SPARVHÖKEN HÖGG DUVAN Pilgrimsvandring Saltö

Bladguld.

Gå och bed. Vandra i bön. Bed för landet, för det politiska valet och för att alla goda krafter skall samverka.

Följ med på en pilgrimsvandring, eller två, som gick av stapeln denna gångna helg.
I lördags vandrade vi på Hanö, där båtfärden över havet var värre än Flumride på Liseberg...

Och i söndags vandrade vi i Karlskrona ut i till Saltö, över broarna.

I vår hand fick vi det alldeles nytryckta och nyskapade pilgrimshäftet som fästmannen har sammanställt.

Snyggt!

Jag väljer att publicera några foton från Saltö, några tagna vid andra tillfällen, förstås, eftersom fotografering inte ingår i vandringen...

Pilgrimsvandringen på Hanö förbereddes den 17/7 och du kan leta fram det blogginlägget, och så få del av foton från denna mytomspunna sago-ö.

På slutet fick vi uppleva en kamp mellan liv och död...

Åh, så rädda vi blev när sparvhöken flaxade till!

Och vad hände med duvan?

Karl den XI.

Vi samlades framför Fredrikskyrkan i Karlskrona. Det var varmt med sydligt vind denna söndag, den 9 september.
Solen lyste demokratiskt över alla valstugorna, och kung Karl den XI blickade nådigt ut över det torg han en gång skapade, för parader och maktdemonstrationer för folket.

Cirkeln skyddade oss mot vinden. Vi knäppte händerna och bad:

DENNA PLATS OCH DENNA STUND ÄR DIN, HERRE.

ÖPPNA VÅRA SINNEN FÖR HELIGHETENS NÄRVARO,
  I VÅRA KROPPARS VILA,
    I VÅRA SJÄLARS STILLHET,
      I MARKEN SOM BÄR OSS,
        I LUFTEN VI ANDAS,
          I VINDENS BERÖRING.

DU OMGER OSS, GUD, PÅ ALLA SIDOR.
LÅT OSS NU TRYGGT VILA I DIN HELIGA OMSORG OM ALLT SOM LEVER.

Fredrikskyrkan i Karlskrona.

- Herre, visa mig Din väg.
- Och gör min villig att vandra den.

Första biten ned till Fisktorget gick vi i samspråk för att veta vem vi delade vandringen med.
Under det enda trädet med skugga stannade vi sedan, intill skärgårdstrafikens båtar.

Den lilla fisken som simmar i havet vet inte vad "havet" är för någonting.
Det är samma sak när vi säger att vi "lever i Gud" - vi kan inte omfatta Guds närvaro med våra sinnen, de är för små.

Vi tog den gyllene Gudspärlan i hand och växelläste bönen:

Vi ber tillsammans.

Sedan inträdde tystnaden.

Det tar lite tid att vänja sig vid att inte prata. Tänk om någon tycker att jag är oartig? Otrevlig?
Men det är inte ett tigande det handlar om.

Pilgrimens tystnad är vila.

I samförstånd. Ordlös kommunikation.

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA, ORDLÖS, STILLA UTAN KRAV.
VÄLSIGNA, O GUD, DITT VANDRINGSFOLK.
FÖLJ MIG. JAG ÄR VÄGEN.
HERRE, GE OSS DEN FRID SOM VÄRLDEN INTE KAN GE.

Nya Saltöbron.

Karlskrona är byggt på 33 öar. Överallt är det broar. Överallt ser vi vatten.
Att vandra i "staun" är en naturupplevelse! Karlskronabon behöver inte ta sig ut i naturen, han/ hon bor i själva naturen!

Vi stannade vid Kilströms kaj.

Den här platsen är omstridd... och det gjorde ont att se de stora schaktmaskinerna.
Detta lilla grönområde med sina oxelträd är en liten oas mellan fastlandet och Saltö.
Kommunen har nu klubbat igenom ett märkvärdigt bostadsbygge, där en kändis-arkitekt ska sätta sin prägel på staden.
Det har skrivits långa protestlistor mot detta klumpiga och förfulande byggande, som kommer att störa harmonin i världsarvsstaden.
Andra menar att husen kommer att ge en tidstypisk prägling åt en levande stad, som ständigt utvecklas.

Nåväl.

En stol nere vid vattnet.

Det var gott att stanna där och be över balansen mellan grönytor och bostadsbyggande.

Den lilla vita Jag-pärlan påminde oss om hur Gud ser på varje människa:
- Du är min ögonsten...

Så oändligt värdefulla är vi!

Jag njöt av utsikten mot "Manhattan" på Saltö. Nästa år kan den vara bortbyggd...

Låt oss gå... över vattnet, som påminde oss om dopet.

HÄR ÄR JAG, GUD. HELT ENKELT.
JAG LÄGGER MITT LIV I DINA HÄNDER.
JAG VILL MÖTA DIG, UTAN HINDER.

Saltö. Karlskronas "Manhattan".

Det är bergigt och klippigt över allt. Skärgården bjuder motstånd till den som vill bosätta sig i Karlskrona.
De stora, gula höghusen på Saltö ligger i olika vinklar, vilket gör att ljuset ger olika skuggningar under dagen och skapar ett levande landskap.

Vi blickade ut mot kobbar och skär i havet.
Vi bad för vattnet, luften, marken... och alla som lever och bor här.

Frid och välsignelse in i var enda lägenhet!

"Guds kärlek är som stranden... "

Nedanför ligger några stora fisketrålare. Ännu lever fiskindustrin och en trevlig liten fisk-restaurant med utebord på guppande brygga skapar verklighetskaraktär åt Saltö.

Man kan inte bara bo. Man måste jobba också. Jag bad en stilla bön för fiskeri-näringen, och för haven som håller på att bli utfiskade. Varsamhet! Balans!

Vi gick över till Ekholmen.

Fiskrestaurant.

Den gamla bron är hög så att även segelbåtar skall kunna ta sig under.
Inomskärs skymtade vi Brändaholm med sina små sommarstugor och till höger låg ett av de många kruthuset från gammal tid.

Ökenpärlans växelvisa bön:

ACK, HERRE, HJÄLP!
ACK, HERRE, LÅT VÄL GÅ.
RENA MIG SÅ BLIR JAG REN.
HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Brändahall. Vykort...

Bekymmerslöshetspärlan kommer efter tider av svårighet. Jesus sa:

BEKYMRA ER INTE.
ALLT JU VILAR I MIN FADERS HÄNDER,
SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?

Vi ställde oss i ring och höll ena handen in mot mitten, andra handen vände vi utåt, mot samhället, och så "laddade vi ned" välsignelsen och lät den strömma ut över stan, i alla riktningar:

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG.

HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER OCH GIVE ER FRID.
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.

Över till Ekholmen.

Tystnaden förtätade detta ögonblick.
Vi hörde inte längre stadens sus och brus.
Allt var nära, havet, vinden och utsikten utåt. Och inåt. Mot hjärtat som anar sin Skapare.

Vi gick på vattnet... förbi Stakholmen och det stora nybygget av idrottsarenan.
En smart lösning, där en gångbana byggt i trä vilande på balkar över vattnet, gör det möjligt att "gå på vattnet".
De har skapat mark där ingen mark fanns.

Så är det att vara pilgrim här på jorden.
Ibland går vi där ingen mark finns... Livet tvingar in oss i situationer vi helt hade velat slippa.

Mark ovanför vattnet.

Vi ställde oss uppe vid hotell Scandic's konstverk. Möllebacken speglade sig i vattnet. Småbåtarna låg stilla förtöjda.
Kärlek till staden. Kärlek till varandra. Kärlek till det land som föder oss.

KOM, HELIGE ANDE, UPPTÄND I MIG DIN KÄRLEKS ELD.
HERRE, SÅSOM DU ÄLSKAR
INGEN ANNAN ÄLSKA KAN.

FRÅN DIG KOMMER ALLTING.
UR DIN HAND GER VI DET TILLBAKA TILL DIG.
ALLA MINA ORD OCH TANKAR
JESUS, LÅT DEM GLÄDJA DIG.

Bön för kollektivtrafiken.

Just nu var många vid valurnorna för att avge sin politiska röst. Det är ett rekordstort valdeltagande i år. Glädjande!
Några av mina invandrarvänner har gått runt i det mångkulturella Kungsmarken och knackat dörr och uppmanat folk att gå och rösta. Det har gett gott resultat. Det demokratiska utslaget är större.
Nu gäller det att respektera det.

Böner, böner!

Vi ber med hemlighetspärlorna:

MIN GUD, JAG HOPPAS PÅ DIG.
VAR INTE RÄDD, DET FINNS ETT HEMLIGT TECKEN,
ETT NAMN SOM SKYDDAR DIG DÄR DU GÅR.
MIN GUD, JAG HOPPAS PÅ DIG.

Detta var i mars, 2018.

Inga politiker kan rädda oss undan det onda, det kan bara Gud själv göra. Men de kan skapa mer eller mindre goda förutsättningar.
Var och en bad tyst och intensivt i sitt hjärta över våra samhällsfrågor.

Det finns hökar och rovfåglar som vill ta de menlösa duvorna...

Vi gick upp på gåtan, upp mot Klaipedaplatsen och fiskfontänen.
Plötsligt flaxade det till precis intill mitt byxben... och vi fick bevittna en kamp som var ganska obehaglig...

Nej, det var inte du!

En ljusbrun sparvhök hade satt sina klor i nacken på en duva.
Jag försökte frigöra den med min vandringsstav, men det var försent. Klorna satt för djupt och duvan var redan så skadad att det inte hade hjälpt.

Kampen mellan liv och död blev mycket påtaglig, mitt framför våra ögon.
Några män tog upp sina mobiler och filmade... Osmakligt!

Äta eller ätas... Ännu har vegetariska grönsaker inte blivit något alternativ för rovfåglarna. De vill ha kött. Blod.
Jag tittade bort mot valstugorna. Är det så här det parlamentariska läget kommer att bli?
En huggsexa?
En kamp mellan de stora rovfåglarna mot de oskyldiga duvorna?

Käpp och stav som trygghet.

Nåja. Det finns alldeles för många duvor i staden! Sparvhöken får företräde.

Det var märkligt att sedan be med Nattens pärla och Uppståndelsepärlan:

BRED DINA VIDA VINGAR, O JESUS ÖVER MIG...
OCH LÅT MIG STILLA VILA, I VE OCH VÄL HOS DIG.
HERRE, DU HAR DÖTT FÖR MIG.
HJÄLP MIG ATT LEVA FÖR DIG.

DIN DÖD FÖRKUNNAR VI, HERRE,
DIN UPPSTÅNDELSE BEKÄNNER VI,
TILL DESS DU KOMMER ÅTER I HÄRLIGHET.
JAG ÄR DIN OCH DU ÄR MIN.

Trefaldighetskyrkan.

En pilgrimsvandring i stan tar två timmar. I god tid var vi framme vid Trefaldighetskyrkan, "från altare till altare".
Vi satte oss i ring och samlade ihop våra intryck.

Tystnaden är en mäktig upplevelse.
Man hör det man inte brukar höra. Man känner det man inte visste om fanns inom en.
Tystnaden talar.

En stor tacksamhet lyste i ögonen.

Vi bad den avslutande bönen:

TACK GUD FÖR ÄNNU EN DAG,

FÖR DOFTERNA OCH SMAKERNA,
  FÖR FÄRGERNA OCH LJUSET,
    FÖR SKÖNHETENS INTRYCK,
      FÖR SAMTALEN UTMED VÄGEN,
        FÖR NY MOGNAD OCH VÄXT.

NU ÖVERLÄMNAR VI OSS SJÄLVA
I DIN TRYGGA FAMN.
GE OSS VILA OCH ENERGI FÖR INFÖR EN NY LIVSDAG.
I JESU KRISTI NAMN. AMEN.

Färgerna, dofterna... Hoglandspark.

De varmaste hälsningar från eder pilgrimsledare, på Listerlandet och "med omnejd", ända ut till Karlskronas skärgård!

Helene F Sturefelt,

- som gärna är ute och går och ber, vandrar i bön, för vårt land och för oss alla.


P.S. När jag kom hem mötte jag en fin vän från Syrien. Jag berättade om vandringen och välsignelsen. Hon fick tårar i ögonen, och tog allt till sig i sitt hjärta.

- Innan hjärtat var vitt, Helene, nu det är svart... Tack.

Bevara mitt hjärta...

STRÄCK UT DIN HAND

Sverige har röstat.

- Sträck ut din hand, och finn en hand i din!

På Skansen ljuder Lasse Berghagens sommarmelodi över Stockholm och ger oss romantik och livstro.

Men nu handlar det inte om vackra visor, nu är det allvar.

Det politiska valet har genomförts i söndags med mycket stort valdeltagande.
Varje tid kräver sin politik.
Och nu har kartan ritats om. Vänster- och högerblocken väger extremt lika, och däremellan finns SD med sin stora valframgång med 17%.

Frågan är nu vad som händer.

Hur gick det?

Jag som står utanför det partipolitiska etablissemanget häpnar över den barnslighet som det är att inte vilja prata med varandra. Det kan orsaka en parlamentarisk låsning om det vill sig illa. Och vems är skulden då?

- Sträck ut din hand...

Nu är det inte Lasse Berghagen som sträcker ut sin hand, nu är det SD's partiledare.

I flera kommuner har de till och med fått egen majoritet, särskilt på de platser som varit hårt belastade av flyktingmottagandet, och där resursbristen nästan tagit knäcken på dem som arbetade med mottagandet.

Framgång.

Oj, det ringer på dörren. Visst, välkomna in, sätt er i soffan, nej inte så många, jag har inte plats...
Det står tio personer ute på balkongen, fem inne i badrummet och tjugo sitter i köket, hjälp!
Vänta lite, jag ska försöka reda ut det här. Är ni hungriga? Kan ni sova i skift?

Jag förstår inte hur jag ska kunna lösa det här... det går väl några dagar, men sen måste ni flytta.
Oj, nu ringer det på dörren igen...

All politik börjar hemma i det egna hushållet. Där ser man matematiken mycket tydligt.
Min hjärtlighet spelar ingen roll när min lägenhet är full. Jag kan inte ta emot fler gäster.
Det är likadant i landet för övrigt.

Javisst. Ett ögonblick.

Jag har lärt mig av Jesus att vi skall respektera även våra motståndare.

BE FÖR DEM SOM FÖRFÖLJER ER...

I min yrkesutövning har jag mött många busar och före detta kriminella som sakta kommer tillbaka in i livet. Jag dömer ingen, jag lyssnar, vägleder, ber. Och sträcker ut min hand, så långt som det kommer an på mig.

När valresultatet är sluträknat så är det allas ansvar att samtala med alla.
S, M, KD, Mp, C, L och V - ingen av er kan säga att vi talar inte med den femtedel av befolkningen som röstat fel enligt vår åsikt.
Tigandets diktatur hör inte hemma i en demokrati. Ni får så vackert underordna er de procent som nu träder fram.

Inte bakåt.

En sak till. I mina möten med människor är jag mycket noga med att låta det förflutna tillhöra det förflutna. Envist tror jag på varje människas möjlighet att börja ett nytt liv, oavsett bakgrund.

Detta ligger också till grund för min syn på politiken.

Det går inte att hävda gammal historia - i så fall skulle vi fortfarande hata danskar och kriga mot norrmän.

Gnällnisse säger:

- Men kom ihåg att Vänsterpartister kommer från kommunismen, och Stalin och Lenin mördade tillsammans över 50 miljoner människor... långt fler än lille fule Hitler!
Så V kan vi inte samarbeta med... det finns massor av lik i deras garderob...

Släpp historien.

- Och socialdemokrater fuskar med skatten och köper choklad för våra skattepengar. Passa er för S!
Dessutom kan de inget om kultur och religion...
Den kristna broderskapsrörelsen har ny inriktning och heter nu "Tro & Solidaritet" och har välkomnat in muslimer av olika slag.

- Liberalerna är så liberala att de har glömt att driva någon fråga ordentligt... Denna labila hållning av total frihet tycker Gnällnisse kunde ha förpassat dem under spärren.

- Sträck ut din hand...

- Nej, nej, absolut nej, här sträcks inte ut några händer, i alla fall inte till SD, skriker Gnällnisse. De kommer ju från nazismen och vill marschera på våra gator...

- Och Miljöpartister åker flygplan hej vilt och smutsar ned vår natur, så dem kan man inte prata med!

Stopp nu lite. Hejda dig i ditt gnäll.

Betongflagga.

Vi lever här och nu. Vi har röstat här och nu, i den verklighet vi befinner oss i - inte på 1920-talet, inte 1930-talet och inte år 2001.

Den intellektuella hederligheten kräver att varje parti måste få definiera sig själv.
Samtidigt måste motståndaren kunna beskriva sin motpart så att den känner igen sig.

Eller hur???

Om jag möter en muslim måste jag kunna beskriva de fem pelarna som deras religion är uppbyggd kring.
Och de måste kunna beskriva oss kristna som att "ni tror på Jesus som Guds son, korsfäst, död och uppstånden..." även om de tycker mycket illa om det, och att detta är en hädelse för dem.

Beskriv var och en korrekt.

Nu får Gnällnisse göra ett nytt försök att sträcka ut handen till alla sina motståndare och beskriva dem rätt.

- Vänsterpartiet har gjort ett mycket bra val och har lyft fram jämställdhetsfrågan på ett positivt sätt.

- Socialdemokraterna har flera goda förslag på hur förorterna skall kunna få det bättre.

- Liberalerna driver skolfrågan förtjänstfullt så att inget parti skall missa hur viktigt det är.

- Miljöpartiet har satt klimatfrågan på agendan så att alla ska fokusera på miljön.

- SD beskriver hur illa flyktingmottagandet har varit p g a bristande resurser och kunskap, samt hur islamismen i våra förorter nu hotar demokratin där och begränsar kvinnors frihet.

Blåsippan ute i backarna står.

Politik blir fel när man inte har egen erfarenhet av det man talar om. Stockholm är en sak. Landsbygden en helt annan.

Hur många av det fina villafolket vet hur det är att leva i en trappuppgång där majoriteten kommer från andra länder?
Hur många av er bor i småsamhällen där de afghanska unga männen tagit över parker och torg och står i hotfulla klungor? Hur många av er har vågat gå fram och prata med dem...?

Jag har.

Ingen vänlighet visades tillbaka. Bara misstänksamhet. De är vana vid hårda tag, hot och stryk. Definitivt inte att en vanlig svensk kvinna vill prata en stund... De vill inte integreras. Jag försöker lönlöst.

Den politiker som inte har upplevt detta är att jämföra den som har gått på Skansen, men missat elefanterna… men kanske läst om dem i någon bok... om det nu var sant... att det finns jättestora djur med en näsa som liknar ett långt könsorgan...

… Lika blinda är många politiker för det som händer med alla våra nyanlända, som vi inte förstår och som vi bemöter fel.

I skamvrån? Eller stolt?

- Sträck ut din hand...

De som hävdar mångkulturens fördelar tvärar plötsligt när deras idé kritiseras. Då är det inte mångkultur som gäller, bara deras norm.
De ropar högt på allas lika värde, som om det var det som var problemet.

Det är det inte.

Alla partier accepterar varje människas värde.
Men problemet är att det inte går att kombinera alla tänkesätt. Det finns ideologier som inte går ihop med vår mänskosyn och våra lagar. Det blir kollisioner. Ute i förorterna. Och det är det som skall hejdas.
Med god integration.

Duglig regering anbefalles.

Många kommuner är mycket duktiga att arbeta blocköverskridande rent praktiskt.
Det är så jag vill se det som nu skall ske.
Vi har inte råd med att kompromissa bort viktiga frågor för landet genom politiskt käbbel.

Samtliga partier måste backa i någon fråga. Stolthet styr inget land. Verkligheten tränger sig på, även om man inte tycker om den. Elefanten vill ha mat.

Nu är vi inte på Skansen längre. Ta tag i varandras händer och var kloka!

Eller, vi kanske är på Skansen...??

Hur många får plats?

Utsträckta hälsningar från Helene Sture Handfelt,

- allsångsälskare och blocköverskridare.


P.S. Jag måste tillägga något som hände ikväll. När jag kom ut från lägenheten stod tre (3!) polisbilar framkörda och blockerade en av portarna.
- Vad är det som händer? frågade jag, men fick inget svar. Jag upprepade frågan.
- Inget som berör dig, svarade polisen.
- Men jag bor här!!
Inget svar.
Fem minuter senare kom ett gäng afghaner springande för livet borta vid affären.
Vad är det som händer??

Två timmar senare var gänget samlat vid järnvägsstationen och tryckte biljetter.
Jag gick fram emot dem, tog ögonkontakt och frågade vänligt:
- Vad var det som hände innan?
En kille började mucka men jag dämpade honom.
- Ta det lugnt! Jag är inte fiende! Vad var det som hände?
- Äh, det är somalier som bråkar...
- Men ni bor ju inte här!!
Nu lyssnade hela gänget och jag spände ögonen i dem:
- En sak ska ni ha klart för er, ni ska inte komma hit och bråka! Det är vi som tar emot er och tar hand om er! Ni ska inte komma hit och ställa till bråk! Vi bor här tillsammans, eller hur?? Då ska vi hjälpas åt! Ni riskerar att få oss emot er och då orsakar ni stora problem! Vi måste hålla ihop. Fattar ni?? Ni ska lära er hur vi lever här!!

"Mustafa" förklarade för de andra grabbarna, som sedan åkte iväg med tåget. Vart då? För att fortsätta sitt muckande??

Välkomna till Sverige. Vill ni integreras? Vill vi integreras med er?

Det är denna verklighet som de olika partierna beskriver olika - - -
En del med retorik, andra med ideologi, en del med vackra ord, några med bister sanning.
Oavsett så bör alla politiker, ja alla människor, gå ut och röra sig i samhället. Vi har inte råd att sitta inne och uggla. Läget är för allvarligt. Ut och hjälp till! Ut och prata!

Gå ut och räck ut dina händer.

De som inte tar emot dem har visat var de står.

Bistra hälsningar.

Hur länge då?

STURELLAS VALKOMPASS

Tillsammans. Med vem?

Jag är För att vara Emot.
  Jag är Emot för att vara För.

Sturellas valkompass snurrar vilt åt alla håll. Är hon för eller emot? Vad i så fall?

Jag tänker öka förvirringen genom att släppa in en politisk vilde i debatten. Du kommer inte att bli klokare, och hon är inte klok hon heller.

Hennes åsikter är hennes. Jag är bara Ulla-Bella sekreterare.

Sturella går runt bland valstugorna på torget och ställer frågor.
Det är fullt med blommor överallt. Röda rosor, nejlikor, vitsippor och blåsippor, maskrosor och fina fyrklöver, men blåkLinten är borta. De har förvandlats till en bokstav. L. Som i Labilerna.

Hon försöker plocka ihop en bukett. Det går så där.

M... Marabou.

Vi börjar med GENUSFRÅGAN.

- Ska vi införa ett tredje kön? Vad säger du, Sturella?

För det första ska vi ta och städa upp bland våra pronomen. Vi kan lära oss av de stackars invandrarna som är betydligt mer logiska än vi. Hör här så förvirrande begreppen är:

Subjekt: Hon. Objekt: Henne
Subjekt: Han. Objekt. Honom.

Nu gör vi om detta.

Det ska heta Hon och Hon-om. Eller honses.
Det ska heta Han och Hannes. Eller hans.

Och varför inte:
Hen och Henne.

På tåget igår såg jag en henom… En kille som bytt kön. Den hade grova armar, smala höfter, bröst, ljus röst, svart kajal runt ögonen och långt lilafärgat hår.
Sturella blev mycket osäker, men det var en människa som gjorde sitt arbete, bra på alla sätt.

På dagis viskar barnen till den enda förskolläraren som inte är politiskt korrekt:
- Vet du om jag är en pojke eller flicka?
Medan alla böcker om Emil och Pippi Långstrump har kastats ut.

Hon  (Eva) gav boken till honom (Anna). Eller till honses.
Han (Erik) gav boken till hannes (Lars).
Hen (Sven-Ebba) gav boken till henne (Nils-Ida).

Nu har vi rett upp det. Nästa fråga!

Köns-kaos.

Det handlar om SAMARBETE.

På dagis får pojkarna och flickorna, nej förlåt, barnen, lära sig att samarbeta. De skall kunna leka med alla och vara snälla mot varandra. De får inte ta varandras spadar utan att fråga först. Och när de får en fråga så skall de svara artigt.

Sturella ser att de vuxna inte behöver göra som på dagis. Ställer någon en fråga, så behöver de inte svara.

Politikerna behöver inte samarbeta alls! Det tyder på integritet och stolthet.
Man är stark, eller En är stark menar jag, och visar på muskler när man inte pratar med varandra. Tigandets muskler.

På dagis kallas detta mobbning. Där är det nolltolerans.

Noll. Ingenting.

Men politikerna tolererar inte nollor... Om en nolla ställer en dum fråga om till exempel integration, då är det så dumt att man inte behöver svara! Starkt! Och så håller man inne sina bättre svar.

Sturella tror att dagisbarnen skulle bli bättre politiker än politikerna.
Hon vet också att om någon tiger, då betyder det att man inte kan svara. En vill inte avslöja att en har ett sämre svar, liksom.

För ingen håller inne med ett bättre svar! Esset skall fram ur rockärmen!
Men det finns tydligen inget ess... Hon har lyssnat och väntat och frågat och undrat... varför ingen svarar på hur samarbetet skall se ut om integrationen.

Noll samarbete betyder full låsning. Det kanske inte blir någon regering på söndag...
Sturella tycker detta är mycket barnsligt.
I honses land är det förbjudet att inte samarbeta. Det står i grundlagen att alla måste samarbeta. Det är ett mycket bra land.

Tyvärr finns det inte. Än.

Låsning hotar.

Tredje frågan är RELIGION, ty Sturella är mycket religiös.
Hon har varit både hindu, buddhist, judinna, muslim och kristen, ett par veckor i sänder.

Religionen är den starkaste kraften, näst efter pengar och sex. Tillsammans är de livsfarliga! Om de kommer i fel händer, i fel byxor, byxfickor. Rätt använt blir det en bra helhet.

I Sturellas land har man länge delat upp religion och samhälle. Religionen byggde upp samhället, sedan lät man dem ta över mer och mer.
Men det var kyrkan som byggde sjukstugor, kyrkan som drev fram allmän skola, kristna som startade folkrörelser och nykterhetsförordningar, kristna som räckte frälsningen till de utslagna. Det har man glömt nu.

Rösta blankt?

Istället applåderar man en gymnastikideologi utan någon gud, samt motsatsen; en ideologi där religion och samhälle är ett och samma, med lagar för alla, utan valmöjlighet.
Det är så vackert, för det kallas Mångkultur.

Men Sturella ser hur allt detta splittrar upp människorna för det finns inget centrum att samlas kring.
Förvirrat tittar hon på den blombukett hon försöker plocka vid valstugorna, men det ser ganska visset ut.

Hon undrar hur man sida vid sida kan ställa en som säger "värdera inte, det finns inget rätt och fel", med en som säger "det är bara jag som har rätt och min Gud skickar dig till helvetet om du ändrar dig" tillsammans med en som säger "det finns visst rätt och fel, och Gud vill rädda dig från det onda".

Uppfattningarna kolliderar. De är varandras motsats.

Men vi låtsas inte om det, det är enklast så.

Monoteism. Vems?

Hur är det med KVINNOSYNEN?

Sturella ser hur många kvinnor går klädda lätt och ledigt, andra har långa kläder runt hela kroppen.
Några kvinnor får känna sig fria, andra vill känna sig ärbara.
Det fria kvinnorna ses inte som ärbara, de är lovliga att ta, medan de ärbara kvinnorna känner sig mycket fria med sitt klädskydd.

Några män vet vad respekt är. Några män har inte lärt sig hålla sina hästar hemma.
Några män tar ansvar för sin sexualitet. Andra män tycker att kvinnan skall ta ansvar för deras sexualitet. Alltså deras. Männens.

Sturella är förvirrad. Hon vill gömma sig i ett långt, svart skynke och inte synas för en stund.

Finns det tältpinnar?

Kroppslös kvinna. Hopplöst.

POLISER.

I Sturellas värld har människorna och kvinniskorna moralen inom sig. De har övat och tränat på att själva ta ansvar för vad som är rätt och fel, utan att någon övervakar dem.

Men i det individualistiska samhället kränker det Narcissus om inte Hen får göra det hen känner för.
Och eftersom den absoluta sanningen är avskaffad är det upp till var och en att skapa sitt rätt och fel, utifrån den känsla som infinner sig i stunden.

Sturella ser att samhället har skapat lagar som skall täcka in varenda liten situation för att kunna gälla, men konsekvensen har blivit att inga lagar går att tillämpa.
Ungefär som att spela Monopol och så vill man bara gå förbi "GÅ" hela tiden... och ingen hamnar i fängelse.
Eftersom lagarna inte går att använda längre.

Starka karlar.

Då gör Sturella så här att hon avskaffar alla lagar! Hon nollar alltihop! Noll tolerans mot lagar.
Och så börjar hon om.

Poliserna får med en enda gång lov att utfärda höga böter när någon i trafiken gör ett brott.
När någon bråkar och skyller på varann, då får poliserna ta båda två, ty så gjorde de i Bibeln när två kvinnor inte kunde komma överens om vems barn det var:

- Då delar jag det i två stycken, sade kungen.
- Nej, sa hon som var den biologiska mamman, låt henne, alltså hon där, ta barnet!

Poliserna bötfäller alla som skräpar ned, kastar glasspapper och fimpar.
- 500 kronor, tack!

Detta leder oss över till nästa fråga i valkompassen.

Trygghet.

SKATTER.

I Sturellas land finns inga skatter, särskilt inte på arbete och mat.
Alla måste ju äta och alla behöver arbeta.

Skyldigheter och Rättigheter, i den ordningen.

Eftersom det kommer in så mycket pengar på polisens bötfällningar, så finansieras landets budget med detta.
Det går bra ända tills alla har slutat synda. Då blir det inga böter längre... Nåja, den dagen får vi inte se...

Men det finns skatter på smuts, buller, skit, tobak, alkohol och avgaser. Och svordomar.

När arbetet är skattebefriat då kan arbetsgivare och företagare anställa dubbelt så många.
Då kommer dubbelt så många i arbete, som du förstår.
Då går arbetslösheten ned.
Och stressen försvinner och de slimmade organisationerna förpassas till kyrkogården.

Det betyder att Sturellas skattereform gynnar hälsan hos alla. Folk blir inte längre sjuka. De jobbar lagom mycket och kommer hem lagom utvilade. Alla är glada.

Det leder oss över till LANDSTINGSFRÅGORNA.

Arbetet är skattebefriat.

SJUKVÅRDEN.

Eftersom skatten på arbete togs bort, mår alla bättre och sjukskrivningarna har nästan nått nolltoleransnivån.

Så kom en förkylningsvirus... och ett benbrott. Vad händer då?

Jo, om det händer att någon faktiskt blir sjuk, då har de österländska talespersonerna sagt att de sjuka ska få skylla sig själva, ty sjukdomen är orsakad av ett tidigare liv då personen levde slarvigt.
Karmaförbannelsen styr landstingen, påhejade av individualisterna som vill behålla alla sina pengar för sig själva.

De har helt enkelt avskaffat sjukhusen och får därmed en statistik som säger att det inte finns några sjuka!

Nu ringer Sturella till kyrkan. Så här kan vi inte ha det. Kyrkan får börja om, precis som under den första missionstiden.
De upprättar sjukstugor till dem som trots allt är förkylda och har brutit benet, oavsett tidigare eventuella liv, och plåstrar om alla som kommer, oavsett hudfärg. Man anar Jesus bakom tapeterna.

Och på tal om att vara hemma - vem skall passa de där barnen?

Sjuk vård.

FÖRÄLDRAPENNINGEN.

Sturella hör att i landet vill man dela upp ledigheten lika mellan mamman och pappan när mamman har fött ett barn. Det är så rättvist, men bebisen vill inte ha rättvisa. Bebisen vill ha bröstet.

Kanske den lilahårige tågvärden kunde balansera upp detta, med sina grova armar och begynnande bröst? De kvittar väl vem som tar hand om barnet?

Sturella hör att barnen inte har någon talan. Det är bara de vuxna som ska bestämma. Rättvist.
Men livets viktigaste fråga är inte rättvisa.

Det är kärlek.

Det lär sig barnen på dagis. Men de vuxna glömmer.

Patriarkat. Kvinnofälla.

Patriarkatet lever kvar. I smyg. De kallar det för en "kvinnofälla" om mamman - alltså hon som fött barnet - vill vara hemma med barnen. Att vara ute i arbetslivet är frihet, tycker de. Medan barnen gråter när de lämnas bort.

Själv var jag 3 månader när jag blev passad av en främmande tant som kom hem till oss i lägenheten. Inte konstigt att jag inte kunde knyta an...
Men min mamma slapp kvinnofällan!

Sturella ser hur elakt detta är och hur ont det gör i Ulla-Bellas hjärta. Fortfarande.

Fälla.

I hennes politiska manifest står det att mamman och pappan - för det är så barn kommer till - ska gå på utbildning om att vara förälder. De får ledigt från jobbet. De måste lära sig. Mamman står högts, det är hon som kan ge liv. Pappan ska serva henne och göra allt för henne. Då mår familjen bra.

Nu tycker du att Sturella är konservativ. Det är hon. Mycket!
Ty hon värnar barnet, det som har rätt till sin hela identitet - både från mamman och pappan.
I hennes värld kan man inte konstruera barn. De har rätt till sin helhet.

I hennes värld ska det vara lättare att adoptera barn. Det finns bara ett krav; att barnet får växa upp med både kvinnor och män, i kärlek.
Hon förstår nämligen inte varför det ena gången är bra med "mångkulturellt" när det andra gången är bättre med "ensidighet". Men det får ju stå för henne, som individualisten sa.

Vad gör vi med barnen??

Jaha. Vet du hur du skall rösta nu?
Vilken blomma passade bäst? Masksippan? Vitrosen? Eller blå nejlikan?

Vassvipporna vajar i vinden. Man måste vända kappan efter vinden, ty annars möter man inte sina väljare.

Ett sista alternativ är att skapa ett helt nytt parti som heter Mittåt-partiet. Det är en blandning av rött och blått och har därmed färgen lila, och den blyga violen som blomstersymbol.
De är för allt och också emot allt, om det är bättre. Bara alla är överens.

För och emot.

Tillsammans är ledordet.

Och nåde det parti som uppvisar högfärd genom att inte vilja samarbeta - du har tappat alla dina ess ur rockärmen och har tydligen inget bättre att komma med!

Sturella är För för att vara Emot. Hon är Emot mot att vara För.

Låt valkompassen snurra.

En stor blomsterbukett till alla som trots allt går och röstar.
För det gör vi.

I demokratins namn,

Sturella Helene Valsture.

Jag lovar att inte låsa.