SILVERGRÅTT HAV

Vart tog färgerna vägen?

Färgerna har försvunnit. Nyanserna är borta. Allt blir bara grövre och grövre och havet är grått.

Om evolutionisterna har rätt, varför går då utvecklingen åt fel håll? Varför muteras inte människan mot mer godhet, mer förståelse?

Istället ser vi hur vårt älskade hem, planeten Tellus, smutsas ned och skövlas i allt snabbare takt. Jag orkar inte vara positiv längre. Pessimismen är sannare.

Som kreationist tror jag att Gud har skapat världen. Den var då fylld av maximalt goda omständigheter, med maximalt goda genetiska betingelser. Livet var på sin höjdpunkt då allt skapades.

Sedan började nötningen.

Inaveln.
Mutationerna, som ledde till sjukdom och död.

Avveckling. De-generation.

Havet är grått.

Havet är grått.

Våra toxiner och gifter gör att fertiliteten går ned. Både bland djur och människor ser vi begynnande svårigheter att reproducera sig. Att få barn - en avkomma - är inte längre lätt och självklart.
Livet börjar bli utnött...

HERRE, DU LADE I TIDERNAS BÖRJAN JORDENS GRUND.
HIMLARNA ÄR DINA HÄNDERS VERK.

DE SKALL FÖRGÅS, MEN DU FÖRBLIR.

DE SKALL ALLA NÖTAS UT SOM EN MANTEL, DU SKALL RULLA IHOP DEM SOM EN KLÄDNAD,
JA, SOM EN MANTEL SKALL DE BYTAS UT.

MEN DU ÄR DENSAMME, OCH DINA ÅR HAR INGET SLUT.
Hebreerbrevet 1:11.

På väg att rullas ihop?

Ungdomstiden är förbi. Blomstringen likaså.
Går vår planet in i ålderdomen nu?

Jag ska inte frestas att räkna upp allt som gör mig beklämd och ledsen, men skövlandet av regnskogen - liksom våra egna urskogar i norr - punkterar både mina och jordens lungor.

De kriminella gängen som laglöst skjuter död i mänskokroppar, skändar allas vårt mänskovärde.
Laglösheten smyger sig på. Det man kan ta, det tar man. Samvetet krymper i takt med vårt Gudsförnekande.

Havet är grått.

Lever du?

Vi är några som ännu har känsliga öron. Än finns det några kvar som hör hur jorden ropar på hjälp.
Hon använder alla sina naturkrafter för att bli av med oss... som om hon ville skaka bort lössen ur pälsen.

Ska vi bli arga på Gud när naturkatastroferna kommer?
Varför anklagar vi den Gud vi inte tror på när det går oss emot?
Varför ger vi Gud skulden över det vi själva gör?

Stormar och orkaner, skyfall och översvämningar, hetta och torka - är allt detta jordens reaktion på vårt beteende?
Människa - passa dig!

VI VET ATT HELA SKAPELSEN ÄNNU ROPAR SOM I FÖDSLOVÅNDOR.
OCH TILL OCH MED VI, SOM HAR FÅTT ANDEN SOM EN FÖRSTA  GÅVA, OCKSÅ VI ROPAR I VÅR VÄNTAN PÅ ATT GUD SKALL GÖRA OSS TILL HANS BARN OCH BEFRIA VÅR KROPP.
Romarbrevet 8:23.

Stormbyar igår.

Kan något nytt födas ur vår förödelse?

Vad händer när syret på jorden minskar?

Vi vet ju att på dinosauriernas tid då var atmosfären annorlunda och livsbetingelserna mycket starkare. Sedan hände något... och de dog ut.
Är det vår tur nu?

Det hjälper inte att vi tävlar om att skicka upp satelliter i omloppsbanor om vi inte kan andas... om vi inte kan odla mat i de förgiftade jordarna, eller föda barn...

Havet är grått.

DET REGN SOM SAKTA FALLER HÄR I STA'N GÖR HUSEN GRÅ.
NEONLJUSEN DE SPEGLAR SIG I ASFALTEN DEN BLÅ.

OCH BILAR SIGNALERAR, JAG SER MÄNNISKOR PÅ SPRÅNG.
ÄR DET KONSTIGT ATT MAN LÄNGTAR BORT NÅN GÅNG?

Bilar, asfalt och betong.

Jag borde ta mitt ansvar och ge dig hopp, du som läser detta. Men just nu är livets avveckling så tydlig att jag får söka mitt hopp någon annanstans.

Den gamla sången om "Är Det Konstigt Att Man Längtar Bort Nå'n Gång" känns lika aktuell som när den skrevs på 60-talet.

SÄG, ÄR DET KONSTIGT ATT MAN LÄNGTAR BORT NÅN GÅNG?
OM MAN GÄRNA VILL LYSS' TILL LÄRKANS DRILL ELLER TRASTENS GLADA SÅNG.

OCH OM MAN ÄLSKAR HAV OCH VINDAR OCH ÄR TRÖTT PÅ NEON OCH BETONG.
ÄR DET KONSTIGT ATT MAN LÄNGTAR BORT NÅN GÅNG?

Trött på...

Havet är grått.
Är det ens vatten?
Tänk om det är smält metall... silver... flytande kvicksilver?

Kan jag få vakna upp ur den här mardrömmen?

I STADEN DÄR STUDERAR MAN. DÄR HAR MAN SIN FABRIK.
DÄR HAR MAN SITT KONTORSLANDSKAP, SIN MARKNAD OCH BUTIK.

MAN TALAR OM SIN MARKNADSDEL, SITT JOBB OCH SIN SÄSONG.
ÄR DET KONSTIGT ATT MAN LÄNGTAR BORT NÅ'N GÅNG?

En dag närmare undergången.

 

Jag studerar evolutionsteorin och lägger den bredvid dagens kunskap av genetik.
Det vi vet nu är att varje gen är programmerad att göra det den är ämnad för. Den kan inte bli något annat än vad den är.
Genetiken säger att det är omöjligt att ett djur kan utvecklas till ett annat.

Tänk dig en fisk som hamnat på land och inte får något vatten till sina gälar. Den dör varje gång. Ingen fisk kan plötsligt få "pyttelite lungor" och överleva "pyttelite"...
Generna är inte programmerade för fisken att överleva utan vatten.

Själva evolutionsteorin håller dock på att utvecklas...(!)  och lämna sina gamla ohållbara teorier, omseglade av både geologi och genetik!

En fisk är en - fisk.

Nej, havet är inte smält metall.

Och mutationer leder i alla sammanhang till sjukdom, som gör att organismen dör.
Människan är inte en muterad apa.

Däremot kan en apa vara klokare än en människa...
Kanske några av er har sett den bildsekvens på Facebook där en orangutang i Brasiliens regnskogar hänger på en trästock, som just är fälld av en skogsmaskin... för att stoppa skövlingen.

Plötsligt känner jag hur nyanserna börjar återkomma.

Gråskalan blir inte fullt så enahanda grå när jag ser på hur intelligent naturen är - bortom vår girighet och så kallade "förnuft." Jag blir alldeles varm av den där orangutangen.

För inte är vi särskilt rationella... inte alls, i det stora hela.
Kortsiktigt känslomässiga.

HÄR TALAR MAN OM KÄRLEKEN I STORA, RUNDA ORD.
HÄR SPRÄNGER MAN FÖR TÅG OCH BIL, MAN VÅLDTAR MODER JORD.

MEN SE'N NÄR VINDEN LIGGER PÅ, KÄNNS PLÖTSLIGT DOFT AV TÅNG.
ÄR DET KONSTIGT ATT MAN LÄNGTAR BORT NÅ'N GÅNG?

Åh! Du lever! Och jag lever!

Åh... doften av tång! Jag känner den!
Den är salt och stark och svider i näsan.
Havets lukter gör mig åter levande och ger mig färgerna tillbaka.

Jag har aldrig tvivlat på Gud. Men ofta på människan.

När jag ser Guds skapelse, ser jag de förunderliga naturlagarna, regelbundenheten, ändamålsenligheten, syftet att låta livet flöda i en gemenskap sprungen ur - slump?

Nej, ur skaparens egen hand.

Detta vet aporna när de försöker stoppa vår skövling.
Varför vet inte vi det längre?

Stormig strandpromenad längs Borgmästarkajen.

 

Och medan laglösheten griper omkring sig, tänker jag gå runt och älska naturen och älska själva livets storhet.

Och älska Skaparen - Gud.

Det är det hopp jag har.

Delar du det med mig?

Tångruskiga hälsningar från
Helene Sture Silverfelt,

- grå teolog, trogen kreationist,
- realistisk pessimist med längtan efter en bättre värld,
- som fotograferade i älskade Karlskrona.

Lär mer och bli inspirerad på www.genesis.nu samt Lawrence O Richards "Det kan bara inte ha hänt" - Pärlan Förlag.

Underbara skapelse.

ÖGA FÖR ÖGA - Vargkorset

Vargkorset.

 

Nu var det länge sedan jag skrev. Tillvaron kan vara tröttsam och behovet av tillbakadragen vila stort.
Men här kommer söndagens predikan utifrån vad Jesus säger i Bergspredikan om "mot-människorna".
Det handlar dock om med-människan, om hämndbehov och att vända andra kinden till… 

Jag vill även berätta vad som hände på vikingamarknaden i Näsum igår och om "vargkorset".

Du får själv läsa texten i Matteus kapitel 5:38-48.
Episteln i Romarbrevet 13:8-10 är också mycket fin.

Höstblomster pryder Möllebackens altare.

 

Öga för öga, tand för tand. Så sade Mose lag. Hämnden skall vara rättvis. Inte mer får skadas än det som redan skadat är. Vendettornas skenande terrorcirklar måste brytas.

Igår var jag på vikingamarknaden i Näsum. Dessa Jesusord från Bergspredikan får alla tider att löpa ihop – Moseslagens tid, vikingatid, nya testamentets tid och vår egen tid, där kriminella ligor härjar och skapar sin egen rättvisa bakom polisens räckvidd.

När Moses formulerade lagen ”Öga för öga” så var det en klar förbättring för över 3000 år sedan. Hämnden fick inte eskalera. Vår egen vikingatid för ca 1200 år sedan, kämpade också med rättvisa och hämnd. Någon gång måste det få ett stopp!

Vikingastrider. Marknadslekar.

 

Jesus tar den gamla lagen ett steg till.

Han säger ”Värj er inte mot det onda” och ”Älska era fiender”. Han utlovar en ny sorts rättvisa, en kreativ och läkande rättvisa som återupprättar människan.

Jesus återspeglar en djupare sida av Guds väsen som folket nu var redo att ta emot – Guds tålmodiga kärlek.

"Älska era fiender och bed för dem som förföljer er".

Möt ont med gott.

I förra söndagens text fick vi höra om den krokryggiga kvinnan som varit bunden av satan i 18 år. Jesus löste henne med ett enda ord. Så ville han också göra med hela Israel – befria dem alla från de andliga bojor som gjorde att de hellre hatade och hämnades, än levde i frid med varandra, och Gud.

Denna söndags text visar samma sak.

Jesus visar att Gud vill att hela Israel skall lysa med hans ljus i världen, så att alla folk kan se vem som är den sanna guden.

Korsets oerhörda kraft.

 

Igår, på vikingamarknaden i Näsum, så gick jag runt klädd som prästinnan Kristina, för att visa övergången mellan hedendom och kristendom. Någon måste ha varit den första som tog emot Vite Krist.

 

Här i Norden är vi ju hedna-kristna, eller hur, där offrandet och blotandet till asagudarna var det centrala i vikingarnas livsuppfattning.

 

När de första kristna missionärerna kom hit berättade de om Vite Krist, Jesus Kristus, som gav sitt liv på korset som det sista offret – det fullkomliga försoningsoffret – för hela världens skuld!

Endast ett av dem kan jag bära.

 

 

Jag fick flera intressanta gillanden för denna okända infallsvinkel:

- att det naturligtvis var kvinnorna som tog emot Kristus först, för att slippa offra hästen eller äldste sonen till Tor och Oden i offerlunden.

Och deras krigströtta män kom säkert efter de också, och tog emot Vite Krist som det fullkomliga offret.

- Bara skörden blev bättre, så…

Människorna var mogna för att ta emot Guds kärlek.

 

Den kristna prästinnan Kristina.

 

 

Men låt oss stanna upp inför de tre exemplen som Jesus ger, på vilket sätt vi skall bemöta den medmänniska som tvärtom är vår motmänniska i dåliga handlingar emot oss.

1. ”Om någon slår dig på högra kinden så vänd den andra emot honom.”

Vad betyder det? Vi har feltolkat det som ett passivt beteende där vi ska stå och ta emot stryk… Men det är inte så det är menat!

Tänk efter; om någon slår dig på din högra kind, vilken hand har han använt då? Vänster… Men det är inte troligt. Snarare har han använt utsidan av sin högerhand och gett dig en lavett…

Detta är en ren förolämpning som man bara visar den som är i underläge.

Att vända ”andra kinden till” – alltså den vänstra – betyder ”slå mig igen om du vill, men nu som jämlike! Inte som någon i underläge. Det är att visa oerhörd styrka och integritet. Och få den andre att skämmas.

Slåss helst inte alls, tack.

 

2. Att processa om en skjorta handlar om att befinna sig i en rättssal, där en mäktig fiende processar med dig om en obetald skuld. Du kan inte vinna, men du kan möta motståndaren med samma medel som han gör, och avslöja hans girighet.

Genom att ge honom din mantel också så skulle du stå där naken. Skjorta och mantel var de två klädesplagg man hade på den tiden, ungefär som på vikingamarknaden.

Detta skulle kunna visa hur de mäktiga och de rika gör; de sänker de fattiga till en skamfull nivå. I en rättssal skulle det bli mycket pinsamt, och din offervilja skulle gå segrande ur processandet.

Processa om kläder.

 

3. Det tredje exemplet avspeglar den romerska militärockupationen.

De romerska soldaterna hade rätt att tvinga civila att bära deras mundering en mil. Men lagen var sträng och förbjöd dem att tvinga någon att gå längre än så.

Vänd på situationen, råder Jesus.
Reta inte upp dig och planera ingen hämnd. Gör som din givmilda Gud! Gå en mil extra, och överraska soldaten – och oroa honom!
För tänk om hans befäl skulle få veta detta, då skulle soldaten straffas.

Planera ingen hämnd.

 

Jesus är den stora pedagogen, diplomaten och frälsaren. Han visar att det finns ett annat sätt att vara människa, ett sätt där man inte planerar någon hämnd utan vinner Guds seger över våld och orättvisor med diplomatisk ”över-godhet”!

 

På vikingatiden var det fruktansvärt provocerande att inte visa sin manliga styrka i blodiga hämndaktioner.

Men där kvinnorna hade makten - matriarkatet fanns troligen där från början -  tog man emot den Gud som satte stopp för detta.

Ilska skulle inte längre styra, inte heller rädsla för de gamla asagudarnas hot om straff. Så tänker jag.

Styrka i musiken. Obscure Orbis.

 

 

En norsk smed berättade igår hur smidigt missionen gick i Norge.
Kung Harald lär ha sagt att folket fick tillbe sina gamla gudar ”på bakgården”, men ”på framsidan” skulle de vara kristna…! Inget svärd, inget blod.

VARGKORSET var en sådan "diplomatisk mission". För hedningen visade man upp varghuvudet först, för den kristne visade man korset.
Norrmannen berättade om hur det kunde ha gått till:

- När vikingarna fick se och höra munkarnas mässande vid nattvarden blev de imponerade. Liturgin påminde om deras sejder och galdrar... rökelsen var tung... och det handlade om vin som var blod... och blodet var viktigt!
När prästen höjde sina händer i  bön i "orantes-ställning", då gjorde de likadant och tog upp vargkorset med fingrarna över nosen så att endast korset var synligt.

Smidigt.

Oblodigt diplomat-kors.

 

I vårt eget land, idag, behöver vi Jesus mer än någonsin! Samhället plågas av gängkriminalitet och en människosyn som är grov och besinningslös.

Den frälste rapparen Sebastian Stakset gör underverk med de kriminella då han berättar hur han blev frälst från sitt hat.

 

Till sist.

Denna text handlar inte bara om hur vi skall bemöta medmänniskan – eller mot-människan – för då skulle Bergspredikan bara vara ett stycke moraliserande text med enorma krav; ”Var fullkomlig…” som om det inte räckte med all den press som vårt samhälle försätter oss i!

Endast Kristus är fullkomlig.

 

Nej, denna evangelietext handlar lika mycket om Jesus själv.

 

Det här är nämligen utkastet till hans eget liv.

 

Att vända andra kinden till, som en jämlike.

Att i rättssalen vara tyst och få de anklagande att skämmas över sina giriga och falska anklagelser.

Och det tredje exemplet ”att gå en mil till” det gör Jesus när han tar på sig tvärbjälken till korset som de romerska soldaterna tvingar på honom.

 

Och så går han, sin egen avrättning till mötes, i en försonande kärlek som världen aldrig har sett maken till!

Bergspredikan handlar mer än om hur vi bör uppträda mot varandra.
Texten vill få oss att upptäcka hur levande Gud ge sitt liv för oss i kärlek, för att vi skall få leva. Hämnden tar han på sig själv, den drabbar Jesus då han ger sitt liv som ett skuldoffer i offerlunden, där blodet blir betalningen för alla våra synder.

 

På korset bryts de kriminella gängens terrorspiral. På korset bryts vår egen oförmåga att sona vår karma. På korset visar Gud själv vad fullkomlig kärlek är.

Fullkomlig kärlek.

Låt oss be:

 

Tack käre himmelske Fader, att din kärlek flödar över oss, i alla tider!

Förlåt oss all prestige, all ond lust, alla fula tankar som kan bli till skadande handlingar.

Jesus Kristus, Vite Krist, tack att du också kom till oss i Norden, med befrielse! Hjälp oss att berätta om dig och din försoning för var och en som vill lyssna.

Jesus, vi tar emot dig, i våra hjärtan… Amen.

 

 

Fridfulla hälsningar från Helene F Sturefelt,

 

- hednakristen predikant, i Guds tjänst.

ATT PRATA OCH INTE GÖRA Kejsarens nya kläder

En ond bild. Eller en god målning?

Det goda som jag vill, det gör jag inte. Och det onda som jag inte vill, det gör jag.

Så sammanfattar Bibeln människans dilemma.
Jag vill ju vara god! Jag vill så gärna vara snäll och omtänksam. Men det går inte alltid.

Och jag vill absolut inte fuska, inte ljuga och inte göra illa. Men ändå är det det som händer ibland.

Varför?

Paulus förklarar i Romarbrevet att det är så den fria viljans konsekvenser ser ut. Gott och ont, sida vid sida. Och det pinsamma avslöjandet att varken du eller jag är "gud"...

Därför.

Gott och ont, sida vid sida.

Vi pratar och pratar. Politikerna lovar och lovar. Tjänstemän utreder och utreder.
Och fromma människor lägger huvudet på sne´ men lever inte efter den tro de påstår sig ha.

Att prata och inte göra.

Jesus tog ett exempel. Matteus återger följande liknelse:

EN MAN HADE TVÅ SÖNER. HAN VÄNDE SIG TILL DEN ENE OCH SADE:
- MIN SON, GÅ UT OCH ARBETA I VINGÅRDEN IDAG.
HAN SVARADE
- NEJ, DET VILL JAG INTE, MEN SEDAN ÅNGRADE HAN SIG OCH GICK.

MANNEN VÄNDER SIG TILL DEN ANDRE OCH SADE SAMMA SAK.
HAN SVARADE:
- JAG SKALL GÅ HERRE, MEN HAN GICK INTE.

VILKEN AV DE BÅDA GJORDE SOM FADERN VILLE?
DE SVARFADE:
- DEN FÖRSTE.
DÅ SADE JESUS:
SANNERLIGEN TULLINDRIVARE OCH HOROR SKALL KOMMA FÖRE ER TILL GUDS RIKE.

JOHANNES KOM, OCH HAN VISADE ER VÄGEN TILL RÄTTFÄRDIGHET, MEN TRODDE INTE PÅ HONOM.
TULLINDRIVARNA OCH HORORNA TRODDE PÅ HONOM, OCH NI SÅG DET, MEN INTE HELLER DÅ ÅNGRADE NI ER OCH TRODDE PÅ HONOM.
Matt kap 21:28-30.

Bilden tar form. Guds rike är på väg.

Låt oss tillämpa Jesusorden rakt in i vårt samhälle idag.

Sverige har fått stora problem med gängkriminalitet. För någon vecka sedan var det två dödsskjutningar som upprört oss till stor vrede. På öppen gata sköts en kvinna ihjäl med sin bebis i famn...
Jag kan inte tänka mig ett mer bestialiskt mord från helvetet!!

I alla dessa kriminella män härjar synden å det grövsta!! Här är frågan om det ens finns någon vilja kvar att göra gott, över huvud taget...

Nu skall det tas krafttag mot gängen, och den ene politikern efter den andra erkänner sin naivitet och okunskap över att inte ha haft kontroll över vem som kom in i landet. Vilken livsfarlig okunskap! Det kanske också borde vara kriminellt?!

Ett litet ljus i mörkret är Södertälje där polisen, Skatteverket och Försäkringskassan samarbetat.
Deras kommunalråd, Bodil Godner (S), förklarade hur kommunen gjort:

- Genom att stävja fusk med försörjningsstöd, svarta hyreskontrakt, inte sälja mark till vem som helst samt att ställa höga krav - det har lett till minskad kriminalitet.
Saxat ur Sydöstrans ledarsida idag 6 sept 2019.

Det är ett fint namn - Godner… Välsignelser över ert arbete! Kan ni, så kan alla andra kommuner också!

Män ska rätt använda sin styrka.

Detta är ytterligheterna:

- Jag ställer upp! Jajamän, det gör jag!
Men så händer inget. Man struntar i det. Får förhinder. Skyller på annat. Hittar på bortförklaringar. Låtsas vara hjälpsam och tillgänglig. Uppehåller en skenbar godhet.

Men allt är tomt prat.

Jag är alltid misstänksam mot dem som är överdrivet positiva.
Det liknar sagan om Kejsarens nya kläder.

Motsatsen var:
- Nä, jag kommer inte. Vill inte. Orkar inte. Bryr mig inte. Måste vila.
Surpupporna. Bisterherrarna.

Men plötsligt står de där i alla fall! Ställer upp. Gör sin plikt. Räcker ut handen.
Men de behövde få bestämma det själv.

Jag vill bestämma själv.

 

Kommer du ihåg H C Andersens saga om Kejsarens nya kläder?

Kejsaren var fåfäng och ville ha nya kläder. Han anställde två vävare som skulle väva det finaste tyget till honom. De krävde guld och bästa silket för att kunna utföra sitt arbete.
Men de sa listigt:
- Bara den som är duglig i sitt ämbete kan se tyget vi väver. Alla andra, som inte ser, är både dumma och odugliga!

De satte igång tillverkningen. De vävde i tomma luften, med trådar som inte fanns.
Efter ett tag sände kejsaren bud med en minister som fick skåda tyget i vävstolen. Men han såg inget...
Livrädd att vara oduglig i sitt ämbete, började han ljuga:
- Åh så fint...

Vilken fin väv!

Han återvände till kejsaren och berättade om det vackra tyget. Ännu en minister fick åka dit och betrakta arbetet. Inte heller han kunde se något tyg... men ville absolut inte verka dum eller odugligt, så han sa:
- Det var det vackraste tyg jag sett!

Kejsarens förväntningar ökade dag för dag. Till slut var det dags att prova de nysydda kläderna.
Bedragarna bad honom ta av sig sina gamla kläder. Framför spegeln tog kejsaren på sig de nya.
Han blev helt tyst.
Inte heller kejsaren vågade äventyra sitt rykte och sitt ämbete, men inte heller han såg något tyg... men sa:
- Åh, så vackert!

Så kom den stora dagen då kejsaren skulle gå i procession genom staden. Folket jublade och applåderade. Men sanningen var att kejsaren var naken.
En liten pojken höjde sin röst, och sa det alla såg, men inte erkände:

- Kejsaren har ju inga kläder på sig! Han är ju naken!!

Är jag dum eller... oduglig...?

H C Andersens saga är naturligtvis en politisk satir från sin samtid. Hans berättelse gäller än idag, då våra politiker säger sig vilja ta krafttag, men ingenting gör.
Prat och prat, löften och utredningar.

Ingen vill verka dum eller oduglig i sitt ämbete. Så orden fortsätter.

- Det skall vi ordna! Fler poliser! Och ännu fler poliser.
Men ingenting händer. Ingen kommer åt roten till det onda.

Utom i Södertälje, tack vare goda fru Godner.

När fusk och fjäsk avslöjats, då skall svart mänskosyn ersättas med respekt. Kalla in Sebastian Stakset så får han predika frälsning även här, för de olycksaliga kriminella!

Predika frälsning.

När Jesus berättar sin liknelse så handlar det om att vara trogen sin Gudstro.
Att arbeta i vingården är att ta ansvar i sin församling. Vill du det? Gör du det?

Det handlar om att erkänna vem Jesus är - den efterlängtade Messias - och inte fortsätta "läsa Skrifterna" som fariséerna gjorde, utan att verkligen se vem Jesus är.
Det gjorde däremot de föraktade människorna.

De utstötta - tullindrivare och horor - de fick uppleva hur Jesus upprättade dem genom omvändelse och syndernas förlåtelse. De fick erfara vad verklig barmhärtighet är. Inte att stryka det felaktiga beteendet medhårs, men inte heller genom att slå på den som redan ligger.

Den modell som Jesus arbetar efter, den gäller än idag.

Till alla dessa gängkriminella ber jag intensiva böner om omvändelse, gottgörelse och försoning i en syndabekännelse som heter duga!
Även för den störste syndare är frälsningen möjlig.

Utstött?

De starka bönekrigarna från Tanzania får avsluta detta inlägg.
De är missionens barnbarnsbarn och de har kommit hit till Sverige för att be för oss.
Svenska folket har som kollektiv vänt Gud ryggen. Utveckling och välfärd går baklänges. Problemen börjar hopa sig.

- Guds mål är att ni ska få ta emot hans nåd. Sök Herren medan han låter sig finnas. Det är dags att gå ned på knä och bekänna sin bortvändhet och förnekelse.

För någon vecka sedan stod dessa tanzanianska bönemän uppe vid Bryggareberget i Karlskrona och välsignade staden, med bön om omvändelse.

I en intervju i tidningen Dagen säger de:
- Ni har öppnat dörren till människor från Afrika och Mellanöstern. När de kommer, och ni inte har er Gud, då kommer deras gudar att ta över.

Så är det. Naturligtvis.

Vilka gudar skall gälla?

Men religionsförnekare inom alla politiska partier - främst de vänsterorienterade som format synen på kyrkan sedan andra världskriget - förnekar att religionen finns... och så får den därmed fritt utrymme!

- Om svenska folket blir starka i Gud skulle det vara enklare att påverka invandrarna, säger Jackson Sangiza.

Och jag tänker att den kristna människosyn som lyfte oss ur asatrons barbarier, också kan förändra dem som flytt hit från en destruktiv människo- och kvinnosyn. Men då måste vi vara tydliga!
Och lika klara och barmhärtiga som Jesus var.

- Nä, det vill jag inte... Jag orkar inte. Bryr mig inte...

Men så rör Guds kärlek ditt hjärta, och plötsligt står du där i alla fall.
Och bekänner Jesu namn, räcker ut en hjälpsam hand, och börjar arbeta i Herrens vingård, där du står.

Var välsignad!

Du kom ändå!

Ogörliga hälsningar... från Helene F Sturefelt,

- som ser hur Kejsarens nya kläder har rötter ned till evangeliet,
- och som illustrerat med en av bilderna (min egen) som målades på symbolpedagogiken, då vi bearbetade Kejsarens nya kläder.

P.S. Minns att gärningarna alltid talar högre än orden. Men tillsammans får de en oslagbar genomslagskraft!

VAKEN BÖN, inte DIMMIG MEDITATION

Vaka och bed.

Det är inte en filosofi, det är inte en åsikt och det är inte heller ett försök att i egen kraft nå Gud.

Nej, det är ett uppväckande ur en slummer, ett uppvaknande ur en omedvetenhet, eller helt enkelt att ha blivit drabbad av en kärleksrelation.

Den vakna bönen.

Men vi tar det från början.
Det jag nu skall skriva kommer ur min egen erfarenhet.
Och jag bildsätter med foton på mina ko-llegor, som jag träffat idag...

Kanske minns du att jag berättat om att jag inte längre är en "sökare". Jag är istället "funnen" - funnen av Gud själv! Detta är utgångspunkten.
Jesus Kristus är en verklighet, på alla sätt, och hans liv och gärning har jag välkomnat in i hela mitt blodomlopp!

Jag är funnen!

Hur ska man be?

Det är som att livets olika faser ger en olika bönerop.
Barnets begärbön - Jag vill ha!
Tonåringens förtvivlade rop - Finns du?
Ungdomstidens prövande av meditationer - dimmiga mantra sövde mig.

Tills en dag då lovsången bröt igenom och en levande relation bröt fram med Gud själv. Så stort! Kan du fatta så underbart!

Men några av mina vänner försvann till yogaklasserna och till österländska meditationer, där man lär sig att inte värdera vare sig tankar eller känslor. Några gick till och med till seanser.

Kristen bön är något helt annat. Jag gick med i en bönegrupp, där jag upptäckte ett källflöde som jag lever i än idag.
Många går över ån efter vatten och söker i "mindfulness" och i tomhetsövningar. Allt finns ju redan i Nya Testamentet!

"Fulfillness"!

Hungrigt läser jag, varje dag.

Ska vi gå över ån?

Näringen och kunskapen finner jag i Guds ord. Bibeln är som ett skafferi och jag går gärna in och söker upp den andliga maten - den som mättar på djupet.

Framför mig ligger min Bibel uppslagen och jag läser Paulus brev till den kristna församlingen i norra Grekland, i Tessaloniki.

Han skriver om goda nyheter, han varnar och förmanar som han brukar, han talar om Herrens dag och de dödas uppståndelse.
Och så kommer slutkapitlet om att hålla sig vaken, visa kärlek och att inte släcka Anden.

VI TILLHÖR INTE NATTEN ELLER MÖRKRET.
DÄRFÖR FÅR VI INTE HELLER SOVA SOM DE ANDRA, UTAN SKA HÅLLA OSS VAKNA OCH NYKTRA.

Denna bibliska böneform omgärdas av orden "vaken" och "nykter".

Är inte bönen en flykt?
Är inte bönen att blunda för denna verklighet och sätta sig högt upp "i det blå"?

Jo, de österländska meditationsformerna med sina mantran är en flykt, för mig. Jag måste säga ord på sanskrit som jag inte känner innebörden av. Vem eller vad öppnar jag upp mig för då?
Jag vill inte gå in i en okänd andlig verklighet via hinduiska gudanamn.

Mantrat försatte mig i en "vaken sömn".

Om det bara handlar om att rensa tankarna, då går jag hellre ut och går en sväng. Och hälsar på korna.

Kossan Rosa är mitt mantra?!

Den kristna bönen är däremot öppen och vaken. Det är inte slutna ögon och dov rökelse. Bönen handlar om en nykterhet där man skall vara tillräknelig, inte bortdomnad.

Bön är klarhet.

Lyssnande. Till den Gud som funnit mig och kallat mig.

Detta klarvakna tillstånd gör att jag ser mer där jag går, hör mer och är uppmärksam på det som sker. Varför då? Jo, därför att Gud är med mig och leder mig. Då vill jag inte vara halvsovande!

Och alla insikter Gud ger mig kommer jag ihåg klockrent! Inget är diffust, inget är gissningar.


VAR ALLTID GLADA. BED STÄNDIGT. OCH TACKA HELA TIDEN GUD.
1 Thessalonikerbrevet 5:17.

Be ständigt. Hela tiden.

Hur skall jag göra det?
Ska jag sitta med benen i kors hela tiden? Med händerna knäppta utan att kunna arbeta? Med blicken i en helig text som jag skall recitera?

Nej, förlåt, men upptäckten är så stor att den kristna bönen är som en ständig andning tillsammans med Herren. Det är en befrielse att gå med Gud i varje steg, att se med hans ögon och höra med hans öron.

Hans hjärta vill slå i mitt hjärta!

Idisslar ständigt.

Jag har svårt för att sitta still. Om det vore ett krav, då skulle jag inte kunna be särskilt mycket alls.
Men bönen kommer inifrån.
Bönegemenskapen med Jesus Kristus är med öppna ögon och ett öppet sinne. Långt mycket mer än vad den österländska meditationen kunde ge, eller New Age olika tekniker.

Att meditera kräver tystnad, tända ljus, stillhet. Jag skall själv gå in i den inre världen, jag skall själv lägga ifrån mig bördor, jag skall själv befria mig...
Jag och jag. Själv och själv!

Ingen är där och möter mig. En sådan typ av meditation kan leda till depression. Och det är sannerligen motsatsen till kristen, klarvaken bön!

Deprimerande tomt.

Men det finns andra som upplever andra saker i meditationen. Den andliga världen öppnar sig, där finns andevarelser som ger storslagna budskap, det kommer bilder, det kan flöda av stora lyckorus.

Men vilka är dessa andevarelser? Vad är deras syfte? Är deras ljus ett sådant som bländar och förblindar, eller är det ett Jesus-ljus som lyser upp och avslöjar mörkret?

Det känslomässiga påslaget i dessa meditationsformer inom New Age löser inte upp en människas skam eller skuld. Tvärtom måste man igen fly till denna andliga värld för att slippa denna världs plåga.

Kristen bön är motsatsen. Med en enda bön om hjälp och förlåtelse så kommer Jesus Kristus med upprättelse och frälsning.

Det är som att jämföra snabbmat med en fullvärdig middag, eller snabba kolhydraters sockerpåslag med riktiga vitaminer och mineraler.

Vill du läsa mer om baksidan med New Age?
www.storalillajag.se

Full näring.

Nu kommer en sak till:

GLÄD ER ALLTID I HERREN!
ÄN EN GÅNG VILL JAG SÄGA, GLÄD ER!

GÖR ER INGA BEKYMMER, UTAN NÄR NI ÅKALLAR OCH BER, TACKA DÅ GUD OCH LÅT HONOM FÅ VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR.
Filipperbrevet 4:4

Glädje!

Bibeln talar om att bönen är glädje!

Jag har gått till många olika slags bönehus - kapell, församlingar, moskén, stora katedraler, tältmöten - och glädjen är inte självklar. Jag har även suttit på meditationsmattor och bönekuddar. Möjligen har jag fått lite vila, men ingen glädje.

När levande Gud är närvarande, då är glädjen där! Oavsett mitt humör. Detta går djupare.
Gud möter mig. Och jag ber om hjälp... Ta mina bördor, befria mig!

Är ni glada?

Jag vill vara nykter i min bönegemenskap med Gud. Ärligheten är det viktigaste. Endast hos Gud kan jag totalt ärligt säga hur det är fatt.

Och det vill Gud också. Han vill veta alla våra önskningar - även de som inte tåler att sägas högt - för då kan Herren möta våra behov, eller förmana oss.

Detta är motsatsen till att inte få värdera sina tankar eller känslor.
Att inte uppfatta vad som är bra eller dåligt är direkt farligt. Det är att sätta kompassen ur spel för vad som är rätt och fel!
Det är inte kristen bön.

Suck.

Det skulle ju vara så enkelt det här med bön. Nu blev det komplicerat...

Nejdå, det är fortfarande enkelt! Men det finns kunskap även om bön. Det skall vi inte förakta. Tvärtom. Det är då vi kan börja förstå varför vår bön inte fungerar... eller bara gör oss ännu tröttare.

Kristen bön har Gud i fokus.
Österländsk meditation har egot i centrum.

Kom till mig...

Idag vid middagstid var jag ute och gick. Jag är lyckligt lottad, för där jag bor finns en kohage i närheten. Så jag stannade till och umgicks lite med mina ko-llegor…
De hade dragit sig undan och låg i skuggan och idisslade.

De hade säkert lyssnat till en god predikan i morse, för de blev en illustration till det jag försöker säga.

JESUS SADE:

- KOM TILL MIG ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR, JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.
Matteus 11:28.

Detta är det vackraste bibelord jag vet just nu.

Kom till Jesus. Vila ut där. Släpp allt annat, det får vänta.

Vila i vakenhet och nykterhet. Se livet som det är. Bedöm vad som är gott för dig, och avslöja det som gör dig illa - och åtgärda det.
Eller, låt Gud visa dig vad som är rätt och fel. I Guds helighet finns kompassen.

Fina ko-llegor.

Käre himmelske Fader,
   Tack för att Du kallar oss var och en till barnaskap hos Dig.
   Tack för att Du inte ger upp förrän Du finner oss.
   Tack för att hos Dig finns glädje, fullkomlig glädje, och vila.

   Möt den som längtar efter Dig.
   Möt den som uttalar Ditt namn, även om det är i dimma.

   Väck den som sover!
   Amen!


Vakna hälsningar, Helene F Sturefelt,

- ko-mminister som gärna "mediterar" i kohagen, med öppna ögon,
- och som vi annat tillfälle skall jämföra denna sortens bön med vikingatidens besvärjelser i trans.

Här ligger jag. Mamma Mu.

VANDRA I ÅSKREGN

Åska över Saltö.

Det har varit varmt och kvavt idag. Åskan har hängt i luften.
När jag skulle gå ombord på tåget för att åka till Karlskrona var det sådan laddning i luften att laddningsstolpen för periodkortet inte fungerade.

"Vänta..."

Nej, jag kan inte vänta. Tåget går nu.

Luftkonditioneringen var lite för väl tilltagen, så när jag var framme var jag både kall och frusen. Värmen från residensstaden slog emot mig. Det var skönt.

Hade vi åkt förbi åskskurarna, eller skulle de komma i fatt oss?

VISA OSS, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Det ser hotfullt ut.

Pilgrimsvandringens mål är att skapa andakt. Vi bad en inledande bön:

- Denna plats och denna stund är din, Herre.
Öppna våra sinnen för helighetens närvaro,
   i våra kroppars vila,
   i våra själars stillhet,
   i marken som bär oss,
   i luften vi andas,
   i vindens beröring,
   med skydd mot åskan idag.
Du omger oss, Gud, på alla sidor. Låt oss nu tryggt vila i Din heliga omsorg. Amen.

Björkholmen, Saltö, Ekholmen.

Som modern pilgrim i staden är det intressant att låta den yttre miljön få tala till själens inre miljö.

Vi gick längs Amiralitetsgatan, längs varvsmuren. Vi stannade till i hörnet vid V Prinsgatan och Styrmansgatan. Där ligger en ödetomt. Kommer kommunen att bygga ett parkeringshus där?
Det kan jag möjligen tänka mig, ty den tomten är bara ett outnyttjat grustag.

Ovanför backen låg Metodistkyrkan. Vi skänkte varma tankar till deras arbete.

Har jag någon ödetomt i mitt inre? Finns det ett outnyttjat grustag som vill bli till något annat? Eller är det viktigare att låta vissa delar vara obebyggda?

Och vad tänker vi om den stabila varvsmuren? Är muren till skydd, eller är den utestängande?
Nej, den skapar ordning och reda. Var sak på sin plats.
Världsarvets fartygsdockor finns där inne vid sidan om den nuvarande arbetsplatsen.

Björkholmen.

Plötsligt såg vi ett stort gäng komma gående nedför Skomakaregatan. Vi kom från andra hållet. Det såg ut som en slags polonäs…

- Hej! Vart är ni på väg? frågade jag.
- Vi skall gå på rundtur bland Karlskronas innergårdar.
- Jaha, trevligt! Och vi skall gå på pilgrimsvandring, sa jag och visade min stav.

Så skildes våra vägar för en stund och vi gick ställde oss i en träddunge innan vi gick upp på Björkholmen, och bad nästa bön:

- Vi har en Gud, Fadern, från vilken allting utgår.
- Och som är vårt mål.
- Du är gränslös, Du är nära.
- Du är ljus och jag är Din.

Östersjöhallen - en ful, svart koloss!

Nu började vår tysta vandring.

- I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla, utan krav.
- Du förstår mitt hjärtats tankar.
- Hos Dig är jag önskad, älskad, sedd.
- Stanna hos oss, Herre.
- Välsigna, O Gud, ditt vandringsfolk.
- Herre, ge oss Din frid som världen inte kan ge.

Blicken svepte över de olika byggnader som trängdes där vi stod.
De små arbetarhusen uppe på backen, hyreshusen i tegel bakom oss, Scandic Hotel med sina märkliga skifferplattor i fasaden, och "svartbygget" - den nybyggda Östersjöhallen - massivt ful i totalt svart färgsättning. Hur får man bygga så fult i en världsarvsstad??

Kontrasterna är stora!

Se här:

Färggrant ska det va'!

Björkholmen är ett mycket populärt turistmål. Men gatunätet är inte gjort för trafik, än mindre för stora turistbussar. De små pittoreska husen ska helst besökas gående.

Vi passerade en frimodig fikonbuske som ville bli ett träd intill ett plank. Vi såg trevliga anordningar kring sopkärlen...

Och jag tänkte:
- Blir det lättare att bära livets sopor om jag gör det fint runtomkring? Luktar de mindre illa? Töms kärlen snabbare?

VISA OSS, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Vackra sopor.

Nu kom vi till en kritisk plats... omdiskuterad, debatterad, kritiserad.

Kilströmska kajen.

Där var tidigare en vacker liten gröning med många oxelträd. Nu är allt borta och marken är hårt exploaterad - här ska byggas två stora våningshus, ritad av en känd arkitekt.
Detta har förblindat politikernas ögon och gjort de boende mycket upprörda.

Tunga maskiner står uppställda för att utföra pålning i marken. Tillstånd har getts att utöka byggytan genom att ta mark av havet...

Men havet är inte tillfrågat.

Kilströms kaj.

Jag läste dagens episteltext:

DET JAG VILL, DET GÖR JAG INTE, MEN DET JAG AVSKYR, DET GÖR JAG.

VILJAN FINNS HOS MIG, MEN INTE FÖRMÅGAN ATT GÖRA GOTT.

DET GODA SOM JAG VILL, DET GÖR JAG INTE, MEN DET ONDA SOM JAG INTE VILL, DET GÖR JAG...
Ur Romarbrevet kap 7:14-25.

Texten fick tala för sig själv på denna plats.

Vill marken detta? Vad säger havet?

- Mark, tala nu eller tid! Ta emot bygget eller släpp tillbaka marken till havet! Jag lyser frid över Kilströms kaj.

Vi gick vidare över bron, till Saltö.

Från fastlandet till ölandet. Med en stilla tanke på bron mellan detta liv och nästa.

- Herre, fyll mig med Din närvaro.
- Jag blir till i Dig, Gud.
- Vart jag mig i världen vänder,
- står min lycka i Guds händer.

Vi bad för fiskeindustrin, fiskebåtarna och den lilla restauranten. Vi bad för alla som bor uppe på "Manhattan" - Karlskronas skyskrapor - om frid och harmoni.

Skyskraporna skymtar i bakgrunden.

Åskan närmade sig. Molnen drog ihop sig. Först kom två droppar. Sedan fem, tio, tjugo - ösregnet var ett faktum.
Kvickt fram med regnkläderna! Paraply!

Vågar vi ställa oss under trädet där borta och ta skydd?

Eken tog törstigt emot regnet. Och jag läste dagens Psaltarpsalm:

JAG STRÄCKER MINA HÄNDER MOT DIG
ÖPPNAR MIG SOM TÖRSTIG JORD.

HERRE, SKYNDA ATT SVARA MIG,
JAG ORKAR INTE MER.

LÅT MIG VAR MORGON MÖTA DIN TROFASTHET,
TY JAG FÖRTRÖSTAR PÅ DIG.

VISA MIG DEN VÄG JAG SKALL GÅ,
JAG SÄTTER MITT HOPP TILL DIG.

HERRE, RÄDDA MIG FRÅN MINA FIENDER,
JAG FLYR TILL DIG.

LÄR MIG GÖRA DIN VILJA,
TY DU ÄR MIN GUD,

MÅ DIN GODA ANDE LEDA MIG PÅ JÄMN MARK.
Psaltaren 143:6-10.

Vilken störtskur!

Åskregnet dansade i bubblor på asfalten. Avloppsbrunnarna hann knappt med att svälja allt, och ute över havet var luften vit av vatten.

Men det var över på fem minuter.

Solen tittade fram och vi fortsatte vår vandring.

Nere vid lekplatsen på Saltö stannade vi och tog av våra regnkläder. En katt gjorde oss sällskap - nu var vi dubbelt så många ben + en svans!

Om du inte har varit i Karlskrona så rekommenderar jag en veckas besök här! Det är så många fantastiskt fina villakvarter, överallt! De klättrar på bergsknallarna och alla har havsutsikt, på något håll.

Gamla bron mot Ekholmen.

 

- Jag lägger mitt liv i Dina händer.
- Här är jag, helt enkelt.
- Jag vill möta Dig. Utan hinder.
- Hjälp mig att överlåta mig till dopets nåd.

Vi gick över Saltö Sund på den gamla bron, över till Ekholmen.

- Ack, Herre, hjälp!
- Ack, Herre, låt väl gå.
- Rena mig, så blir jag ren.
- Hela mig, så blir jag hel.

Jag lät åskskurens regn tvätta mig själ ren. I samarbete med Guds Ord.

Ekholmens strandväg.

Nu hade vi den sista delen kvar.

Det finns en lite holme mitt i "staun" som ännu är obebyggd - Stakholmen. Klåfingriga politiker har under årens lopp velat sätta sitt namn på kartan och bygga hotell där, men det har aldrig gått igenom. Tack och lov!

Stakholmen tillhör alla!

Vi gick över den hala bron, upp på den klippiga stigen.

Nu kom nästa regnskur...

Vi avbröt tystnaden för att hjälpa varandra fram över berget, ned mot den skyddande björkdungen.

Halt!

Vi fick en tanke till att fundera på. Vilket är viktigast; det man lovar och säger, eller det man gör?
Matteus berättar:

JESUS FRÅGADE:
- VAD SÄGER NI OM DET HÄR?

EN MAN HADE TVÅ SÖNER. HAN VÄNDE SIG OM TILL DEN ENE OCH SADE:
- MIN SON, GÅ UT OCH ARBETA I VINGÅRDEN IDAG.
HAN SVARADE:
- NEJ, DET VILL JAG INTE.

MEN SEDAN ÅNGRADE HAN SIG OCH GICK.

MANNEN VÄNDE SIG TILL DEN ANDRE OCH SADE SAMMA SAK.
HAN SVARADE:
- JAG SKALL GÅ, HERRE.

MEN HAN GICK INTE.

- VILKEN AV DE BÅDA GJORDE SOM FADERN VILLE?
DE SVARADE:
- DEN FÖRSTE.
DÅ SADE JESUS TILL DEM:
- SANNERLIGEN, TULLINDRIVARE OCH HOROR SKALL KOMMA FÖRE ER TILL GUDS RIKE.
Matteus kap 21:28-31.

Det är alltid gärningarna som talar högre än pratet...

Utsikt från Stakholmen.

Längst uppe på bergsknallen ser han 360 grader runt hela Borgmästarefjärden. Vi ställdes oss i en cirkel och höll höger hand i mitten och vänster hand ut mot staden - och välsignade den och allas som vistas och bor där.

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER OCH GIVE ER FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Herren välsigne Möllebacken...

Vi tackade varandra för gemenskapen genom sol, regn och åska. Detta blev ännu en unik vandring, väl värd att minnas.

När jag gick över Fisktorget mötte jag den vandringsledare som guidat den stora gruppen genom bakgårdarna. Vi möttes likt Långben när hans husvagn kommer farande nedför berget och dockar fast, som om ingenting hade hänt.

Vi bytte några ord, och jag fick en hälsning att jag döpt hans barnbarn för många år sedan.
Det är så innerligt vackert!
Jag lämnade mitt pilgrimshäfte med de böner vi bett, med förhoppning att kunna vandra tillsammans nästa gång - med eller utan bakgårdarna!

VISA OSS HERRE DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN!

… och Långö och Dragsö och...

Det fanns ännu tid innan tåget hem skulle gå.

Vilan är lika viktig som förberedelsen.

Fika!

Bönor och böner. Kaffebönor.
Och en stärkande kladdkaka.

Nödvändigt.

Med blöta strumpor i sandalerna satte jag mig på tåget hem igen. Det var skönt att få ta av ryggsäcken och sätta sig tillrätta. Nu skulle jag koppla av.
Men än var inte vandringen över.

Tågvärden kom och kollade biljetterna, och så tittade han på min vandringsstav.

- Du, ta ner den där spatserkäppen är du snäll! Om brandlarmet skulle gå så snubblar du på den och...

Javisst. Det är inte så rysligt ofta brandlarmet går på Öresundståget... men visst, den kan ligga på golvet.
När han kom tillbaka igen, berättade jag för honom att spatser-käppen var en pilgrimsstav och att vi hade varit ute och vandrat...

Frid och allt gott!

Vi ses den 6 oktober!

Eder syster i Kristus,

Helene F Sturefelt,

- spatserare på de trettiotre öarna...
- som är en mästare på att fotografera genom byxfickan...