Tomt. Eller inte?
Att glömma det lilla ordet "inte"... eller att lägga in en extra negation - det får förödande konsekvenser!
Jag satt i kyrkbänken och läste dagens text för mig själv.
Det gick lite för fort och läsningen blev slarvig, så pass att det liknade den missuppfattning av tron som jag möter ibland.
Följ med på en präktig felläsning där Bibeltexten blir rent destruktiv...
Kyrkbänkens ämbete.
JAG GER UPP.
ÄVEN OM MIN YTTRE MÄNNISKA BRYTS NED, SÅ FÖRNYAS INTE MIN INRE MÄNNISKA.
MINA KORTVARIGA LIDANDEN VÄGER OÄNDLIGT TUNGT MOT DEN ÖVERVÄLDIGANDE HÄRLIGHET SOM INTE ÄR BEREDD ÅT MIG.
DET ÄR DE SOM RIKTAR BLICKEN MOT DET SYNLIGA, OCH INTE MOT DET OSYNLIGA.
DET SYNLIGA ÄR INTE FÖRGÄNGLIGT, ALLTSÅ DET SYNLIGA ÄR OFÖRGÄNGLIGT OCH BESTÅR, MEN DET EVIGA ÄR OSYNLIGT...
2 Korinthierbrevet 4:16-18.
Jag ger upp.
Jaha... Vad var detta? Vad menas?
Precis så här mörkt och förtvivlat kan man känna att livet är.
Det är ingen idé. Jag ger upp. Kroppen bryts ned och jag är sjuk och trött.
Min inre människa vet jag knappt vad det är - har jag en själ? Hur skall den kunna förnyas? Nä, jag ger upp.
Men Paulus skriver inte så.
Så här står det i bibeltexten:
JAG GER INTE UPP!
ÄVEN OM MIN YTTRE MÄNNISKA BRYTS NED, FÖRNYAS MIN INRE MÄNNISKA DAG FÖR DAG.
Jag bryts ned!
Han ger inte upp!
Paulus har varit med om svåra förföljelser och blivit fysiskt misshandlad. Många kan läsa in sin livshistoria i detta förtryck med våld som orsakar att kroppen bryts ned.
Men det märkliga är att han inte lägger den största vikten vid det. Något annat är viktigare.
Det handlar om den inre människan. Själen. Sinnet. Viljan. Själva gudsgemenskapen.
Där djupt inne i mänskosjälen bor själva livet som inte kan dö, när kroppen dör.
Det verkar som att plågorna får Paulus att söka sig närmare Jesus Kristus ju mer plågad han är.
För sin inre blick har han Jesus, den korsfäste och uppståndne, som är hans herre och mästare.
Och jämfört med Jesus på korset så väger hans lidande ingenting...
Se hans sår.
MINA KORTVARIGA LIDANDEN VÄGER JU OÄNDLIGT LÄTT MOT DEN ÖVERVÄLDIGANDE, EVIGA HÄRLIGHET DE BEREDER ÅT MIG, SOM INTE RIKTAR BLICKEN MOT DET SYNLIGA UTAN MOT DET OSYNLIGA.
Paulus har nämligen ett mycket långt tidsperspektiv.
Flera år av smärta är plötsligt endast en kort tid, jämfört med evigheten. Den plåga Jesus led på korset var inte bara spikarna i hans händer och fötter, nej det var framför allt den upproriska synd han bar i sig, åt oss, i vårt ställe...
Denna död innebar inte ett tragiskt slut utan det var en försoningsdöd, som löste syndens skuld.
Jesus var nere i dödsriket och tog nycklarna från den djävla ondskans pådrivare.
På tredje dagen återkom Jesus till livet - och det är den Eviga Härlighet som han berett åt oss!
Så vad är väl då lite mänskligt lidande ett tag... tycks Paulus säga.
Nyckeln till livet.
Jag tänker på unga människors självskadebeteende som är så själsligt plågsamt.
Enda sättet att få ut de instängda känslorna, som ingen bryr sig om, är att skära sig. Då lättar trycket. Men det är skenbart.
Jag berättade för några konfirmander för ett antal år sedan att Jesus har tagit på sig vårt självskadebeteende - titta själv! Titta på korset!
Det är Jesus som har den rollen - för att du skall slippa, och gå fri in i livet istället.
Det blev en mycket stark upplevelse för dessa unga tonårstjejer när de förstod vidden av det Jesus gjort för oss.
- Han bar till och med vår ångest. Du är inte ensam med den... Lägg undan saxen nu.
Känns det bra?
I den slarviga läsningen tyckte jag att det stod att det synliga inte är förgängligt - det skall alltså bestå. Medan det eviga är osynligt...
Men så stod det ju inte alls! Paulus skrev:
DET SYNLIGA ÄR FÖRGÄNGLIGT, MEN DET OSYNLIGA ÄR EVIGT.
2 Kor 4:16.
Allt detta vi ser kommer att försvinna. Det fysiska och kroppsliga kan inte vara i evighet.
Det är bara det osynliga som är bestående.
Vad är det osynliga då?
Naturvetenskapen talar om att energin är oförstörbar. Den syns ju inte, men finns.
Tillhör vår vilja, våra känslor och vår gemenskap den osynliga energin?
Är det kärleken som kommer att bestå i evighet, även när vi är döda?
Ja, det tror jag.
Vår kärlek är förgänglig, men inte Guds. Den är evig!
Jag tog några djupa andetag och läste om texten.
Missmodet försvann och den jublande tilliten tog plats. Jag ger inte upp! Vilken triumf!
Även om världens alla nyhetsrapporter är fulla av krigshets, ekonomiska sanktioner och mänsklig galenskap där man vill döda sina grannar så ger vi inte upp!
Vi bereder väg för den Gud som älskar oss var och en, personligen, och som vet hur vi har det.
Jag siktar på Guds evighet och vill genom bön och lovsång draga Guds nåd ned på jorden.
Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden!
Såsom i himlen.
Och denna den 4:e söndagen i Påsktiden lät oss sjunga en god psalm med Göran Bexells text:
HERREN LEVER, VÅGA TRO DET, LÄMNA DEN TID SOM GÅTT.
HOPPET ÄR FRAMTID, NU ÄR LIVET VÅR MÖJLIGHET.
HERREN LEVER, HINDREN SPRÄNGDA, HOPPET FÅR KRAFT IGEN.
KÄRLEKEN SEGRAR, FYLLER DAGEN OCH NATTENS SÖMN.
HERREN LEVER, ORDEN NÅR OSS: SE, JAG GÖR ALLTING NYTT.
FRAMTIDEN VÄNTAR, RES DIG, GLÄD DIG SOM MÄNNISKA.
HERREN LEVER, MITT I BLAND OSS. DÖDAS OCH LIDER HÄR.
UPPSTÅR OCH GER OSS GRÄNSLÖS KÄRLEK, HALLELUJA!
Sv Ps 155.
Herren lever! Mjällby kyrka.
Textglada hälsningar från kyrkbänken,
Helene Sture Bokstavsfelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar