Quasimodo, Victor Hugos titelfigur.
Många känner igen Victor Hugos romanfigur Quasimodo, han som blev en Disneyfigur i filmen om Ringaren av Notre Dame.
Men detta inlägg handlar inte om honom, utan om oss, såsom arvingar till Guds rike!
Hela det långa namnet Quasi-modo-geniti kommer från kyrkoårets benämning av 1:a söndagen efter Påsk.
Varje söndag har ett tema och denna dag heter "Påskens vittnen". Beteckningen Quasimodogeniti lever kvar från den katolska tidens latinska namn.
Löjtnanshjärtan vittnar om en Skapare.
Detta krångliga uttryck är de inledande orden från det medeltida Introitus som alltid sjöngs inför textläsningarna i gudstjänsten.
Uttrycket är hämtat från 1 Petrus brev där kapitel 2 inleds med en uppmaning att lägga bort all slags ondska; falskhet och förställning, avund och förtal:
SOM NYFÖDDA BARN (quasi-modo-geniti infantes) SKALL NI LÄNGTA EFTER DEN RENA, ANDLIGA MJÖLKEN, FÖR ATT VÄXA GENOM DEN OCH BLI RÄDDADE.
NI HAR JU FÅTT SMAKA HERRENS GODHET.
1 Petr 2:2 och Psaltaren 34:9.
Jo, jag kan inte låta bli att tänka på den vanskapta mannen i Notre Dame.
Quasimodo hade skolios och var puckelryggig, hans ena öga hängde och benen var olika långa... Vilken eländig syn! Och vilket svårt liv han hade, föraktad och utstött var han, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom.
Ja, han var som en för vilken man döljer sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet...
Ojdå, nu sitter jag ju och citerar Jesaja kapitel 53, om den lidande Messias!
Kan det vara så att Victor Hugo hade denna beskrivning i sitt bakhuvud då han skrev sin roman?
Sturella spekulerar, jag vet inte.
Men Quasimodo fick arbete i den stora domkyrkan i Paris såsom ringare av kyrkklockorna.
Disneys Quasimodo på Wikipedia.
När jag läser i mina teologiska kommentarböcker så står det om den omvälvande betydelse som Guds insats har, för vår räddning från det onda. Då använder Nya Testamentet bilden av en nyfödelse.
"När en människa föds, har en ny individ skapats. Därmed börjar hennes unika historia.
Lika avgörande är hennes nyfödelse som kristen, då har hon blivit något radikalt nytt!
Hon födde inte sig själv när hon kom till världen. Inte heller har en kristen nyfött sig själv.
Det har skett genom Guds nyskapelse i dopet!"
Quasi-modo-geniti = Såsom formen av en nyfödd.
Det är stort!
Nyfödda löjtnanshjärtan.
Jag undrar om den vanskapte Quasimodo var döpt? Han hade ju bara halva namnet... "såsom formen av..."
Nikodemus, som smög sig till Jesus i kvällsmörkret, undrade hur det gick till att bli pånyttfödd. Han hade en längtan och förstod att Jesus hade kommit just för det uppdraget.
- Inte kan man komma in i sin moders liv igen?
- Nej, det handlar om att bli född av den helige Ande, svarade Jesus.
Läs mer i Johannes kap 3.
Att bli född av helig Ande - tänk att det faktiskt är möjligt!
Tag emot Helig Ande!
Nya Testamentet inte bara liknar den kristne vid en nyfödd, utan påstår att hon verkligen är nyfödd!
I Kristus är du en ny skapelse!
Jag minns när jag hörde dessa ord för första gången, som nykristen i tonåren. Det var oerhört stort att få ett sådant påstående nämnt över sig!
Och något hade hänt. När jag vågade bekänna och berätta för andra att jag var kristen, då flyttade liksom Jesus in i mitt hjärta.
Sedan dess har Jesus arbetat med mig varenda dag, för att forma mitt sinne efter hans sinne.
Vilket mödosamt arbete...
Jesu stora hjärta. Och mitt lilla.
Det som är så fantastiskt är också att denna nyfödelse inte bara gäller här och nu i det jordiska livet. Det är samtidigt ett levande och verkligt hopp, som sträcker sig in i framtiden.
När himmelriket kommer till jorden vid tidens slut, då får denna nyfödelse sin verkliga konsekvens.
Då löses arvet ut för alla Guds barn...
Till skillnad från det jordiska arvet med gods och pengar, så är det himmelska arvet oförstörbart.
Det är redan nu ett faktum, men det är reserverat för den kristne i livet efter detta. (Kolosserbrevet 1:5).
Arvet består i att vi räddas från den kommande undergången, till ett liv i salighet och glädje!
Det kan ge jubel i hjärtat redan nu, trots att livet ständigt utsätter en för prövningar.
Den onde vill inte att någon skall undkomma hans grepp.
Det är därför som Petrus inleder med att säga:
LÄGG DÄRFÖR BORT ALL ONDSKA...
1 Petr 2:2.
Det är lättare sagt än gjort... Det går inte i egen kraft.
Guds hjälp och nåd är nödvändig.
Den vita dopdräkten. Dominica in Albis.
All denna quasi-modo-geniti har sin grund i dopet.
Förr i tiden gick de ännu inte kristna i katekes-undervisning fram till påsk, då de döptes och fick bära den rena, vita dräkten.
Första söndagen efter påsk bär även namnet Dominica in Albis = de vita klädernas söndag.
Då bar de nydöpta (vuxna) sina vita dopkläder för sista gången, innan vardagen tog över.
Nu får det räcka med latin...
Eller?
Varför kan vi inte söka fördjupningen tillsammans?
Fördjupning i heliga Birgittas klosterkyrka.
Jag är så trött på ytliga gudstjänster som aldrig kommer längre än till nybörjarstadiet.
Jag längtar efter den rena andliga mjölken, som Petrus skriver om, så att jag får fortsätta växa, och bli räddad.
Därför var det sådan fröjd att få fira högmässa i söndags i Heliga Birgittas Klosterkyrka i Vadstena.
Prästen ledde mässan med lätthet och predikade med glädje om att vi är såsom nyfödda...
Och när kyrkklockorna ringde samman borta i Rödtornet gick mina tankar igen till den puckelryggige Quasimodo, som var kär i Esmeralda... och han älskade sin fosterfar, ärkediakonen Claudio Frollo.
Hans livsöde blev tragiskt. Dövheten som klockringningarna orsakade, blev till stor skada för honom, som redan var skadad från födseln.
Kanske är det dags att läsa om Victor Hugos roman?
Och läsa Petrusbreven i Nya Testamentet.
Vem har målat denne Quasimodo?
Käre himmelske Fader,
- tack för att Du är den som kan föda oss på nytt!
- förlåt oss när vi kämpar på i egen kraft.
- hjälp oss att ge upp... bli tomma... så att Du får plats.
Särskilt ber jag för alla dem som lider av kroppsligt eller psykiskt handikapp, för dem som andra vänder sig bort ifrån, som blir utstötta.
Hjälp oss att hjälpa och acceptera varandra.
Helige Ande, jag välkomnar Dig in i mitt liv, på nytt och på nytt och på nytt...
Amen!
Notre Dame, på min första tågluffning.
Alldeles nya hälsningar, från eder bloggerska
Helene F Sturefelt,
- som vill tacka:
Tack till Ebbe Arvidsson som skrivit kommentaren i Verbums predikoserie.
Tack till Svensk Uppslagsbok, band nr 23, som jag ofta konsulterar - bättre än de digitala sökmotorerna.
Och tack till prästen Gerhard Paping i Vadstena som predikade med sådan lätthet att inte kommer att glömma vad kvasimodogeniti betyder!
Liten dopskål i stora dopfunten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar