Aulawaablarna talar.
Detta är en fortsättning på inlägget om konsten att missförstå en text.
För att inte genera någon, skall jag låta mina Aulawaablar läsa Bibeln och se vad som händer.
För att inte genera någon, skall jag låta mina Aulawaablar läsa Bibeln och se vad som händer.
Men det kan också hända att de har mer rätt än vi tror...
Aulawaabel är listerländska för den wabbliga maneten i havet.
JESUS SADE:
- OM NI HÅLLER MINA BUD BLIR NI KVAR I MIN KÄRLEK,
SÅSOM JAG HAR HÅLLIT MIN FADERS BUD OCH ÄR KVAR I HANS KÄRLEK.
Joh 15:10.
Titta på den här figuren ovan.
Hon spyr galla och är svart i sinnet. Vreden har tagit tag i henne och hon stinker av ilska och frustar av frustration.
Hon håller då rakt inga Guds bud. Tvärtom så har livet gjort henne illa, så illa att hon slutat ta mer skit och nu rasar av sina egna sunda reaktioner.
Det fina är, att när hon äntligen fick ur sig sin vrede, så lugnade sig stormen.
En stilla acceptans kom och hon förundrade sig över att sanningen kunde göra henne så fri.
- Jag tåler din vrede, viskade Jesus. Jag har känt den själv, över all orättfärdighet, förtryck och upproriskhet. Du har blåst rent hus, det gjorde jag också, sa Jesus. Du är visst kvar i min kärlek!
Nu kan du se den.
Hjärta på Sölvesborgsbron.
DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VAR I ER, OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG.
Joh 15:11.
Glädje??
Nej du Gud, du kräver lydnad och är hård! Detta har du sagt för att vi skall vara perfekta, och det har skadat mig i själen! Se själv hur jag ser ut:
Aulawaabel nr 7. Smälter.
Jesus ser denna sargade figur. Han ser alla spett genom kinden och det förtvivlade självskadebeteendet. Hon trodde att hon skulle vara perfekt, att det var idealet både från Guds sida och alla andra maneter i havet...
Hon hade fel.
Men han ser också de stabila rötterna som ger fasthet. De lustiga ögonen sträcker sig ut ur den oformliga manetkroppen. De har fått syn på något...
Hon ser kärleken. Varifrån kommer den?
Hon skulle vilja tala, men kan inte. Munnen är full av vassa tänder och hon kippar efter luft.
Kärleken får kravet på perfektion att smälta.
- Det är ju inte sant, kommer hon på, att det är vi som skall vara fullkomliga.
- Just det, viskar Jesus, det är bara din Skapare som är perfekt. Du får ha dina brister. Min kärlek fyller dina hål.
Aulawaabel nr 1. Näbbgäddan.
JESUS SADE:
- MITT BUD ÄR ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA SÅ SOM JAG HAR ÄLSKAT ER.
Joh 15.
Den kaxiga Aulawaabeln är en riktig näbbgädda! Älska varandra - bah! Vilket trams! Här gäller det att vara sin egen karl utan beroende av andra.
Det är med religion är inget för mig!
- Hörredu! Ditt självförtroende är det inget fel på, men du saknar ödmjukhet. Vill du inte själv bli älskad?
- Jo, det är klart, men det är en annan sak!
- Nej du, din gamla näbbgädda, det är det inte. Vem skall kunna älska dig när du har alla vassa tänder framme som för att bitas?
- Tänkte inte på det...
Den dagen blev Näbbgäddan drabbad av Guds eget ord och kärleken öppnade hans ögon.
Originalet på silon.
JESUS SADE:
- JAG KALLAR ER VÄNNER, DÄRFÖR ATT JAG HAR LÅTIT ER VETA ALLT VAD JAG HAR HÖRT AV MIN FADER.
Joh 15.
Det är så bullrigt där uppe. Ovanför ytan är det bara oljud och oväsen. Jag orkar inte med det!
Aulawaabel nr 9 är högkänslig och dyker nedåt i vattnet.
Aulawaabel nr 9 dyker ned.
Hennes manet-tentakler känner av alla vibrationer. Hon vet redan vad som kan hända, ska hända och har hänt, innan andra berättar.
Ofta blir de arga på henne för att hon redan vet.
- Hur kan du veta allt?
Så är det med oss högkänsliga, att våra sinnen är dubbelt så mottagliga som andras. Vi har inget skydd, på gott och ont.
Våra ögon är fyra konstiga krumelurer. De kan se runt hörnen.
Jesus var också högkänslig och "såg runt hörnen". Vi är alla hans vänner, men vissa låter han ha en extra emotionell intelligens. Den skall användas till andras väl, så att de inte simmar in i vassen där gäddan vill ta en...
- Jag vet att jag är vän med Jesus, säger hon och dyker ännu djupare ned.
Vatten är känslor. Känslor är känsliga. Låt ingen slå ned dig för att du fått den begåvningen.
NI HAR INTE UTVALT MIG UTAN JAG HAR UTVALT ER, SÄGER JESUS.
JAG HAR BESTÄMT ER TILL ATT GÅ UT I VÄRLDEN OCH BÄRA FRUKT...
Joh 15.
- Jag känner mig inte precis utvald, säger denna Aulawaabel nr 17. Stjärnorna har störtat ned över mig och jag är fulare än alla andra.
Horoskopet låser mig i sina bestämda uppfattningar.
- Men jag är väl mer än bara planeternas konstellationer?!
Aulawaabel nr 17. Stjärnfall.
- Inte kan jag tala heller. Hur skall jag kunna "gå ut i världen"? Jag har ju inte ens en mun!!
Hon var ledsen och kände sig som ett riktigt missfoster.
Men då rörde Skaparen vid henne med sina Tre Stjärnor. Då öppnades locken... och tre små stämband blev synliga.
- Jag ger dig nu din röst på tre sätt, sa Herren. Du har inte kunnat tala, för någon stängde dig när du var en liten pyttemanet. Men nu är du vuxen, med starka manet-trådar, och jag välsignar dig i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn!
Det var ett under som skedde. Ingen annan har tre stämband, och hon fick ta emot det i en överväldigande välsignelse!
Nu ska hon ut och sjunga i världen!
Så fick evangeliet från Johannes kapitel 15 möta det kladdiga waablet från dessa vattenvarelser.
De missförstod ofta, men var hela tiden nära Guds avsikt, utan att fatta det.
Nu talar de!
Och Jesus upprepar:
DETTA BEFALLER JAG ER: ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA!
Joh 15:17.
Innerliga fulhälsningar från Aulawaabelns skapare;
Helene Sture Manétfelt,
- tecknare, symbolpedagog och bibelläsare.
Aulawaablarna på konstutställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar