12 12 12 - FULL TRISS!

Ser du kvinnan?

Den tolfte i tolfte 2012 - vilket fantastiskt datum!
Jag älskar symboler och tecken, både i skyn och i almanackan. Vad skulle denna dagen innebära?
Följ med mig, från morgonbön till sinnesromässan.

Talet 12 står för Fullkomlighet i Bibeln.
Jordens 4 väderstreck multiplicerat med det heliga 3-talet blir 12.
Tolv stammar i Israel, tolv lärjungar. På det viset markerar Bibeln att "alla är indragna i frälsningsplanen".

Det är alltså Triss i Fullkomlighet, tänkte jag.
Hur ska man kunna leva upp till det? Vad ska jag göra för att minnas denna dag?
Kraven ökade och prestationsångesten började lura på mig...

Jag knäppte händerna och överlät dagen åt Gud - sänd människor i min väg! Sänd händelser till mig som ger mig insikter från Dig. Amen.
Bön är farligt... ty Herren hör! Och Herren handlar.

Ett brev. Ett samtal.
Det dröjde inte länge förrän telefonen ringde.
En varm god röst från en kär vän sa snälla saker till mig! Tänk att få vara så uppbackad, det önskar jag alla.

Uppbackad.

Jag tog bussen in till staun och tittade på lyftkranar... Tre stycken såg jag.
Snö från taken sopades bort och fotgängare fick gå ute i gatan.

-  Käre Gud, kan Du sopa bort allt som hopat sig över mitt förstånd... Kan Du ta bort det som trycker över mitt huvud så att det inte fryser till vassa istappar...
Tack.

Spader Dam på det hala.

Klockan slog 12, den tolfte i tolfte 2012...
Rådhuset hade tretton vigslar bokade denna onsdag. Jag mötte en av de civila vigselförrättarna och skickade med henne en Guds välsignelse...

Fredrikskyrkan bjöd på lunchmusik med musikdirektör Christer Magnusson vid stora barockorgeln.

Nå´n som har sett kyrkan?

Jag njöt av den folkliga koralen från Leksand "Världens frälsare kom här" - Psalm 112 - och bad med vers 2:

- Utan synder buren är, den som all världens synder bär...

Här får jag vara den jag är, utan masker eller roller.
Du känner mig Gud, även mina mörka sidor.
Tag emot min svaghet, mitt övermod och min likgiltighet.
Tag bort min synd och hela dem jag har sårat, och det jag förstört.
Hör mig, berör mig och förlåt mig.
Tänd ett ljus i mitt mörker.
                                                  (Bön från Möllebackskyrkan)

Orgelmeditationen över ett tolv-tons-tema fick oss att le stilla - och spännande klanger fyllde kyrkans valv med öppenhet och målande toner. Här fick jag plats, det var för mig.

Svara då!

Min kompis och medvandrare bjöd därefter på lunch. Nej inte den med barr och rosett...
Min kompis är mycket tuffare!

Att äta på Olssons Skafferi är som att nästan tugga direkt på korvarna - åh så gott!
Och de feta ostpajerna dryper och kryper själv över på tallriken och in i munnen...
Italiensk njutning när den är som bäst!

Jo!

Men jag ville köpa något också, som minne från denna dag.

På Cervera fann jag tre varmt röda skålar från Höganäs keramik - dessa tomma skålar får påminna mig om min egen tomhet, men också allt gott som kan fyllas i dem, när det finns plats...

Pingstkyrkans café låg på samma håll som busshållplatsen. Jag måste gå in och skriva på Advenstuppropet som pastor Ulf satt igång via tidningen Dagen.
Varm atmosfär och levande ljus lyste på borden.
Herren sände ännu en vän till mig och jag blev påmind om orden:

- Herren ger vila. Du ska vänta. Gud rustar, till nya uppgifter vi inte känner än. Herren kallar när vi är redo. Gud ger tid. Ta emot den.

Jag tror minsann att detta är Triss i Damer!
Tolvan är ju Damen i kortleken.

- Tack Gud för Gunilla, Ulla och Christina som har väglett mig genom denna känsloladdade dag!
Tack för ruter, klöver och hjärter - själv är jag väl spader... eller vad säger Du, Herre? ; )

Triss i ljus.

Hem och vila.
Kaffe ur bästa ryska porslinskoppen och rulltårta - med vipsgrädde.
Läggdags?
Inte än. Sinnesromässa först. Ut i minusgraderna. Snön knarrrade kallt under fötterna.

Där fick jag lämna av alla dagens intryck.
Men så släcktes lamporna och Sankta Lucia intonerades... Idag? Javisst. Kyrkokörerna från Aspö stod redo.

Jag var inte beredd, eller rättare sagt, min skörhet gjorde mig vidöppen, utan försvar mot de klockrena och undersköna tonerna...
Jag blundade, men det gick inte att hejda tårarna.

Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran...
Herden som sover trött, barnet som slumrar sött.
Vaknar vid underbar korus av röster...

Jag var tvungen att titta upp vid körens crescendo... Lucialjusen fladdrade och klangen var så total att  jag tänkte - detta måste vara en försmak av den himmelska uppståndelsen...

Skåda en härligt klar, stjärna i öster...

Så fick min egen ofullkomlighet inneslutas i Guds totala fullkomlighet, i en Triss som inte återkommer förrän om hundra år...

De bästa hälsningar i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn - Guds egen Triss, i enhet.

Helene Sturefelt.

Ja, jag ser henne. I väggen...

EGYPTISK MUSLIM BLIR KRISTEN

Böner, böner!

Det är oroligt i Egypten.
President Mursi kunde inte ge sig själv total makt - trodde han verkligen det?

De koptiska kristna har det svårt och vi får be för dem extra.
Även de muslimer som de har runtomkring sig! Böner, böner...

Här kommer en berättelse ur levande livet, om en muslim som blev kristen.

Den finns återgiven i boken ISMAELS BARN, utgiven på CorVita AB, Vellinge. ISNB 978-91-85739-35-6.

Denna fantastiska bok innehåller en serie gripande vittnesbörd av arabiska muslimers väg till tro på Jesus Kristus.
Här får man en djup insikt i hur många muslimer tänker om sin egen tro, och om den kristna tron.

Jag återger några stycken ur Ibrahims livshistoria.
Jag har bildsatt texten med min egen upplevelse av den fantastiska moskén Beysehir i Turkiet från 1200-talet.

Beysehir, UNESCO´s världsarv.

OMVÄNDELSE FRAMFÖR MOSKÉN

"Detta är berättelsen om hur jag omvände mig till kristendomen. Jag heter Ibrahim och är stolt över mitt arabiska namn, eftersom jag är uppkallad efter den stora patriarken Abraham.
Mitt nya dopnamn är Timoteus, men jag kallas Abu Khalil och är en enkel bondson.

När jag var liten brukade min mor ta mig till byns quttab (islamsk undervisning) där en sheik (islamsk lärare) lärde oss läsa och skriva, samt recitera Koranen.
När jag var där, fylldes mitt sinne och hjärta med lydnad för Gud, skaparen av himmel och jord.

Böneutroparens plats i moskén.

När jag var tonåring blev jag inbjuden till stadens religiösa elitgrupp av två män som hette Soliman och Muhammed.
Första gången jag talade offentligt i en moské var jag vara 14 år gammal. Ämnet var Det rätta sättet att fira profetens födelsedag.

Men min far blev upprörd och hotade mig, i förhoppning att jag skulle bryta med det fanatiska Muslimska Brödrasällskapet. Vår grupp hade blivit kartlagd och rapporterad till säkerhetspolisen.

Jag lovade att inte gå in i moskén mer, men satt utanför, där jag ändå kunde höra bönen och "predikningen" genom högtalarna.

Turister utanför Beysehir i Turkiet.

Jag hade fått lära mig att islams regler bokstavligt talat var relevanta för varje tid och varje land, att islam var lösningen på alla våra problem.

Jag fick en idé att jag skulle vinna mina kristna vänner för islam, så att vi alla skulle få komma till paradiset.
Om du hade frågat mig vad jag tyckte om de kristna på den tiden, skulle jag svarat att de var otrogna och månggudadyrkare.
Så står det i Koranen:

JUDARNA SÄGER: ESRA ÄR GUDS SON, OCH DE KRISTNA SÄGER: KRISTUS ÄR GUDS SON.
DETTA ÄR VAD DE FÖRA PÅ TUNGAN; DE LIKNA DEM SOM VORO OTROGNA FÖRUT.

MÅ GUD FÖRGÖRA DEM!
HURU KUNNA DE VARA SÅ FÖRVÄNDA?
Sura 9:30.

Ödmjukhet. Inte förvända!

Men det står också:

 DE SOM TRO, OCH DE SOM ÄR JUDAR, DE KRISTNA OCH SABÉERNA - SÅ VITT DE TRO PÅ GUD OCH DEN YTTERSTA DAGEN OCH HANDLA RÄTTSKAFFENS - DE SKOLA FÖRVISSO FÅ SIN LÖN HOS SIN HERRE:

- INGEN FRUKTAN SKALL RÅDA ÖVER DEM, OCH DE BEHÖVA EJ VARDA FÖRSKRÄCKTA.
Sura 2:59

Jag fick en djup längtan att börja jämföra islam och kristen tro för att slutgiltigt kunna bevisa vilken religion som kom från Gud eller djävulen, skriver Ibrahim.

Detta ledde mig till en inre kamp i två år.
Jag längtade efter frid och beslöt att göra mig av med mina kristna böcker för att kunna leva som en sann muslim, hängiven den ende guden, Allah.

Men Gud lämnade mig inte ifred. Hans Helige Ande brukade oroa mig i sömnen.
Jag tänkte:
- Om Muhammed verkligen var profeternas insegel, varför var det inte han som skulle komma tillbaka i de sista dagarna och döma världen, utan Kristus!?

Moskén Beysehir bakifrån. Koranen erkänner Kristus!

Jag undrade över Kristus upphöjda status över de andra profeterna.
Ett enhetligt resultat visade - både i Koranen och i Bibeln - att vi aldrig finner att Kristus måste be Gud om förlåtelse för en synd eller skuld, som de andra profeterna. (Joh 8:46).

Jag upptäckte å andra sidan att Muhemmed, enligt Koranen, bara var en vanlig människa, med sina synder och sin fientliga inställning mot de otrogna och sitt dödande:

... OCH BED OM FÖRLÅTELSE FÖR DIN SYND OCH DETTA FÖR ALLA RÄTTROGNA...
Sura 47:21

OCH OM VI INTE STYRKT DIG, SÅ HADE DU VARIT NÄRA ATT I NÅGON RINGA MÅN LUTA ÅT DERAS SIDA.
Sura 17:76

Riktning mot Mekka.

Jag kunde inte finna en enda vers i Bibeln som sa att Kristus vara nära att förfölja de otrogna.
Genom mina studier kom jag fram till att det måste vara för att Kristus själv var Guds Ord.

Ja, det betydde att han är Guds uttalde tanke. Kristus är Guds sinne.

Hans gudomliga natur har aldrig skilts från hans mänskliga natur, inte ens för ett ögonblick!

Alla dessa tankar snurrade runt i mitt huvud och stred i mitt hjärta.
Jag fruktade Guds vrede som skulle drabba alla otrogna...

Böner som plikt frälser inte.

Jag böjde mina knän i bön och ropade:

- O, Gud, visa mig sanningen. Om Muhammed har rätt, vill jag följa honom tills jag dör.
Om Kristus har rätt, vill jag följa honom tills jag dör. Jag ger hela mitt liv till Dig och lovar att följa Dig oavsett kostnaden.

Jag upprepade denna bön, till Kristus kom till mig, som i en dröm. Han sade till mig med sin vänliga röst:
- Jag älskar dig.


Jag tänkte då på Kristi ändlösa kärlek och hans offerdöd på korset för att frälsa och befria oss.
Med tårar strömmande nedför ansiktet sade jag till Kristus:
- Jag älskar dig och känner dig. Jag vet att du är evig, början och slutet på allting!

Jag var så lycklig! Jag dansade som ett litet barn och prisade Gud.
Han, den rättfärdige domaren, dömde sin son till att dö i vårt ställe, så att vi inte behöver tillbringa evigheten i helvetet.

Underbare Jesus!

I Möllebackskyrkan, Karlskrona.

Till sist:

Hur skulle jag då förstå detta med "son"? tänkte Ibrahim.
Aldrig skulle vi påstå att Gud den Allsmäktige skulle ha en fysisk son med en hustru, Gud förbjude! Alla som påstår något liknande är otrogna!

Men det handlar om att Kristus är "son" på ett andligt sätt.
Vi egyptier kallas ibland för "Nilens söner" utan att fördenskull påstå att Nilen har gift sig..."

Slut citat ur boken Ismaels barn.

Respekt i öppen dialog.

Det är en fantastisk läsning!
Jag, Helene, är så berörd, lika berörd som jag var av besöket i Beysehir i Turkiet. Det finns en ärlig Gudslängtan hos alla folk!

Nu kommer vi till min poäng i detta inlägg:

1. Gud sänder muslimer till oss i Sverige, för att vi ska lära oss av dem och ta vår egen tro på allvar!

2. Gud sänder muslimer till oss för att de skall få lära känna Kristus, och så bli befriade från rädslan över Guds vrede och den muslimska våldsideologin.

Vad finner de då hos oss?
Ljumma, lata namnkristna som inte kan berätta om sin tro?
Eller ärliga människor som är beredda att söka sanningen, tillsammans med dem?
Ja, du får svara för dig själv liksom jag svarar för mig.

Vi har alla möjligheter!

Men det vi inte ska göra, är att vara så religiöst nervösa att vi inte vågar ha våra skolavslutningar i kyrkan, att vi inte vågar syna vad islam står för eller sätta gränser för muslimens läsning av Koranen, som beskriver oss förvridet och hotfullt. Det är hets mot folkgrupp.
Jag ska skriva ett brev till Stefan Attefall...

Kristusljuset från takfönstret!

Till dess, de ljusaste hälsningar i snöyran, med särskild välsignelse över Egypten.

Helene Sturefelt, som delar Ibrahims trosbekännelse:
- Kristus är Guds son på samma sätt som ljus föds ur ljus.

DOTTER SION - VEM ÄR DET?

Dotter Sion Israel.

Damaskusporten.

- Dotter Siiooon, frööööjda diiig! sjunger vi jublande i kyrkan, och har ingen aning om vad det betyder...

- Jerusalem höj upp din röst, och Dotter Sion fatta tröst... Psalm 106.
- Höj glädjerop till skyn, vid denna glada syn, här kommer Sions förste, bland konungar den störste. Psalm 104:5.

- Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias... Psalm 108.

Strö palmer och vinka med flaggor!

Och så här på Nobeldagen vill jag likt "Sions dotter höj din panna" verkligen höja min panna och dyka med med näsan, först i Bibeln, sedan i Nobelsändningarna på TV, och till sist dyka ned uti snödrivorna, såvida käre maken inte har hunnit skotta bort desamma...

Suck, allt jobbet kvar...

Framför mig ligger både uppslagsverk och Helig Skrift - ty jag kan inte detta av mig själv, tro inte det!

Inlägget är fotoserat (!) med nobelmiddagen för talgoxarna i min trädgård, samt bilder ur fotoalbumet från 1977, då bibelskolan i Glimåkra åkte till Israel - mitt livs största resa.

Sions Dotter Israel.

SION betyder flera saker, men först och främst "en höjd eller topp".

Sion anspelar på tempelområdet i Jerusalem, där Salomos tempel byggts, på det som antogs vara Moria berg.
Arken, med de två stentavlorna med Tio Guds Bud var förda in i templet, och därmed var Gud "närvarande". Då blev platsen helig och det talas om "Guds heliga berg", platsen där Gud har sin boning.

Psaltaren 133:3 nämner "Sionsbergen".

I vidare bemärkelse betecknar SION hela Jerusalem som Guds heliga stad, där man samlas för att hålla högtid.

Högtidsstund för fåglarna.

Ordet DOTTER står tillsammans med stam- eller folknamn för att beteckna kollektivet.
ex) Arons döttrar, Abrahams dotter, Jerusalems döttrar eller just Dottern Sion.

Dotter kan även användas som personifierande om städer, t ex Samaria med sina döttrar, d v s sina förstäder.

Alltså: Sions Dotter är det judiska folket, vars mittpunkt är Jerusalem.


Visste du att man försöker återuppliva det bibliska språkbruket?

Jag prenumererar på positiva nyheter från Israel som ges ut av Sionistiska Federationen i Sverige. Deras tidning heter "Från den ljusa sidan" och lyfter fram nyheter från insidan i Isael - långt bort från svensk massmedial snedvridning...
http://www.zionit.se/

Två kristna byar - Beit Jala nära Betlehem och Jish i Galiléen - försöker blåsa liv i det arameiska språket i skolan.
De flesta av barnen tillhör den maronitiska minoriteten och de använder arameiska i sin liturgi.

Galileén.

I Svenska kyrkans liturgi läser vi ju varje söndag texter från Gamla Testamentet.
Nästan inga präster kan, eller vågar, predika över dem...

Denna veckan 2 advent, läser vi en Jesajatext, kap 35. Första årgången bjuder på profeten Mika 4 och tredje årgången Jeremia 33.

Jag vill återge detta kort, men ha då i åtanke dagens situation i Mellanöstern!
Dessa texter läses aktivt även av judarna i synagogorna, liksom vi kristna, och de känns mycket aktuella än i denna dag:

Nasaret.

Mika 4:1:4

DEN DAG SKALL KOMMA DÅ BERGET MED HERRENS TEMPEL STÅR DÄR ORUBBLIGT FAST, SOM DET HÖGSTA AV BERGEN.

FOLKSLAG SKALL STRÖMMA DIT,
FOLKSLAG I MÄNGD SKALL KOMMA OCH DE SKALL SÄGA:

- LÅT OSS GÅ UPP TILL HERRENS BERG, TILL JAKOBS GUDS TEMPEL.
HAN SKALL LÄRA OSS SINA VÄGAR, HANS STIGAR VILL VI FÖLJA.

TY FRÅN SION SKALL LAG FÖRKUNNAS, FRÅN JERUSALEM HERRENS ORD.
HAN SKALL DÖMA MELLAN ALLA FOLK OCH SKIPA RÄTT BLAND MÄKTIGA FOLKSLAG I FJÄRRAN.

DE SKALL SMIDA OM SINA SVÄRD TILL PLOGBILLAR (nej, inte plog-bilar!)
OCH SINA SPJUT TILL VINGÅRDSKNIVAR.

FOLKEN SKALL INTE LYFTA SVÄRD MOT VARANDRA OCH ALDRIG MER ÖVAS FÖR KRIG.

VAR OCH EN SKALL SITTA UNDER SIN VINSTOCK OCH SITT FIKONTRÄD. OCH INGEN SKALL HOTA HONOM.
HERREN SEBAOT HAR TALAT.

Var och en sitter fredigt på sin pall.

Gamla stan i Jerusalem.

Några ord ur Jesaja 35:

ÖKNEN OCH ÖDEMARKEN SKALL GLÄDJAS.
LIBANONS GLANS SKALL SKÄNKAS DEN ,
KARMELS OCH SHARONS HÄRLIGHET OCH FOLKEN FÅR SKÅDA HERRENS GLANS.

GE STYRKA ÅT KRAFTLÖSA ARMAR, STADGA ÅT SKÄLVANDE KNÄN.
SÄG TILL DE FÖRSKRÄMDA:
- FATTA MOD, VAR INTE RÄDDA! SE ER GUD ÄR HÄR, HÄMNDEN KOMMER, HAN KOMMER SJÄLV FÖR ATT RÄDDA ER.

Lägg märke till att människan uppmanas att vara stilla och överlåta all eventuell hämnd åt Gud.
Här står inget om anfall, inget om att människan skall utöva Guds dom mot andra folk.

Att då bygga upp en skyddsmur av betong, anser jag som ett fredligt försvar mot milisser från andra sidan...

Snöbollskrig?

Israel är Guds löftesfolk, där han vill komma nära, på ett särskilt sätt. Det står ingenstans att Israel är bättre än andra, tvärtom, det är det minsta folket och just därför väljer Gud att älska dem särskilt. Genom deras svaghet skall Guds styrka bli så mycket större.

Detta ska jag skriva mer om en annan gång.

Nu låter vi Jeremia få avsluta, med löftet om den kommande Messias, som vi hyllar i krubban på julen!


DET SKALL KOMMA EN TID, SÄGER HERREN, DÅ JAG SKALL UPPFYLLA DET LÖFTE JAG HAR GIVIT ISRAELS FOLK.
NÄR DEN TIDEN KOMMER SKALL JAG LÅTA ETT RÄTTFÄRDIGT SKOTT VÄXA UR DAVIDS STAM...

Nu är nog talgoxarnas nobelmiddagsfröer helt igensnöade... Måste ut och hjälpa dem.
Sedan ska jag lyssna på litteraturpristagaren Mo Yan - som betyder "Icke Tala" -  från diktaurstaten Kina:
- Det skrivna ordet består, men det talade flyger för vinden.

Må fred och rättvisa omfamna varandra!
Psaltaren 85:11.
- men tro inte att man kan lösa en religiös konflikt med sekulära medel.
Koranen talar ett annat språk.

Helene Lennartsdotter Sturefelt

DARIN, BLYG och BEGÅVAD

Pepparkaksgumman grät...

Inte alla tåler rampljuset.
Det kräver starka nerver att stå där längst fram, sjunga eller tala, driva en hel konsert eller en högmässa... Eller våga gå med i Luciatåget när alla ska titta.

Darin, som gav tandställningen ett ansikte och som fick skivkontrakt efter Idol 2004, har charmat alla i programmet Så mycket bättre.
Vilken stil han har - "odivig" - och vilka tolkningar han har gjort!

Tänk om jag fick räcka honom psalmboken och be honom tolka "Dotter Sion" eller "Bered en väg för Herren"... Wow!
Det får vi drömma om!

Han är fokuserad på sitt konstnärsskap, på sin talangfulla röst. Det är inte hans person som är i centrum, utan hans musikaliska skapande.
Befriande skönt.

Darin, öppna och sjung för oss!

Jag tänker ibland på hur snälla församlingsbor tackar sin präst för en god predikan. Det är bra!
Men.
Då kan det bli så att själva prästen lyfts fram - och Ordet glöms bort...

... för att det är lättare att tala om det mänskliga, än att våga tala om det innersta i trons värld.
Jag blir ofta generad när blicken dras mot mig - kan vi inte tillsammans glädjas åt vad Ordet sa?

Vi blundar. Vi tittar inte på dig.

Darin har en blyghet som han inte har "arbetat bort".
Han är inte kommersiellt hurtig. Han tar det lugnt och behåller sin stil.
Det behöver vår gapiga tid lära sig av.

Han berättade om publikhysterin som gick så långt att han till slut inte kunde gå ut - det låg två tjejer och sov utanför ytterdörren...

Ställ dörr´n på glänt, det är advent.

Offentligheten har sitt pris, som kan vara för högt.
Hur ska man veta att någon älskar en för den man är, och inte för det man gör?
Titel och status stänker på andra, men själv kan man bli mycket ensam bakom kulisserna.


Hur ska man då ge beröm?
Och hur tar man emot beröm för den begåvning som man har?

Många av Darins låtar, liksom Maja och the Sounds låtar, har jag hört på radion och rynkat på näsan åt... sånt där amerikanskt skval...
Tantvarning.

Men Magnus Uggla gjorde en rolig version av just "Living in America" och sjöng istället, på svenska:
- Jag skiter i Amerika!

Living in Karlskrona.

På väg till Möllebackskyrkan.

Men nu fick vi alltså höra allt seriöst arbete bakom musiksnickrandet.
Musikalitet och språkkänsla hand i hand - utom när berömmet kom...

Det var hela tiden "shit va´ coolt" - "Sjukt bra!" - "F-n va´ bra" - Herrens namn missbrukades - Shit, shit ... så sjukt, sjukt...

Nä, sluta nu! Den språkliga torftigheten förtar hela upplevelsen.
Tantvarning 2.

Orden räcker inte till. Varför inte klämma in ett litet "hosianna" eller ett trevligt "halleluja"...
Fast det passar nog inte efter "Money for nothing" eller "I want you" med lystna blickar...
Tantvarning 3.

Helene, ut och åk skidor med dig!
Ja ja, jag ska.
Fast, tänk om Darin och Maja får varann till slut... Puss!


På bussen in till kyrkan idag satt två killar och pratade med varann.
Ständigt denna attityd:
- Shit va´ coolt....
Suck. Det går liksom inte att säga snälla saker...

Frusen dricka i busskuren...

Shit va´ coolt! Eller?

Hur var predikan idag då?
Jo, det var en begåvad kollega, Johanna Juhlin, som berättade om Guds rike, som är likt en surdeg som knådas in...
Det var sjukt bra... skitcoolt var det .... Lovad vare Du, Kristus och Herre Gud! Amen.

Äh, jag minns inte, men det gjorde gött när predikan rann igenom!!

Nu ska jag googla runt och lyssna på Darin och the Sounds.

Samtidigt ska vi samla kraft så att vi i veckan kan prata allvar om:

- skolavslutningarna, där nu ett upprop från tidningen Dagen snart når regeringen...
- varför ingen predikar över de gammaltestamentliga texterna om Jerusalem...
- Svenska kyrkan stöder islamisterna i Palestina, eller?
Och vem är egntligen  "Dotter Sion"?

Är du Dotter Sion?

Till sist, ett fruktansvärt citat från Hamas till Israel:
- Vi älskar döden mer än ni älskar livet...

Läs Svensk Israel-Information. http://si-info.org/index.php?id=816

Blyga hälsningar från Helene Sturefelt,
- som hellre verkar utan att synas, än syns utan att verka...

Syns inte. Finns inte.

Utsikt från Möllebacken mot Saltö.

UNDERBARA SYLVIA! - Saliga de OFRUKTSAMMA

Sylvia - en musik-kejsarinna.

Musikprogrammet "Så mycket bättre" har blivit min TV-familj.
I gårdhuset på Gotland har denna omgången artister tolkat varandras låtar med osedvanligt stor kärlek, som smittat av sig mycket gott!

Sylvia Vrethammar tar emot sina middagsgäster och artistkollegor i dörren, med ett förtjust leende:
- Hur underbart är det inte att se er! Kom kom till smörgåsbordet.

Miss Li - så fin och vacker du är!
Maya - you look absolute gorgeous!
Pugh - very nice to night!
Olle - min Olle!
Darin - the beautiful guy from Las Vegas! Och Darin kontrade direkt en komplimang tillbaka:
- Snygg som alltid!
Till sist, Magnus Uggla som gett Sylvia sin kärleksförklaring i "Tycker om dig".

Borgs By, Öland.

Sylvia är så fantastiskt tjusig. Hon är verkligen snygg, ja snyggast. Och äldst! Är hon 65?
Jag känner mig som en hösäck...

Hon har stil, integritet och mental styrka, hon är chosefri och hon vågar ta plats. De yngre kvinnorna lyssnar beundrande och vi lär oss av hennes erfarenheter.

I detta inlägg vill jag återge hennes tankar om sången, skilsmässan och om barnlöshet.
Fotona är från Öland, där systern och jag körde runt en vårdag.

Vi måste till Hönstorp! kacklade vi.

- Jag tror inte att jag måste synas överallt. (!)

Så svarade hon då Darin frågade varför tidningarna skrev "Alla var där - utom Sylvia".
Jag har gått min egen väg och valt att hålla mig lite utanför. Jag ville inte vara med på alla fester och jag är lycklig i det beslutet. Tackade bara Ja till det jag tyckte var intressant.

- Hela livet har förberett mig på att bli sångerska. Det var en självklarhet.


Sylvia uppvisar en sån moderlighet mot var och en när de framfört sina versioner.

* Maya gjorde en läcker moll-variant av Asta la Vista. Hon tog henne avsides och frågade "Vem har gjort detta arret?" Uppskattande kram.

* Pugh sjöng en omgjord text på "Lärling på våran gård" och Sylvia drog ut stolen, kramade och pussade honom som tack.

*Miss Li framförde en stökig variant av "Somebody loves you" och mellan raderna tyckte jag mig höra hur hon förmedlade Guds kärlek in i rummet...
Miss Li har mycket Tro i sitt hjärta, känner jag. Och hon började med att ge Syliva ännu en komplimang:
- Du är extremt vacker.

Miss Li och Sylvia.

Men Magnus Uggla ville veta om karriären verkligen gått så lätt på räls hela tiden...
- psykiska nederlag, skilsmässa, barn...
Pugh sa:
- Du har ett starkt psyke.

Sylvia gav sin syn på saken.
- Det är inte alltid roligt att vara offentlig person. Inte lätt att få en paus. När ska den komma och hur ska den se ut?
Om det inte är jag som är i rampljuset, så är det någon annan som ska vara det. Då har väl jag en paus där då.

- Jag har prioriterat mitt privatliv, att få vara lycklig. Och jag är lycklig med Alex precis som jag var med Rune.
Skilsmässan från Rune var naturligtvis jättejobbig. Men nu är det så.
Det som hade en början, hade också ett slut. Jag tror man måste förstå det.

Det går inte att streta emot vad livet ger. - - -

Man får stå ut med smärtan. Låta tårarna flöda, sa hon och jag letade efter näsduken.

- Antingen dukar man under eller så inser man att det här är en del av livet... och det får jag klara av.

Går mot St Knuts kapellruin..

Sylvia Vrethammars livsfilosofi är klockren.
Hur ofta stretar man inte emot livet för att principerna säger något annat?
Men det är alltid livet som vinner...

Maya ställde den personliga frågan om barn.
- Nej, jag har inga barn, svarade Sylvia. Det är inte meningen att alla ska få barn. Alla får inte barn...

Jag kände smärtan i min egen kropp, och tänkte på den sjukdom som drabbade mig som ung, och där risken för barnlöshet var stor.

Pugh lyfte fram att man kan ha andras barn omkring sig.

Just det! tänkte jag och mindes med glädje hur barnen i Kyrkans Barntimmar var "mina barn" under många år. Jag kramade dem som om de vore mina egna..

Hur ska man komma igenom?  - - -

Sylvia berättade hur hon stickat ett gult baby-set, men åren gick... Hon tålde inte se barn på stan och bara grät.
Nu blev Sylvia ännu mer personlig och berättade om ett tecken hon fått:

- Jag tog fram min konfirmationsbibel, en röd, vacker, som jag var rädd om och stolt över. Så slog jag upp den lite på måfå... och läste:

SALIGA DE OFRUKTSAMMA... !

- Tack! Det är till mig! sa Sylvia. Visst tycker jag det är orättvist att jag inte får föda barn, men det är inte det enda som gör livet meningsfullt för en kvinna.
Andra gör abort eller adopterar bort sina barn, men jag får inte veta hur det är att föda.. Men det är inte meningen.

Sällan har jag hört någon vara så tydlig och samlad kring sitt livsöde.
Jag har långt kvar...

Ännu några dagar går det att se Sylvias middag:
http://www.tv4play.se/program/s%C3%A5-mycket-b%C3%A4ttre?video_id=2242037

Större perspektiv.

Pugh frågade:
- Står det så?

Nu tar Helene över och gör ett litet bibelstudium kring detta. Om det blir "så mycket bättre" vet jag inte, men delad smärta är halv smärta tänker jag.
Har du din Bibel redo?

Sylvia råkade slå upp Lukas evangelium kap 23, där det berättas om korsfästelsen och hur en man fick hjälpa Jesus bära korset (läs den meningen en gång till....).

EN STOR FOLKMASSA FÖLJDE MED OCH KVINNOR SOM SÖRJDE OCH KLAGADE ÖVER HONOM.
JESUS VÄNDE SIG OM OCH SADE TILL DEM:

- DET KOMMER EN TID DÅ MAN SKALL SÄGA: SALIGA DE OFRUKTSAMMA, DE MODERLIV SOM INTE HAR FÖTT OCH DE BRÖST SOM INTE GETT DI.
                                                                   Lukas 23:29

Stenmuren blommar.

I gamla testamentet står det något liknande i Jesaja kap 54:

JUBLA DU OFRUKTSAMMA, DU SOM INTE HAR FÖTT BARN.
BRIST UT I JUBEL OCH ROPA AV FRÖJD, DU SOM INTE HAR BLIVIT MODER.

TY DEN ENSAMMA SKA HA MÅNGA BARN, FLERA ÄN DEN SOM HAR MAN, SÄGER HERREN.
                                  Jesaja 54:1 även Galaterbrevet 4:27

Och i de yttersta tiderna ska man inte vänta barn, när den stora nöden kommer:

NÄR NI SER JERUSALEM OMRINGAT AV HÄRAR, DÅ SKALL NI VETA ATT DESS ÖDELÄGGELSES TID ÄR NÄRA...
VE DEN SOM VÄNTAR BARN ELLER AMMAR I DEN TIDEN.
                                                                         Lukas 21:23

Det kommer svåra tider.

Jag har mött många moderliga män och kvinnor som är barnlösa, men som har en stor känsla för dem de möter.
Moderligheten sitter inte i det fysiska födandet, det sitter i själen.

Likaså har jag mött motsatsen, föräldrar som inte vill veta av sina barn, och där det inte finns någon moderlighet över huvudtaget.
- De får väl klara sig...

Varning för ko på rymmen.

 

Sylvia Vrethammar har inte sin identitet i barnafödandet. Hon har ett värde i sig, så som vi alla har!

Barn är ingen rättighet. Här delar jag Göran Hägglunds tydlighet i den frågan.

I början, när det var nytt med kvinnliga präster, kunde jag möta blyga och förvirrade kommentarer när man inte visste vad man då skulle tala om:
- Har prästen några barn....?

Jag hade ingen lust att prata om mitt privatliv och svarade undvikande, med risk att såra.
Jag var inte där som mamma, utan som präst, kvinnlig sådan...
Jo, jag har barn, som jag älskar av hela mitt hjärta!

Men jag har också "andra barn" som jag bryr mig om, och det är här den springande punkten ligger, tror jag.
Att bry sig om grannens barn, att vara en morsa för alla, en som lägger sig, tar hand om, ser, lyssnar...

Kärnfamiljen fungerar inte utan alla andra vuxna runtomkring.

Ömsesidig glädje, och skydd.

"Den ensamma har fler barn än den som har en man..."!
Tack att ni finns. Er tid är rikt välsignad!

Och när Jesus säger under korsets smärta:
- Gråt inte över mig, gråt över  er själva och era barn... !
Vad menar han då?

Den kärlekssmärta som det är att ha barn, kan vara så oöverstigligt stor när det går illa för barnen... att det tar kål på en... Ständig oro, ständig vånda... sjukdomar, skador, arbetslöshet... Hu!

Är det så Gud känner för oss, sin mänsklighet?
Guds ständiga oro, Guds ständiga vånda... hur ska det gå? Hur bär de sig åt med sin fria vilja..?!

Men livets villkor säger att ingen kan ta över och leva den andres liv. Inte ens Gud...

Dock blev han en av oss, som ett barn i krubban - fött för alla, kanske särskilt för den som är barnlös?! - för att visa sin styrka i sårbarheten.

Vi slutar här. Får tänka vidare.

Magnus Uggla får sista ordet:
- Tycker om dig.

Helene Sturefelt,
- som imorgon ska njuta av Darins låtar i Så mycket bättre!

Hem från Öland.

Att verka utan att synas...