Prästgårdsbarnen på Sjööholma.
Vilken glädje! Min första barnbok är utgiven till en stor läsekrets. Gläd er med mig!
VISTO förlag såg potentialen i denna fina lilla bok som handlar om barnatro och syskonskap.
Du ska få ett smakprov här av PRÄSTGÅRDSBARNEN PÅ SJÖÖHOLMA, och några tankar om vad barnatro kan betyda i en människas liv. Men det börjar med mössen som tagit över det gamla huset och tuggar på smulor från förr...
Vi lever i en tid där det är svårt att tala om tro, särskilt om kristen tro. Fördomar och negativa erfarenheter lägger lock över det som är "glädje i Herren".
Samtidigt är längtan och sökandet efter sanning och tro större än någonsin.
Nämen, vad står här och blockerar?
Tänk om det är med barnatron det börjar?
För många har den enkla stunden vid sängkanten med aftonbönen "Gud som haver" öppnat dörren till en Gudsrelation.
För den som inte har fått den möjligheten kan skolavslutningarna i kyrkan vara det som ger själen näring. Faktiskt.
Eller när man är vuxen och själv får barn som frågar efter Gud och varför man finns... då behöver den vuxne få stöd att möta barnet.
Detta är den boken!
Utdrag ur "Prästgårdsbarnen".
- Mamma, var är den där Jesus du pratar med hela tiden?
Det var Dalia som undrade. Nu började de teologiska reflektionerna. Redan! Mamman hade fruktat denna dag.
Nu gällde de att hitta fyraåringens nivå, men ändå svara så att den egna tron inte blev lidande.
- Jo... det är så att Jesus.. finns... här... i mitt hjärta, men också i ditt... och i alla människors hjärta.
Om man vill ha honom där.
- Vill jag det? frågade Dalia.
Prästfrumamman log och strök sin flicka över håret.
Mamma, var är den där Jesus...?
Att ha en barnatro är inte att ha en barnslig tro, det är skillnad på det!
Jesus tog ofta barnen som exempel på hur Gudsrelationen skulle fungera. Han använde ett gammalmodigt ord och sa, citat ur Bergspredikan:
- SALIGA DE SAKTMODIGA, TY DE SKALL BESITTA JORDEN.
Matteus 5:6.
En ännu äldre översättning använder ordet "enfaldig". Vi har tappat bort dess betydelse och det har gjort stor skada. Ordet har med "folder" att göra, att vara vikt bara en gång.
Ett barn är "enfaldigt" i betydelsen att det är hopvikt på ett enkelt sätt, bara en gång, och lätt att öppna.
Vuxna däremot kan vara som en sån där krånglig folder som är hopvikt både på längden och tvären... hopplös att öppna och svår att få ihop igen.
Känner du igen dig?
Saliga de som bara är hopvikta en gång, som barnen, ty de har lätt att öppna sig för Guds kärlek!
Där har du betydelsen av att ha en barnatro!
Vikt bara en gång.
Vad svarade den fyraåriga prästgårdsflickan på mammans fråga om hon hade Jesus i sitt hjärta?
- Ja, det tror jag. Kommer du ihåg den gången du bråkade med en flicka hos dagmamman? Då frågade jag dig om vi skull be för henne i aftonbönen så att allt blev bra igen. Minns du vad du svarade?
- Ja! Att jag redan hade gjort det! Har jag Jesus i hjärtat då?
Det är lätt hänt att knuffa undan barnen när de är högljudda och i vägen. Men det kan även vara på andra hållet, att de är tystade och förtryckta.
Den händelse som Markus berättar om har påverkat många på ett positivt sätt. Det är när lärjungarna visar bort folk som kom med barn till honom för att han skulle röra vid dem. Då visar lärjungarna bort dem!
Visa inte bort kartongerna!
NÄR JESUS SÅG DET BLEV HAN FÖRARGAD OCH SA:
- LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG OCH HINDRA DEM INTE!
GUDS RIKE TILLHÖR SÅDANA SOM DE.
SANNERLIGEN, DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN KOMMER ALDRIG DIT IN.
OCH HAN TOG DEM I FAMNEN, LADE HÄNDERNA PÅ DEM OCH VÄLSIGNADE DEM.
Markus evangelium 10:13-16.
Detta är så viktigt!
Barnatro handlar om tillit, att lita på Gud, att veta att "Jesus bor i mitt hjärta". Många vuxna förmenar barnen att TRO, och överför sina egna tvivel på dem. Med vilken rätt?
Jesus i Möllebackskyrkan, Karlskrona.
Mamman i boken PRÄSTGÅRDSBARNEN PÅ SJÖÖHOLMA ser sin dotters tro och bekräftar den:
- Ja, det har du, min älskade dotter! Och säkert den stökiga flickan också.
Den kvällen somnade barnen gott.
(utdrag ur Prästgårdsbarnen på Sjööholma, kapitel 10, sid 55).
Det är min bön och förhoppning att du skall få fatt i den ovikta barnatron och börja bygga där.
Svårigheten är ju att låta barnatron växa med en genom livet. Konfirmationstiden kan få betyda mycket för tonåringen, som blir sedd och får redskap att möta livets motgångar, med bön och inre styrka.
Se mig! Förgätmigej. Glöm mig inte.
För många tar det slut där.
Tonårstidens tro kan vara glödande, men sedan falnar den på grund av tidsbrist, andra intressen eller svåra motgångar av sjukdom, arbetslöshet eller kanske skilsmässa och dödsfall.
Var är Gud då?
Hur skall tron bära en igenom tider av påfrestande mörker?
Hela denna blogg du just nu läser är ett enda långt försök att ge ord åt en vuxen tro, som vill mogna.
Krånglig folder att öppna.
Tillbaka till boken.
Det är en långsamt arbete att skriva en bok. Det tar tid. Man måste vara lite "saktmodig" i betydelsen ha tålamod, och inte krångla till det för mycket.
För egen del gick processen till så här:
När syftet och ramen var tydlig så började jag samla tankar och materiel.
Hur skulle karaktärerna vara? Hur skall den yttre miljön se ut?
Eftersom jag har många vänner som levt prästgårdsliv var det roligt att plocka fram den miljön.
En prästgård är lite spännande, ovanlig och en gång mycket viktig i de mindre samhällena.
Vår egen biskop Johan i Lund har levt prästgårdsliv i Ramdala i Blekinge, och det var säkert betydelsefulla år både för församling och för dem själva.
Men det handlar inte om dem. Som författare låter man fantasin flöda. Ut kommer en berättelse som snart lever sitt eget liv.
Figurerna går att känna igen sig i och vardagens syskongnabb är allmängiltigt.
Det handlar inte heller om den tomma prästgården i Sölvesborg. Och namnet Sjööholma finns inte heller. Men själva innehållet finns!
Den tomma prästgården i Sölvesborg.
Om all förberedelse är noggrant genomförd, så går själva skrivandet på några dagar. Struktur, kapitelindelning och handling gör att texten lätt flyter fram på tangentbordet. Så är det för mig.
Det är samma sak som när man skall bygga något eller sy kläder - det skall räknas och mätas ordentligt, sedan är det bara till att spika/ sy ihop!
När manuset var färdigt skickade jag iväg det till ett flertal bokförlag, större och mindre, kända och okända.
Under ett och ett halvt års tid fick jag svaret:
- Tack för välskrivet manus, MEN... vi har inte möjlighet att ge ut det som bok...
Nähä... inte denna gången heller. Det gäller att inte ta det personligt.
Jag har tagit hjälp av Astrid Lindgren som också blev refuserad många gånger (!) och jag har samlat på refusationer... ända till den dagen kom då VISTO bokförlag skrev:
- Tack för ditt manus, OCH... vi vill gärna ge ut detta som bok... !!
Glädjen var enormt stor.
Baksidestexten.
Sedan började det mödosamma arbetet med att teckna avtal där den juridiska noggrannheten med rättigheter är mycket viktig.
Därefter följde genomgång av korrekturläsning, layout, omslag, lanseringspaket, lagerhållning, distribution, kostnad och provision.
Här är det lätt att ge upp. Det finstilta är finstilt... men kontakten med förlaget har genomgående varit mycket bra.
Samarbetet har varit glädje och lätthet i den profession de har. Med säker hand har de lotsat mig igenom alla beslut, tills vi båda var nöjda.
Det tog ett halvår - och nu är alltså boken här!
Härmed kan jag titulera mig FÖRFATTARE!
En dröm går i uppfyllelse. Och det har bara börjat.
Framsidan blir till; blekingeduk i kopieringsmaskin, ha ha!
Nu behöver jag din hjälp, eller inte jag utan boken, rättare sagt:
- Vill du hjälpa mig att sprida informationen att boken finns?
* dela gärna detta inlägg,
* be ditt bibliotek, bokhandlare och församling beställa hem boken,
* gå in på Visto förlag (IDUS) och beställ där,
* eller hör av dig till mig ifall du vill att jag skall besöka ert sammanhang och tala om "barnatro och vuxentro" - och sjunga läsarsånger till ukulele?!
Maila i så fall till helene.f.sturefelt@live.se
Vilken lycka! Manus har blivit bok.
Till sist.
Den ständiga inspirationen i livet är ju Böckernas Bok, den stora boken med mänsklighetens stora historia, där Gud leder sitt folk.
Även i det lilla, i en liten prästgård, eller hemma hos dig.
I BEGYNNELSEN VAR ORDET
OCH ORDET FANNS HOS GUD
OCH ORDET VAR GUD.
ALLT BLEV TILL GENOM DET
OCH UTAN DET BLEV INGENTING TILL
AV ALLT SOM FINNS TILL.
I ORDET VAR LIV
OCH LIVET VAR MÄNNISKORNAS LJUS.
OCH LJUSET LYSER I MÖRKRET
OCH MÖRKRET HAR INTE ÖVERVUNNIT DET!
Johannesprologen kap 1:1
Vår vid St Nicolai kyrka.
Bokstavliga och ovikta hälsningar!
Helene F Sturefelt,
- barnboksförfattare.
På återhörande!
Och så här ser pressmeddelandet ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar