAR VARANDRA KÄRLEK.
Joh 13:35.
Du visar kärlek.
Va?! Kan vi inte komma dit Jesus går? Men hans kärlek är ju gränslös och allt skall vara gränslöst härligt och... Nu förstår jag inte.
Vi kan inte sitta på Gud Faderns högra sida. Den är reserverad - för utstrålningen av honom själv, Jesus Kristus. Dit kan vi inte gå. Vi är inte gud. Vi är inte ljus. Vi är människor, uppblandade med Judas mörker.
Det är våra villkor här på jorden. Det finns gränser.
Men om vi låter oss fyllas av hans kärlek, då blir Vägen till Livet så mycket lättare!
Då är det rent av möjligt att gå den och orka leva, med djupaste meningsfullhet!
Reflekterar ljuset.
KÄRLEKSPÄRLAN:
KOM HELIGE ANDE, UPPTÄND I MIG DIN KÄRLEKS ELD.
HERRE, SÅSLM DU MIG ÄLSKA,
INGEN ANNAN ÄLSKA KAN.
Sista pausen gjorde vi vid Hanö missionshus. Kaffe i termos och kladdig körsbärskaka styrkte trötta ben.
Undrar om vinden hade lagt sig något nu inför båtfärden hem?
Otillgängligt.
Det var många Valborgsfirare som väntade på hamnplanen. Båten skulle nog bli full.
Det blev den.
Och vinden hade inte mojnat.
10 sekundmeter i sydlig riktning inger respekt då fören dyker ned i vågornas dalar och reser sig på vågornas toppar... för att igen dunsa ned med en smäll i en kaskad av vatten.
Aaaahhhh...
- Visa mig Herre din väg, pep jag och fotograferade alldeles för mycket, för att slippa bli illamående.
Vilken pilgrimsvandring!
Alltid lika innehållsrik på Hanö.
Men låt dig inte avskräckas! Följ med nästa gång. Möt naturens krafter - och dina egna. Låt Gud tala.
Och svettiga kläder torka i vinden!
Det blir kanonbra.
Tröja på tork.
Steniga hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- båtfarande pilgrimsvandrare och bibelläsare på Hanö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar