KRETSLOPP AV TRAMS Lärjungar influencers?

Hör du vad jag säger?

Vi påverkar alla varandra, men en del påverkar mer.
Är man skicklig och har lite tur, kan man tjäna pengar på sin påverkan.

Influencers.

Först trodde jag det var en sjukdom... en ny smitta, en influensa som florerade digitalt på Youtube.
Men det var det inte.

Det är ett ny-jobb.

Att vara influerare.

- Vad jobbar du med då?
- Jag påverkar andra.
- Jaha... och?
- Jag reagerar på vad andra gör och säger och så filmar jag det och så lägger jag upp det och så kan andra titta på det och så får jag lajks och så kan jag få reklamintäkter och så... filmar andra när de tittar på mig när... och...

?? !!

Filma nu då!

Detta inlägg är influerat av - nej, inspirerat av - kåsören Mattias Nilsson i Sydöstran. Jag har citerat honom förut. Han skriver i dagens blad:

"Det fanns en tid då vi alla var samhällsnyttiga. Tillsammans bidrog vi till landets utveckling och varje yrkesgrupp kunde stolt konstatera att de som en liten kugge i ett stort maskineri kunde vara med och förändra förutsättningarna för Sverige."

Mattias Nilsson skriver om de händiga som blev snickare, de noggranna som arbetade inom industri, handel och service, de hjälpsamma inom vården och de med läshuvud som studerade vidare som tog ansvar "för den övergripande tekniska utvecklingen".

Men de satt inte vid datorn och "tyckte".

Riktiga jobb. Riktiga byggare.

Jag skrev här om dagen om postmodernismen som ersatt "sanning, fakta och verklighet" med upplevelser, åsikter och bilder.
Här krockar den äldre generationens arbetsmoral hårt mot den unga generationens!

Samhällets hjälpsamma bidragssystem har tyvärr hjälpt till att skapa en generation som hellre sitter och "reagerar" på facebook och andra kanaler utan att vilja deltaga i det fysiska arbetslivet.

Mattias Nilsson skriver:

"En hel generation av lallare håller på att växa fram, och det som de har gemensamt är kallas att 'reagera'.
Deras liv går ut på att sitta i en trång lokal och titta in i en skärm medan de filmar sig själva. Sedan reagerar de på vad andra lallare håller på med.

Ett kretslopp av trams".

Här sitter jag och tycker.

Tänk om Jesus och lärjungarna gjort samma sak?
De hade inte varit ute och vandrat bland folk, de hade suttit vid datorn och loggat in och bett folk gilla deras inlägg om ett uttalande som Jesus gjorde:
"Kom och följ mig" - - -

Jasså, Guds son vill också ha många följare...

Ja, det vill han!
Men inte för statistikens skull och eventuella reklamintäkter, och inte bara digitalt, utan på riktigt, i den fysiska världen, i hjärtat!

Följ mig!

Eller profeten Jeremia som inte har lust att tacka ja till Chefens kallelse:

HERRENS ORD KOM TILL MIG:

- INNAN JAG FORMADE DIG  I MODERLIVET UTVALDE JAG DIG.
INNAN DU KOM UT UR MODERSSKÖTET GAV JAG DIG ETT HELIGT UPPDRAG:

- ATT VARA PROFET FÖR FOLKEN.

MEN JAG SVARADE:
- NEJ, HERRE, MIN GUD, JAG DUGER INTE TILL ATT TALA, JAG ÄR FÖR UNG!
Jeremia, kapitel 1:4.

Tänk om profeten Jeremia levt idag, då kanske han hade svarat:
- Jag har inte tid, jag sitter här och videofilmar när jag läser Skriften... så att andra kan reagera på mig och så att jag bli berömd och känd och...

Jag och jag. Utan ett du.

Människan utan Gud.

I vår förkrympta postmodernistiska värld tror vi att vi kan influera Gud - om Gud finns - och styra honom så att han uppfyller våra önskningar. Gör inte guden det, då finns han inte, eller så är han dum.

Stackars människa.

Att på riktigt följa Jesus i hjärtat, då upptäcker vi vem som verkligen är den stora Influeraren!

Det allra första jaget är Gud själv, inte människan.

"JAG ÄR", ÄR MITT NAMN.

Vem är den riktiga influeraren?

Kåsören Mattias Nilsson skriver vidare:

"Influencers blir alltså berömda av andra influencers i en galen meta-upplevelse. Det är bara en tidsfråga innan någon lägger upp videor på folk som reagerar på dem som reagerar på dem som reagerar.

Tänk om andra - riktiga - yrkesgrupper - betett sig på det viset. Tänk om kirurgen Birger precis sytt igen sin patient när kirurg Stellan kommer förbi, pekar och skrattar...
Eller tre kassörskor ställer sig i en ring runt en kollega och fnittrar:
- Asså.... guuud... kolla hur hon letar efter scanningskoden... ha ha..."

Och så filmar alla allt och lägger upp det på nätet för att få andras gillande över sin egen föraktfulla åsikt.

Dyker jag så dyker ni.

Den digitala generationen som inte orkar ta sig ut i den fysiska världen riskerar att bli helt förstörd.
Och inte nog med det - tänk när de tar över efter oss??
Jag blir livrädd!

Vem ska torka mina tårar och ge mig mat när jag bir gammal? Vem ska ge omsorg och omtanke om andra människor när man ägnat hela sin ungdomstid åt att häckla andra?
- Men vi kan ta en selfies, lilla tanten!

Delete!!

Försvinn!

När alla födda på 30-, 40- och 50-talet är borta, då kan ni varken odla, sy era egna kläder, plåstra om, köra bil eller laga mat. Ni är odugliga lallare!

Odugliga!

Finns det något hopp?

Ja, möjligen om en helt annan röst når fram bland alla ettor och nollor på skärmen.
Skyll inte ifrån dig på någonting den dagen du får din kallelse!

Du är varken för ung, för kort eller tjock, för okunnig eller för gammal. Ansvaret för att påverka ligger nämligen inte hos dig, utan hos Herren.
Det fick den unge profeten Jeremia erfara:

DÅ SADE HERREN TILL MIG:
- SÅG INTE ATT DU ÄR FÖR UNG, UTAN GÅ DIT JAG SÄNDER DIG, OCH SÄG DET JAG BEFALLER DIG.

LÅT DEM INTE SKRÄMMA DIG, TY JAG ÄR MED DIG OCH JAG SKALL RÄDDA DIG.
Jeremia kap 1:7.

Jag är för ung.

Gud säger till dig:
- Var inte rädd för att få för lite "lajks" på det du säger. Var inte orolig om andra hånar dig eller tycker du är ointressant.
Jag, din Herre och Gud, skall lägga Mina ord i din mun - inte tvärtom, förstår du det?

Jeremia av idag lyssnar tyst:

- Det är inte du som skall hitta på vad du skall säga, eller vilka blogginlägg du skall skriva, det att Mitt ansvar, inte ditt. Det är jag, din Herre och Gud, som är din influencer! Inte tvärtom, fattar du?!

- Du lilla mänskobarn av årgång 2020, det är inte ditt yttre eller dina förutsättningar som är intressant. Jag, Herren din Gud, kan använda allt i min tjänst, den minste till den störste. Släpp nu kontrollen över tangenterna och låt mig tala till ditt hjärta...

Vad svarar Jeremia av idag?

Fundera en stund på det. Och när ditt svar är klart, säg det i bön till Gud.
Det är du som är Jeremia, i denna stund.

Speglar sig i sin egen skugga.

Och så gick Jesus runt i hela Galileen, Judeen, Jerusalem, Västbanken, Gaza och på andra sidan Jordan bland alla folk och palestinier och botade sjuka.
Ingen filmade, men några skrivkunniga såg och förstod och skrev sedan ned sitt vittnesbörd på pergament, det som nu ligger i pappersform bredvid min dator där jag sitter och influerar dig...

JESUS SADE ÅT SINA LÄRJUNGAR ATT HA EN BÅT TILL REDS, SÅ ATT HAN SLAPP BLI TRÄNGD AV FOKMASSAN.
HAN HADE BOTAT MÅNGA, OCH NU KOM ALLA SOM LED AV NÅGON PLÅGA OCH TRÄNGDE SIG PÅ HONOM...

NÄR DE ORENA ANDARNA SÅG HONOM, FÖLL DE NED FÖR HONOM OCH ROPADE:
- DU ÄR GUDS SON.

MEN HAN FÖRBJÖD DEM STRÄNGT ATT AVSLÖJA VEM HAN VAR.
Markus kapitel 3:9-12.

Du är tyst med det du vet.

Allt detta skedde i den kroppsliga världen. Jesus var långt mer än en influerare som hade åsikter om den romerska ockupationen eller som tyckte att folk tvättade händerna får dåligt och därmed fick skylla sig själva om de var sjuka...

Nej, Jesus är utstrålningen av Guds väsen, en fysisk människa av Guds ande, som genom alla tider påverkar människor till att lämna sitt gamla liv, och vända sig om mot Honom

Alla dessa plågor av smärta, skam och skuld och riktigt snorig influensa, ja, det botade och botar Jesus, med sin kraft.
Guds kärlek förlöser själens mörker. Guds försoning läker svek och hämnd. Guds ljus upprättar den som fördömt sig själv i hopplöshet och ger istället Nytt Liv.

Kärleken förlöser.

Detta kan Gud göra även digitalt, här, framför din och min skärm...
Vi låter Honom komma till tals:

- Du älskade lilla mänskobarn!
Jag ser dig tvärs igenom alla elektroniska skydd som du gömmer dig bakom.
Jag vet vem du är, säger Herren, för det är jag som har skapat dig.

Redan i moderlivet hade jag en plan för dig och ditt liv. Vill du veta vad det är?

Släpp dig själv nu, och fokusera på Mig.
Jag lägger idag mina ord i din mun. När min härlighet drabbar dig, ser du ditt eget mörker. Be då om förlåtelse, så skall jag upprätta dig.

Sedan sänder jag dig ut att rycka upp och deleta det som inte fungerar i ert liv, för att ni sedan ska kunna bygga upp och plantera.

Jag, Skapare av himmel och jord, är den stora Influeraren, som ber dig att återinstallera din programvara. Ta bort filer som du inte använder, rensa cacheminnet och ersätt ditt ego med kärleken från mig.

Det enda som ska betyda något för dig är att du får gillande för mig. Släpp ditt beroende av andras tyckanden. Du är sedd av Högsta Instans...
Lev för Mig.
Inte för vad andra gillar. Gå nu i frid. Vi ses. Både här och där ute.

Din himmelske Fader.

Både här och där ute.

Så blev till slut den förlorade generationen upprättad.
Kretsloppet av trams var brutet.
De fega lallarna bakom åsikts-skärmarna släckte ned, och gick ut bland människorna.

Med Jesus i sitt hjärta.

Från att ha tvingat andra att bli sina medlöpande ja-sägare, blev de nu själva riktiga efterföljare, i fotspåren av Jesus.

Påverkningsbara hälsningar från

Helene Sture Influfelt,

- ett av Guds minsta barn.

Just denna svan har inget med artikeln att göra...

Upprättad?

P.S. Framöver kommer ett inlägg om "demonernas bekännelse"... De var steget före. Hur är det möjligt?

ANDLIGA SÅNGER - Lovsång och bibel

Veckans CD-skivor.

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0.
Denna lilla frekvens når ända ned till Åhus och tillbaka igen! Inga kullar eller nedförsbackar hindrar radiovågorna att nå dig som bor en bit bort.

Men för alla som vill lyssna från Östergötland, Danmark eller Australien så kommer här den uppladdade versionen, lätt tillgänglig.

"Nog hade vi kunna flyga högre och lättare om vi gjort oss av med en del barlast här i livet." skriver Lennart Albertsson i Ängelholm.
"Akta er för att låta era hjärtan tyngas ned av det dagliga livets omsorger" står det i Lukas evangelium.

Goda texter får nu klinga i detta avsnitt som har titeln "Lovsång och Bibel".
Klicka på länken!




                             MUSIKLISTA

ERIK TILLING från CD'n "Gudslängtan" - Det sjunger i själen.

LOVSÅNG från CD'n "Jag vill lova Herren alltid" - Han som är högst, samt Du är mäktig.

EFS-kyrkan i Ängelholm från CD'n "The Flow - Vägen uppför" - Jag drömde att jag flög, samt Du som tänder stjärnorna.

VICTORIA ROOS från CD'n "Sånger från mitt hjärta" - Jag vill ge Dig, O Herre, min lovsång", skriven av Christer Hultgren, boende i Karlskrona. Du hittar noter och text i psalmboken, nr 702.
Victoria från Nättraby sjunger även "Jesus talar om en boning".

KJELL LÖNNÅ från CD'n "Älskade psalmer" - "Här en källa rinner", psalm 246 samt "Långt bortom rymder vida", psalm 212.

BÖRJE RING från CD'n "Så enkelt är det" - Nu är dagen att älska".

BARBRO och GULLVI - Du lyfter mig. En fin översättning av You raised me up". De sjunger även "Herre, tag min hand".

VÅRA MEST ÄLSKADE BARNPSALMER från CD'n "Skogängsgårdens barnkör med Tomas Blank" - Det gungar så fint. Psalm 606.

ANDAKT: blockflöjt psalm 25 - "Ej i stjärnehimlen finns du, Gud".
Lyssna till berättelsen om Barberaren och Prästen! Oslagbart.

Min slitna blockflöjt.

Detta program vill göra det lätt att tillsammans blåsa dammet av vår Bibel och läsa några rader tillsammans. Det är en speciell känsla att läsa i sin egen Bibel, kanske den du fick vid konfirmationen.
Är texten ålderdomlig - köp dig en nyöversättning! Visdomen djupnar.

Dessa ord lästes:

Höga Visan kapitel 8:7 och 3:5.
Psaltaren kapitel 86:5-11 och 32:3-5, om förlåtelse.
Markus evangelium kapitel 1:11-8 och 1:9-11.
2 Korinthierbrevet kapitel 5:17-21, att den som är i Kristus är en ny skapelse.

Inget damm här inte!

Min bön är att du skall bli välsignad av programmet, att Gud skall röra vid ditt hjärta genom musiken och orden.
På återhörande!

Helene Fransson Sturefelt,

- programmakare och radioröst.

ANNORLUNDA SORG och SKAM

Stängt för livet?

Annorlunda sorg.

- Varför är du ledsen? Har någon dött?

- Nej, jag har mist mitt arbete...

Det här halvåret med corona-smitta har orsakat en sorg som sällan blivit så tydlig som nu.

Arbetsplatser har blivit tvungna att stänga och permittera sina anställda, ja även avskeda. 

Att mista sitt arbete och dagliga gärning är en sorg som inte syns lika mycket som dödens svarta kläder.

Det är långt fler som sörjer sin inkomst än antalet döda - och det kan vi vara tacksamma för! 

Ändå behöver vi sätta ljus på denna förlust som arbetslöshet innebär.

Detta fula virus!

I förra inlägget skrev jag om skilsmässa, den smärtsamma upplevelsen då ett äktenskap går sönder. 

Hur sörjer man en förlorad kärleksrelation?

Kan man sätta in en dödsannons över ett brustet äktenskap? 

Sorgen har två obehagliga följeslagare. Det är skammen och skulden.

Skammen över att ha misslyckats i sitt relationsbygge kan vara lika stor som själva separationen.

Likaså skammen över att ha mist sitt arbete... att vara "fel"... en sån där som drar benen efter sig... som inte gör rätt för sig... Skam över att tvingas lyfta a-kassa eller ännu värre; socialbidrag, med en krossad självkänsla och tårar till kvällsmat.

Annorlunda sorg.

Det gör ont.

Jag har denna vår gjort en mycket obehaglig erfarenhet, då jag frivilligt tvingades säga upp mig från en lång tjänst i kyrkan. Situationen blev ohållbar, där vi var flera personer som drog samma slutsats.

Vilken dålig tajming...

Ja, sannerligen!

Samtidigt konstaterar jag försiktigt att jag troligen har haft min släng av corona redan så tidigt som i januari - februari. Den hostan önskar jag ingen... när eländet varken kommer upp eller ned och tanken skenar:

- Nu kvävs jag!

Men min fantastiske make fanns vid min sida och tog mig igenom denna hemska natt.

Alldeles för mycket.

Här lurar en annan skam.

Att ha blivit smittad.

- Har du inte hållit avstånd? Tvättat händerna? Hur bär du dig åt egentligen? 

Och man hostar i armvecken och ljuger och säger att allt är bra. 

Men skit händer. Lagen om "attraktion" är inget som virus tänker på. De tar den som är närmast. 

Så skuld och skam göre sig inget besvär.

Är du sjuk så är du. 

Egentligen tycker jag bättre om skulden än skammen. 

Skulden är vår inre kompass som signalerar att vi har gjort fel. Skulden har sin källa i samvetet och är innerst inne en drivkraft till förändring.

Förlåtelse.

FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER....

Skam kan inte förlåtas, därför att inget fel har begåtts. Skam är en känsla av att "vara fel", hamna i fel i situation som man inte orsakat själv. Fel person på fel plats.

Skam botas med kärlek och omtanke.

Sjukt.

Jag har sagt upp mig, utan att ha ett annat arbete väntande på mig.

Om man gör så, då kan du kanske ana att situationen är så pass svår att inget annat återstår än att hoppa av i farten... och försöka landa så mjukt det går.

Annorlunda sorg.

Att se sin arbetsplats förändras till något man inte känner igen är en förtvivlad upplevelse, särskilt om arbetet annars varit positivt.

Sorgen rymmer också vrede.

- Hur kunde det bli så här? Kunde vi undvikit situationen? 

Alla små felaktiga beslut vände skutan sakta åt fel håll, tills vi var helt ur kurs. Och de som varnade blev inte lyssnade på. 

Vreden kan vara en konstruktiv kraft till förändring. Men när den följer på sorg med skam och skuld, då blir vreden en börda som gör allt ännu tyngre.

Min älskade kyrka.

ARBETAREN ÄR VÄRD SIN LÖN.

Ja, arbete och lön hör ihop. Men hur gör vi när arbetslöshet drabbar oss?

Vad säger bibelordet om det?

Ingen ska ligga någon till last.

Och förr kunde daglönaren stå och vänta på att bli lejd för dagen och göra rätt för sig.

Ack så långt bort ifrån det vi är. Vi kanske skulle satsa på digitalt pokerspel eller elektronisk sport och tjäna hitte-på-pengar på internet?

Digital valuta.

Till mitt arbete:

- Du fattas mig. Jag saknar dig så! Här sitter jag med all min kunskap och erfarenhet och får inte använda den, för att jag skulle tvingas in i uppgifter som var skadliga för mig.

Kära arbete, det är så tomt utan dig.

Livet går vidare för mina arbetskamrater, men du och jag är åtskilda. Det är så sorgligt!

Och arbetet svarar:

- Ja, Helene, jag saknar dig också. Vi hade mycket roligt ihop! Vi utmanade varandra och skapade nytt, vi gick på djupet och hittade visdom.

Nu är ditt postfack tomt, och dem du mötte känner också av tomheten. Vi sörjer på två håll.

Kära arbete:

- Tidigare var jag klädd i svart när jag var i tjänst. Nu är jag utan dig, och jag vill klä mig ännu mer i sorgesvart, för nu gäller det mig själv. Men jag blir sjuk av det mörka... 

Jag måste skapa mig någon slags inre rum som är sorgens tankerum, där jag umgås med minnet av dig.

Annars tar tårarna över både frukosten, lunchen och kvällsmaten.

Var finns andrummet?

Griftegårdens tröstande källa.

Och arbetet svarar:

- Kanske ska vi skilja mellan arbete och tjänande? Jag vet att du har en plats i Guds rike att tjäna med de gåvor du har fått!

- Men lönen då? protesterar jag. Jag måste ju ha en inkomst!!

Arbetet är klokare än jag, och svarar:

- Gud har omsorg om dig, glöm inte det. Du är mer än liljan på marken och fågeln under himmelen. Herren skall föda dig och klä dig. Vila vid det.

En ny kallelse kommer. 

Lyssna. Och läk.

- Tack.

Kanske kommer den annorlunda sorgen hem till slut.

Ledsna hälsningar från Helene F Sturefelt,

- i väntan.

Stängt för döden?

DÖM INTE - JODÅ! Om skilsmässa

Tillsammans. Men åtskilda.

Sommartid - relationstid.
Semestertid - närhetstid, det många längtat efter hela året, ända sedan förra sommaren.
Men mycket är ställt på ända.

Vi är faktiskt inte särskilt duktiga på att umgås nära. Hur skulle vi kunna vara det, när vi elva månader om året är på jobbet eller i skolan?
Vi vet ju knappt hur man gör när man umgås hela dagarna...

Och så börjar det skava.

Det som skulle vara så skönt och nära, blir konfliktfyllt och hotfullt.

Dålig rådgivning. Bön...?

Relation stavas kommunikation.
Hur talar vi med varann? Ger vi order som chefen på arbetsplatsen? Eller är vi passiva som i skolbänken? Vilket tonfall har vi?
Usch, det här är så jobbigt!

Men låt oss tala om det!

Och om vi inte klarar det och vi måste gå skilda vägar - skall vi fördöma varandra då, eller hur ska vi bemöta det?
Hjälpa eller stjälpa?

Detta inlägg utgår från ett bibelord och från statistik vad gäller skilsmässor.
Och att leva ärligt inför Guds ansikte.

Statistiken säger tyvärr att antalet skilsmässor ökar på hösten efter en lång sommar som man inte klarade av.
Relations-haveri.

Bibelordet talar om att inte döma. Lukas skriver:

Älska mig!

JESUS SADE:
- VAR BARMHÄRTIGA, SÅ SOM EDER FADER ÄR BARMHÄRTIG.

DÖM INTE, SÅ SKALL NI INTE BLI DÖMDA.

FÖRKLARA INGEN SKYLDIG, SÅ SKALL NI INTE DÖMAS SKYLDIGA.

FRIKÄNN, SÅ SKALL NI BLI FRIKÄNDA.

GE, SÅ SKALL NI FÅ.

ETT GOTT MÅTT, PACKAT, SKAKAT OCH RÅGAT SKALL NI FÅ I ER MANTEL.
MED DET MÅTT SOM NI MÄTER UPP MED, SKALL DET MÄTAS UPP ÅT ER.
Lukas kap 6:36

Snål eller generös?

Jesus vill få oss att se konsekvensen av våra åsikter om varandra. Han tar exempel från marknaden där man förr köpte sitt mjöl. Fuska inte med vikten! Se till att måttet är packat, skakat och rågat. Då är du ärlig.

Men, att inte döma, betyder det att vi skall släppa igenom allt och inte få bedöma vad som är rätt och fel?

Nej... Vi tar en sak i taget.

Låt oss nu tillämpa detta på det som gör mest ont i livet - skilsmässa. Jag tar några exempel.

Tonårsbarnen ser hur föräldrarna bråkar allt mer. Grälen sliter och biter. Relationen går allt mer sönder och barnen fruktar det värsta.
Inte kan det väl vara möjligt att fundamentet för deras tillvaro - mamma och pappa - inte längre skall vara tillsammans?!
Den enheten är ju odelbar!

Skilsmässa - helt sjukt!

Tonårsbarnen blir rädda för allt vad relationer heter, de ser ju hur hopplöst svårt det är.
Bäst att passa sig.
Undvika livet.

I sin oro och ångest skapar tonårsbarnen ett fördömande av skilsmässor. De vill aldrig i hela världen hamna i en sådan situation. Man ska hålla ihop! För barnens skull. För sin egen skull, för varandras skull.

För Guds skull?

Ett mörker av fördömande äter sig in i själen.

Separationer, nödvändigt eller lathet?

Så blir tonårsbarnen unga vuxna och livet kommer dem till mötes.

Den ene prövar lyckan och testar vad det innebär att ge sig hän i kärlek och sexualitet.
Den andra håller distans, längtar, men vill inte utsätta sig för faran att relationen går sönder.

Den ene har accepterat att livet är ofullkomligt, men man måste faktiskt fortsätta leva, göra fel, be om förlåtelse och gå vidare.

Den andra söker det perfekta, med fulla garantier och vänta i många år innan den rätta/ rätte dyker upp.

Söker det perfekta.

Dessa två kommer till en kyrka där de trivs. Men det nu vuxna syskonparet har helt olika inställning till äktenskap och skilsmässa. Så är det även i församlingen.

Den som har accepterat livets brustenhet, lever i Guds försoning och fördömer ingen. Inte heller sig själv.
Den andra, som nu råkade ut för en skilsmässa trots avkrävande av garantier och stora löften, bli ännu mer fördömande.

Församlingen är kluven till dessa båda olika situationer.
Skilsmässa är ju fel, och Jesus talar skarpt om att inte "Skilja sig för vilken orsak som helst".

Läs mer här:
https://helenesturefelt.blogspot.com/2019/12/gift-bara-en-gang-1-timotehus.html

Vänder sig bort.

Många i denna kyrka lever i goda äktenskap och åtnjuter en livslång trofasthet.
Men några kämpar med sin relation, och har kommit så långt i distans att de valt att bara leva "sida vid sida", fast i olika delar i huset och med skilda sovrum.

Äktenskapet är dött.

Och de vågar inte ta steget att frigöra sig från varandra och de löften de gett. De är livrädda att bli fördömda av församlingen. Ända sedan tonåren har de dessutom matat sig själva med fördömande över skilsmässa, så... de håller ihop.
Krampaktigt, med ett falskt sken utåt.

I tysthet tänker alla:
- Vilket är då riktigast efter Guds vilja? Att hålla ihop trots att kärleken är död och man gör varandra illa med anklagelser och negativa ord? Eller... att lösa upp banden och be om förlåtelse och försoning...?

Med vilket mått skall jag mäta?

Här pausar vi exemplen.

En bön ur Tidegärden ska få ge en stilla kommentar:

"Gud, Du som är över oss, Du som är en av oss, Du som är - också i oss - må alla se Dig, också i mig.
Må jag bereda vägen för Dig.
Må jag tacka Dig för allt som händer mig. Må jag därvid dock inte glömma andras nöd.

Behåll mig i Din kärlek.
Må allt detta vändas till din ära. Må jag aldrig förtvivla. Ty jag är under Din hand, och i Dig är all kraft och godhet.
Amen."

På vilket sätt bereder vi vägen bäst för Gud?
- genom att stanna kvar i ett dött äktenskap som är förbittrat av surhet?
- eller genom att bryta upp och genomgå en skilsmässa, för att skada så lite som möjligt?

Detta är ytterligheter, jag vet, men det får vara så just nu.

Kändisbröllop och skandalfest.

Som bibelläsare vet vi att Gud hatar skilsmässor. I hela Gamla Testamentet ser vi gång på gång hur Israels folk är exempel på ett dåligt äktenskap där de sviker Guds förbund.

Vad gör Herren då?
Gud fördömer deras otrohet - då de tillber andra gudar - och vädjar att de skall vända om.
Det är tydliga konsekvenser av att vända sig bort från Gud - man står utan välsignelse.
Men Skriften visar lika tydligt ett välkomnande tillbaka för den som inser sin synd och omvänder sig.

Guds kärlek har bara ett mål: KOM HEM IGEN.

Guds sanning bottnar i kärlek. Denna Guds kärlek fördömer ondska och svek, OCH förlåter den som kommer tillbaka.
Men, Jesus sa ju att vi inte skulle döma?
Vi, ja...

Domen är överlämnad till Gud, till Honom som har hela verkligheten klart för sig.
Det har inte vi.

Därför skall vi inte döma eller fördöma varandra, för vi vet inte vad som ligger bakom en annan människas handlande.

Dock får vi inte glömma den etiska kompassen, att veta vad som är rätt och fel.

Tonårsbarnen i det fiktiva exemplet, lärde sig så småningom att bedöma vad som skadade minst och vad som orsakade mest smärta, och valde livsväg efter den erfarenheten.

Kom hem igen!

Bönen "må alla se Dig i mig" känns hopplöst svår att bedja. Hur i all sin dar skall andra kunna se "Gud i mig"?! Vad vi än gör och säger så finns det ju fel och brister.

Men Bibeln visar med alla sina exempel - inte minst kung David - att hans rättfärdighet berodde på att han vände sig till Gud i livets alla situationer, även i sin synd.
Han gjorde fel många gånger, bland annat bröt han ju Urias äktenskap med Bat Seba och skickade iväg mannen ut i krig för att dö... så kunde han gifta sig med hans sköna hustru...

Vilket ärar Gud mest?
- Om vi stannar kvar i ett destruktivt äktenskap?
- Eller om vi bryter upp för att rädda själ och hälsa?

I första fallet får barnen växa upp med ständiga gräl och hot. Hur påverkar det deras förmåga att skapa egna goda relationer?
I andra fallet skadas barnens grundfundament att "mamma och pappa är en oskiljaktig enhet". Men de slipper grälen och det blir äntligen lugnt.

Endast halvt levande.

Många kristna har fördömt skilsmässa hos andra på ett sådant sätt att det skadat ännu mer. Bördan blir ännu tyngre för paret som inte klarar av att fortsätta tillsammans.

Jag menar att det enda sanna och goda att göra i en sådan situation är att hjälpa paret lösa upp sina band - i försoning.
Stötta och hjälp dem! Men fördöm dem inte! De har nog av sitt plågsamma misslyckande.

- INTE HELLER JAG DÖMER DIG. GÅ NU OCH SYNDA INTE MER.
Joh kap 8.

Jesus fördömde inte den som misslyckades. Han upprättade.
Däremot var domen hård mot dem som var förtryckande och utnyttjade andras svaghet!

Får man misslyckas?

Jag städar bland gamla tidningar och hittar ett urklipp från 1997, Kyrkans Tidnings sommar-magasin, med temat bröllop.
Brita Häll skriver en tänkvärd artikel:

"När Gud tar ut skilsmässa.
Plötsligt en dag tröttnar Gud på dig.
- Nu går jag, säger Han. Jag har tappat mina känslor för dig. Vi träffas ju aldrig. Och vi har aldrig något roligt ihop.

Gud tar på sig rocken och du hör ytterdörren smälla igen bakom Honom.

Nej, så gör inte Gud! Blotta tanken är omöjlig. Det är ju när vi har det som svårast som vi räknar med Gud.
Så bergfast är det meningen att äkta makar skall kunna lita på varann. Äktenskapet skall vara ett gudomligt universum i miniatyr, skriver Britta Häll, och likna förhållandet mellan Kristus och människan.

Tyvärr är äktenskapen sällan så himmelska i praktiken.
Alla längtar efter ömhet, glädje och uppmuntran, men istället för att ösa det över den man är gift med, sitter man och undrar varför man själv får för lite..."
Slut citat.

Kärlek, trots allt!

Var ärlig. Våga tala - inte i kritik utan i sanning - i mild ton.

Varm barmhärtig. Vänd din barm, ditt bröst och hjärta till den som inte klarar av det.

Det är ju kyrkans ständiga bön:

- HERRE, FÖRBARMA DIG!

Var det inte det Jesus sa?
- Var barmhärtig, såsom eder himmelske Fader är barmhärtig.

Vad skulle hända då?
Skulle våra församlingar se fler skilsmässor där upplösta band skapar frihet och möjlighet att andas igen? I försoning?

Den obehagliga fördömelsen att "det är för lätt att skilja sig" andas rädsla och en egendomlig avundsjuka... att vilja göra detsamma själv, men inte våga.
Det är fruktansvärt att skiljas. Det är ingen enkel sak!

Men om det handlar om att skada minst, och slippa bli mer skadad, då är det mer kärleksfullt att gå än att stanna kvar.

Säger Gud detsamma om oss?
Hur mycket har vi inte sårat Honom!

Rabatten med prästkragarna.

Och på radion spelar de "Unchange my heart because you don't love me anymore"...
Lossa kedjorna runt mitt hjärta, för du älskar mig inte mer.
"Please set me free". Snälla, ge mig min frihet.

Och ännu mycket mer; låt oss vara snälla mot varandra!!

Ur Tidegärden igen, måndagens middagsbön (sext, vid sjätte timmen):

"Gud - giv mig ett rent sinne, att jag må se Dig,
ett ödmjukt sinne så att jag må höra Dig,
ett kärlekens sinne, att jag må tjäna Dig,
ett trons sinne, att jag må förbliva i Dig."

Döm inte. Jodå. Nejdå!

Mycket snälla hälsningar,

Helene Sture Skilsfelt,

- rik på smärtsamma erfarenheter.

Du och jag!

HOPP FÖR VÅRT LAND

Hope For This Nation.

Vi kan se tillvaron med politiska glasögon, ha medicinska infallsvinklar och psykologiska förklaringsmodeller till varför det är som det är.
I den helheten ingår också att ha andliga ögon som ser tillvaron.

Sverige är ett välmående land med väl fungerande statsapparat. Samhället är stabilt och vi är ett folk som kan stå i kö och invänta direktiv.

Men ändå vacklar vi inifrån.
Fundamenten kring vad som är Rätt och Fel är ifrågasatta, och många relationer är trasiga.
Stressen sliter sönder våra själar och meningslösheten lurar i vassen.

Finns det hopp för vårt land att må bra?

Vacklar inifrån.

Vårt postmoderna samhälle kan beskriva misslyckanden som framgångar, för att inte oroa befolkningen.
Vår tidsanda ersätter gärna Sanning med Upplevelser, Fakta med Åsikter och Verklighet med Bilder.

Relativismen backar och talar flummigheter just med dessa ord;

- Jaha, det är din upplevelse... Det är alltså din åsikt. Hm... det är din bild av det hela...

När vi förr kunde säga:
- Detta är sanning. Detta är fakta. Detta är verklighet.

Vad händer med en kultur och ett land när tre så stora begrepp ersätts av sina svagare kusiner?

Äh, det är bara en upplevelse.

Som kristen lever jag med Gud.
I många, långa år har jag vandrat med Herren, kämpat med livets olika vägskäl och val, hela tiden i samtal med Gud, i bön och bibelläsning.

Gång på gång har Gud fyllt mig med sin sanning. Jesus Kristus har mött mig med fakta kring livets villkor. Den Helige Ande har gett mig ögon att både se verklighetens onda mörker och underbara ljus.

Utan Gud är jag utlämnad till mina upplevelser, åsikter och bilder. Jag kan inte nöja mig med det!
Ett så snävt mänskligt perspektiv hamnar alltför lätt i politik, biologi eller psykologi.
Och jag vet att det finns en djup dimension till.

Guds dimension.

Finns det hopp för vårt folk?

En dimension till!

Vi gör ett test. Nu kanske någon frågar:

- HAR DU TRO?
- JA, OCH JAG HAR GÄRNINGAR. VISA MIN DIN TRO UTAN GÄRNINGAR, SÅ SKALL JAG MED MINA GÄRNINGAR VISA DIG MIN TRO!
Jakob kap 2:18.

Det är aposteln Jakob som resonerar så i sitt brev i Nya Testamentet.

Att vara kristen är att stå i flödet av Guds kärlek. Att upptäcka hur oändligt älskad du är, förändrar synen på dig själv, din kropp, dina känslor och tankar.

Guds kärlek drar oss in i ett ljus där vi får syn på det som inte är så bra i oss... Guds kärlek talar sanning till oss och med fakta om våra brister och felsteg - vår synd - så beskriver han verkligheten som inte är så smickrande.

Det kan väcka vår protest, men också vår längtan att bli rena, fria...
Och så får Guds förlåtelse tvätta oss rena, med den försoning som strålar från Jesus på korset och hans uppståndelse.

Här finns det hopp!

Guds kärlek är som stranden.

Vi lever i en tid där kyrkor och samfund blir allt mer sekulariserade. Troende människor tappar allt mer av bibelkunskap och bön med bönesvar.
Postmodernismen nöjer sig med en kristendom som innehåller "upplevelser, åsikter och bilder". Det är privat och bra. Lagom religiöst, liksom...

Men detta är en tro som glider allt längre bort från Gud. Tecken på det är att din tro är utan konsekvens. Det blir inget utflöde av Guds kärleks-gärningar av din åsikts-tro.
Den är torr.

Livlös och död.

Finns det hopp för församlingarnas och kyrkans folk?

Hopp i kyrkan?

Hur intressant är det att få höra om en Gudstro som inte har fått några konsekvenser?
Jakob säger utmanande:
- Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med blotta gärningarna avslöja för dig hur min tro är! Eller, VEM jag tror på och lever i gemenskap med!

Vad är det för gärningar du talar om då?

Det är ett flöde av kärlek först till Gud, vår Skapare. Sedan drar flödet över oss själva, för att därefter komma över medmänniskorna vi möter.
Det är det dubbla kärleksbudet:

DU SKALL ÄLSKA HERREN DIN GUD OCH DIN NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV.

I denna kärlekens treenighet finns hopp, för oss alla.

Kärlekens treenighet.

Här om dagen kom jag i kontakt med ett gäng som kallar sig HOPE FOR THIS NATION.
Det är några vänner i Göteborg som fått en vision att Sverige skall bli ett förvandlat land, där Jesus blir känd, upphöjd och efterföljd.

De träffas varje måndag och lovsjunger Herren. I jublande bön är de inför Guds tron och tillber Fader, Son och helig Ande för skapelsens skönhet, för försoningens nya liv och en kärlek med helande och läkedom som inte känner några gränser.

Dessa människor har fått en kallelse att vara med och breda ut Guds rike på varje plats och varje stad där de befinner sig.

Hope For This Nation tar kontakt med lokala församlingar och ordnar tillstånd att få sjunga på gator eller torg. De pratar med människor om Guds kärlek, och då kan det låta så här:

- Vi är här och ber för sjuka för vi tror och vet att Gud älskar varje människa oändligt mycket. Har du ont eller någon sjukdom som du skulle vilja att vi ber för?
Om svaret är Ja så ber de "på studs", där de står, och kraftgärningar sker.

Guds kärlek läker och helar.

Det finns hopp för vår nation!

Hope lovsjunger i Åhus.

Hope for This Nation tror på en väckelse i vårt land, i Norden och över hela vår värld.
Jag står med dem i denna tro att Guds löpeld kan vidröra och väcka människor till att älska Gud passionerat tillbaka!

Jag delar deras vision att tro gud om det omöjliga, att våga följa hans röst och kliva ut i "gåvor och kallelse".
- Vi längtar efter att få se ett enat Guds folk i alla åldrar, där vi lovsjunger Gud i frihet i stad efter stad, att vi skall förstå vem vi är skapade till att vara, och bli rustade i livet tillsammans med den helige Ande.

Dessa vänner finns till vardags i olika samfund och Hops For This Nation är ingen ny församling, bara en "jäs-bunke..."
Jag gläder mig mycket åt detta! Här vill jag också vara!
Tänk om Herren vill tända upp oss på Listerlandet, bland alla minkfarmare och ålafiskare...

Kontaktuppgifter:

info@hopeforthisnation http://hopeforthisnation
Kolla även in Facebook.

Cornelia Forsberg och Sanna Välipakka.
Tel: 0735 - 88 39 86.

CD "Vi säger ja".

Jag har sett och hört många berättelser från människor som varit utslagna, uträknade och misstrodda som blivit räddade och läkta tillbaka in i livet, där Guds glädje ersätt hopplöshet och meningslöshet.

Kan det finnas något viktigare än detta?

Godkänner försäkringskassa och arbetsförmedling att jag arbetar för Guds rike, med Gud Fader själv som arbetsgivare?
Lönen kommer inte i slutet av månaden, den kommer förhoppningsvis i himmelen...

Må Herren välsigna vårt land med omvändelse och frihet från alla de bojor som tynger.

Jesus säger, till mig och till dig:

KOM TILL MIG ALLA SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR, SÅ SKALL JAG SKÄNKA ER VILA.
Matt 11:28

Det finns ingen politisk agenda bakom detta. Jesus står helt fri ifrån det. Det skall vi också göra.
Det finns varken pengar eller makt bakom den kärlek frälsningen innebär.
Om kyrkan/ församlingen eller någon oförsiktig kristen människa sårat dig - gå direkt till Jesus.
Ingen av oss är "mellanhand".

Men när vi ber för varandra då öppnas himmelen och Gud rör vi oss. Det vill vi!

Hoppfulla hälsningar, Helene F Sturefelt,

- hemestrare i Åhus där Hope For This Nation är denna vecka.

Guds kärlek är som gräset...