FULFINK med FÖRVIRRAD IDENTITET

Träbiten som blev en Fulfink.

Det började med en liten träbit som liknade en fågel. Någon hade bränt in ordet "Fulfink" på den och då började min fantasi att arbeta.

Sommaren gick, hösten likaså men jag bidade min tid. Jag visste att när vintern kom, då skulle fulfinken vilja komma ut.

Som vad då?

En icke flygkunnig fågel? Ett skojigt träslöjdsarbete? Eller vill fulfinken komma ut som en könsförvirrad pippi som inte känner sin identitet eller funktion?

Nu börjar det brännas...

Träbiten som vill försöka flyga.

Detta inlägg vill egentligen bara visa hur roligt man kan ha när fantasin tillåts flöda fritt.

Men jag vet ju att någonstans i processen händer något. Figurerna börjar leva...

Varje kväll satte jag mig med mina tuschpennor, och denna gång även färgpennor.

Fulfinken började sakta kommunicera med mig. Hon, för det är en hon, oftast, blir en bild av att missförstå sig själv och att inte vara i kontakt med själva Skaparen, som faktiskt hade tänkt ut meningen med hennes liv.

Nu tar vi sats... Är du med?

Fulfinken är helt oflygbar. Men skapades inte Adam och Eva av jord som Herren Gud blåste livsande i?

Hur svårt kan det vara?!

Fulfink nr 2 tar sats.

Fulfink nr 2 fick vingar med fjädrar. Flyg nu då! Försök! 

Den flaxade så fjädrarna rök. Eller är det fjäll?

Och hur ser stjärten ut? Det är ju en gul gardin... Hur tänkte du nu, Helene?

Inte alls. Jag bara ritade. Skulle jag behöva ta mer ansvar än så?

Fulfinken passar inte in någonstans, men det har ingen talat om för henne.

Så gör inte det!

Än så länge är hon lycklig. Och odefinierad.

Men nog skulle det väl ändå gå att teckna vingar på den här träbiten?

Blåstjärten. Fulfink nr 3.

Jag kan inte teckna fåglar. Men gjuta liv i träbitar kan jag.

Titta på ögonen på Fulfink nr 3. Ser du den skarpa blicken? Den är mycket bestämd. 

Förvandlingen från träbit till fjäderfä börjar sakta ta form. Visserligen hänger vingarna ganska slappt, men så är det på många kontor där alldeles för mycket folk arbetar inom administrationen - nej, vad säger jag!

Spring i luften med dina gröna ben! Vifta med den blå stjärten!

Detta är en örn-mes. En stört-kråka. Eller en regnbågs-fink. Kanske vill hon, han, den, hen vara ett inlägg i HbzTmQ-debatten? Pennan slinter och färgerna leker. 

Jag bara tittar på.

Men vänta bara...

                      

                                Grön snurrvingefink. Nr 4.

 

Nu har fulfinken upptäckt att hon inte är ensam. Alla de andra fåglarna kan flyga, men inte hon.

Hon är totalt annorlunda. Det finns ingen hon kan likna eller härma.

Kroppen liknar en kotte med gröna metalliska pansarblad. Vingen är bara ett enda långt förtvivlat slag med fjädrarna för att få dem att fungera.

Stjärtfjädrarna är fortfarande ett skämt - en gul gardin... snälla Helene!

När jag skulle färglägga ansiktet sa "rösten" som viskar till mig ibland:

- Läpparna skall vara blå.

Blå??

- Ögonen skall vara röda.

Tvärtom menar du väl?

Nej, munnen är frusen till is av osagda ord och ögonen är rödgråtna och mycket arga över denna totala förvirring.

Plötsligt fick jag lust att börja gråta med honom. Henom.

Det gick några dagar.

Sedan tog en helt annan Fulfink form.

Fredsduvan. Fulfink nr 5.

Den ursprungliga träbiten var nu långt borta. Mitt signum är ju att teckna fult. Snyggt.

Undrar om jag kan teckna snyggt - snyggt? Det kanske jag inte kan?

Jodå.

Nu kom en underskön fredsduva flygande.

- Jag skall visa er hur man gör! sa hon till de andra Fulfinkarna. Man bara lyfter vingarna så här... Jättelätt!

Men träfinken, springfinken och den gröna snurrvingefinken blev arga.

- Kom inte här som en storasyster med ditt besserwisser-flaxande! Du vet inget om livets svårigheter! Har du nånsin fått kämpa för att veta vem du är??

Har du tvingats ifrågasätta dig själv inifrån när andra tittar konstigt på dig, utifrån?

- Men jag kommer ju med fred, kvittrade hon och viftade med den gula stjärtgardinen.

- Sluta, kraxade de andra, fred med vaddå? Ser du inte att du är en av oss? Du har ju också den där gula bakdelen... 

Där satt jag som ett fån vid mitt ritblock och lyssnade till mina fina fulfinkars olycka.

Jag måste göra något.

En röd kolibri-fink. Fulfink nr 22.

Den gröna snurrvingen måste få sällskap! Hanom dör annars, tänkte jag och vände på figuren.

Likadan fast tvärtom, med motsatta färger.

Här får du en vän. Var så god!

Hennes läppar är röda för hon vågar tala. Hennas ögon är blå för hon vågar se utan att vara arg.

Vingen kommer från andra hållet - hon slår uppifrån och ned. 

Kroppen är som en drakfrukt med små svarta prickar - har du ätit en sådan någon gång?

Nej, men hon har ju tre tänder som hänger ut... Så fula. Ja, och munnen är inte hennes. Hon har blivit kysst... ha ha! Av vem?

Vingen har underbara färger. Och den gula gardinen är snyggare än någonsin!

Hon vill vara tillsammans med hanom. 

Han vill vara nära henna. 

Ja, pronomen bland fulfinkarna är kraftigt sammanblandade eftersom de inte vem vem de är.

Inte heller vet de vad de har att välja på. Det är liksom lite fritt fall här...

Fulfinkar på utställning.

Låt oss nu prata allvar.

Om man inte vem vem man är, hur skall man få reda på det? Om man inte förstår sin funktion, hur skall man göra för att komma vidare? Och det tyngsta av allt; om man inte orkar skapa mening med sitt liv själv, varför skall man leva då?

Fulfinkarna återspeglar vår insida.

Vi har problem med värderingarna vad gäller manligt och kvinnligt, därför försöker vi göra om oss, istället för att bejaka helheten. 

Den gröna blir hel när han bejakar sina röda sidor, den röda blir hel när hon bejaka sina gröna sidor.

Vår könsidentitet måste ha hela spektrat, inom varje person. 

Anima och Animus inom oss alla.

Fulfinkarna vill bli hela.

Som troende och kristen tecknare och bibelläsare vet jag att Skaparen har lagt ned en djup mening med livet inom oss alla. Den finns redan där, den behöver inte uppfinnas. 

Meningen med allt är att livet skall älskas.

Älska din torra träskalle! Älska dina tafatta vingar som inte har hittat rätt än. 

Älska dina fötter som springer i luften för att få fart på livet. Älska dina funktionshinder och låt Gud själv bära din förvirring.

Gud är fullkomligheten.

Prata inte om "antingen eller". Säger hellre "både ock" och se vad som händer. Då kan identiteten klarna.

Ifrågasätt inte Gud och kritisera inte Skaparen.

Livets mening bor i kärleken. Det är vår sanning.

Älska mig!

   DU SKALL ÄLSKA HERREN DIN GUD

   AV HELA DITT HJÄRTA 

     OCH MED HELA DIN SJÄL 

     OCH MED HELA DIN KRAFT 

     OCH MED DITT FÖRSTÅND,

     OCH DIN NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV.

     Lukas 19:27.

Käre himmelske Far,

- hjälp oss att acceptera den vi är, den som Du har skapat oss till. 

- hjälp oss att se på oss själva med Dina kärleksfulla ögon.

Skydda oss från andras fördömande blickar.

Förlåt oss alla försök att göra om oss själva. Du vet ju vad Du tänkte...

Ja, Herre, lär oss att flyga... så som Du vill. Amen.

Vänsterhänta Fulfinkshälsningar från 

Helene Sture Träbitsfelt,

- med pennan i fel hand, men uppmuntran till alla.

Uppnosig är Hon. Han. Den.

PRO och JESUS

Tidskrifter. Vad finns i sjön? Dopvatten!

Ibland när man går till frissan eller vårdcentralen kan man läsa tidningar som annars inte skulle kommit i ens väg. Pensionärernas Riksorganisation har en sådan tidning som jag aldrig läst. Just därför var det mycket intressant. 
Vilka ämnen tar PRO upp i sina artiklar?

Mina ögon föll på ett kåseri skrivet av Ingemar Unge, med rubriken "Om Palestina vore Texas, och då nästa år..."

Ingemar Unge bjuder på ett osmakligt kåseri.

Han skriver:

"Tänk bort islam, tänk bort kristendomen... Tänk istället år 2024. In kommer två killar på en bensinstation i Texas och börjar prata om Jesse Josefsson... som blivit avrättad... men vaknade till igen."

- Alltså grejen är att den som tror på Jesse kommer till himlen när han dör och får evigt liv...

Jag satt där i väntrummet och satte andan i halsen. Vad är det här för trams?

Men jag fortsatte läsa och mellan raderna fanns det en seriös frågeställning som var utklädd till dålig humor.

Om Jesus och Muhammed hade levt i dag, hur skulle de ha blivit mottagna?

"Nu är islam och kristendomen etablerade med miljontals medlemmar, praktfulla kyrkor och moskéer, oändliga konstsamlingar och stora rikedomar... men hur kunde de alls komma igång i början? 

Det finns ju ett antal mer eller mindre osannolika myter som vunnit tilltro i breda kretsar".. skriver Ingemar Unge i PRO's verbala organ i sitt sommarnummer 4/23.

Ett trevligt danspar pryder framsidan. PRO 4/23.

Jag skall försöka bortse från tramset och bemöta kåseriet seriöst.

För det första finns det inget land som heter Palestina. Det heter Israel. Det var kejsar Hadrianus som ville förnedra det judiska folket och kallade dem för fiendens landnamn - ungefär som att södra Sverige skulle ha hetat Öst-danmark än i dag.

För det andra var det ju verkligen något osannolikt som hade hänt! Ingen, allra minst lärjungarna, hade förväntat sig att Jesus skulle uppstå på tredje dagen. Hans sargade och genomspikad kropp lades varsamt i klippgraven, inlindad i linnetyg. 

Där skulle det ha varit slut.

Bäste Ingemar Unge, tag fram din Bibel och läs i evangelierna. Du har rätt!

Och helt fel.

Bibeln är framtagen.

Lärjungarna, och över femhundra personer, fick själva möta Jesus den uppståndne, personligen. 

De riskerade livet allihop genom att berätta detta för andra. De hade ingenting att vinna, men allt att förlora. Ändå fortsatte de. Varför?

För att de hade mött Jesus.

Och inte nog med det! En enorm kraft medföljde i allt som de sa. Den helige Ande verkade kraftfullt genom läkedom, helande och upprättelse med förlåtelse och försoning.

Det hände inte på Vårdcentralen, skall jag säga... Även om jag blev vänligt bemött och mitt bekymmer läkte ut.

Hur mår vårdcentralen?

I Ingemar Unges kåseri händer ingenting på bensinstationen i Texas. Ingen glädje, ingen beröring av Guds kärlek eller ny mening med livet. Det är bara torrt, irriterat och dammigt.

- Jag tycker ni skall gå nu. Annars kallar jag in vakterna...

Det är detta personliga möte med Gud, vår skapare genom Jesus Kristus som genom alla sekler har rört vid människors hjärtan.
Och. 

Det sker än idag!

Kåsören har förmodligen inte varit i varken kyrkan eller frikyrkan på länge eftersom han så totalt har missat detta.

Idag hade jag glädjen att få gå till Folkkyrkan i Sölvesborg. En stark predikan om att lämna det gamla livet bakom sig och bli upprättad i Jesu namn, hade lett till att två kvinnor nu beslutat sig för att ta emot Jesus i sitt hjärta.

Guds kärlek drabbar än idag!

En liten bassäng med vatten var förberedd, liksom de två dopkandidaterna.

Allt mörker, alla misstag, all skam och upproriskhet skulle nu på ett symboliskt sätt "dränkas" i det vatten som är förlåtelsens rening.

De båda kvinnorna blev därmed - liksom vi alla som är döpta - infogade i Guds stora, världsvida förbund.

Fantastiskt!

Detta är ingen myt, Ingemar Unge, detta är konkret verklighet, åtföljt av ett nytt liv mitt i den gamla vardagen! 

Pastor Tommy Lilja undervisar ur Nya Testamentet

Du tar ny sats i PRO-kåseriet och tänker dig följande:

"Vår herre bestämmer sig för att inspektera hela sin skapelse. Han tar kropp, vid pass 100 meter hög, och far iväg. Ljusår efter ljusår, miljoner och åter miljoner ljusår, fort går det med långt är det.

Till slut når han universums utkant och där hittar han en liten ynklig galax med bara 200 miljarder stjärnor. I utkanten av den ett pyttelitet solsystem med några få planeter.

Herren sänker sig ned på en mellanstor planet, hittar en liten landremsa och finner där tolv herdar. Herren säger till dem:

- Ni är mitt utvalda folk. Från och med nu får ni inte äta räksmörgås."

??

Plats för skratt.

Eller ett nytt anfall av magknip på vårdcentralen.

Vad fick du "herdar" ifrån? De var enkla fiskare, dessa lärjungar, och någon ekonomiskt sinnad tullindrivare.

Vad är läsvärt på Vårdcentralen?

Åter igen väljer jag att försöka bemöta detta seriöst, eftersom det är många som tänker så här. Precis som det är många som blir både förvånade, stötta och sårade. Skrattet kommer endast när den troende själv driver med sig själv.

Men inte när någon annan gör det.

För vad är syftet?

Bäste Ingemar, vår Herre har ingen fysisk kropp. Inte heller är den 100 hundra meter hög - vad fick du det ifrån? Inte heller färdas denna kropp genom ljusåren.

Den Gudsbild är mycket konkret och barnslig. Nu låter vi den mogna och växa upp. Då kan du börjar ana att den Gud som är värd namnet Gud, är ANDE och SANNING.

Inte en rymdfarare.

Universums herre väljer att komma oss mänskligt nära genom att låta sig födas som människa, genom Maria. Jesus är "utstrålningen" av Guds väsen.

Och det är mycket möjligt att universums skapare besökt alla andra galaxer där intelligenta varelser längtar efter skaparen - och efter befrielse från sina grova våldsamheter mot varann.

Naturvetenskap ska möta den bibliska verkligheten.

Du kommer halvvägs när du skriver "Ni är mitt utvalda folk". 

Nja, för att över huvud taget kunna komma oss mänskligt nära förberedde han En plats och en människa att bli avskilda från alla andra.

Abraham blev stamfader till både Isak (det judiska folket) och Ismael (muslimerna).

Isak fick förstfödslorätten och därifrån växer det folk som förbereds på att ta emot den kommande Messias - Jesus. 

Du har säkert rätt att de inte skulle äta räksmörgås... eller i alla fall inte macka med skinka... De renhetslagar som är uppräknade i Gamla Testamentet gällde detta folk i väntan på att Gud skulle komma.

De var avskilda. Inte för att de var bättre än alla andra, utan för att Gud var tvungen att börja någonstans!

Sedan skulle välsignelsen bit för bit strömma ut till alla - ALLA - folk över hela jorden.

Det sker idag bland annat genom den fantastiska kunskap som finns hos det judiska folket, vilket har gett dem många nobelpris, till nytta för oss alla.

Israelkonferensen i Värnamo i juli 2023.

Till sist frågar du, bäste Ingemar Unge, när du raljerat färdigt:

"Sedan for han iväg igen, bort genom det till synes oändliga universum han skapat, ljusår efter ljusår. Skulle någon svälja det där? Idag?

Jag bara frågar".

Svaret är:

- Nej.

Ditt tramsiga återgivande av händelserna är det ingen som sväljer.

Men den som seriöst läser och söker kunskap, kommer betydligt längre. Och den som i sitt hjärta ber till Gud att komma nära genom den uppståndne Jesus på korset, den får ett möte som förändrar livet. För alltid.

Och då är svaret:

- Ja!

Det gäller även den muslim som längtar efter att slippa alla regler för att Allah inte skall straffa dem. När muslimen lär känna Jesus, möter de en kärlek som är underbart stark och genomgripande.

Min fråga till dig är:

- Vågar du det?

Ingemar Unge.

De bästa hälsningar från Helene F Sturefelt, 

- som inte tänker läsa PRO's tidning fler gånger... så vida ni inte sätter in en motartikel som balanserar upp detta missriktade kåseri.

Fast "Hänt i veckan" är inte heller särskilt seriöst...

Det är däremot det som sker i våra kyrkor!

Vilken underbar glädje till befrielse!

AULAWAABLARNA och PSALTAREN

Graffittin som blev min Aulawaabel.

- Mormor, är du en kändis?

- Hm, ja, lite... i alla fall mina tecknade figurer!

Aulawaabeln är en hiskelig figur som inte följer några linjer eller bestämda gränser. 

Denna slemmiga fantasi-manet är full av ocensurerade känslor, kanske just därför så uppskattad.

Nu under sommaren är mina bilder på turné och deltager i olika marknader och mindre utställningar.

Nu ska vi se vad som händer om dessa vilddjur dyker i den stora känslofloden av böner i Psaltaren.

Aulawaabeln är inte religiös.

Men det är jag, det vill säga kristen.

Här kommer ett möte...

Näbbgäddan.

En halvöppen mun med vassa tänder och tentakler som hänger ned... Vad blir det utav det?

Det stora ögat ser, långt mer än vad vi gör. Kan detta vara ögontjänaren? Eller är det Guds ögonsten?

Vilka känslor väcker denna figur hos dig?

Här kommer några verser ur Psaltaren.

   RÄDDNING ÄR LÅNGT BORTA FRÅN DE OGUDAKTIGA,

   TY DE FRÅGAR INTE EFTER DINA STADGAR.

   Psalt 119 vers 155

   JAG SPÄRRAR UPP MIN MUN OCH FLÄMTAR,

   TY JAG LÄNGTAR IVRIGT EFTER DINA BUD.

   Psalt 119:131.

   BEVARA MIG SOM EN ÖGONSTEN,

   BESKYDDA MIG UNDER DINA VINGARS SKUGGA.

   Psalt 17:8

Stjärtfenan.

Nästa Aulawaabel har ett mycket starkt ansikte, med stor personlig integritet. 

Hon är redo att slå till med sin stjärtfena när som helt, särskilt mot slöa och slappa.

Eller tillhör hon de övermodiga? Är hon bland de högmodigas skara?

JAG UPPTÄNDES AV AVUND MOT DE ÖVERMODIGA

NÄR JAG SÅG ATT DET GICK DEM VÄL I DERAS OGUDAKTIGHET.

DE KOMMER INTE I OLYCKA SOM ANDRA DÖDLIGA

OCH BLIR INTE PLÅGADE SOM ANDRA MÄNNISKOR.

DÄRFÖR ÄR HÖGMOD DERAS HALSPRYDNAD

OCH VÅLD DEN KLÄDNAD SOM PRYDER DEM.

Psalt 73 vers  3, 5 och 6.

Högkänslig.

Nästa figur är mycket känslig. Hon tillhör dem som har hög känslomässig intelligens, EQ.

Innan det har hänt, vet hon det.

Inte många förstår sig på henne. Söker hon kontakt?

Hon är säkert synestesi också - där alla sinnena är sammankopplade vilket gör att alla intryck är fem gånger så starka som hos en normal manet... eller människa... Jag vet.

Denna Aulawaabel står i kontakt med Gud Fader och har en profetisk gåva.

Hennes ord hämtar jag ur Psaltaren 139:

HERRE, DU UTRANNSAKAR MIG OCH KÄNNER MIG. 

DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN.

VARE SIG JAG GÅR ELLER LIGGER UTFORSKAR DU DET

OCH MED ALLA MINA VÄGAR ÄR DU FÖRTROGEN.

TY FÖRRÄN ETT ORD ÄR PÅ MIN TUNGA

SE SÅ KÄNNER DU, HERRE, DET TILL FULLO!

UTRANNSAKA MIG, GUD, OCH KÄNN MITT HJÄRTA.

OCH SE TILL OM JAG ÄR STADD PÅ EN OLYCKSVÄG

OCH LED MIG PÅ DEN EVIGA VÄGEN.

Psalt 139 vers 1-4, 23-24.

Den fjärde Aulawaabeln har ett helt annat känsloläge.

Fullkomlig glädje!

Hon är jublande glad och lycklig!

Titta på ögonen - stjärnor glänser, ögonfransarna viftar och ögonbrynen har lämnat verkligheten.

Hennes mun är ett enda stort hjärta.

Till och med tentaklerna är glada och dansar av fröjd, med små hjärtan i spetsarna.

Denna manet hoppar ned i kapitel 31 och studsar lite bland flera bibelställen.

LÅT DITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIN TJÄNARE!

Psalt 31:17

HERREN LADE I MIN MUN EN NY SÅNG, EN LOVSÅNG TILL VÅR GUD!

DET SKALL MÅNGA SE - OCH HÄPNA.

Psalt 40:4

JAG HAR HAFT HERREN FÖR MINA ÖGON ALLTID,

JA, HAN ÄR PÅ MIN HÖGRA SIDA, JAG SKALL INTE VACKLA.

DÄRFÖR GLÄDER SIG MITT HJÄRTA OCH MIN ÄRA FRÖJDAR SIG.

ÄVEN MIN KROPP FÅR BO I TRYGGHET.

TY DU SKALL INTE LÄMNA MIN SJÄL ÅT DÖDSRIKET.

Psalt 16:8-10.

Det är tvära kast i ritblocket.

Grannen under mig var en ouppfostrad slyngel som spelade musik så högt att det gick mig på nerverna.

Då blev det så här.

Döskallen.

Fattar du hur arg jag var?!

Ögonen tränger ur sina hålor, tänderna har inga läppar som skyddar och hjärnan är i upplösning.

Till och med benknotorna vill simma i väg...

Denna Aulawaabel får nu gestalta vreden - på min och Guds.

VREDGAS, MEN SYNDA INTE.

TÄNK EFTER I ERA HJÄRTAN, PÅ ERA BÄDDAR

OCH VAR STILLA.

Psalt 4:5

Omöjligt! Kan inte. Vreden måste ut!

Tuschpennan var billig terapi. Men sen fick Securitas komma och till sist fick han flytta. Efter tre års plågor.

Psaltarens ord hjälper mig att ropa till Gud. Ärligt.

GUD, O, ATT DU VILLE DRÄPA DE OGUDAKTIGA!

JA, MÅTTE DE BLODGIRIGA VIKA BORT FRÅN MIG.

Psalt 139:19

SMÄLEK HAR KROSSAT MITT HJÄRTA SÅ ATT JAG ÄR VANMÄKTIG.

JAG VÄNTADE PÅ MEDLIDANDE, MEN DÄR VAR INGET,

OCH PÅ TRÖSTARE, MEN JAG FANN INGEN.

Psalt 69:21

Så, nu har känslostormen lugnat sig.

Ur det gamla kan nytt liv födas.

Moderfisken.

Min penna drar snabba linjer, utan någon förebild. Sedan kommer bearbetningen med tunna streck och sist skuggningar av blyerts.

Denna manet är mer en fisk. En aulafisk där sjögräset växer vid hennes ögon.

Jag började att teckna sladdriga gälar, seden kom stjärtfenan och den stora munnen. När jag var klar sade den där Rösten, som hela tiden kommunicerar med mig:

- Det skall var små fiskar också... som simmar ut ur munnen.

- Jasså, jaha.. då gör jag väl det.

Och nu får Moderfiskwaabeln tala fina ord:

HERRE, DU HAR VARIT VÅR TILLFLYKT FRÅN SLÄKTE TILL SLÄKTE!

LÅT DIN HÄRLIGHET UPPENBARAS ÖVER DERAS BARN.

Psalt 90:1 och 16.

TY DIN NÅD ÄR BÄTTRE ÄN LIV.

MIN LÄPPAR SKALL PRISA DIG!

Psalt 63:4

GE ÅT HERREN, NI FOLKENS SLÄKTER,

GE ÅT HERREN ÄRA OCH MAKT!

Psalt 96:7

DET ENA SLÄKTET PRISAR FÖR DET ANDRA DINA VERK,

DE FÖRKUNNA DINA VÄLDIGA GÄRNINGAR!

Psalt 145:4

Från släkte till släkte.

Nu räcker det för idag.

Glöm inte att den som är i Herren är en ny skapelse.

Och var ärlig i dina känslor, både mot dig själv och mot Gud.

Det är enda vägen fram.

Om du inte kan be, eller orkar ta fram din Bibel, rita då åtminstone en ful fisk och be Gud om hjälp!

Herren är lika nära som det vatten Aulawaablarna simmar i...

Frid vare med dig.

Simmiga hälsningar från 

Helene Sture Aulafelt,

- tecknare och utställare.

Jodå,bilderna går att beställa. Hör av dig.

Vänner. Av graffitti.

 

LÖGNER OCH FLISOR

Flisor och bjälkar.

Lögner och flisor, halvsanningar och bjälkar. Handlar det om att snickra?

Nej, inte alls. Men möjligen om en snickare... som talade sanning, vilket inte många tålde.

Men vi tar det från början.

När jag var ung hörde jag fina ord som påverkade mig djupt. Det var barndop i kyrkan och då lästes detta:

GUD VILL ATT ALLA SKALL BLI FRÄLSTA OCH KOMMA TILL INSIKT OM SANNINGEN.

1 Timotheusbrevet 2:3.

Ordet om Sanning är det viktigaste ordet jag vet, till och med större än kärleken.

För om det inte finns sanning, då hjälper inte kärleken - den kan nämligen gå både falskhetens och lögnens väg - medan sanning alltid är sanning.

Och jag tänker på det ryska folket som lever under "pravda" - den sanning som inte är sann.

Ordet om Räddning, eller frälsning som det äldre ordet säger - är också ett mycket viktigt ord för mig.

Om det inte finns räddning, då erkänns inte ondskan. Då får var och en harva på i sina förtryckta miljöer.

Dopfunt i Väversunda kyrka, Östergötland.

Tänk, redan som litet spädbarn läses dessa orden över familjen! Sanning och räddning.

Vilken god start på livet kyrkan ger.

Det är bara det att i handboken från 1986 togs dessa ålderdomliga ord bort och ersättes av:

- Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför har han sänt sin son, Jesus Kristus, för att rädda oss från det onda...

Ordet om räddning finns kvar med ordet som sanning är borttaget.

Så är det i kyrkan, och så är det i samhället för övrigt. De två håller lagom ojämn takt med varann.

Att förminska sanningen...

Sanningen i trädet.

När det gäller rapportering i massmedia om känsliga ämnen, bestämmer någon (vem?) vilken infallsvinkel som skall släppas fram. Ensidigheten blir ett demokratisk bakbundenhet där medborgaren inte får hela bilden, och därmed inte kan bedöma det som händer.

Exempel: 

- vaccinet under pandemin, digitaliseringen med det kontantlösa samhället och Israelfrågan.

Alla tre ämnena väcker starka känslor och många har svårt att samtala lugnt om dessa situationer.

Mr Corona bestämde.

Man skall inte ljuga. Och man skall inte döma.

Ändå är det precis det vi gör! Ljuger och fördömer.

Jesus gav oss en liknelse om att först se sina egna fel innan man påpekar andras.

Här är den välkända texten om "grandet" = flisan, och bjälken:

JESUS GAV DEM EN LIKNELSE:

VARFÖR SER DU FLISAN I DIN BRODERS ÖGA, NÄR DU INTE MÄRKER BJÄLKEN I DITT EGET

HUR KAN DU SÄGA TILL DIN BRODER:

- LÅT MIG TA BORT FLISAN UR DITT ÖGA, NÄR DU INTE SER BJÄLKEN I DITT EGET?

HYCKLARE, TA FÖRST BORT BJÄLKEN UR DITT ÖGA, SÅ KAN DU SE KLART OCH TA BORT FLISAN UR DIN BRODERS.

Lukas evangelium 6:41.

Ser ditt öga klart?

Eller som vi säger "Sopa först rent framför din egen dörr" innan du påpekar något om din granne.

Jesus uppmanar oss till självkännedom. Börja med dig själv. 

Hur har du och jag det med etik och moral? Svänger vi oss med halvsanningar? Har ljugandet blivit en bekväm del av vad vid säger, för att skapa oss bättre läge?

Låt oss säga att nu är ögonen sköljda. Vad händer sen? Skall vi vara tysta då?

Det är nämligen en utbredd tanke att "man skall inte lägga sig i". Men så står det inte i Skriften!

Syftet med att ta bort lögnens flisor i det egna ögat är ju att se klart!

Och vad skall vi ha denna klarsynen till?

Jo, ta bort flisan ur sin medmänniskas öga.

Klarsyn?

Paulus undervisar på ett bra sätt de kristna i Galatien. Det förekommer alltid smågnabb och konflikter där människor samlas, även i kristna sammanhang, och då skriver han så här i sitt rundbrev:

OM NÅGON SKULLE ERTAPPAS MED EN ÖVERTRÄDELSE SKALL NI SOM ÄR ANDLIGA MÄNNISKOR VISA HONOM TILL RÄTTA, 

MEN GÖR DET MED ÖDMJUKHET OCH SE TILL ATT DU SJÄLV INTE BLIR FRESTAD.

Galaterbrevet 6:1.

Det är en svår konst att förmana. Den måste ha kärlekens som grund och sanningen som drivmedel.

Då kommer förmaningen rätt.

Sanningen är avverkad.

Nu tar jag ett skutt rakt in i ett samhälleligt problem som kryper allt längre ned i åldrarna.

Gängkriminaliteten.

Vi har den även här, i lilla Sölvesborg där det bara finns ett enda trafikljus...

Hotfulla högstadiekillar muckar gräl, oprovocerat, och försöker få igång bråk. Det kan gå till så här (sett och hört med egna ögon utan bjälkar):

Ett gäng, som gärna ser sig som "gangsters", blockerar cykelvägen. Några vanliga grabbar vill komma förbi, men det går inte.

- Kan ni flytta er?

Det skulle de aldrig ha sagt!

Varning för ouppfostrade barn.

- Muckar du?? xcjc@-##.. svordomar... vem tror du att du är??

Tystnad.

- Svara!! De tar struptag på den ena grabben, som är dödstyst.

- Vi ska skicka gänget på dig!! (yngre mellanstadiepojkar som vill "vara något"). Du säger inte N-ordet en gång till!

Alltså "Nazist", vilket de inte hade gjort. Men så gör lögnare - de lägger lögnen i andras mun och anklagar dem för något de inte sagt. Och så eskalerar hotfullheterna så flisorna ryker..

Det är här det börjar.

Och så kan vi själva dra upp det till högre höjder där pengar och narkotiska kommer in, till vårt eget land och sedan ut på internationell nivå.

Tvärbjälkarna är kompakta och lögnen har etablerat sig.

Kompakt. 

Föräldrarna till gangstergrabbarna har för längesedan tappat kontrollen över sina barn. Redan från början har många haft svårt för att sätta gränser och ta konflikter. Då blir det så här. Och respekten uteblir.

Gud vill att alla skall komma till insikt om sanningen... Lille gangsternisse blev kanske döpt in i Guds kärlek en gång, men det fick inget genomslag. Bara ett namn... Så fel!

- Kan vi hjälpa er?

- Nej, gör inte det! Då blir det bara värre, säger de vanliga grabbarna.

Det blir bara värre.

Lögnens Fader, som är fiende till vår gode himmelske Fader, tar över allt mer.

Detta är taktiken: att skapa förvirring, mer osäkerhet och mer rädsla. Tysta ned dem som vill hålla rätten högt. Smyg in kontrollsystem där det går att se var folk är (mobiler) och vad de köper (kontokort).

Håll nere kunskapsnivån och bjud dem på gratis nöjen och underhållning.

Argumentera med rädsla och splittring som mål.

Vi börjar hamna i "Absurdistan" som estländaren Jüri Lina skriver om i en bok.

Gud, vår skapare och gode herde, är motsatsen.

Herren skapar sammanhang. Tillförsikt och frimodighet kommer i Guds närhet. Rättvisa och rättrådighet är honnörsord. Den enda kontrollen som behövs är att sanning och kärlek råder i relationerna - de kyrkor som utövar makt har inte Jesus på sin sida.

Undervisning och kunskap är viktigt i gemenskapen, så att tanken hålls klar.

Lögnens falska öga. Storebror ser dig.

Jesus från Nasaret, uppvuxen med sin fosterfar, snickaren Josef, talade om flisor och bjälkar hämtade direkt utifrån verkstaden. Att få sågspån i ögonen är illa. Att få lögnens trädamm in i själen är ännu värre.

Att se klart handlar om att kunna bedöma vad som är rätt och fel.

Ont är inte gott, och gott skall inte tjäna det ondas syfte.

Detta är vår tids stora utmaning.

Tyvärr bidrar de österländska meditationsformerna till dimman - att "inte värdera och bedöma" - när den förmåga är utsuddad så är det fritt fram för illvilliga grupper att lura oss in i mörka sammanhang.

Där vill inte jag vara.

Jag går med snickaren. Och jag försöker skölja ögonen varje dag.

Käre himmelske Fader,

- hjälp att dem som fastnat i gängkriminalitet!

Befria högstadiekillarna från lusten att vara coola genom att hota.

Beskydda alla de oskyldiga som kommer i deras väg, och låt oss vuxna i samhället markera tydliga gränser för rätt och fel, respekt och goda sammanhang.

Ge oss den andlighet som är förankrad i sin sanning och kärlek.

Förlåt oss vår flathet... Amen.

Till sist.

Hm... Tvärbjälken... Jag tänker på när Jesus bar sin kors under outhärdliga plågor till Golgata. Där stod redan uppresta pålar, i väntan på tvärbjälken, som hade ett passande hål till pålen.

Jesus har burit alla våra tvärbjälkar, all vår upproriskhet som leder till synd och fördärv. All den skuld det orsakar har Jesus tagit på sig i vårt ställe. 

Och under korset låg bara några flisor kvar...

- Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör...

Tvärbjälke på lodrätt påle.

Oroliga hälsningar från 

Helene Frans Flisfelt,

- som fotograferade en del bokskogens avverkning i Sölvesborg 2021,

- samt Väversunda kyrka i Östergötland.

ANDLIGA SÅNGER - Dan Inge Olsson

Musik med bland annat Dan Inge Olsson.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från 92,0 MHz, Sölvesborgs närradio.

Detta avsnitt nr 99 ger plats för sångarpastorn Dan Inge Olsson från Sösdala. 

Han gästade Listerkyrkan, EFS i Hällevik, vid midsommar 2023. Hans innerlighet berörde många av oss djupt.

Jag berättar om när jag gjorde slut med Gud som student i Lund. Vad hände sedan?

Det handlar om tro, en silvertråd, ett vadställe - och att gå över floden vid livets slut.

Vad betyder det?

Klicka på den blå noten så startar 59 minuters varm samvaro.

 

                             MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM - Det sjunger i själen och hjärtat

DAN INGE OLSSON med dotter Emma Olsson, Kajsa Köllerfors, Frida Dahlén och Tillsammanskören i Tureholmskyrkan i Sösdala:

- Kommer till Dig.

- Du är Messias

- Silvertråden, text: Ivar Karlstrand, Karlskrona

- Vadställlet, som lär vara skriven i Värnamo där Lagan rinner strid och mörk.

- Kallelsen

- Du är gränslös, text: Martin Lönnebo. Hör du koltrasten sjunga i bakgrunden?

- Psaltaren 31, Till Dig Herre.

- Gud i dina händer, text Per Harling - Psalm 769 i psalmboken.

- Halléluja, jag har en Vän - en gammal läsarsång från förr.

CHRISTER SJÖGREN - Någon ler högt där uppe. En mycket fin sång!

EVANGELISTKVARTETTEN där Dan Inge Olsson ingår - Kärlek vid som oceaner.

Dan Inge Olsson med vänner.

I andakten spelar jag på min melodika den psalm som Dan Inge skrivit en ny melodi till; Gud i dina händer, alltså psalm 769. Hans melodi går i dur, i Per Harlings version går den mer i moll. 

Ibland måste man "göra slut med Gud" för att det som inte bär i ens tro kan falla bort.

Men min erfarenhet var att själva relationen till Gud inte tog slut! Den var stark som en silvertråd!

Det är min bön för dig också att du skall få erfara det.

Melodika.

Varma hälsningar!

- Helene Fransson Sturefelt - programkreatör vid mikrofonen, som även gjorde några amatörinspelningar med min diktafon,

- som min ljudtekniker och redigerare, Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, styrde upp och gjorde fina.

Listerkyrkan, EFS i Hällevik.

På återhörande!

P.S.

Om du vill lyssna på alla programmen så finner du dem samlade på Facebook under rubriken Radio Sturella radio Sölvesborg.

Vi hörs.

D.S.

Radio Sturella, radio Sölvesborg, 92,0.

ANNORLUNDA OCH UTVALD

Vad är det som är annorlunda?

Känner du dig annorlunda? Kan du uppleva ett främlingskap när du är bland andra?

Du tänker inte likadant, känner inte likadant och förstår det som händer på ett annorlunda sätt.

Det är Guds fel.

Gud har skapat oss var och en såsom han vill ha oss!

Äntligen har vi fått upp ögonen för att börja acceptera alla som inte tillhör "normalfållan". Mänskovärdet måste gälla fullt ut så att vi inte hamnar i en "normal-fälla". Fållan och fällan.

Fållan eller fällan.

Några exempel.

Att vara kvinna bland män i yrkeslivet kan vara en upplevelse av stort främlingskap.

Att vara vänsterhänt bland 80% högerhänta kan vara ett riktigt handikapp i vissa situationer.

Att vara kristen bland icke-troende kan vara ett mycket ensamt främlingskap där stämpeln "annorlunda" kan sätta sig hårt.

Att vara högkänslig bland avtrubbade (f'låt: normalkänsliga, menar jag) är en riktigt stor börda.

Ändå har Gud tänkt att hela denna spännvidd ska finnas. Det är vårt sätt att värdera som är problematiskt.

Vänsterhänt och onormal.

Med denna inledning, vill jag tala om att vara annorlunda i betydelsen att vara utvald och avskild från de övriga.

Precis som jästen i degbunken har Gud skapat ett folk som han ville skulle vara annorlunda.

Det behövs ett folk som har antennen uppe, som är lyhörda för min vilja och som inte bygger samhället så samma sätt som andra.

Det behövs ett folk som har ett rent hjärta, som lever rent och som har rena syften med det de gör.

Jaha, men det är omöjligt. Så perfekta människor finns inte!

Nej, just det.

Därför började Gud med en enda människa - Abraham - och kallade honom ut ur hans sammanhang, och förde honom till en ny plats.

- Lyft blicken mot himmelen, Abraham, sa Herren, så talrik himmelens alla stjärnor är, så stort skall folket bli som du kommer att vara en fader till. 

Omöjligt!

För oss ja, men inte för Gud.

Så växte sakta ett folk fram från Abraham - Isak och Jakob och hela deras släkttavla.

Att vara annorlunda i biblisk mening.

Herren höll dem avskilda från alla andra folk, han utvalde dem till att vara heliga = alltså tillhöra den Helige. Då behövdes särskilda renhetslagar och gränser mot avgudadyrkan.

Men alla ville inte vara med om det. De ville hellre vara som alla andra - normala.

Normaliteten är en frestelse för den som är avskild och annorlunda.

Jag skrev om detta här om dagen, så jag skall inte upprepa mig mer, men nu tar jag ett personligt avstamp utifrån det här.

Kan man få vara normal?

I Guds rike här på jorden behövs flera uppgifter och tjänster som är lite speciella. 

För att kunna höra Guds röst och utföra Guds vilja utrustar Herren några till att vara 

lärare, profeter och präster.

Dessa personer får en personlig kallelse som skall bekräftas av den fysiska församlingen, så att det inte bara är inbillning.

Jag fick för många år sedan en sådan kallelse - att bli präst.

I många år tjänade jag Herren i Svenska kyrkan ända till dess att den församlingen gick sönder. Den är under återuppbyggnad nu, men jag är inte med där längre.

Herren lyfte mig bort, stängde den dörren, och i tre års tid har jag förnekat mitt ämbete och inte velat kännas vid det. Samtidigt har jag längtat tillbaka och undrat varför jag inte är kallad i tjänst...

Prästen på väg till jobbet.

Hur många känner du som är präster?

Förmodligen inte så många. Vår yrkeskår är speciell med lång utbildning och krävande uppgifter.

Ofta möts vi av fördomar och dumheter - då kan det vara frestande att försöka vara så "normal" som möjligt, vad nu det är.

Kan prästen gå på fest? Kan prästen äta en glass på stan eller ligga på badstranden?

- Ta dig ett glas och var som alla andra!

- Nej, du skall inte vara som andra, du är speciell och skall döpa, konfirmera, viga och begrava - då vill vi inte ha sett dig ligga på badstranden eller festa runt!

Så är det.

Fållan eller fällan.

Är frihet från fållan fällan...?

Att vara annorlunda, avskild och utvald handlar inte om att ha ett högre värde. Nej, det är en ordningsfråga och en uppgift, som behöver denna avskildhet.

Dock, bakom denna uppgift finns en alldeles vanlig människa, som i sig själv inte orkar bära en så stor börda.

Nästa gång du möter en präst; se med lite extra kärlek på honom och henne - det behöver vi!

Israel är ett annorlunda folk, utvalt till ett särskilt syfte: genom henne skall alla folk bli välsignade!

Att tala väl om Israel innebär i vårt samhälle att man blir ifrågasatt.

Tyvärr är det svårt att predika om Israel i svenska kyrkan, trots att Israel nämns i alla bibeltexter.

Men jag kan inte backa från vad jag har sett och hört.

Jag kan inte heller förneka att jag är kvinna, vänsterhänt och högkänslig, med en kallelse att vara präst och ibland tala profetiska ord med skarp sanning. Det är att stå utanför normaliteten. 

Men där är jag.

Nu skall jag ta en glass!

I hemlighet...

En hemlig glass.

Lyssna nu in i ditt hjärta på vilket sätt Gud kallar dig... Varje människa har en kallelse in i Guds rike. Som döpt tillhör du Guds förbund, infogad av Guds nåd.

Herren vill bruka dig!

Bed att få klarhet i det. Du behövs. Herren väntar. Jesus sträcker ut sin hand. Ta den.

För Guds skull!

Förneka inte.

Annorlunda hälsningar, 

Helene F Sturefelt,

- präst i Svenska kyrkan, radioprogrammakare, tecknare, barnboksförfattare, hårdrockare, symbolpedagog, skrivare och bloggare, nattsuddare...

- ja, det är onormalt mycket... men jag kan inte hjälpa det!

Allvaret är ju detta, till sist: 

- att förneka sin kallelse gör att man går miste om välsignelsen.

Det gäller både folk och enskilda.

Herren välsigne dig och bevare dig!