PRÄSTGÅRDSBARNEN på SJÖÖHOLMA

Prästgårdsbarnen på Sjööholma.

Vilken glädje! Min första barnbok är utgiven till en stor läsekrets. Gläd er med mig!

VISTO förlag såg potentialen i denna fina lilla bok som handlar om barnatro och syskonskap.

Du ska få ett smakprov här av PRÄSTGÅRDSBARNEN PÅ SJÖÖHOLMA, och några tankar om vad barnatro kan betyda i en människas liv. Men det börjar med mössen som tagit över det gamla huset och tuggar på smulor från förr...

Vi lever i en tid där det är svårt att tala om tro, särskilt om kristen tro. Fördomar och negativa erfarenheter lägger lock över det som är "glädje i Herren".

Samtidigt är längtan och sökandet efter sanning och tro större än någonsin.

Nämen, vad står här och blockerar?

Tänk om det är med barnatron det börjar? 

För många har den enkla stunden vid sängkanten med aftonbönen "Gud som haver" öppnat dörren till en Gudsrelation.

För den som inte har fått den möjligheten kan skolavslutningarna i kyrkan vara det som ger själen näring. Faktiskt.

Eller när man är vuxen och själv får barn som frågar efter Gud och varför man finns... då behöver den vuxne få stöd att möta barnet.

Detta är den boken!

Utdrag ur "Prästgårdsbarnen".

- Mamma, var är den där Jesus du pratar med hela tiden?

Det var Dalia som undrade. Nu började de teologiska reflektionerna. Redan! Mamman hade fruktat denna dag.

Nu gällde de att hitta fyraåringens nivå, men ändå svara så att den egna tron inte blev lidande.

- Jo... det är så att Jesus.. finns... här... i mitt hjärta, men också i ditt... och i alla människors hjärta.

Om man vill ha honom där.

- Vill jag det? frågade Dalia.

Prästfrumamman log och strök sin flicka över håret.

Mamma, var är den där Jesus...?

Att ha en barnatro är inte att ha en barnslig tro, det är skillnad på det!

Jesus tog ofta barnen som exempel på hur Gudsrelationen skulle fungera. Han använde ett gammalmodigt ord och sa, citat ur Bergspredikan:

- SALIGA DE SAKTMODIGA, TY DE SKALL BESITTA JORDEN.

Matteus 5:6.

En ännu äldre översättning använder ordet "enfaldig". Vi har tappat bort dess betydelse och det har gjort stor skada. Ordet har med "folder" att göra, att vara vikt bara en gång.

Ett barn är "enfaldigt" i betydelsen att det är hopvikt på ett enkelt sätt, bara en gång, och lätt att öppna.

Vuxna däremot kan vara som en sån där krånglig folder som är hopvikt både på längden och tvären... hopplös att öppna och svår att få ihop igen.

Känner du igen dig?

Saliga de som bara är hopvikta en gång, som barnen, ty de har lätt att öppna sig för Guds kärlek!

Där har du betydelsen av att ha en barnatro!

Vikt bara en gång.

Vad svarade den fyraåriga prästgårdsflickan på mammans fråga om hon hade Jesus i sitt hjärta?

- Ja, det tror jag. Kommer du ihåg den gången du bråkade med en flicka hos dagmamman? Då frågade jag dig om vi skull be för henne i aftonbönen så att allt blev bra igen. Minns du vad du svarade?

- Ja! Att jag redan hade gjort det! Har jag Jesus i hjärtat då?

Det är lätt hänt att knuffa undan barnen när de är högljudda och i vägen. Men det kan även vara på andra hållet, att de är tystade och förtryckta.

Den händelse som Markus berättar om har påverkat många på ett positivt sätt. Det är när lärjungarna visar bort folk som kom med barn till honom för att han skulle röra vid dem. Då visar lärjungarna bort dem!

Visa inte bort kartongerna!

NÄR JESUS SÅG DET BLEV HAN FÖRARGAD OCH SA:

- LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG OCH HINDRA DEM INTE!

GUDS RIKE TILLHÖR SÅDANA SOM DE.

SANNERLIGEN, DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN KOMMER ALDRIG DIT IN.

OCH HAN TOG DEM I FAMNEN, LADE HÄNDERNA PÅ DEM OCH VÄLSIGNADE DEM.

Markus evangelium 10:13-16.

Detta är så viktigt!

Barnatro handlar om tillit, att lita på Gud, att veta att "Jesus bor i mitt hjärta". Många vuxna förmenar barnen att TRO, och överför sina egna tvivel på dem. Med vilken rätt?

Jesus i Möllebackskyrkan, Karlskrona.

Mamman i boken PRÄSTGÅRDSBARNEN PÅ SJÖÖHOLMA ser sin dotters tro och bekräftar den:

- Ja, det har du, min älskade dotter! Och säkert den stökiga flickan också.

Den kvällen somnade barnen gott.

(utdrag ur Prästgårdsbarnen på Sjööholma, kapitel 10, sid 55).

Det är min bön och förhoppning att du skall få fatt i den ovikta barnatron och börja bygga där.

Svårigheten är ju att låta barnatron växa med en genom livet. Konfirmationstiden kan få betyda mycket för tonåringen, som blir sedd och får redskap att möta livets motgångar, med bön och inre styrka.

Se mig! Förgätmigej. Glöm mig inte.

För många tar det slut där. 

Tonårstidens tro kan vara glödande, men sedan falnar den på grund av tidsbrist, andra intressen eller svåra motgångar av sjukdom, arbetslöshet eller kanske skilsmässa och dödsfall.

Var är Gud då?

Hur skall tron bära en igenom tider av påfrestande mörker?

Hela denna blogg du just nu läser är ett enda långt försök att ge ord åt en vuxen tro, som vill mogna.

Krånglig folder att öppna.

Tillbaka till boken.

Det är en långsamt arbete att skriva en bok. Det tar tid. Man måste vara lite "saktmodig" i betydelsen ha tålamod, och inte krångla till det för mycket.

För egen del gick processen till så här:

När syftet och ramen var tydlig så började jag samla tankar och materiel. 

Hur skulle karaktärerna vara? Hur skall den yttre miljön se ut?

Eftersom jag har många vänner som levt prästgårdsliv var det roligt att plocka fram den miljön.

En prästgård är lite spännande, ovanlig och en gång mycket viktig i de mindre samhällena.

Vår egen biskop Johan i Lund har levt prästgårdsliv i Ramdala i Blekinge, och det var säkert betydelsefulla år både för församling och för dem själva.

Men det handlar inte om dem. Som författare låter man fantasin flöda. Ut kommer en berättelse som snart lever sitt eget liv.

Figurerna går att känna igen sig i och vardagens syskongnabb är allmängiltigt.

Det handlar inte heller om den tomma prästgården i Sölvesborg. Och namnet Sjööholma finns inte heller. Men själva innehållet finns!

Den tomma prästgården i Sölvesborg.

Om all förberedelse är noggrant genomförd, så går själva skrivandet på några dagar. Struktur, kapitelindelning och handling gör att texten lätt flyter fram på tangentbordet. Så är det för mig.

Det är samma sak som när man skall bygga något eller sy kläder - det skall räknas och mätas ordentligt, sedan är det bara till att spika/ sy ihop!

När manuset var färdigt skickade jag iväg det till ett flertal bokförlag, större och mindre, kända och okända.

Under ett och ett halvt års tid fick jag svaret:

- Tack för välskrivet manus, MEN... vi har inte möjlighet att ge ut det som bok...

Nähä... inte denna gången heller. Det gäller att inte ta det personligt.

Jag har tagit hjälp av Astrid Lindgren som också blev refuserad många gånger (!) och jag har samlat på refusationer... ända till den dagen kom då VISTO bokförlag skrev:

- Tack för ditt manus, OCH... vi vill gärna ge ut detta som bok... !!

Glädjen var enormt stor.

Baksidestexten.

Sedan började det mödosamma arbetet med att teckna avtal där den juridiska noggrannheten med rättigheter är mycket viktig.

Därefter följde genomgång av korrekturläsning, layout, omslag, lanseringspaket, lagerhållning, distribution, kostnad och provision.

Här är det lätt att ge upp. Det finstilta är finstilt... men kontakten med förlaget har genomgående varit mycket bra. 

Samarbetet har varit glädje och lätthet i den profession de har. Med säker hand har de lotsat mig igenom alla beslut, tills vi båda var nöjda.

Det tog ett halvår - och nu är alltså boken här!

Härmed kan jag titulera mig FÖRFATTARE!

En dröm går i uppfyllelse. Och det har bara börjat.

Framsidan blir till; blekingeduk i kopieringsmaskin, ha ha!

Nu behöver jag din hjälp, eller inte jag utan boken, rättare sagt:

- Vill du hjälpa mig att sprida informationen att boken finns?

* dela gärna detta inlägg,

* be ditt bibliotek, bokhandlare och församling beställa hem boken,

* gå in på Visto förlag (IDUS) och beställ där,

* eller hör av dig till mig ifall du vill att jag skall besöka ert sammanhang och tala om "barnatro och vuxentro" - och sjunga läsarsånger till ukulele?!

Maila i så fall till helene.f.sturefelt@live.se

Vilken lycka! Manus har blivit bok.

Till sist.

Den ständiga inspirationen i livet är ju Böckernas Bok, den stora boken med mänsklighetens stora historia, där Gud leder sitt folk.

Även i det lilla, i en liten prästgård, eller hemma hos dig.

   I BEGYNNELSEN VAR ORDET

   OCH ORDET FANNS HOS GUD 

   OCH ORDET VAR GUD.

   ALLT BLEV TILL GENOM DET

   OCH UTAN DET BLEV INGENTING TILL

   AV ALLT SOM FINNS TILL.

   I ORDET VAR LIV

   OCH LIVET VAR MÄNNISKORNAS LJUS.

   OCH LJUSET LYSER I MÖRKRET 

   OCH MÖRKRET HAR INTE ÖVERVUNNIT DET!

  Johannesprologen kap 1:1

Vår vid St Nicolai kyrka.

Bokstavliga och ovikta hälsningar!

Helene F Sturefelt,

- barnboksförfattare.

På återhörande!

Och så här ser pressmeddelandet ut

Pressmeddelande: Sölvesborgsförfattare debuterar med barnbok om syskonskap och barnatro



Du vidarebefordrade det här meddelandet Ons 2023-05-10 10:55

Du vidarebefordrade det här meddelandet Ons 2023-05-10 10:55

VM

Visto förlag - media <media@vistoforlag.se>

Ons 2023-04-26 07:00

 

 

 

Pressmeddelande den 26 april 2023

Ny bok från Visto förlag:
Sölvesborgsförfattare debuterar med barnbok om syskonskap och barnatro

Prästgårdsbarnen på Sjööholma är en barnbok för 6-9 år av debuterande författaren Helene F Sturefelt. Boken ges ut i april 2023 och handlar om Dalia och Lasseman som flyttar in i en prästgård som stått tom länge.

– Med boken Prästgårdsbarnen på Sjööholma vill jag ge ge barn och den vuxne som läser en stund av värme och skratt, där de existentiella frågorna finns med på barnens självklara sätt, säger Helene F Sturefelt.

Utöver sitt skrivande är författaren även radioproducent av Andliga sånger, tecknare och symbolpedagog.

Det var en gång ett stort gult trähus ute på landet. Där fanns så många rum att man inte kunde räkna dem alla. Prästgården hade stått tom länge, det enda man hörde var mössen som tuggade på gamla smulor. Följ med till Sjööholma prästgård och det speciella familjelivet där.

Visto förlag är en del av Idus förlagsgrupp och har en bred utgivning för både vuxna och barn. Tillsammans gav Idus förlag med dess imprint Stellar och Visto förlag, ut närmare 280 titlar under 2022.

 

För mer information, kontakta:

Helene F Sturefelt, författare, 0767787030, helene.f.sturefelt@live.se

Elisabeth Grunditz, vd Idus, Visto & Stellar förlag, 072-200 13 54, elisabeth@idusforlag.se

För mer information:

Om boken   

 

Om Visto förlag

Visto har gett ut böcker i tio år och utgår från visionen att möjliggöra berättandet för fler. Vi hjälper författare att navigera rätt i bokbranschen, både för de som är helt nya i branschen och för de som redan har en stor egen kundkrets

 

ANDLIGA SÅNGER - Fåglar del 2

Fågelsång och Fulfinkar!

Välkommen till ett kvittrande program, avsnitt 96 av ANDLIGA SÅNGER, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0. Nu skall fågelsången få klinga i etern! 

Kanske hörde du min lilla lergök från Ängelholm klåfingrigt tuta i signaturen..? Även en spröd harpa kommer att höras.

I Bibelns länder var fågellivet rikt och det finns gott om liknelser från fågelvärlden. Den oskyldiga lilla sparven är en älskad symbol för människans oändliga värde i Guds ögon.

Här kommer 59 minuters fjäderlätt musik och med berättelser av Mark Levengood om fåglars liv.

Klicka på den blå noten så startar programmet.

Lergöken från Ängelholm.

                            MUSIKLISTA

Signatur: "Det sjunger i själen och hjärtat" - CICCIE MALM PERNVEDEN

PER-ERIK HALLIN - "Fågelsång" där han sjunger tillsammans med en taltrast!

Han har för övrigt varit pianist åt Elvis en tid.

SJUNG MED EGON från Vänerns strand - "Tänk att få vakna" och dikten "Jag är en gråsparv".

MARK LEVENGOOD - Gulsparven, Staren, Duvorna, Bofinken och Tranan.

DANA DRAGOMIR - ett häftigt musikstycke på panflöjt "Tjäderspel" skriven av P Grönvall (The Mating Game).

ALICE TEGNÉR - "När lillan kom till jorden".

Från CD'n "Uti vår hage": "Den blomstertid nu kommer" och ur Höga Visan "Berusa er".

CAROLA - "Modersvingen", på orgel Iver Kleive, inspelad i Norge.

ERIK TILLING - "Göm mig i dina vingar".

Från CD'n "Barnpsalmer" - "Tryggare kan ingen vara"

Från CD'n "Nu ska vi sjunga" - Vaggvisa för småfåglar".

Harpan!

Med in i studion hade jag både lergöken, melodikan (Psalm 517) och mitt nyförväv: en harpa!

Den är svår att spela på och kräver ständig stämningskontroll... Men jag gör ett försök och bjuder på en amatörs hjärtliga vilja att nå ut, här med psalm 198:

   SOM FÅGLARS KÖR I LUND OCH MARK

   BESJUNGER VÅREN, BLID OCH STARK

   OCH LIVETS ALLA UNDER.

   VI MÅ BESJUNGA MED VARANN

   HANS LIV SOM DÖDEN ÖVERVANN

   I PÅSKENS MORGONSTUNDER.

   Sv Ps 198 vers 2.

Fåglarna sjunger till Guds ära!

Jag berättade även om mina "fulfinkar", den tecknade fågeln som inte vet hur man flyger.

Du kan se bilder och läsa om dem här:

Sturellas Fotoblogg: FULFINKARNA gör entré! (helenesturefelt.blogspot.com)

Om du rent av har Instagram så kan du se alla de 25 Fulfinkarna på denna adress:

Instagram, sök sturefelt_art

Så må Herren beskydda dig under sina vingars skugga!

Flygande hälsningar från

- Helene Fransson Sturefelt, programkreatör - långbent som en trana, och

- Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, redigerare och ljudtekniker - stor som en örn!

"It's in the air" - Det är i luften.

Mark Levengood.

P.S. 

Det går att beställa fågelbilderna som konstkort.

Hör av dig till helene.f.sturefelt@live.se

Fredsduvan.

SIMMA ELLER SJUNK - dikter av Patrik Gustafsson

"Simma eller sjunk"

Ibland hittar man guldkorn där ute på sociala medier. Plötsligt hamnade jag i en värld av texter, som avklätt vågade beskriva hur utsatt livet kan kännas.

Och hur orättvist man kan bli bedömd.

Denne Patrik Gustafsson är okänd för mig, men vi har flera gemensamma bekanta.

Jag har frågat om tillåtelse att publicera hans texter här, och det blev han glad för!

Om jag vore förläggare så skulle jag vilja ge ut en bok med hans ord. Nu får det vara tillräckligt bra att använda bloggen - och den har många läsare.

Kabel och ankring förbjuden, Lindesnäs, Karlskrona.

Rubriken är "Simma eller sjunk" - om psykisk ohälsa på gränsen mellan liv och ickeliv.

   "När vi dömer andra

    så dömer vi i själva verket 

    delar av vår egen skugga

    som vi har förnekat."

Att döma.

   "Jag har ingen vilja att medverka i en tyglad 

     omedveten existens

     där miljoner gråzoner aldrig leder till vitt.

     Min värld kallas galenskap av somliga

     som gladeligen lägger motgift på min tunga;

     som domnar själen och normaliserar.

    Men de känner inte till något... om frostens eldar.

    De kan aldrig se skönhet i smuts

    och kan aldrig acceptera gråzonernas eftersträvade vita."

Hagel. Frostens eld. Gråzonens vita?

"Det går att rikta blicken mot lyckan

även mitt i stormen.

Det går att möta ögon i rusningstrafiken,

i smärtan, i rädslan.

Det går att sträcka ut en hand

även när blicken vänds bort.

Det går att vara mjuk,

även om omgivningen är fyrkantig."

Humor, glädje, kärlek och respekt,

- skriver Patrik Gustafsson, 100%.

Mjuk och fyrkantig?

Jag fortsätter citera Patrik Gustafsson, med egen bildsättning från en dag då det haglade kraftfullt. Små, vita korn hamrade ilsket mot marken. Vintern ger sig inte så lätt. Det gröna blev vitt och det varma kallt.

Såsom det är livet...

   "Vi utspelar komedier i natt

     kasta livbojar till de ängsliga

     och ber om mer mod.

     Ritar linjer längs gatan

     ditt hjärtas lust, men tvivel, tvivel.

     Tvivel andas långsamt.

         (rytmik)

     Taggarna utåt.

     Jag slår an strängarna i avvisandes puls

     Jakten på frihet och smak av Katastrofen.

        (rökpaus)

    Tålamod, ha tålamod

    Svärtans övertag och döende vildblommor

    ska förtvina och resa sig.

    Vaken av din hud och frusen längs skulderbladen

    Samlad skuld, skuld i bladen

    Men tvivel, tvivel.

    Tvivel andas långsamt."

Fruset mellan trappa och vägg.

   "Ibland börjar en omvandling 

     med smärta, sorg och kaos.

     Ibland med en ljus viskning.

     De steg som behöver eller vill tas

     är byggstenar för den framtid

     vi ännu inte kan se.

     När vi lämnar det vissna, oäkta

     eller övermogna

     kan en ny sång sjungas."

Taggar av smärta och kaos.

   "Döden

     tar ingen lång semester

     Intresset är stort för affärer som blomstrar.

     Den moderna tiden har inte ändrat något

     vad gäller intresset för att lämna in.

     Ålder har ingen betydelse för kreationen

     eller kreativiteten vad gäller sömnens eviga boning.

     Här gäller ej arbetstvister om vem som skall göra vad.

     Herr och fru död kommer på besök

     och suger i sig dropparna som finns kvar av liv

     och aktiverar endorfiner till fest.

Vad händer på kyrkogården?

(Forts).

    Tar ej hänsyn till anhörigas tårar.

    Utför sitt arbete med största noggrannhet

    och precision.

    Själen tar döden i hand

    och tillsammans diskuterar de

    känslan att lämna den hala vägbana

    som kallas liv.

    När döden har samtal

    får mobilen ringa och skapa tillfälle

    för andra att träffas en sista gång.

    Döden stressas av människors hopplöshet.

    Självmordspatrull omkullkastar dödens planer.

    Enskilda samtal går förlorade i beslut

    fattade i förtvivlan.

    Döden får mejl men hinner inte svara

    Själar går förlorade på förtvivlans arbetsmarknad."

    Patrik Gustafsson.

Herren skriver in årtalen.

   "Var stark när du är som svagast.

     Var modig när du är som mest rädd.

     Men kom ihåg att vara ödmjuk 

     när du väl segrar.

     Humor, glädje, kärlek och respekt."

     Patrik/ 100%

Tack, Patrik, för dina ord!

   "Håller huvudet över ytan

    Kroppen flytande

    Tankarna Svävande

    Allt som allt kanske verkar Krävande.

    Väntar på Helande

    en kur av Renande.

    I Desperationens glans

    önskar jag ett liv i Existens.

    Vad är rätt och vad är fel?

    Vem kan bestämma vad som är normalt

    och vad som är galenskap?

    Ett Hav av tankar, spekulationer

    har kommit av andras Rekommendationer.

    Någon har tydligen rätt att bedöma

    Själv försöker jag kämpande glömma

    Tror att de vill åt våra hjärnor och tömma.

    Bedövad av rädsla och smärta

    Finns mitt hjärta.

    Mina och dina reaktioner

    kan bli andras spekulationer

    Att få sätta etikett

    Är detta rätt?

    Vem har makt att göra på detta sätt?

    När vi bara försöker handskas med hur vi må.

    Det är kanske då som många väljer att hellre gå."

    Patrik, 100 %

Nej, gå inte! säger jag, fast jag vet hur det känns. Kan vi inte hjälpa varann igenom istället?!

Jag vill vänta tills Gud själv öppnar dörren till det liv som aldrig dör...

Gravsten med glas.

   "Det svänger...

    ... från den ena dagen till den andra

    In i ena minuten ur den andra.

    Svängdörr i tiden

    mellan ångest och på, i tiden.

    Lovades att det skulle bli bättre med åren

    Nu klarar jag inte ens att slicka såren.

    Kom igen, kom igen

    till återhämtningen

    Till vad, till vad

    Till ensamheten

    mitt i den hyperkommersiella gemenskapen.

    Repris, repris

    Vad nytt under solen.

    Snart kommer ett ännu

    lyckligare piller

    Och ändå finns det 

    dolt någonstans

    Djupt därinne

    Ett hopp

    Om förändring

       Klarhet

       Vision

       Kärlek

    Skall jag våga glänta på dörren

    igen?"

                     Patrik.

Dörren.

Här är sista dikten. Orden träffar mig. De klär av all denna teater att spela normal, när varje människa har sin personlighet, som inte skall bedömas eller ifrågasättas. 

Vågar jag tro att Gud har skapat oss såsom han har tänkt att vi skulle vara, med alla kombinationer av bokstäver, känslor eller avsaknad av känslor?

Ingen människa är ensidig.

JESUS SADE:

- SANNINGEN SKALL GÖRA ER FRIA.

Det är bara sanningen som får min mage att lugna sig. 

När det även finns kärlek kan de svåraste situationer redas ut.

Bilder från Patriks facebooksida.

Här kommer Patriks sista dikt:

"Jag letar med en varmt lysande lykta

efter balans

Strävan efter att få vara i harmoni

Få en ny chans.

Det är så svårt att se ljuset i tunneln

Stå säkert på två ben. 

Ofta kämpar jag för att vara "normal"

Jag kämpar med att upprätthålla ett sken.

Ett sken som blir en skyddande fasad, 

en sköld, en mask till mitt försvar

Försvaret kräver så mycket energi

Jag blir dränerad

och i dimman blir sanningen kvar.

Sanningen om att jag har en skör själ

ett mörker

svåra tankar som tumlar runt.

En del medmänniskor kan inte, försöker inte

tror inte att de kan förstå.

Förstå vilken otrolig kamp som pågår här inne

Jag kämpar vidare med glasögon 

som ändrar färg i olika tider

Ibland genomskinligt klara

ibland svärtade av en eld som falnat

här inne.

Min medmänniska, släpp inte kampens ljus

Håll den framför dig likt en fackla i dimman

Låt den brinna

med svag låga ibland

med stark låga ibland

med hopp om att den aldrig slocknar

Den behöver inte så mycket syre."

Patrik 100%.

Lys, mänska, lys!

Bästa bloggläsare, om dessa texter - och mina reflektioner under åren - är dig till hjälp och glädje så är vi två som är mycket tacksamma!

Simma. Sjunk inte!

Var som du är till hundra procent. 

Men det som inte är du, det som andra lagt på dig och som du själv gömmer dig bakom, det gör oss till perversioner av oss själva. Det skall bort.

Gud har ju skapat oss till original. 

Låt oss förbli originella - så att vi inte dör som kopior av varandra...

Mina varmaste hälsningar till var och en, Patrik Gustafsson särskilt, med böner om FRID och ALLT GOTT.

Helene F Sturefelt,

- 100% skrivare.

Ljungaviksbron, Sölvesborg.

PILGRIMSVANDRING på HANÖ - Judas, vrede, kanoner

Båtfärd till Hanö.

Det blåste 10 sekundmeter sydlig vind över Hanöbukten. Det betyder att sjögången för M/S Vitaskär blir kännbar. Från Nogersund på Listerlandet till den lilla ön Hanö gungade det rejält. Det var värre än "Kållerado" på Liseberg...

Följ med på en svajig pilgrimsvandring bland hjortars spillning och bibliska texter. Det handlar om Judas, om vrede och om kanoner.

Texterna på 4:e söndagen i påsktiden behövde bearbetas och då är det skönt att vara i rörelse. Stenskravlet på Hanö med dess vindpinade hedar blev en talande upplevelse av det som nu blev läst:

Från Simrishamn till Nogersund - Hanö.

GUD HAR INTE BESTÄMT OSS TILL ATT BLI OFFER FÖR VREDEN.

1 Tessalonikerbrevet 5:9.

NÄR JUDAS HADE GÅTT SADE JESUS...

Johannes evangelium 13:31.

ISRAELITERNA BRÖT UPP FRÅN SUCKOT.

2 Moseboken 13:20.

Dessa korta rader blir vår inledning. Med i ryggsäcken hade vi även vårt fina lilla pilgrimsblad:

Hårda vindar.

  "Denna plats och denna stund är din, Herre.

   Öppna våra sinnen för helighetens närvaro, 

   i våra kroppars vila,

   i våra själars stillhet,

   i marken som bär oss,

   i luften vi andas,

   i vindens beröring.

  Du omger oss, Gud, på alla sidor.

  Låt oss nu tryggt vila i din heliga omsorg

   om allt som lever.".

Temat denna söndag är "Vägen till livet". Så typiskt att vi då fick börja med att räta upp en markeringsstolpe som vält... Stigen försvann mellan snår och buskar. Var är vi? Vart skall vi gå?

Vit markering.

Jag trodde att ön skulle blomma av slånbärens vita brudblomster, men det var ännu för kallt. Grått och ännu mera grått fick mig att tyst fundera på vad det var israeliterna bröt upp ifrån? 

DE SLOG LÄGER I ETAM, VID RANDEN AV ÖKNEN.

2 Mos 13:21.

Vår tids öken ser annorlunda ut, tänkte jag. 2000-talets öken är asfalt och betong. Det är kliniska siffror och digitala system som täpper till dörrar till det mjuka och oregelbundna livet.

Jag trivs inte med det. Jag tror inte på detta sätt att organisera livet!

Jag vill också bryta upp, om så bara för en dag på Hanö.

Bryt upp.

Hanö är karg, vild och otämjd. Fötter och knän får vad de tål... Vi stod vid "strandhaket" - ett strandmärke som skapats av kraftfulla vågor  som slagit in mot stranden och sugit ut löst material.

Ett nödvändigt staket går längs stigen för att ingen övermodig skall ta sig för långt ut.

Staketet är som lagen - ett skydd mot felsteg och misstag. Tio Guds Bud fungerar också som ett staket med påminnelse att inte vara respektlös mot sin medmänniska och att inte häda Gud.

Staketet vid strandhaket.

Men det första man ser när man kommer ut ur buskskogen är de två kanonerna.

De står där som ett minnesmärke över Napoelonkrigen då engelska flottan hade sin bas på Hanö.

Vi satte oss ned och vilade.

Reflektion:

- Gud har sagt att vi inte skall vara offer för vreden. Men här står två kanoner. Från vilket håll kommer aggressionen?

- Jesus kunde inte tala om kärleken förrän Judas hade gått ut. Vad är det för ett svek som stänger det goda flödet?

- På denna sida av kanonerna så är de till beskydd mot fienden. Men på andra sidan är kanonerna attack... På vilken sida står jag? 

Kan mina ord vara som kanonkulor som tar andra i försvar? 

Eller är mina ord ilskna kanonkulor som hugger mot andra för att dölja sina egna brister?

Kanoner - till försvar eller anfall?

Denna inre och yttre vandring satte ord på vreden och en tankemässig process började, Den dök ned i känsloregistret och sökte klarhet.

Tack och lov att Gud inte har bestämt oss till att bli offer för vreden! Det är inte Guds vilja.

Varför låter vi då vreden likväl ta tag i oss? Varför kan så många beslut fattas med förträngd vrede, förklädd i fina ord såsom "rättigheter, effektivitet och profit"?

... INTE BLI OFFER FÖR VREDEN UTAN TILL ATT VINNA FRÄLSNING GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS.

1 Tess 5:10.

- Visa mig, Herre, Din väg.

- Och gör mig villig att vandra den!

Vi gick vidare mot Bönsäcken.

Bönsäcken, strandsporren.

Havet brusade starkt och båten brummade över havet tillbaka till fastlandet.

Sporren med de bönformade stenarna svänger efter väder och vind. Denna revel av runda stenar måste anpassa sig efter de yttre omständigheterna. Vi använder ju det uttrycket nedlåtande - att "vända kappan efter vinden".

Det är dumt, eftersom det sunda förnuftet bildas endast där man umgås med naturkrafterna. Ingen ställer sig i hård blåst med öppen kappa! Man tar skydd med ryggen... eller hur!

Jag tog upp en sten. Så ont det måste ha gjort att år efter år, sekel efter sekel, nötas hårt mot andra hårda stenar, utan att kunna välja ett annat liv. Hårda kanter bara ska slipas av!

Det är då man blir vacker...

Vacker. Vackra.

Vi människor vill inte nötas mot varann på det sättet. Livet ska vara gott och bekvämt, annars är det något fel, tror många. Ack och ve - lär av naturen! Ingen kommer ifrån det hårda slipandet!

Judas ville inte vara med i det sammanhang som hade kärleken som slipmedel. Han var tuff och hård och ville se manliga tag med revolution mot ockupationsmakten. Det fick kosta vad det kosta ville.

Och det kostade!

Det kostade honom en så bitter insikt om sina egna fel att han inte orkade leva. Judas klarade inte att be om förlåtelse utan var låst i sitt förräderi.

Men Judas svek ingick i Guds plan. Någon skulle manifestera ondskan och det blev Judas, som paradoxalt nog använde kärlekens vackraste gest då han förrådde Jesus - med en kyss.

Gul sten. Gudspärlan på Hanö.

Jag såg en stor gulfärgad sten bland de andra. Den utmärkte sig. Vi tog fram vårt pilgrimshäfte och läste Martin Lönnebos ord om GUDSPÄRLAN:

  VI HAR EN GUD, FADERN, FRÅN VILKEN ALLTING UTGÅR 

  OCH SOM ÄR VÅRT MÅL.

  DU ÄR GRÄNSLÖS

  DU ÄR NÄRA

  DU ÄR LJUS OCH JAG ÄR DIN.

Vi gick upp från Bönsäcken med denna bön, upp andra hållet, där gulsparvarna hade stämt möte i ett vindpinat hagtornsträd.

Svalorna hördes kvillra, eller var det tornseglare? och måsarna stod still högt upp i den starka blåsten.

Gulsparvsträd.

JAGPÄRLAN.

FYLL MIG MED DIN STILLHET.

VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER

STÅR MIN LYCKA I GUDS HÄNDER.

Inre stillhet i tankebruset. 

Yttre stillhet i mänkobullret.

Stillhet i livet, inför döden.

Stillhet med frid, där rörelsen inte är rörig.

Stillhet.

Bakom engelska begravningsplatsen var det lä, med utsikt mot den blekingska kusten.

Där slog vi oss ned och läste fortsättningen av evangeliet, där Jesus talar om att förhärligas.

Att göras härlig... 

Men då måste alla baktankar och allt svek vara borta. Judas, är du kvar?

NÄR JUDAS HADE GÅTT, SADE JESUS:

- NU HAR MÄNNISKOSONEN FÖRHÄRLIGATS, OCH GUD HAR FÖRHÄRLIGATS I HONOM.

Joh 13:31.

Detta är inget ord vi använder. Finns det ens med i Svenska Akademins Ordbok längre?

Att bli förhärligad. 

Inte att bli perfekt, inte att bli upphöjd och hyllad på en Grammisgala, inte att vinna på lotteri.

Utan just detta - att bli gjord härlig. Så underbart! Vilken kärleksfull enhet Jesus uttrycker!

Hedlandskap.

ÄR NU GUD FÖRHÄRLIGAD I HONOM

SKALL GUD OCKSÅ FÖRHÄRLIGA HONOM I SIG

OCH HAN SKALL SNART FÖRHÄRLIGA HONOM...

Joh 13:32.

Det låter som ett äktenskap när det är som bäst. Att förhärliga varandra. Att bli härlig i varann. Jag blir härlig i dig och du blir härlig i mig. 

Så mycket mer det måtte vara med självaste Treenigheten!

Kors i himlen!

Uppe vid Hanö fyr är utsikten fin. 66 m ö h gör denna plats till en av Sveriges högsta, för fyrlysande ljus. Kullens fyr ligger ännu högre, 78 m ö h.

På livets väg kan man inte färdas utan ljus. Att segla på ett mörkt hav eller köra bil i natten utan ljus kan lätta leda till "dödens väg".

Men i andligt avseende handlar ljus om något annat.

Bibeln talar om Guds Ord som en lykta på livets stig. Ordets innehåll lyser upp ett steg i taget, inte mer.

Varför kan inte Ordet vara en stark strålkastare så jag kan se lite längre?

Begränsad sikt.

En god predikant sa en gång att det var för att ordet är färskvara varje dag, och vår tro likaså. Vi behöver inse att vi är beroende av Guds ledning varje dag. Därför får vi mata själen med hans ord både morgon och kväll. 

Eller som det uttrycks för israeliterna i öknen:

OM DAGEN GICK HERREN FRAMFÖR DEM I EN MOLNPELARE

OCH OM NATTEN GICK HAN I EN ELDPELARE FÖR ATT LYSA DEM.

2 Mos 13:21.

Herren sviker inte, som Judas. Skaparen använder sin skapelse för att vägleda oss. Ser vi det?

Eller har vi blicken nere i marken i jakt på våra egna fotspår?

På vår pilgrimsvandring på Hanö, denna den maj 2023, hjälpte fåglarna till att lyfta vår blick upp mot himlen.

Hanö fyr i påsktid.

Nu gick vi ned mot Vindhalla, förbi grottorna som inte är något att se, vi som har varit på Kullaberg...

Vi kom i lä, äntligen, och det var skönt att ljudlöst gå på de grönmossiga stenarna i avenbokskogen.

De mäktiga stenbumlingarna öppnade sig för oss. Havet låg blått mot den mäktiga flata stenhällen.

Fantasin får näring... Här har säkert storvuxna människor dansat och hållit hov. Stenblocken har kanske varit säte för rådgivning och domslut?

DOP-PÄRLAN:

JAG LÄGGER MITT LIV I DINA HÄNDER.

HÄR ÄR JAG, GUD, HELT ENKELT.

JAG VILL MÖTA DIG, UTAN HINDER.

Vindhalla öppnar sig.

Vi såg olika sorters lav på stenarna, både vit, gul och grön. Det finns många olika former av liv... alla programmerade av sin DNA för att bli det de är ämnade till.

Ingen har talat om "evolution bland växter"... hm... därför att det inte finns.

Det var dags för matpaus och middagsvila. Lutningen var perfekt och både rygg och ben kunde sträcka ut.

Allt liv lever av annat liv. Den svåra acceptansen handlar om "genom död till liv" som är kristendomens nyckelhål.

Korset talar om att bli löst från en förbannelse, att komma igenom det och ut på andra sidan, där välsignelsen bor. Och vi kan inte göra det själva.

Gul lav.

... INTE OFFER FÖR VREDEN, UTAN TILL ATT VINNA FRÄLSNING GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS, 

SOM HAR DÖTT FÖR OSS, FÖR ATT VI SKALL LEVA TILLSAMMANS MED HONOM, VARE SIG VI NU ÄR VAKNA ELLER SOVER.

1 Tess 5:10.

Om man har kört fast i ett beteende där vreden är den naturliga reaktionen, då hamnar relationen lätt i diket. Man kanske inte ens märker att man är irriterad och har en dålig ton i rösten. Vanans makt gör en blind. Man är sovande inför sig själv. Ovaken.

 

Men detta går att bryta!

Det går att bryta. Grön lav.

Jesus låter all världens vrede skölja över honom och tar det ifrån oss!

Att bära ett kors runt halsen kan signalera att "jag har överlämnat allt vad gräl, ilska och aggression till honom som kan frälsa".

Med ÖKENPÄRLAN ropar vi:

ACK, HERRE, HJÄLP!

ACK, HERRE, LÅT VÄL GÅ.

RENA MIG, SÅ BLIR JAG REN.

HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Sköljer över oss. Vit lav. Eller salt?

Episteln avrundas med orden:

DÄRFÖR SKALL NI TRÖSTA OCH BYGGA UPP VARANDRA, SÅ SOM NI JU OCKSÅ GÖR.

1 Tess 5:11.

Från vrede till frälsning, från sovande till vakenhet för att kunna trösta och bygga upp.

Vilken modell för en pilgrimsvandring!

Guds Ord är inte medhårs... och det vars som sagt inte vinden heller, nu då vi vände tillbaka upp mot fyren och ned mot det lilla samhället. 

Genom avenbokskogen.

Det var speciellt att be med Frälsarkransorden denna dag. Dess formgivare lämnade jordelivet i förra veckan. Biskop emeritus Martin Lönnebo avled den 26 april, i den aktningsvärda åldern av 96 år.

Så skönt att han nu har fått komma hem till den himmel han har talat om och längtat efter!

Nu slipper du asfalt och betong och kvävande kontrollsystem av digital teknik, som kommer att kväva livet för oss. Lyckliga du!

BEKYMMERSLÖSHETSPÄRLAN:

BEKYMRA ER INTE.

ALLT JU VILAR I MIN FADERS HÄNDER,

SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?

Frälsarkransen med träpärlor.

Hjortarna smög i snåren, utan bekymmer för mat, bostad eller höga elpriser. De hittar sina platser och de värmer varandra. Hanös flesta invånare har fyra ben och svans.

Men de är skygga och det är svårt att komma dem inpå livet. Dock ser vi deras klövars märken i marken och deras spillning avslöjar deras närhet.

Jesus avrundar sitt tal om förhärligande genom att säga:

NI KOMMER ATT SÖKA EFTER MIG, OCH JAG SÄGER NU TILL ER VAD JAG SADE TILL JUDARNA:

- DIT JAG GÅR KAN NI INTE KOMMA.

ETT NYTT BUD GER JAG ER, ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA.

SÅ SOM JAG HAR ÄLSKAT ER, SKALL NI OCKSÅ ÄLSKA VARANDRA.

ALLA SKALL FÖRSTÅ ATT NI ÄR MINA LÄRJUNGAR OM NI VISAR VARANDRA KÄRLEK.

Joh 13:35.

Du visar kärlek.

Va?! Kan vi inte komma dit Jesus går? Men hans kärlek är ju gränslös och allt skall vara gränslöst härligt och... Nu förstår jag inte.

Vi kan inte sitta på Gud Faderns högra sida. Den är reserverad - för utstrålningen av honom själv, Jesus Kristus. Dit kan vi inte gå. Vi är inte gud. Vi är inte ljus. Vi är människor, uppblandade med Judas mörker. 

Det är våra villkor här på jorden. Det finns gränser.

Men om vi låter oss fyllas av hans kärlek, då blir Vägen till Livet så mycket lättare!

Då är det rent av möjligt att gå den och orka leva, med djupaste meningsfullhet!

Reflekterar ljuset.

KÄRLEKSPÄRLAN:

KOM HELIGE ANDE, UPPTÄND I MIG DIN KÄRLEKS ELD.

HERRE, SÅSLM DU MIG ÄLSKA,

INGEN ANNAN ÄLSKA KAN.

Sista pausen gjorde vi vid Hanö missionshus. Kaffe i termos och kladdig körsbärskaka styrkte trötta ben.

Undrar om vinden hade lagt sig något nu inför båtfärden hem?

Otillgängligt.

Det var många Valborgsfirare som väntade på hamnplanen. Båten skulle nog bli full.

Det blev den.

Och vinden hade inte mojnat.

10 sekundmeter i sydlig riktning inger respekt då fören dyker ned i vågornas dalar och reser sig på vågornas toppar... för att igen dunsa ned med en smäll i en kaskad av vatten.

Aaaahhhh...

- Visa mig Herre din väg, pep jag och fotograferade alldeles för mycket, för att slippa bli illamående.

Vilken pilgrimsvandring! 

Alltid lika innehållsrik på Hanö.

Men låt dig inte avskräckas! Följ med nästa gång. Möt naturens krafter - och dina egna. Låt Gud tala.

Och svettiga kläder torka i vinden!

Det blir kanonbra.

Tröja på tork.

Steniga hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- båtfarande pilgrimsvandrare och bibelläsare på Hanö.