EN LITEN FÖRSAMLING

 

Små, små blommor.

Det var en gång en liten, liten församling i en liten, liten stad i ett ganska litet land.
De var så stolta över sin kyrka!
Med egna händer hade de byggt den, och med egna medel kostat på den inredning och praktiska detaljer.

Gudstjänster, möten och kristen verksamhet hade frodats i flera decennier. Många hade kommit till tro och den lilla, lilla församlingen kände sig så välsignad.

Men så förändrades tiderna.

Medlemmarna började komma upp i hög ålder. Sjukdomar och motgångar kom allt tätare. Församlingen bad ivrigt och hängivet, men det hjälpte inte.
Och de fromma, goda människorna tvingades inse att även en kristen människa drabbas av livets slut, till slut.

Antalet medlemmar krympte mer och mer.
Det var likadant i grannförsamlingen. De blev färre och färre.
Så var det över allt i det här ganska lilla landet. Människorna orkade inte gå varken till föreningar, klubbar eller kyrkor.

En gång var de många.

Men en dag fick de en lysande idé.
- Vi slår ihop våra församlingar! Då blir vi ju dubbelt så många och stora igen! Som på den gamla goda tiden!
Styrelsen samlades till möte och skulle just klubba igenom beslutet när pastorn sa.

- Jag vill sova på saken. Och be till Herren innan vi gör något.
- Men vi har ju bett, sa ordföranden, vi gör ju inget annat än ber! Det är klart att det är Herrens vilja att slå samman församlingarna!

De sluter sig.

Den natten blev svår för pastorn.

Han kunde inte sova, utan låg och vred sig i oro på sin bädd. Han steg upp, föll ned på knä vid sängkanten och knäppte sina händer.

- Käre Jesus, varför är jag så orolig? Vad kommer all den här ångesten ifrån? Hör du mig? Svara, Herre!

Det kändes som om hela livet stod på spel. Och det gjorde det också. Församlingen höll på att tyna bort och stort ansvar vilade på hans axlar.
Då hände det märkliga... det han längtat efter i alla tider...

- Mitt barn, mitt älskade barn, jag har sett och hört era böner från första dagen! Ni är hängivna och innerliga, men en sak glömmer ni ständigt - - -

Nu var pastorn klarvaken. Den här rösten kände han igen efter åratal av bibelstudier. Det var Rösten, det var Guds egen Ande som var fullkomligt närvarande i hans pastorsbostad.

- Jag lyssnar, viskade han darrande.

- Ni har bett över era sjuka och gamla, men ni har inte frågat efter min vilja. Era bönesvar har redan varit förutbestämda och ni har tävlat om vem som kunnat be mest trovärdigt... Det var så den andliga krampen kom in i er församling.

Brinnande böner.

Rösten fortsatte.

- Några av er har fromt avslutat bönerna med "Ske din vilja, Gud" men ingen av er har varit överlåten åt Mig och mitt beslut.
Därför har jag kallat hem era medlemmar, en efter en... för hos mig har de det bättre än hos er.
Så är det.

Nu kunde pastorn inte hålla emot sina tårar.
Sanningen gjorde så ont, men rösten var ändå mild, inte anklagande.

- Jag har prövat er tro med dessa sjukdomar och motgångar. Jag gjöt Frimodighetens Ande över i vid nybygget, men ni lät Missmodet ande ta över. Har du glömt vad jag säger i mitt Ord:

GLÄD ER I HERREN, ALLTID!
Filipperbrevet 4:4.

TACKA HERREN TY HAN ÄR GOD.

- Mitt barn, mitt älskade barn på jorden, ni sjunger om himlen och hemlandets toner, men ni har inte velat släppa taget om livet och lämna över det till mig. Därför har nu glädjen lämnat er eftersom ni glömt tacka mig i alla livets förhållanden.

Ser bara dem som saknas.

Sakta började det klarna för pastorn i den lilla, lilla församlingen var felet satt.

- Fortsätt, Herre, jag lyssnar.

- En sak till, mitt älskade barn, ni gör allt utom det jag uppmanar er till i mitt Ord. Ingenstans har jag sagt "slå ihop era församlingar"! Tvärtom! Har du glömt missionsbefallningen?

GÅ UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...
Matteus 28:18.

- Nu sätter jag glöd till dessa ord, så att ni alla skall förstå att detta uppdrag är ert! Gå ut på gator och torg här i er lilla, lilla stad! Bli vän med några till och bjud in dem! Men ni tar en risk...

- Vad då, Herre, säg!

- Risken, mitt barn, är att när ni välkomnar ny medlemmar då måste ni bereda dem plats. De kommer med sina erfarenheter och gåvor. Dem skall ni ta emot. Och då kommer tredje problemet i dagen...

Pastorn stod nu upp bredvid sin säng, intensivt lyssnande.

- Er församlingen styrs av era känslor. Det gör att ni är fast i det gamla och hur det var förr. Se, jag gör allting nytt! Inga repriser! Ni behöver distans till er kyrkobyggnad och er verksamhet. Ni skall älska mig med allt ert förstånd och med all er kraft - inte med era känslor. Ni sårar varandra.
Det öppnar för kritik och prestige. Enigheten är borta.

Svart som döden.

Den här natten dog en liten, liten församling, för att tidigt i gryningen uppstå till nytt liv igen.

- Herre, jag inser att jag behöver be om förlåtelse... Ja, hela församlingen behöver be Dig om förlåtelse. Det är sant, vi har inte överlåtit våra medlemmar åt din Viljas beslut, vi har velat bestämma själva...
Vi har gnällt istället för att tacka. Missmodet har drivit ut frimodigheten och jag har skuld i det... Förlåt mig, Herre.

Det var mörkt i rummet, men ändå ljust.

- Käre Jesus, jag bekänner att vi är en feg församling. Vi vågar inte gå ut... och göra folk till lärjungar, fast jag har predikat om det många gånger... Men vi är lite... rädda. Det är lättare att slå ihop oss med grannarna... men jag inser ju att vi fortfarande blir äldre... och färre...

När solen gick upp hade pastorn gått igenom allt med Herren. En klarsyn som bara Guds helige Ande kan ge fyllde honom nu helt och fullt.

Soluppgång.

På kvällen nästa dag var det dags för styrelsemöte.
Det doftade kaffe och pastorn kom glad in i rummet.

- Vänner! I natt fick jag besök! Idag börjar vårt nya liv! Som missionärer här hemma - - -
Men först ska vi sjunga psalm 261:

TACK MIN GUD FÖR VAD SOM VARIT.
TACK FÖR ALLT VAD DU BESKÄR.
TACK FÖR TIDERNA SOM FARIT.
TACK FÖR STUND SOM INNE ÄR.

   TACK FÖR VAD DU UPPENBARAT.
   TACK FÖR VAD JAG EJ FÖRSTÅR.
   TACK FÖR BÖN SOM DU BESVARAT
   TACK FÖR VAD JAG ICKE FÅR...

     TACK FÖR PRÖVNINGAR OCH STRIDER
     TACK FÖR HOPP SOM UPPFYLLTS VÄL
     TACK FÖR DAGEN SOM FRAMSKRIDER
     TACK FÖR HOPP SOM SLAGIT FEL...….

Uppståndelse!

Hur tror du att det gick?

Den här sagan pågår överallt där det finns en kristen församlingen. Troligen är du en del av berättelsen. Frågan är vilken roll du har, vilken roll du tagit och vilken roll Herren vill att du skall ha.

Nu är det din tur att gå ned på knä i bön...

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, Amen!

LYFT BLICKEN OCH SE HUR FÄLTEN REDAN VITNAT TILL SKÖRD.
Johannes 4:35.

Teologie sagoberättare, Helene Sture Församlingsfelt,

Det vitnar till skörd.

Var frimodig.

MY WAY - och GUDS VÄG

Varning för vilken väg?

-I did it my way! sjunger Frank Sinatra.
Ja, vems annans väg skall man göra det, om inte på sitt eget sätt?! Fast jag gillar inte den låten...

Men är alla vägar bra?
Leder alla vägar framåt?
Är det så att det inte spelar någon roll vilken väg jag väljer i livet, jag kommer ändå fram till målet?

Finns det bara ett enda mål? Vilket är det i så fall?

Och hur är det med Guds väg? Är det samma som min?

Min väg?

Nu vill jag fundera lite på detta.

Om man växer upp i en familj där man inte får göra fel, då är det stor risk att detta med att välja väg blir ångestladdat.
När prestationen är grunden för att bli accepterad då blir man trängd in i ett omänskligt hörn.

Att välja fel utbildning, fel arbete, fel livskamrat gör att livet tar en dyrbar omväg och stressen äter sig inåt.
För att slippa känna det så här, är det många som väljer den enklaste lösningen och säger:

- Alla vägar är rätt! Alla vägar leder till målet!

Gör de?

Alla vägar bär inte till Rom. En del bär iväg till alperna, andra rätt ut i skogen. Och några är återvändsgränder...

Så mycket om vägbygge vet jag att det går inte att vara intellektuellt slapp när man drar vägars riktning.
Genom Ramdala i Blekinge strider man om ifall det är bättre att offra finaste åkermarken eller den växande skogen.

Bygg inte där jag går!

Vet du vad - om du känner igen dig i detta så skulle jag vilja att du tar ett djupt andetag och erkänner:
- En människa får ha FEL.

Du och jag har gjort flera felaktiga beslut i livet.
Konsekvensen har inte alls lett livet framåt. Det har gått bakåt ibland... kan du se det?

Rädslan smyger sig på, för detta är så obehagligt att inse.
Men det hjälper inte att blunda för sina beslut och glatt tycka att vad jag än gör så är det bra.
Det är det inte!

Nu tar vi några konkreta exempel.

Framgång.

Den som ständigt söker bekräftelse genom framgång kommer att fatta beslut som inte tar hänsyn till andra. Framgången kan blåsa upp jaget och du står ensam kvar när kurvan pekar nedåt.

Missmod.

Bedrövelse och självanklagelser tar bort all glädje och gör dig helt kraftlös. Om missmodet får fäste så kan det leda till likgiltighet. De beslut du fattar med en sådan livsinställning kan bara sluta i mörker.

Hjälpsamhet.

Hjälpsamhet är fint! Men om hjälpsamheten går till överdrift då blir det manipulation, och martyrskapet kan lura i bakgrunden. Om du bara vill hjälpa dig andra, men aldrig dig själv, då missar du huvudpersonen i ditt liv - dig själv.

Bekvämlighet.

Att fatta beslut utifrån bekvämligheten förändrar inte världen precis. Du blir ett miljöhot, både fysiskt och andligt. Och någon större mognad kan du inte räkna med.

Fel väg.

 

Dessa fyra sätt att tänka leder till fyra olika mål. Framgång, missmod, hjälpsamhet och bekvämlighet är vitt skilda från varann. Den ene är arbetsnarkoman, den andra har gett upp, den tredje hjälper alla andra utom sig själv och den fjärde skiter i vilket.

- Alla vägar är rätt! Alla vägar bär till samma mål!

Nej, det är inte så. En sådan livshållning bygger på rädsla, att inte våga se olikheterna och värdera dem.

- Åh, nej, vi skall inte värdera. Allt är bra.

Nej, allt är inte bra.

Det blir lika meningslöst som att säga "allt är sant". Då kan allt lika gärna vara "fel"...
Den totala relativismen smular sönder förmågan att uppfatta vad som är rätt och fel.

Total relativism.

Om de första kristna sade man att de "gick på den VÄGEN".
De tillhörde Vägens Folk, de som levde sitt liv i Jesu fotspår. Den vägen kunde vara både en snabb nedförsbacke med god framgång, men lika ofta en trög uppförsbacke där de kristna fick kämpa för sin överlevnad.
Så är det än idag.

Men varken missmod eller bekvämlighet finns med i att leva som kristen. De vägarna är inte förenliga med Guds vilja och mening.

Guds vägar är outrannsakliga, heter det...

VILKET DJUP AV RIKEDOM, VISHET OCH KUNSKAP HOS GUD!
ALDRIG KAN NÅGON UTFORSKA HANS VÄGAR.
VEM KAN KÄNNA HERRENS TANKAR, VEM KAN VARA HANS RÅDGIVARE?
VEM HAR SKÄNKT HONOM NÅGOT SOM HAN MÅSTE ÅTERGÄLDA?

TY AV HONOM OCH GENOM HONOM OCH TILL HONOM ÄR ALLTING.
HANS ÄR HÄRLIGHETEN I EVIGHET, AMEN!
Romarbrevet kap 11:33.

Lämna företräde för Visheten.

När jag läser min Bibel hittar jag många vägmärken där Gud låter oss förstå hans vägar.
De egenskaper som finns hos Guds vägar är dessa:

- Guds vägar är ostraffliga, de är högre än våra vägar, de är nåd och trofasthet, ja Guds väg går i helighet.

För att kunna ta till sig dessa stora ord, så kan vi ta fram motsatsen:

- Guds vägar är inte straffbara, de är inte mindre än våra, de är inte fördömelse och svek, ja de är verkligen inte oheliga eller vanärande.

Gud har inte bråttom.

När Bibeln lyfter fram den ogudaktiges väg, den människa som har sig själv som högsta mått, då kan beskrivningen bli så här:

- Den ogudaktiges väg är lögnens väg, det är en olycksväg. Egoistens väg är förvrängd, det är mörkrets väg, det är den oförnuftiges väg och den lates stig.

- Alla vägar är rätta! ropar du igen.
Men kära, bästa du, det är tyvärr inte så. Det finns smala vägar och breda vägar.
Det finns vägar som leder till livet och vägar som leder till fördärvet.

Det finns två grupper av vandrare - de stora majoritetsgrupperna och de små minoritetsgrupperna.
Sanningen bor inte hos någon av dem, ty sanningen är inte beroende av mängden.

Sanningen är beroende av konsekvensen av dina beslut.

Om det du bestämmer dig för skadar dig, då är det fel, oavsett hur många som gör likadant. T ex rökning, alkohol, sexmissbruk, spel...

Men om dina beslut leder till försoning, kärlek och hälsa, då är du på rätt väg, även om du skulle vara den enda som vill förlåta eller avstå från det som är negativt.

Vart leder din väg?

Men det är inte så att "min väg" och "Guds väg" är varandras motsatser.
Den som lever nära Herren, präglas av hans kärlek.

Eller som någon sa.

"Ser man på sig själv blir man förtvivlad. Ser man på andra blir man förvirrad. Men ser man på Jesus då blir man förvandlad!"

Jag avslutar detta inlägg med en underbar bön, tonsatt som en psalm i psalmboken:

LÄR MIG DIN VÄG, O GUD, LÄR MIG DIN VÄG
GE MIG DITT BISTÅND, GUD, LÄR MIG DIN VÄG.

HJÄLP MIG I TRO PÅ DIG VANDRA DIN VILJAS STIG
BRED DU DITT LJUS KRING MIG, LÄR MIG DIN VÄG.


TVIVLAR OCH TVEKAR JAG, LÄR MIG DIN VÄG
NALKAS MIG STORMFYLLD DAG, LÄR MIG DIN VÄG.

LYS MIG NÄR VÄGEN GÅR FRAM GENOM DUNKLA SNÅR
TORKA MITT HJÄRTAS TÅR, LÄR MIG DIN VÄG.


VAR JAG MIN UPPGIFT FÅR, LÄR MIG DIN VÄG.
TILLS JAG VID GRÄNSEN STÅR, LÄR MIG DIN VÄG

TILLS JAG MED FRÖJD GÅR IN, HERRE I VILAN DIN
BÄRANDE KRONAN IN, LÄR MIG DIN VÄG!
Sv Ps 783.

Visa mig vägen!

Våga ha fel. Våga se dina felaktiga grunder för viktiga beslut.
Dina prestationer är inte ditt värde.
Din livsväg kan leda dig i fördärvet... men Guds kärlek kan vända dig helt om, hundraåttio grader! Mot Livet som mål.

Gå din väg, men tillsammans med Jesus! Det blir ett helt annat liv.

Varma hälsningar från eder vägbyggare i tron liv,

Helene F Sturefelt,
- vägens folk.

Vägens folk.

GÅ HÄDAN, DÖ I FRID

Gränsland.

- Döden, döden! hälsade varann Astrid Lindgren och hennes syster, för att påminna sig om livets oundgängliga slut.

Är du vän med döden?

Har du försonat dig med att jordelivet har en ände?
Eller äter du extra vitaminer och tränar jättemycket för att leva länge, eller förbereder du din flykt till artificiell intelligens för att leva för alltid?

Jag ska berätta om en gammal man som hade försonat sig med döden, men först en förskräckligt realistisk psalm, nr 619, som vi aldrig sjunger...

JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR
OCH SNART SKALL DEN MIG HINNA.

JAG EJ EN DAG, EN TIMME FÅR
DÄR JAG KAN TRYGGHET FINNA.

ETT FLYKTIGT ANDETAG
SÅ SLUTAR LIVETS DAG.

JAG INFÖR EVIGHETEN STÅR
JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR.

Döden i snödrivan.

En förutsättning för att kunna acceptera livets gång är att man har uppnått de mål man satt upp, eller hur?
På radiogudstjänsten idag predikade prästen Camilla Lif i Sankta Katarina kyrka i Stockholm. Hon sa:
- Livets första fas är expansion.

Man växer upp, flyttar hemifrån, studerar, skaffar hus och hem och familj och barn.

- Livets andra fas är ett tillbakadragande.

Man säljer huset och barnen har flyttat hemifrån, skaffar en liten lägenhet och nöjer sig med det lilla.

Första halvan handlar om det yttre, det fysiska. Den andra halvan handlar om mognad och andlighet.

Gå först och utveckla. Gå sedan och avveckla.

Så var det för den mycket specielle gamle mannen Symeon. Han bodde i Jerusalem och var både from och rättfärdig - alltså, han hade ett gott förhållande med Gud - och han väntade på "Israels tröst".

HELIG ANDE VAR ÖVER HONOM, OCH DEN HELIGA ANDEN HADE UPPENBARAT FÖR HONOM ATT HAN INTE SKULLE SE DÖDEN FÖRRÄN HAN HADE SETT HERRENS MESSIAS.

LEDD AV ANDEN GICK HAN TILL TEMPLET, OCH NÄR FÖRÄLDRARNA KOM MED BARNET JESUS FÖR ATT GÖRA MED HONOM SOM DET ÄR SED ENLIGT LAGEN, TOG HAN HONOM I FAMNEN OCH PRISADE GUD OCH SADE:

- HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HEM, I FRD, SOM DU HAR LOVAT.
Lukas evangelium kap 2:22-40

I den gamla översättningen stod det:
- Nu låter du din tjänare gå hädan...

Det är ett mycket sällsynt löfte Symeon har fått. Han skulle med egna ögon få se Frälsaren.
Han kunde inte veta vem det var. Men Guds heliga Ande visade det för honom och manade honom att gå till templet.
Just den dagen kom Josef och Maria för att offra tackoffer för sin förstfödde son.

Det finns underbara målningar som skildrar detta motiv. Den gamle mannen håller det sköra, 40 dagar gamla barnet i sina stora händer. Han lyfter blicken mot himlen och är salig av tacksamhet.

Tänk att kunna utropa:
- Nu kan jag dö i frid!! Nu kan jag gå hädan! Nu kan jag gå hem, till dig min himmelske Fader...

På väg hem.

Igår började Melodifestivalen. Det är det sekulära kitt som håller samman vårt splittrade land... Finns det någon som sjunger om döden nu för tiden? Finns det någon som skriver texter om att dö?
God litteratur finns, men inga sånger som spelas på radio eller spotify.

Finns det någon livsåskådning då som vågar närma sig denna fråga?

Ateisterna konstaterar att när det är slut så är det slut. Sedan har de inte mer att säga och det är liksom färdigpratat. Är det?

Och de österländskt troende har löst dödens problem med reinkarnationen, att man återföds och återföds i en oändligt lång kedja. Men finns det någon frid i det?

Mitt nyvaknade intresse för artificiell intelligens kittlar fantasin och tvingar mig att komma nära science fiction och fantasy-genren.

- Tänk dig att du sparar upp alla dina sinnen i ett digitalt moln, där dina förmågor kopieras och lagras som artificiell intelligens. När du dör, då är det bara ditt kroppsskal som dör, för dina sinnen är finns nu på konstgjord väg och "du" kan fortsätta existera, utan den fysiska kroppen...

Jaha...

Jag hänger inte med alls... men det låter som en slags artificiell hinduism... där återfödelsen får allt mer desperata uttryck.

Tyvärr. Jag nöjer mig inte med detta. Ateism, hinduism eller artificiella livsformer andas bara ångest.
Jag är ute efter friden.

Vem talar om frid?

Ingen!!

Utan smärta. Utan frid.

Sjukvården talar om att man måste få dö utan smärta. Det är halvvägs. Då får kroppen sin omsorg.
Men själen då? Och anden i mig?
Vad gör vi av den existentiella smärtan? Eller oron över att gå förlorad helt, i ett tillstånd utan Gud?!

Jag tar fram psalmboken igen:

JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR
HAN VANDRAR VID MIN SIDA.

I KAMP OCH STRID HANS HJÄLP JAG FÅR
OCH HJÄLP NÄR JAG FÅR LIDA.

HANS SPÅR JAG SER I TRO
OCH SÄTTER DÄR MIN FOT

OM VÄGEN ÄN BLIR TUNG OCH SVÅR
JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR.


Nutidsmänniskan är livrädd för livets baksida. Vi medicinerar bort lidandet, eller mediterar bort det:
- Sätt din ångest på ett vackert lotusblad och låt det föras bort med tidens ström...

Vad är det för trams!
Det positiva tänkandes kramkalas väjer för livets realiteter på ett sätt som får mig att må illa.
Vem tar livets allvar på allvar?

Ångesten får åka kana...

Den gamle Symeon visste att lidandet var en del av Israels historia. Han sa till Maria:

DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL, OCH TILL ETT TECKEN SOM VÄCKER STRID - JA, OCKSÅ GENOM DIN SJÄL SKALL ETT SVÄRD GÅ - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL KOMMA I DAGEN.
Lukas 2:34-35.

Men.. vad är det för ett löfte? Det är väl inget positivt att läsa i dagens kyrkor så här på Kyndelsmässodagen? Detta vill väl ingen lyssna till?

Den gamle mannen väntar på tröst. Han hoppas att folkets lidande skall ta slut när Messias kommer.

- Lidandet har blivit en livsstil, skriver min favoritbibelkommentator Tom Wright. Han har väntat tålmodigt i hela sitt liv. Och folket har väntat i tusen år...
Nu visar det sig att den befriare som Gud har utvalt kommer att ta sig an lidandet genom att dela det.
Inte trolla bort det.
Inte meditera bort det med vackra tankar.

Symeon är realist.

Han vet att inte många orkar med sanningen. Man kan vänta och längta efter något i ett helt liv, men det är inte säkert att man klarar av att ta emot det när det äntligen kommer.
Det blir för starkt.

- Jesus kommer att bli till fall eller upprättelse, säger han.

Han tror inte på guld och gröna skogar. Han känner människan. Hon är bekväm och girig. Kom inte och stör mina ordningar...

Jag går mot döden var jag går, och lite Melodifestival också...

Hellre Blekingeleden.

Detta är alltså vad som kommer att hända när Guds rike möter världens rike.
Ett svärd skall gå genom oss alla.
Andens svärd och Guds ords svärd - det som avslöjar våra innersta motiv, tankar och känslor.

Vem vill få sitt mörker uppenbarat?
Har vi inte någon artificiell intelligens som kan dölja människans ondska? Vi har ju inga redskap att varken prata eller hantera detta längre!

Hm, så länge du och jag håller fast vid vårt mörker, då är detta hotfullt.
Men för mig är evangeliet vägen till frihet!
Lukas berättar om att det rike som Jesusbarnet nu kommer med inte bara är fullt av lidande och svärd - det handlar ju om en räddningsaktion!

MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,
ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGARNA,
OCH HÄRLIGHET ÅT DITT FOLK ISRAEL.
Lukas 2:.30-32.

Guds plan är att räddningen skall nå alla folk, i österlandet, västerlandet, sydländerna och i våra nordliga länder.
Gud ger oss ett löfte att vi hedningar skall äntligen få ljuset uppenbart för oss - vem Jesus verkligen är.
Och till sitt struliga egendomsfolk Israel är löftet att de skall få härlighet från Gud.

Bibeln är alltså inte exklusiv! Bibeln är inklusiv - Guds löften gäller hela mänskligheten!

Plötsligt går jag inte längre mot döden var jag går...

Jag går mot livet!

Mot livet. Mot Vitehall.

Lukas vill engagera läsare i alla åldrar och livsfaser i sin berättelse, skriver Tom Wright. Det är bebisar, en ung mamma och en äldre fosterfar, det är en gammal man och en tant (Hanna, men henne skriver jag inte om här).
Även vi blir indragna i dramat...

Händelserna kring Jesus är också en del av din och min livshistoria.
Från krubban i Betlehem till korset på Golgata och sedan triumfen då uppståndelsen löser dödens förbannelse - detta är också en del av dig... särskilt om du är döpt! Då är du döpt in i detta skeende.

Och när historien blir din, då blir den din kallelse.
Alla har en egen roll i Guds frälsningsdrama. Vissa har en aktiv, synlig och offentlig roll. Andra har en mer tillbakadragen roll och bön och diakoni.

Aktiv protest mot skövling här.

Så, hur skall vi lära oss att kunna "dö i frid" som den gamle Symeon?

Det är inte bara att lyckas uppfylla alla sina livsmål och klara av livspusslet. Nej, det handlar om något mycket djupare.

Kärlek.

När jag blev kristen började Herren en långsiktigt och mödosamt arbete med mig; att fylla mig med kärlek. Det var mycket skräp som först måste rensas ut - och det pågår fortfarande.
Men den kärlek jag känner till skapelsen, mina medmänniskor och till Jesus gör att jag har fullkomlig frid i hela mig!
Det är långt mer än en känsla. Det är ett tillstånd, oberoende av vad jag känner eller tycker.

DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO, HAR VI FRID, GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS!
Romarbrevet kap 5:1.

Inget underhåll. Bara underhållning!

Vet du vad det betyder för min del?
Jo, att jag är så nöjd och tacksam över mitt liv att varje dag är liksom på övertid... Den friden jag har fått, gör att jag också kan säga:
- Nu kan din tjänarinna gå hädan, i frid.

Men det är inte jag som bestämmer dagen. Det gör Vår Herre. Till dess tänker jag leva, tills jag dör.

Högt och falskt sjunger jag tredje versen på den hopplöst provocerande, mossiga gamla psalmen 619:

JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR
SÅ ÄNGSLAS EJ, OCH FRÅGA!

DÄR INGEN ORO MER MIG NÅR
DÄR FINNS EJ DÖD OCH PLÅGA

JAG HIMLEN ÖPPEN SER
EJ VÄRLDEN LOCKAR MER

JAG ALL DESS GLANS OCH LUST FÖRSMÅR
JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR.

- Livet, livet, syster!

Hädansfulla hälsningar från eder bibelbloggerska,

Helene Sture Symeonfelt,

- som fotograferade i Sölvesborgs rekreationsområde Vitehall, där kommunen vill skövla och bygga hus.
Det är döden döden för skogen och vår återhämtning!

Inte så!

 

stadsarkitetektavdelningen@solvesborg.se

Här skriver du din protest mot skövlingen.

LJUS-DANS på Kyndelsmässodagen

Ljusgudstjänst förbereds.

Kroppen har sin intelligens och hjärtat har sin.
Forskarna utvecklar den artificiella intelligensen medan jag vill utveckla min andliga intelligens.

Vi tog roddbåten över sjön Vesan för att komma till Gammalstorps kyrka - nej, det var fel århundrade... Nu för tiden är sjön på Listerlandet torrlagd och vi kan köra bil dit!
Teknisk intelligens har ersatt årorna med bensinmotorn.

Men dansen kan inte ersättas med något annat, än dans!

Följ med St Nikolai cirkeldansare till Kyndelsmässodagens ljusgudstjänst.

Dansljusen väntar.

 

Det är underbart vackert med alla levande ljus i kronorna och på altarrundeln.
Våra dansljus låg förberedda på flygeln.

  KRISTUS ÄR VÄRLDENS LJUS
     HAN OCH INGEN ANNAN.
       FÖDD I VÅRT MÖRKER
         FÖDD ATT BLI VÅR BRODER.

  HAR VI SETT HONOM
     HAR VI SETT VÅR FADER
       ÄRA VARE GUD! Sv Ps 37.

Det är stora ord vi fick ta i vår mun i den första psalmen.

Jesus är född in i vårt mörker, inte i ärans palats eller mäktiga kungahus.
Hur är det möjligt att Gud vill komma oss så mänskligt nära att vi till och med får kalla Jesus för vår "broder" och Gud själv för "Fader"!?

Det är så stort!

Världens ljus.

Vi fick höra en uppmuntrande text om att hålla vårt uppdrag obefläckat, med den rätta bekännelsen:

JAG UPPMANAR DIG, TIMOTHEUS, INFÖR GUD, SOM GER LIV ÅT ALLT, OCH INFÖR JESUS KRISTUS, SOM UNDER PONTIUS PILATUS VITTNADE MED DEN RÄTTA BEKÄNNELSEN - HÅLL DITT UPPDRAG OBEFLÄCKAT OCH KLANDERFRITT...
1 Timotheusbrevet 6:13.

Halvvägs i texten vandrade mina tankar iväg under kyrktaket.

- Rätta bekännelsen... Det betyder att det finns en felaktig bekännelse. Vad kan det vara?

När det gäller människan så blir det fel när vi säger att "allt är bra" och att vi är utan brist. Det är inte sant.
När det gäller Jesus så blir det fel när vi säger att han är en "god lärare" och att vi kan få del "av hans energier"...
När det gäller Gud så blir också fel där när vi förnekar Gud då det går bra i livet, men ropar på Honom när problemen kommer...

Gud vill ju vara oss nära hela tiden!

Jesus, vår "broder", föds in i vårt våldsamma mörker för att komma med frid och försoning på korset. Det är han ensam om att göra... Många goda lärare har passerat genom seklerna, men bara En har visat sig vara så totalt Ett med Ljuset att döden berövats sin makt.

Här sitter jag och tänker!
Skall vi inte gå upp och dansa snart?

Ordets för-kläde.

Jodå. Men jag vill lyssna färdigt på texten först.

Paulus skriver så ivrigt att han blir krånglig... Jag måste läsa sakta, själv. Det handlar om när Jesus skall komma tillbaka, som de trodde var inom deras generation...

Det skall han låta oss UPPLEVA NÄR TIDEN INNE,
HAN SOM ÄR ALLA KONUNGARS KONUNG
OCH ALLA HERRARS HERRE,

SOM ENSAM ÄR ODÖDLIG,
SOM BOR I ETT LJUS SOM INGEN KAN NALKAS,

HAN SOM INGEN MÄNNISKA HAR SETT ELLER KAN SE.
HANS ÄR ÄRAN OCH DEN EVIGA MAKTEN, AMEN!
1 Tim 6:15-16.

Trångt.

Det var trångt framme på kormattan i Gammalstorps kyrka.
Hur skulle vi dansare få plats här?
Risken var att vi antingen kunde trampa snett på mattan och komma farligt nära trappsteget ned, eller råka stöta till den lilla ljusbäraren som tacksägelseljuset skulle tändas på...

Helig dans är ingen uppvisningsdans. I vanliga fall står vi i cirkel med en ljusskål i mitten, men nu fick vi tänka om.
Att dansa med ryggen mot församlingen kändes inte bra.
Alltså vände vi oss om och dansade på två led.

Ljusen tändes och musiken började.

KYRIE ELEISON.

Herre, förbarma dig, löd texten.

Ena armen ut, andra armen ut, som i en ljus omfamning. Armarna ihop igen med ljuset i hand mot hjärtat, ett steg bakåt och ett litet gung framåt...
Nio kvinnor i sin bästa ålder gestaltade "Kristus är världens ljus" på ett enkelt och mycket vackert sätt.

Ljusarmar.

 

Bönen om att Herren skall förbarma sig över oss är urgammal. Orden kommer från urkyrkan och har varit många människors bön genom tiderna.

Guds barm... Guds bröst, Guds hjärta...

Herre, vänd hela din barm till oss som lever och kämpar på denna arma jord!
Så tänkte jag i dansens flöde, hela tiden koncentrerad på ljuset, att det inte skulle rinna eller komma fel i dansen.

Detta är vår andliga intelligens - att vända oss mot livets källa, som är Gud, vår Skapare!

Och detta är vår kroppsliga intelligens - att använda både fötter, ben och armar till att uttrycka vår bön och längtan!

Arkitektonisk intelligens.

Efter trosbekännelsen, förbönen och välsignelsen sjöng församlingen sista psalmen 488, med musik från 1600-talet:

  LJUS AV LJUS, O MORGONSTJÄRNA
    KRISTUS, SANNA LJUS OCH DAG
       NU VI SER DEN SOLEN GÄRNA
        FRAMGÅ EFTER DITT BEHAG.

  SOM MED ROSENSTRÅLARS FÄRG
    MÅLAR HIMMEL, HAV OCH BERG

  MORGON ÖVER JORDEN TÄNDER
     OCH TILL DAGENS VÄRV OSS SÄNDER.

Musikalisk intelligens.

Ja, varje morgon målar vintersolens klara strålar min boning med "rosenstrålars färg"! Vilken underbar poesi! Vilken ros-sort kan det vara, tro? "Peace", säkert!

Nu var det dags för St Nikolai dansare att gå fram och avsluta Kyndelsmässodagens gudstjänst, med en lovsångsdans.
Musiken var stilla och mild, med körsång som taget ur inledningen till en Disneyfilm...

- Sanctus, sanctus…

Helig, helig...

Vi lyfte våra händer sakta uppåt, nedåt igen med handflatorna utåt, i samma gest som prästen gör vid välsignelsen ("orantes"), fyra steg framåt i cirkeln, sidosteg, peksteg och dubbelsteg...

Vi hade ljuskronan precis ovanför oss, och jag förlorade blicken in bland de levande ljusen...

Ljus av Ljus… Jag lever i gemenskap varje dag med Gud, som är ljuset i universum... och som bor i ett Ljus som ingen kan nalkas...
Nej, kan vi inte vistas i Saharaöknen så kan vi än mindre vistas i Guds ljus utan att förtäras...

Tänk att detta ljus har "transformerats om" till lagom styrka genom Jesus Kristus!
Annars hade Guds närvaro sprängt våra sinnen i tusen bitar!

Omtransformerat ljus.

Är Guds intelligens artificiell?
Nej, tvärtom, tänker jag. Guds intelligens är det mest naturliga av allt - vi lever ju i den natur som är resultatet av Guds skaparkraft!

Sanctus, sanctus… Helig, helig...

Dansen uttryckte det som ord inte kan formulera.

Ute var det vinter och kallt, men över Ryssberget vilade snön på skogens grenar och lyste upp kvällen.
Det var som en hälsning på kalla breddgrader att Skaparen ger sig till känna för oss, på våra villkor.
Uppenbarelsens ljus fick hjälp av den vita snön.

Gyllene skydd.

 

Varma hälsningar från eder med-dansare,

Helene F Sturefelt,

- som i de två tidigare inläggen delat tankar kring artificiell intelligens utifrån prästmötet i Lund.

Rosenstrålars färg!

 

 

 

 

ARTIFICIELL INTELLIGENS 2 Robot Pepper

Smarta roboten Pepper.

Teknik-teologi är ett nytt ord som lanserades på prästmötesdagarna i Lund i denna vecka.
Biskop Johan kallade samman alla präster i Skåne-Blekinge till överläggningar om etiken bakom den artificiella intelligensen (AI).

Detta inlägg är en fortsättning på det föregående.

Vi människor är mjuka och sköra, envisa och hårdföra, irrationella och trötta. Vi har begränsad ork och måste äta och sova. Och sköta magen. Vi är så långt ifrån en robot man kan komma!

Drygt 400 personer var samlade i den anrika AF-borgen, Akademiska Föreningen. Det var högsta nivå och kvalitet på föreläsarna, och jag vill strax dela ännu ett föredrag.
Men det står en lustig figur på scenen...

En Humanoid. Edith och Pepper.

Detta är en Humanoid.

Robot Pepper sa "hej" till oss och hans "mamma" Edith berättade att han jobbade på ett sjukhus.
Vi satt skeptiska och lyssnade till vad den här varelsen gör; ledsagar patienter till rätt rum, den kan lyssna tålmodigt och skapar lugn hos den som är orolig.
Pepper kan ta blodtrycket och underlättar för sjukvårdspersonalen och minskar deras stress.

Ja, den här roboten har till och med tjänstgjort som buddhistisk präst... men det gick inte så bra.
Fast om det är Nirvana och utslocknandet som är målet så spelar det kanske ingen roll.

- Nu ska jag sjunga en psalm, sa han stötigt.
Vi skrattade till, generade.
- Tryggarekaningenvara… pfffdm.

Humanoidens fördelar...

Där gick luften ur. Eller elektroniken tog slut. Uppkopplingen dog.
Nej, det är nog ingen risk att vi blir ersatta av robotar i framtiden!

Men vi kände oss gamla, min kollega och vän som satt bredvid.
- Varje generation blir förr eller senare passé, sa han milt.
- Jag vägrar vara passé, sa jag, men jag erkänner att detta är på gränsen till vad jag förmår fatta.

Jasså.

Nu vill jag dela med mig av Maria Hedlunds föredrag. Hon är statsvetare och har forskat på DEMOKRATI OCH ETISKA ASPEKTER AV ARTIFICIELL INTELLIGENS.

Artificiell Intelligens (AI) är till god hjälp för oss inom många samhällsområden; sjukvården, vid kreditvärderingar, inom polisyrket.
Men vad händer när det blir negativa konsekvenser av AI's beslut? Vilken etik skall vara vägledande?
Hur skall detta beslutas?
Och av vem?

Här kom tre livsviktiga frågor på rad, där vi inte har svar.

Hon tog ett exempel hur självlärande AI kan förstärka fördomar.

- Algoritmer sorterar bort kvinnor och blir rasistiskt.
Varför? Det var flest män som sökte dessa arbeten som undersöktes, och då förmerade algoritmerna det.

- Microsoft skapade ett självständigt Twitterkonto - en "bot" som kan agera autonomt - som hette Tay. Den skulle testa konversationsspråk och kopierade det som skrevs på Twitter. Det dröjde inte länge förrän Tay var både rasistisk och totalt korrumperad...
Microsoft fick ta bort Tay...

Biskop Johan har skrivit en utmärkt artikel i DN och ställt frågan:
- Hur skall vi kunna undvika att programmera in vår ondska?

Twitter-boten Tay visar att den artificiella intelligensens maskininlärning kan få svåra konsekvenser. Se upp!
Kriterierna är oklara. Den sorterar människor. Vår ofullkomlighet lurar i bakgrunden.

Förstärker fördomar.

Frågorna bara växer.

Vem är ansvarig för maskinens beslut? Skaparen? Ägaren? Brukaren?

Vilka värden skall vägleda? Vems moral? Vem skall besluta om det?
- Konsekvens-etik? Situations-moral?

Maria Hedlund lyfte fram att Montreaux-deklarationen arbetar med dessa frågor, liksom Future of Life.

Hur komma fram till Vilken moral?

Människor styrs av känslor. Det gör inte maskiner.

Man gjorde ett experiment på nätet där folk fick studera den "Moraliska Spårvagnen".
Hur skulle den agera om en människa dök upp på spåret, eller ett djur?
Vilken moral vill vi att det självstyrande fordonet skall ha?

- Skulle den självstyrande spårvagnen undvika att krocka med människan men offra djuret?
Skulle den väja för unga människor men köra på gamla?
Det var många alternativ men de majoriteten av svaren, från många olika länder och kulturer, menade att kvinnor och barn skulle räddas först.

Den moraliska maskinen.

Nästa exempel handlade om Artificiell Intelligens som ett demokratiskt redskap.
Fungerar det?

AI har ju anklagats för att ha stört politiska val och fejkat resultat. Hur kommer man tillrätta med det?

Är det möjligt att ha AI som en artificiell modell för oss alla? Den skulle kunna representera mig och den kan vara min delegat.
Men.
Vad händer med den demokratiska debatten om roboten redan vet vad jag tycker och vad du tycker...?! Och vem blir ansvarig för resultatet?

Nej, här finns fortfarande en alltför stor okunskap och omognad hos AI, det vill säga oss som utvecklar den...

Val. Vilket val?

Statsvetaren Maria Hedlund tog fram nästa tanke.

Artificiell Intelligens suddar ut gränsen mellan liv och icke-liv.
Hur skall vi förhålla oss till följande:

- Kan en maskin vara levande?
- Vilken moralisk status skall den då ha?
- Har den rättigheter?

EU vill att man ska kunna stänga av en robot - alltså "döda" den.
Eller kan en "elektronisk person" hållas ansvarig för de skador den orsakar?

Saudiarabien har gett en robot medborgarskap... men inte kvinnor... för att visa att de minsann kan mer än bara sälja sin olja.
Och jag tänkte sliriga, svarta tankar där jag satt... att om robotar programmeras därifrån, då - - -

Har vi lättare att acceptera vår egen ondska när vi jämför oss med robotar?

Är det över huvud taget möjligt att göra den artificiella intelligensen moralisk??

Suddar ut gränser.

Det är av yttersta vikt, betonade hon, att vi behåller kontrollen över utvecklingen av AI så att vi inte tappar den.
Sverige behöver utveckla regler för AI.

- Experter står för kunskapen, men de är inte representativa för dem som ska ta konsekvenserna av robotarnas funktioner.
- Moral och etik måste utvecklas i takt med AI.
- Många måste få deltaga i den demokratiska värderingen hur AI skall fungera. Olika röster måste få vara vägledande.

Jag satt klarvaken och helskärpt på min stol.
Runt omkring mig lyste det blått i ansiktet på dem som valde att kolla Facebook istället... alltså de umgicks heller med den artificiella intelligensen än ifrågasatte dess konsekvens. Hick!

Demokratiska processer.

Teologi-tekniken har bara börjat. Eller tvärtom; teknik-teologin är bara i sin linda.

Den där roboten Pepper har jag ingen större lust att lära känna.
Men, kanske även jag kan bli så desperat på vårdcentralen att jag börjar berätta en massa ledsna saker till den snälla roboten som kan lyssna i all oändlighet, och trösta lite.

Frågan är vad den sedan gör med allt det jag berättar... Om den har ett självlärande system som utvecklar sig själv, och jag anförtrodde den en hemlighet, vet alla det i stan sedan?

Tryggarekaningenvaraängudslilladesperataskara - - -

Följ mig. NÄ du!

Fysiskt mänskliga hälsningar från eder privatsekreterare,

Helene Sture Arificiellfelt,

- teknik-teolog i sin linda.