JAKOB - DEN VÄLSIGNADE BEDRAGAREN

Långt bort. Men ändå nära.

På ett ögonblick är jag tretusen år tillbaka i tiden. Jag känner ökenvinden och lukten av kameler.
Texten för mig in i en helt annan värld, som jag nu vill förstå, på dess egna villkor.
- Hur kunde Gud välsigna JAKOB, en bedragare?

Först en kommentar till själva bloggandet:
Jag vet flera som håller internet-/ bloggfasta nu under denna tid av kyrkoåret. Men jag avstår från annat.
För mig är bloggandet ett gott sätt att reflektera över min tro, och dela den.

Eller som en av sönerna sa:
- Det är skillnad på att ge uttryck för de tankar som redan finns, än att trycka in nya tankar - och öka övertrycket.
Hellre uttryck, än intryck...
- Jag vill inte intrycka mig, jag vill uttrycka mig!
Och du som är understimulerad och behöver fler intryck: följ nu med in i 1 Mosebok! Jag har njutit av läsningen av kap 25-33.

Nu går vi in! Kyrkan är en tidsmaskin.

Jakob var yngre tvillingbror till Esau. Hans namn betyder "Den som håller i hälen" - det är väl så det är att vara tvilling...
Det var stor skillnad på bröderna:
- Esau var rödlätt och hårig, en duktig jägare som fadern Isak uppskattade mycket.
- Jakob var bara "slät", en duktig herde som mamma Rebecka tyckte bäst om.

Det var Guds plan att, från Abraham och Isak, ett folk skulle växa sig starkt. Men från vilken av tvillingbröderna? Äldste brodern hade försfödslorätten på sin sida - alltså var det han. Eller?

Men en dag kom Esau hungrig hem och broder Jakob var listig...
- Låt mig få till livs av din linssoppa!
- Sälj då till mig din förstfödslorätt!
Så drev hungern den äldre brodern att offra hela sin framtid...

Så småningom skulle pappa Isak på sin dödsbädd välsigna sin äldste son, så att arvet gick vidare.
Isak såg dåligt, men ett bra kännetecken var ju att Esau var hårig, så pappan ville känna på sonens hud...
Det var bara det att Rebecka hade klätt Jakob i skinn på händer och hals... så att Isak blev lurad... Det kändes som att det var Esau, fast rösten var Jakobs...

Grå isskorpa, 9 mars 2012.

Nu stannar jag upp och låter blicken svepa över Gullberna Parks båtvik.
Hur kunde Gud låta en bedragare få bli stamfader över det folk, som snart skulle växa sig starkt ur Jakobs alla söner?

Hade Jakob andra kvaliteter än Esau? Högre moral? Varmare hjärta?
Eller såg Gud till moderns känsla? Var det kvinnans fokus som var starkast?
Rebecka hade ju herdepojken Jakob mer kär än Esau, som var ute och jagade.

Jag tänker på Adam och Evas söner:
- Abel var också fåraherde och den som Gud vände sitt hjärta till - medan Kain var åkerbrukare.
Och kung David, som skrivit så många psaltarpsalmer - även han var herdepojke...

Gud låter människan instifta sina lagar, men är suverän att frångå dem, när det passar hans frälsningsplan bättre.

Gud kan använda allt...

Jakob och Esau skils åt och lever helt olika liv. Jakob tar tjänst hos farbrodern Laban och får hustrun Lea, sedan Rakel samt en stor skara boskap. Hans välstånd ökar.
Är Esau fortfarande arg på honom för att han lurades?
Han är på väg mot Jakob med 400 man... ska det bli ännu ett brodermord, som mellan Kain och Abel?

Det är i detta sammanhang som Jakob för sin stora familj och sin hjord över Jabboks vadställe - den text som lästes i kyrkorna i söndags, 1 Mos 32:22.
Min kollega Ola Pålsson i Höganäs höll en utmärkt predikan i Himmelsfärdskyrkan.
Han jämförde både med Vasaloppet och vår svenska världsmästare i brottning, Ingemar Johansson, innan han förde oss djupare in i texten.

Himmelsfärdskyrkan, Höganäs.

Varför brottas Jakob och med vem?

Jag tänker att den eviga kampen med Gud alltid handlar om:
- Ske Min vilja, Herre! Eller Din... eller helst min... Vad vill Du Gud? Jag fattar inte! Därför tar jag nu egna beslut, hör du det! Men livet lägger hinder för mig... Vad är meningen Gud? - - -  o s v.

Det är mörkt ute, mitt i den orientaliska ökennatten. Jakob ser ingenting. Han vet inte vem det är som kopplar grepp på honom...
De kämpar ända tills morgonrodnaden går upp.

Det där känner jag igen... när man ligger och vrider sig i sängen i "vargtimmen", och brottas både med tankar, känslor och kudden.

Kyrkbänkskuddar.

Gudsgestalten känner Jakobs kamp för livet i den enorma styrka och i det motstånd han bjuder.
Enda möjligheten att komma loss är att ge Jakob ett slag på höften, så att den går ur led...
- Släpp mig!
- Jag släpper dig inte, med mindre än att du välsignar mig! säger Jakob.
Kanske inser han vidden av det han gjort, svek och lurendrejeri...

Gudsgestalten ger nu Jakob ett nytt välsignat namn:
- Du skall heta Israel, ty du har kämpat med Gud och människor, och vunnit seger.

Så vänder Gud bedrägeriet till försoning.
De två viljorna smälter samman till ett.

Spegling och verklighet smälter ihop.

När Jakob sedan skall möta sin broder, sänder han först gåvor till honom.
Det är en underbar scen när de omfamnar varandra!
Förbrödring. Inte blodspillan.

Esau kanske var glad att slippa bördan av äldste sonens ansvar. Medan Jakob nu såg att hans initiativ kom dem båda till godo  - en välsignad bedragare, som funnit Guds väg - om än halt och linkande...

Så knäpper jag mina händer och sjunger barnapsalmen, med ny insikt:

GLÄD DIG DÅ DU LILLA SKARA
JAKOBS GUD SKALL DIG BEVARA
FÖR HANS VILJA MÅSTE ALLA
FIENDER TILL JORDEN FALLA. Sv Ps 248:4

Helene Sturefelt,
- äldsta systern, med två yngre tvillingsystrar - som jag älskar högt!

Gud bevare oss!