BELLA-DONNA-KÖREN

BELLADONNOR - men en ska bort...

40 vackra kvinnor fyllde kyrkan ikväll, med sig själva och sin skönsång - Bella-Donna-kören, under ledning av Katarina Sörnäs.
Vilken kväll!
Det var "gudstjänst för ovana" - Musik med Längtan - och temat var Upprättad och Rakryggad.

Här kommer ett smakprov från de något burleska texter, som jag lotsade mot evangeliet...
Jag är trött, men vill skriva av mig - visst sover man bättre då? ; )

Kvinnors handarbete.

Ulf Peder Olrgos Syförenings-boogie fick inleda. Jag förstår att de sköna damerna tvekade:
- Ska vi verkligen sjunga detta i kyrkan?

"Vår fackföreningsombudsman och handelsmannens fru har något gemensamt, som kallas kuttrasju...
Att han också traskar till Fru Berg i hemlighet är väl inte säkert.. men:
Det enda som jag vet: Hon får inte vara med i våran syförening mer!"

Och jag reflekterade:
Dessa syföreningstanter var Moralens Väktare. Men frågan är hur mycket moralismen hör ihop med kristen tro?
Nej vi skall inte slarva med våra relationer, men inte heller jaga varandras fel.
Jesus bemötte människor på ett annat sätt.

Körens nästa sång var skriven av Thomas Andersson Wij:

"Ärlighet är ett ensamt ord, lögn och dikter klarar sig.
Det finns kärlek här av varje sort, men om du söker ärlighet, skall du famla som en blind..."

Vad gör vi med all lurad kärlek?
Vad gör vi med de svek vi mött, alla de goda förhoppningar vi själva inte levde upp till?
Vi sänker ribban, Jesus höjer den till fullkomlighetens omöjliga höjd - och visar med denna hållning att vi inte kan leva i våra relationer utifrån "rätt och fel" - det ger ingen näring.

Vem kan upprätta mig?

Och hur kunde jag låta detta ske?!!

Istället visar han hur allt handlar om nåd... och att visa barmhärtighet mot varann. Det rätar krökta ryggar!

Kvällens predikan handlade om kvinnan vid Sykars brunn - hon som smög dit under brännande middagshetta för att undslippa de andra kvinnornas hånfulla blickar.
Där satt Jesus, aj då.... Kvinnor och män fick inte tala med varann. Inte heller judar med samarier...

Som vanligt bryter Jesus alla tabun och börjar ett samtal. Läs mer i Johannes kap 4:16-24.

Jag fogade in en dagsaktuell passus från Internationella Kvinnodagen:
- Nu är den 8 mars över och allt är som vanligt igen... 364 dagar som tillhör männen... Mansdagar, mensdagar och alla andra plågsamma dagar då livskraften rinner ur kroppen... och vi påminns om att efter kl 15 jobbar vi kvinnor gratis - ja, så blir det om man omsätter den lägre lön vi kvinnor har, till ren arbetstid.

Lokaltidningarna försöker ha en bra balans vad gäller män och kvinnor på foto. Men så fort det handlar om männens våld mot kvinnan, tar de ofta den här bilden från ScanPix:

Ta bort den här bilden!!!

Nu gjorde jag själv det som jag kritiserar tidningarna: Detta foto förstärker våldet mot kvinnan - det är ju taget från mannens synvinkel, har du tänkt på det?!

Vänd på det, ni journalister och fotografer, och välj ett foto från kvinnans vinkel, så att man istället ser den aggressive mannens ansikte, när han slår... Det väcker helt andra känslor!!
Och behov av att samtala om vilka roller som är tillåtna för mannen...

Tillbaka till Sykars brunn och den samariska kvinnan:
- Gå och hämta din man, säger Jesus.
- Jag har ingen man, svarar hon.
- Fem män har du haft, säger Jesus, och den du nu har är inte din man...

Vilket slag i magen!
Men skillnaden är att Jesus talar med kärlek, inte med förakt. Han talar med sanning, inte förtryck. Och hon upplever en befrielse.
- Herre, jag förstår att du är en profet.

Och så tar hon, den utländska "tvivelaktiga" kvinnan från fiendefolket, initiativ till ett andligt samtal om hur man skall be! Otroligt!
Är hon den första kvinnliga teologen, kanske?.
Den krökta ryggen är rak och sanningen gjorde henne fri!

Spegla din medmänniskas glädje!

- Gud skall tillbedjas i ande och sanning, säger Jesus. Gud ÄR ande och sanning.

Ja, vi som är samlade här denna kväll - Belladonnakören och alla församlingsbor - vet nog innerst inne vem Gud är...
Oavsett livsåskådning så vet vi alla att Gud är Gud bortom alla ord och begrepp, bortom fromma beteenden och moraliska pekpinnar.
Ja, Gud är ANDE och SANNING, för både män och kvinnor, för alla folk och raser, i en gemenskap som smakar tillit, respekt och förståelse.

Det var skönt att få tända böneljus efter det.

Kören avslutade med den underfundiga sången "Genom varje andetag" av Widmark/Sahlin, där Gud kan anas mellan raderna:

"Genom varje andetag, genom varje liten spricka i min spegel, ser jag Dig, ser jag Dig..."

Var välsignade alla.
Vi vilar i Guds blick - även när vi sover. Godnatt.
Helene Sturefelt.

MELODIFESTIVALEN

Det är lördagskväll.

Från Bibelläsning till Melodifestivalen!

Även jag kopplar av med lite glitter och glamour - iklädd solglasögon och öronproppar...
Ty jag tror jag får epilepsianfall av alla strålkastare som är riktade mot publiken.
Eller tinnitus, för jag hittar inte volymknappen på fjärrkontrollen.

I-landsproblemen har hopat sig över mig ikväll.

Alla stilar fanns med ikväll - hårdrock, rockabilly och en poetisk skåning.
Det gäller att veta var man har mikrofonen...

Man får ta säden dit man kommer.

Sa Helena Bergström.

- Sverige, vi har ett resultaaaat!
Ska man rösta på kläderna, ungdomlig charm, livsåskådning eller själva låten?

Hm, bästa kläder var Charlotte Perellis rosa nitklänning, som borde fått en andra chans.
Unge Munther vill jag bjuda in till konfirmanderna.
Loreen är andlig och mediterar.
Medan Danny är kristen och tror på Gud...

Jag har brottats hela dagen med dessa svåra beslut... Den låt som satte sig bäst till dammsugningen var David Lindmans "Shout it out" - tack vare hans energi städade jag huset på nolltid!
Det borde vara värt en 12:a.

Å andra sidan berörde Mollys låt Why am I Crying mitt tonårshjärta, som aldrig blir vuxet.

Den europeiska juryn gav farbröderna Torsten och Björn knappt några poäng alls, bra! Det är ju trots allt en musiktävling.
Men bli inte förvånad om Björn Ranelids text kommer att dyka upp i bröllopssammanhang - jag sporde att Ystad församling har gjort ett klockspel av hans låt, som framfördes från kyrktornet!

Kyrktornet i Ystad.

Visst är kärleken ett mirakel - det låter som om han läst både Höga Visan och 1 Korinterbrevet 13, och gjort melodifestival av dessa Bibelord.
- Kärleken känner inga gränser... kärleken talar alla språk, ja det är vackert!

Men jag hade gärna sluppit porrtjejerna i pausen, som gjorde en snuskvariant av förra årets vinnare Popular, mycket tröttsamt.
- Koko, var är fjärrkontrollen?!

Mikrofonkåt... Så onödigt. Ha ha!

Men det bästa ändå är att Radiohjälpen fått in så mycket kollektpengar genom vårt nöjesengagemang i sofforna.
De har lärt sig av kyrkan. Vi samlar alltid in pengar under sång och musik!

Nu måste jag nog ändå ta av solglasögonen, för ute på natthimlen är det ett ännu större spektakel på gång:
- Jupiters bana korsar planeten Venus bana!
Sett från Jordens synvinkel alltså - det är några miljoner mil emellan, som tur är.

Ungefär som duetten mellan Sara Li och Ranelid.

Riktig strålkastare - från rymden.

Godnatt Sverige.
Tryggare kan ingen vara. Den är min favorit.
Helene Sturefestival.

JAKOB - DEN VÄLSIGNADE BEDRAGAREN

Långt bort. Men ändå nära.

På ett ögonblick är jag tretusen år tillbaka i tiden. Jag känner ökenvinden och lukten av kameler.
Texten för mig in i en helt annan värld, som jag nu vill förstå, på dess egna villkor.
- Hur kunde Gud välsigna JAKOB, en bedragare?

Först en kommentar till själva bloggandet:
Jag vet flera som håller internet-/ bloggfasta nu under denna tid av kyrkoåret. Men jag avstår från annat.
För mig är bloggandet ett gott sätt att reflektera över min tro, och dela den.

Eller som en av sönerna sa:
- Det är skillnad på att ge uttryck för de tankar som redan finns, än att trycka in nya tankar - och öka övertrycket.
Hellre uttryck, än intryck...
- Jag vill inte intrycka mig, jag vill uttrycka mig!
Och du som är understimulerad och behöver fler intryck: följ nu med in i 1 Mosebok! Jag har njutit av läsningen av kap 25-33.

Nu går vi in! Kyrkan är en tidsmaskin.

Jakob var yngre tvillingbror till Esau. Hans namn betyder "Den som håller i hälen" - det är väl så det är att vara tvilling...
Det var stor skillnad på bröderna:
- Esau var rödlätt och hårig, en duktig jägare som fadern Isak uppskattade mycket.
- Jakob var bara "slät", en duktig herde som mamma Rebecka tyckte bäst om.

Det var Guds plan att, från Abraham och Isak, ett folk skulle växa sig starkt. Men från vilken av tvillingbröderna? Äldste brodern hade försfödslorätten på sin sida - alltså var det han. Eller?

Men en dag kom Esau hungrig hem och broder Jakob var listig...
- Låt mig få till livs av din linssoppa!
- Sälj då till mig din förstfödslorätt!
Så drev hungern den äldre brodern att offra hela sin framtid...

Så småningom skulle pappa Isak på sin dödsbädd välsigna sin äldste son, så att arvet gick vidare.
Isak såg dåligt, men ett bra kännetecken var ju att Esau var hårig, så pappan ville känna på sonens hud...
Det var bara det att Rebecka hade klätt Jakob i skinn på händer och hals... så att Isak blev lurad... Det kändes som att det var Esau, fast rösten var Jakobs...

Grå isskorpa, 9 mars 2012.

Nu stannar jag upp och låter blicken svepa över Gullberna Parks båtvik.
Hur kunde Gud låta en bedragare få bli stamfader över det folk, som snart skulle växa sig starkt ur Jakobs alla söner?

Hade Jakob andra kvaliteter än Esau? Högre moral? Varmare hjärta?
Eller såg Gud till moderns känsla? Var det kvinnans fokus som var starkast?
Rebecka hade ju herdepojken Jakob mer kär än Esau, som var ute och jagade.

Jag tänker på Adam och Evas söner:
- Abel var också fåraherde och den som Gud vände sitt hjärta till - medan Kain var åkerbrukare.
Och kung David, som skrivit så många psaltarpsalmer - även han var herdepojke...

Gud låter människan instifta sina lagar, men är suverän att frångå dem, när det passar hans frälsningsplan bättre.

Gud kan använda allt...

Jakob och Esau skils åt och lever helt olika liv. Jakob tar tjänst hos farbrodern Laban och får hustrun Lea, sedan Rakel samt en stor skara boskap. Hans välstånd ökar.
Är Esau fortfarande arg på honom för att han lurades?
Han är på väg mot Jakob med 400 man... ska det bli ännu ett brodermord, som mellan Kain och Abel?

Det är i detta sammanhang som Jakob för sin stora familj och sin hjord över Jabboks vadställe - den text som lästes i kyrkorna i söndags, 1 Mos 32:22.
Min kollega Ola Pålsson i Höganäs höll en utmärkt predikan i Himmelsfärdskyrkan.
Han jämförde både med Vasaloppet och vår svenska världsmästare i brottning, Ingemar Johansson, innan han förde oss djupare in i texten.

Himmelsfärdskyrkan, Höganäs.

Varför brottas Jakob och med vem?

Jag tänker att den eviga kampen med Gud alltid handlar om:
- Ske Min vilja, Herre! Eller Din... eller helst min... Vad vill Du Gud? Jag fattar inte! Därför tar jag nu egna beslut, hör du det! Men livet lägger hinder för mig... Vad är meningen Gud? - - -  o s v.

Det är mörkt ute, mitt i den orientaliska ökennatten. Jakob ser ingenting. Han vet inte vem det är som kopplar grepp på honom...
De kämpar ända tills morgonrodnaden går upp.

Det där känner jag igen... när man ligger och vrider sig i sängen i "vargtimmen", och brottas både med tankar, känslor och kudden.

Kyrkbänkskuddar.

Gudsgestalten känner Jakobs kamp för livet i den enorma styrka och i det motstånd han bjuder.
Enda möjligheten att komma loss är att ge Jakob ett slag på höften, så att den går ur led...
- Släpp mig!
- Jag släpper dig inte, med mindre än att du välsignar mig! säger Jakob.
Kanske inser han vidden av det han gjort, svek och lurendrejeri...

Gudsgestalten ger nu Jakob ett nytt välsignat namn:
- Du skall heta Israel, ty du har kämpat med Gud och människor, och vunnit seger.

Så vänder Gud bedrägeriet till försoning.
De två viljorna smälter samman till ett.

Spegling och verklighet smälter ihop.

När Jakob sedan skall möta sin broder, sänder han först gåvor till honom.
Det är en underbar scen när de omfamnar varandra!
Förbrödring. Inte blodspillan.

Esau kanske var glad att slippa bördan av äldste sonens ansvar. Medan Jakob nu såg att hans initiativ kom dem båda till godo  - en välsignad bedragare, som funnit Guds väg - om än halt och linkande...

Så knäpper jag mina händer och sjunger barnapsalmen, med ny insikt:

GLÄD DIG DÅ DU LILLA SKARA
JAKOBS GUD SKALL DIG BEVARA
FÖR HANS VILJA MÅSTE ALLA
FIENDER TILL JORDEN FALLA. Sv Ps 248:4

Helene Sturefelt,
- äldsta systern, med två yngre tvillingsystrar - som jag älskar högt!

Gud bevare oss!

KVINNAN DEN SKÖNA

Du sköna kvinna!

Nu har jag vilat och läst tidningen. Slappat i soffan och läst alla möjliga artiklar om Internationella kvinnodagen.
Det är mycket gnäll, men framför allt en förtvivlad kamp.
För att inte drunkna i maktlösheten, gör jag nu ett tappert försök att se det från andra hållet...

* Du sköna kvinna - du lever 4 år längre än mannen.
Ditt barn är självklart ditt, medan mannen alltid måste vara lite osäker... och ge sitt erkännande till faderskapet.
När stora båtar förliser får du och jag först hoppa i livbåtarna tillsammans med barnen, medan männen ska stå kvar och offra sig... Kanske han ska ha en billigare båtbiljett?

Röd - den lidande kärlekens färg.

* Du sköna kvinna - du slipper göra karriär om du inte vill; medan mannen måste... annars hotas hans mansbild.
Självmordsfrekvensen är tre gånger vanligare bland unga killar än bland oss...
Dödsolyckor på jobbet drabbade 57 män förra året, men bara 1 kvinna.

* Du sköna kvinna - än så länge får vi vara hemma längre med det lilla barnet...
Brottsförebyggande rådet hälsar att 135 män dog av mord, dråp eller misshandel år 2010, medan bara 95 kvinnor strök med...
Vi får se det livgivande blodet varje månad, medan mannen drar ut i krig... för att se blod...?

Nä, det här blev inte så bra...

Jag försöker tillämpa Pär Ströms tankar, han som kallar sig Jämställdist.
Men hur jag än gör, så undrar jag varför denna strid mot halva mänskosläktet över huvud taget pågår.

Kvinnokraft. Skydda vristerna.

Varför fostar vi inte våra pojkar till att visa oss respekt?
Vi har mycket mer makt än vi tror, varför använder vi den inte?

Idag blev jag bjuden på middag av Maken. Han hade köpt en färdig fiskgratäng från Findus, och jag fick sätta mig till dukat bord, hurra.
Sen servade jag med nygräddade våfflor.
Men jag lämnade disken... Soffan kallade.

Tänk om männen är avundsjuka på oss? De kanske hellre skulle vilja vara kvinna - och slippa mannens börda av machoförtryck?
När kommer Internationella Mansdagen, som tar tag i de destruktiva mansrollerna?

Vill du ha en känga, eller?

Kan inte låta bli att igen tänka på de män som släpade fram en kvinna framför Jesus, för att sätta honom på prov.
Hon kallades äktenskapsbryterska - men de glömde släpa fram mannen - och de stod nu beredda med stenar i händerna...
Vilket grupptryck!
Pöbeln ska skipa rättvisa. Kvinnan ska veta sin plats...
Men Jesus tog det lugnt. De fick stå där med sina stenar och måtta, medan han ritade i sanden...

När mjölksyran nästan var olidlig, sa Jesus:
- Den av er som är utan synd, kan kasta första stenen.
Johannes kap 8.

I sken av prestigeförlust, lade den äldste ned sin sten först, lättad.
Sedan näste man, och näste...
Med svansen, eller nåt, mellan benen, gick de därifrån - kanske just lättade!
Varför inte?
Jesus presenterade en helt annan manssyn! Han visade en helt annan kvinnosyn, där han jämställde henne, ställde henne bredvid sig och upprättade henne.
- Gå nu, och synda inte mer.

Res dig! Och gå.

Jag återkommer ofta till denna bekännelse - att Jesus är sann Gud och sann Människa - och just därför har han mandat att vända upp och ned på alla begrepp.
Ja, han vrider oss tillbaka till Guds ursprungsplan.

Ännu en kvinna vill jag lyfta fram:
Det är den namnlösa kananeiska kvinnan som ber Jesus få äta av smulorna från bordet.
Hon vet att han kommit först för att leda Israels folk mot frälsningen, men hon får Jesus att föregripa hela frälsningsverket, så att även hon får del av det.
- Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.
Läs mer i Matteus 15:21-28.

Jag avslutar med att låta mina tankar gå till de kvinnor i Arabvärlden, som drev fram den "arabiska våren."
Hur går det nu?
Jag ber för Lina Ben Mhenni, som bloggade under namnet Tunisian Girl.

Herre, hjälp oss stötta varandra.
Hjälp alla dessa kvinnor att få männen att gå från revolution till jämlikhet.

Bara i perspektivet underifrån

kan man se himlen.

Det som är bra för kvinnan, är bra för alla.
Det som är bra för mannen, är bra för... mannen.

Alltså, med alla biståndsarbetare vill jag stödja uppfattningen att när man satsar på kvinnan, då fördelar hon sin kunskap så att den kommer hela familjen till del.

De allra vackraste och kvinnligaste hälsningar till er alla!

Helene Kvinnofelt.

För oss båda.

FRÅN SVERIGE TILL HIMLEN

På väg till himlen.

Detta är ett mycket intressant livsåskådningsprogram som SVT2 bjuder på - Från Sverige till himlen.
Har de sett det?
Programledaren är en sekulariserad kvinna som inte vet något om religion...
Hon ställer den okunniges frågor, och det är både bra och välgörande!

Men samtidigt blir det så fel...
Främlingskapet gör att "den religiöse" betraktas som ett ufo...

Igår skildrades shiamuslimernas högtidsdag Ashura. Vi fick följa en man som förklarade och berättade vad detta betyder för dem. Anna Lindman Brask följde generat med i det demonstrationståg som gick genom Stockholms gågator.

Hon förundrades hur hans tro genomsyrade hela hans liv - både musikval, hur han tränar på gymet, hur han ser på kvinnor, hur han lagar sin mat o s v.
Och jag tänkte:
- Ska det inte göra det? Ska inte tron genomsyra hela livet?!
Jag kände stor sympati och samhörighet med den shiitiske mannen.

Anna, vad annars är en tro? En tom gemenskap?
Hon var själv blind för sin egen livsuppfattning. Den genomsyrar även henne!
- Människan är alltings högsta mått?
- Gör vad du känner för... eller hur skulle hon uttrycka det?

Vad kittlar mest?

Det var oerhört intressant att kameramannen fick följa med in i bönerummet och filma hur man sörjer att  imam Husayn mördades. Det var då problemen började vem som skulle efterträda profeten Muhammed som ledare.

Programledaren kunde inte förstå hur man kunde uppbåda så mycket känslor för en människa som har varit död i 1300 år...
- Suggererar ni er till detta?

Jag suckade där jag satt i soffan. Hon förstod verkligen inte. Och jag kände mig själv som en främmande fisk i nutidssverige. Det är väl inte så konstigt?
Ashura-firandet påminner om vår Långfredag.

Låt mig försöka göra en jämförelse.

Det kollektiva sörjandet är oerhört viktigt för ett folk. I vår kristna kultur är både Allhelgonahelgen och Långfredagen sådana tillfällen, då det är möjligt att vara "kollektivt ledsen".

Att leva med sin traditions heliga män och kvinnor är ingen suggestion. Det är alldeles vanlig inlevelse och empati - eller som den shiitiske mannen sa:
- Det är kärlek.

Påskens segerkrans.

Den profana, sekulariserade människan har alltför ofta filmvärlden som sin verklighet... och den är ju overklig.
Medan vi som lever med Heliga Skrifter har en helt annan ingång i detta. Dessa personer är ännu levande i sitt minne.

Precis som shiamuslimerna i sin extrema form slår sig blodiga för att högtidlighålla minnet av imam Husayns död, så har även vi gjort på liknande, sätt då vi firar passionsdramat kring Jesus Kristus.

Har du tänkt på att fastlagsriset, som vi pryder med fjädrar, är ett sådant plågogissel!
Förr kunde man ta riset och piska sig själv på ryggen för att dela Jesu Kristi lidande.

Plågoris i fastetid.

Det var mycket sympatiskt att se hur shiiternas extrema utövning istället omformats till att "ge blod" - inte spilla blod.
Därför gick han till Blodbussen och lämnade lite av sitt eget blod!

Hm, det skulle vi också kunna göra som en "långfredagshandling" - i tacksamhet över vad Jesus gjort på korset, och som en kärleksgärning till vår medmänniska.
Här fick jag en ny infallsvinkel.

Nu drar jag jämförelsen ett steg vidare.

Shiiterna sörjer en död ledare.
Gör vi kristna det också? - - -

Nej, vi firar minnet av att Jesus GAV sitt liv - som ett försoningsoffer för alla människor - men sedan vänder det ju på påskdagen! Då kommer det stora glädjefirandet att Jesus Kristus besegrade döden med sin uppståndelse - annars hade vi inte haft en kristen kyrka över huvud taget!

Jesus var inte bara en profet eller ledare. Han är Guds son. Sann Gud och Sann Människa.

Här är den stora skillnaden...
Det är så många stora ledare som fått sätta livet till.
Imam Husayn blev mördad.
Men det är bara EN som har dött för våra synder... och UPPSTÅTT igen!

Varför dö?
Jesus är unik i det som hände på Långfredagen.

Dagisbarnen leker Långfredag.

Jag läser på Shiamuslimernas blogg att de väntar på Återkomsten - av vem?
http://blogg.shiamuslimer.se/#comments30

Det skulle vara mycket intressant att få sitta och samtala om detta!

Till sist:
Alla samfund och föreningar kämpar med "den rätta efterträdaren". Vår egen kyrka har ju splittrats flera gånger under historiens lopp.
Men det är ingen som kommit på att man skulle högtidlighålla minnet av döda påvar eller kyrkoledare... Inte heller firar vi Martin Luthers dödsdag - det är inte intressant.
Det enda som är viktigt är att lyfta blicken mot den Gud som Befriar - och i tacksamhet vara hans tjänare.

Inget ljus på människan.

Från Sverige till himlen - nåja... inte alla vägar bär dit.
Men vi kan visa på den dörr som Jesus öppnat.

Broöppning på Hasslö.

Tar fram min gitarr och hittar ackorden till en bibelvisa:

FÄST DINA ÖGON PÅ JESUS
SE IN I VERKLIGEHETEN SJÄLV
SE UPP TILL HANS KORS OCH DU SER HANS TRIUMF
I DEN DÖD SOM BLEV LIVET FÖR OSS.

Helene Sturefelt
- religionsdialogfunderare.

LAGENS HÖJDHOPPSRIBBA

Är livet en tävling?

- Hur högt kan du hoppa?

Jag tänker med skräckblandad förtjusning på högstadietidens idrottsövningar.
Du vet, viljan att komma över ribban. Tvekan sekunden innan... och misslyckandet när man sprang rakt på den dumma ribban, som låg för högt...
Det hjälpte inte att jag hade långa fina ben, när det inre modet svek...

Kan detta vara en andlig fråga?

Lokaltidningen skriver om den amerikanske höjdhopparen Dick Fosbury, som idag fyller 65 år, och den revolutionerande stil som han hade:
- Med ryggen mot ribban väckte han sensation!
Kunde man verkligen hoppa med ryggen före, och inte saxa med benen som var brukligt?!

Livet - en lagidrott.

Samhället bygger på att vi följer de lagar vi gemensamt kommit överens om.
I botten ligger de tidlösa Tio Guds Bud.
Men om vi inte klarar av lagens bud, vad gör vi då?

Om rättsväsendet inte kan lösa alla brott som anmäls - då avskrivs brotten! Vips, så var det löst.
Om vi inte orkar hålla emot all narkotika som flödar in - då kan vi väl göra som Nederländerna: legalisera eländet... Vips! Så går vi fria... allt medan dödligheten ökar...

Hur gör vi som troende med etik och moral inför Gud?
Vi kan ta sjätte budet som exempel:
- Du skall inte begå äktenskapsbrott. 2 Mosebok 20:14.

Det är bra. Det är ett skydd mot godtycklighet och utnyttjande.

Men om vi inte klarar det, då sänker vi ribban... för vi vill ju inte misslyckas!

Det blåste för hårt..

Matteus återger en situation när några fariséer kom fram till Jesus för att sätta honom på prov:
- Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?

Moses tillät ju mannen att skriva skilsmässobrev.
- Ja, för att ni var så förstockade, men från början var det inte så, svarade Jesus.
Läs mer i Matteus kap 19.

Vi sänker ribban. Jesus höjer ribban!

Hör här, jag citerar Jesus ur Bergspredikan:
- Ni har hört att det blev sagt Du skall icke bryta ett äktenskap. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.
Matteus 5:27.

Nu ligger den  moraliska och andlig ribban på högsta nivå, i linje med själva stativets egen höjd.
Vem kan klara detta?
Och varför var Jesus så lugn när männen släpade äktenskapsbryterskan framför honom - hon skulle nu stenas allt efter Mose lag... Johannes kap 8.

Skipa rättvisa nu, Jesus! Visa att lagen gäller! Du har ju själv lagt ribban i taket!

Paus och andhämtning.

Jesus, det är omöjligt att hoppa så högt!

Jag tänker på de kulturer och religioner som har den fundamentalistiska rättvisan som sitt centrum - både muslimska och kristna sammanhang.
Lagen är inte målet.
Lagen är medlet!

Jesus gör det omöjligt för oss att leva efter lagen - vem har väl inte slängt lystna blickar hit och dit, eller tvärtom: om blickar kunde döda...
Kära nån, jag är helt uträknad! Jag river ju ribban, som bara ligger på marken...!

Jesus visar med detta att vi kan inte leva tillsammans utifrån en lagiskhet.

Det går inte att ha en relation som bygger på "rätt och fel". Det blir helt obarmhärtigt och kärlekslöst.
Håller du med?

Hur ska vi göra då?
Vilket är det viktigaste budet? Hur sammanfattas buden?

Jesus citerar den judiska trosbekännelsen som svar:

- HÖR ISRAEL, HERREN VÅR GUD ÄR DEN ENDE HERREN.
DU SKALL ÄLSKA HERREN DIN GUD AV HELA DITT HJÄRTA, AV HELA DIN SJÄL, AV HELA DITT FÖRSTÅND OCH AV HELA DIN KRAFT.
SEDAN KOMMER DETTA:
- DU SKALL ÄLSKA DINA NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV.
Läs mer i Markus kap 12:28-34.

Jag ser framför mig hur höjdhoppsribban liksom spricker... och bildar ett kors mot skyn.
Den enda möjliga vägen fram att leva tillsammans är i NÅD.
Tack kära kollega i Möllebackskyrkan för att du öppnade våra ögon inför detta.

Jesus pekar på kärleken, förlåtelsen, barmhärtigheten och den underbara Nåden, som befriar och löser från alla dumma misstag och skuld som hopat sig.

Wow! Vilket evangelium! Vilket glatt budskap!
Det vill jag räcka vidare till alla som sänker ribban... till alla som låser sig i sin fundamentalism... ja till alla som tror att de måste klara av allt själv.

Ett annat sorts Hopp!

Till äktenskapsbryterskan sa Jesus:
- Har ingen dömt dig, kvinna?
- Nej, herre.
- Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.

Tack käre Jesus! Jag skall aldrig mer försöka hoppa höjdhopp på livets relationsbana!
Hjälp mig att få samma sinnelag som du; att vara barmhärtig och upprättande.
Amen.

Osportsliga hälsningar i evangelisk anda,
Helene Hoppfelt.

Kärleksfull peppning på Västra Mark.

MIN FÖRSTE ÄLSKARE

Min Älskare.

På något sätt måste jag vara kär. Jag måste känna pulsen slå och livsglädjen vibrera.
Jag har flera älskare...

Men det är inte som du tror.
Vår översexualiserade tid förstår inte detta. Följ med i min berättelse!

Min Förste Älskare upptäckte jag när jag var barn. Varje gång vi bad aftonbön förstod jag att Någon fanns där. Så småningom fick han ett namn:
- Min Himmelske Fader.
Det är ingen man, ingen kvinna, inte en "han" eller "hon" - snarare "hen" - eller ännu bättre: ett DU.

När vi umgås blir vi Ett. I bönen. I tillbedjan. I nattvardens smältande på min tunga.

Jag anar Din skugga.

Denna stora Älskare fyller mitt hjärta med ett inre universum, som varken Humanister eller Ateister vet något om...
Vad är deras inre rum fyllt med? Sig själva? Eller med det som är min älskare nummer två:

När jag har levt i tider av relationslöshet och kärlekshaveri, då har min Andra Älskare trätt fram:
- Naturens sjöar och skogar.

Många gånger har jag suttit vid bryggan i skogskanten och blickat ut över vattnet. Trädens sus har viskat goda ord i mitt öra, vinden har tröstat mig och vattnet har bjudit upp min till dans - antingen i kanoten eller på skridskor!

När vi umgås blir vi också Ett. Med vindrufsigt hår och blöta byxben.

Under isen..

Min Tredje Älskare är de människor jag möter.

Du vet, det är de där blickarna som dröjer sig kvar i varandra, i vänlighet.
Det är ett handslag som inte bara ger en tryckning, utan också varm kärlek.
Eller när man står nära någon i en kö och känner kroppsvärmen från en vänligt sinnad medmänniska.

Alldeles för många tolkar in sexuella signaler. Men allt är inte Eros!
Lika mycket, eller ännu mer, är Filos = vänskap, och Agape = utstrålning av Guds kärlek, närvarande i våra liv.

Att ha tillgång till de tre goda kärleksorden Eros, Filos och Agape, hjälper mig att se vad som händer, och ta emot det.
Det är alldeles underbart att få möta människor på detta sätt, med distans, respekt OCH ett flöde av stor kärlek.

Tack du som värmde mina kalla händer.
Tack du som torkade min tår.
Tack glittret i vattnet som väckte min livslust.
Tack koltrasten som sjöng om nytt hopp.

Vem var där?

Allvaret kommer när vi glömmer bort vår första kärlek:

- Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig, och gör samma gärningar som förr.
Joh Uppenbarelsebok 2:4.

Alla mina Tre Älskare sammanfattas i Jesus Kristus.
Där anar jag Gud Fader, mitt DU.
Jesus går på samma vatten där jag simmar eller åker skridskor!
Hos honom får Gud ett mänskligt ansikte, varma händer och den som tröstar mig.

Herre, hjälp oss att se hur Du har uppenbarat dig för oss!
I naturen, i den Heliga Skrift, i vår medmänniskas ögon.
Jesus, förlåt oss när vi glömmer Dig...

Kärleksfulla hälsningar från ett brustet hjärta som Gud läker.
Nej, bli inte rädd - så är det för oss alla.
För Gud med, den korsmärkta kärlekens DU.
Helene Sturefelt

Herren välsigne dig... drar dig upp. Upprättar dig.