Gud talar. Bibel och psalmbok. Mat för själen.
Var en röst, inte ett eko. Lyssna till andra, men tänk själv.
Be dina böner, men inte utan att läsa Bibeln.
Håll dig till sanningen - och tag emot slagen.
Hela denna höst har jag farit mycket illa av det hårda debattklimatet, där vinklade åsikter upphöjts till ogrundade sanningar. I oktober skrev jag med smärta att jag inte längre orkar vara en röst - jag tystnar, och gör reträtt.
När sakfrågan inte kan mötas, slår man på budbäraren.
Knäckt. Och avsågad.
Samtidigt kom den bräckliga vapenvilan i Israel med gisslans frisläppande som fick ångesten att dämpas ett tag.
Intensiva böner fortsätter, extra mycket just nu för Ukraina, där Ryssland kidnappar deras barn och sätter dem i soldatutbildning, å det grövsta.
Att bli misstänkliggjord, felciterad och utestängd är upplevelser som kan få vem som helst att vackla.
Vårt mångfaldssamhälle är en lögn. Endast de rätta uppfattningarna räknas. Normlöshet hyllas. Kritik tystas. Så även inom kyrkan.
Lojal, men ifrågasättande.
Se, du som har ögon.
Paulus säger:
ALLTID ÄR JAG ANSATT, MEN INTE KRINGRÄND,
RÅDVILL, MEN INTE RÅDLÖS, FÖRFÖLJD MED INTE ÖVERGIVEN,
SLAGEN TILL MARKEN MEN INTE FÖRLORAD.
ALLTID BÄR JAG MED MIG I MIN KROPP DEN DÖD SOM JESUS FICK LIDA, OCH ATT OCKSÅ JESU LIV SKALL BLI SYNLIGT I MIN KROPP.
JAG TROR, DÄRFÖR TALAR JAG...
2 Kor 4:10-13.
Kritiskt solidarisk. Så har sanningssägaren alltid varit. Maktens män ogillar det, men om vi går i Jesu fotspår har vi inget annat att vänta.
Fotspår i snön.
Idag firar jag 16 år som bloggare här på Sturellas Fotoblogg.
Jag är en av de äldsta bloggarna i Svenska kyrkan, med tre producerade texter i veckan, sedan 2009. Det blir 2825 inlägg, inklusive detta, med några hundra läsare varje dag.
Den som kan skriva, skall skriva.
Den som kan läsa, skall läsa, och berätta vidare.
Och den som har öron, skall höra, särskilt vad Anden säger till församlingarna!
16-årig bloggare.
Jag hade troligen inte blivit kristen om jag som ung kommit till gudstjänsterna idag. Bibeltexterna blir lästa, men inte alltid kommenterade. Alltför ofta är det religiösa kåserier utan större allvar.
Prästen utgick från texten, men återkom aldrig...
Tack och lov är det inte alltid så.
Likväl är hungern efter Guds ord mycket stor.
Jesustrenden bland den yngre generationen håller i sig. Och då måste vi också hålla i, och våga stå för den kristna trons innehåll.
Den sanning jag brinner för - om ondskans konsekvens och Guds rättfärdighet - har sin grund i Bibelordet, och drabbar för och främst mig själv.
Vår tids stora svårighet är att individualismen ätit upp kollektivet med lögnen att "var och en bestämmer sin egen sanning". En sådan inställning fungerar varken i trafiken eller i det andliga livet.
Älskade kyrka!
Är Gud tyst? Ja, livet innehåller långa tider av Guds tystnad, men inte av Guds frånvaro!
Så länge vi kan läsa vår Bibel, kan Gud tala.
Bön utan bibelläsning blir ofta bara egna förhoppningar.
Det svåra är den karaktärsdaning som Herren utför med oss, medan vi upplever hans tystnad.
Kan man dras närmare till den som är tyst?
Vad är alternativet?
Guds andetag pulserar i naturen. Som också gråter.
Kom! Fyll mig med nytt liv.
Så låt oss detta nya kyrkoår 2025-2026 bli bibelläsare tillsammans, så att bönen lyssnar in Guds hjärta!
Den som inte bryr sig om sanningen har inga större problem med tillvaron.
Den som inte har något skönhetssinne bryr sig inte om att det är fult.
Och den som inte vill underordna sig den goda disciplinen fortsätter sin kortsiktiga livsbana, utan riktning och mål. Eller?
Lärjunge på engelska heter just "disciple"...
Disciplinerd anhängare.
Min älskade Bibel.
Jag avrundar med episteltexten på 1 Advent, tredje årgången, från Uppenbarelseboken:
JAG SÅG I HÖGRA HANDEN PÅ HONOM SOM SATT PÅ TRONEN EN BOKRULLE, MED SKRIFT PÅ BÅDE FRAMSIDAN OCH BAKSIDAN, OCH FÖRSEGLAD MED SJU SIGITLL.
OCH JAG SÅG EN VÄLDIG ÄNGEL SOM ROPADE UT MED HÖG RÖST:
- VEM ÄR VÄRDIG ATT ÖPPNA BOKEN OCH BRYTA SIGLLEN?
MEN INGEN I HIMLEN, ELLER PÅ JORDEN ELLER UNDER JORDEN, KUNDE ÖPPNA BOKEN OCH SE I DEN.
OCH JAG GRÄT HÄFTIG ÖVER ATT DET INTE FANNS NÅGON SOM VAR VÄRDIG ATT ÖPPNA BOKEN OCH SE I DEN.
MEN EN AV DE ÄLDSTE SADE TILL MIG:
- GRÅT INTE. SE, HAN HAR SEGRAT, LEJONET AV JUDA STAM, SKOTTET FRÅN DAVIDS ROT.
HAN KAN ÖPPNA BOKEN MED DESS SJU SIGILL.
Uppb 5:1-5.
Bokrullens skåp, synagoga i Ashdod, Israel.
Tack, käre himmelske Fader, för att DU håller världen i din hand, i denna för-apokalyptiska tid.
Hjälp oss att söka DIG på djupet, i Ditt Ord som är Ande och liv.
Förlåt oss vår feghet att inte våga tala om rätt och fel, sanning och ondska.
Jesus, DU är vår räddning!
Kom och fyll oss med Din underbara kärlek.
Denna skatt från Dig bär jag i mitt bräckliga hjärta, trasigt som ett lerkärl, under tårar.
Amen.
Kristusljuset i min spruckna själ.
Och här är mitt allra första blogginlägg, den 2 december 2009.
Ett stillsamt hurra viskas här vid datorns tangenter.
Sträva hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- kristen, teolog och präst, tecknare och skrivare.
Vilsen tid.
