LEIF "LOKET" OLSSON och JAG

Leif "Loket" Olsson 2007, Ulvsmålafestivalen.

I skuggan av alla stora nyhetsrapporteringar har jag missat att Leif "Loket" Olsson har gått ur tiden.

Det vill jag ta igen nu och berätta om när vi arbetade ihop.

Torsdagen den 30 januari tog han sitt sista andetag på äldreboendet där han vistades.

Han blev 82 år.

Det sägs att stora offentliga personer blir ensamma vid slutet av sin levnad - alla tror att man inte ska störa "kändisen" som säkert vill vara ifred... Och så blir personen tvärtom mer ensam än någonsin.

Var det så för Leif "Loket" Olsson?

Jag vet inte.

Ulvsmålafestivalen, Blekinge. 

Jag skall berätta om ett par sommarveckor då vi möttes på Ulvsmålafestivalen i Ronneby norra kommundelar.

Till sin profession var Leif sportjournalist, radioprofil, domare i handboll och konferencier - Bingolotto hoppar jag över med sin självklarhet - för det är det sista jag vill uppehålla mig vid; konferencieren.

Följ med upp till skogarna där ett stort cirkustält oväntat reser sig.

Det var Thomas och Caroline Broström som under åren 2003 - 2011 bjöd in till en dansbandsfestival med kristna förtecken.

Tältresning. Snart kommer folket.

Under flera år var jag deras "dansbandspräst" och inbjuden presentatör var alltså Leif "Loket" Olsson under åren 2007 - 2009 (?).

Titta noga på det här fotot:

Ser du vem som står sida vid sida?

Målle, Helene, Loket och Caroline.

Det är Målle Lindberg, undertecknad, Leif "Loket" Olsson och Caroline Broström med Thomas i bakgrunden. För varje år som går blir detta vykort allt mer dyrbart för mig.

Syftet med hela festivalen var att under en vecka i augusti bjuda på härlig musik och kristna vittnesbörd om Guds kärlek. 

Både Thomas och Caroline blev frälsta "med omedelbar verkan" som det kan vara för en del. De ställde sin musikalitet till Guds förfogande - och det var dansband.

Caroline och Thomas Broström, Ulvsmåla.

"Loket" hälsade alla välkomna - ca 300 personer i tältet - och presenterade kvällens gäster.

Han hade en väldigt fin sångröst och den här kvällen bjöd han lite extra på sig själv.

- Kommer ni ihåg Lapplisa när hon sjöng "Barnatro"? Jag är kanske inte så religiös men den här sången påverkar mig djupt. 

Och så sjöng han:

"DU HAR KANSKE VANDRAT KRING OCH I FJÄRRAN SÖKT ATT LYCKAN NÅ.

DU HAR GRÅTIT MÅNGEN GÅNG DÅ DU HÖRT EN GAMMAL SÅNG

SOM DU MINDES FRÅN HEMMETS LUGNA VRÅ.

BARNATRO, BARNATRO!

TILL HIMMELEN DU ÄR EN GYLLNE BRO!"

Leif "Loket" sjunger Barnatro.

"LIKT EN SEGLARE I HAMN BLEV DU LUGNA I MODERSFAMN.

ÖMT HON SMEKTE DIG OCH SJÖNG OM HIMLENS LAND.

HENNES STÄMMA BLEV SÅ VARM NÄR DU LÅT VID HENNES BARM

HON DIN FRAMTID LADE TRYGGT I ÄNGLARS HAND.

BARNATRO. BARNATRO!

TILL HIMMELEN DU ÄR EN GYLLNE BRO!"

Stämningen blev alldeles mjuk och varm och vi blev alla så berörda.

Ulvsmålatältet var fullt.

I min reflektion sa jag:

- Vår barnatro behöver bli vuxen. Den behöver mogna i takt med de motgångar vi möter.

Men det är mycket som inte ryms inom förståndets gräns. Då kan ordet "barnatro" få betyda vila och tillit, snarare än att vi begriper allt.

Förståndet har sina begränsningar. Men det har inte hjärtat!

Ingen av oss kan ta sig in i himmelen själv. Den stora livsfrågan handlar om att finna frid i sin själ.

Och ta emot det Jesus har gjort för oss.

Mot himmelen.

Nu är det min bön, 2025, att den sång som Leif "Loket" Olsson sjöng med oss skall bära honom hela vägen fram, ända in i himmelen!

Och medan solen gick ned över grantopparna i Ulvsmåla 2007 förmedlade Leif den trygga barnabönen som ingår i sången:

"KAN DU BEDJA ÄN SOM FÖRR DU ALLTID BAD:

GUD SOM HAVER BARNEN KÄR, SE TILL MIG SOM LITEN ÄR.

GAMLA MOR DÅ KÄNNER SIG SÅ NÖJD OCH GLAD."

Vila i frid, Loket!

Jag arbetade heltid i församlingen och hade tre barn att ta hand om. De fick kvällsmat och sedan körde jag de två milen upp i skogen, i en veckas tid. Pappan fick ta hand om dem, förstås.

Denna augusti hade varit ovanligt varm och det var många dödsfall i församlingen.

Jag kände de flesta i cirkustältet - de var mina församlingsbor - och kontakten från scenen ned till stolarna var varm och innerlig.

Den här kvällen hade jag med mig mitt munspel. 

- Vad ska du nu göra? frågade konferencieren.

Vi brukade alltid skoja lite, två göteborgare emellan.

- Spela, förstås! Jag tror du kan den här:

"BLOTT EN DAG, ETT ÖGONBLICK I SÄNDER..."

Den spröda tonen rullade stilla under den gulrandiga tältduken och plötsligt började alla sjunga med, först försiktigt, sedan allt mer frimodigt.

"... VILKEN TRÖST VAD ÄN SOM KOMMER PÅ..."

Efteråt var det alldeles tyst.

Ingen sa något, ingen skämtade. Psalmen hade landat rakt i våra hjärtan och förlöst den gångna veckans alla begravningar.

Några snöt sig och många torkade en tår. Även jag.

Det blev en mycket fin kväll.

Paus för korv och kaffe.

Det tredje minnet jag vill dela från Ulvsmålafestivalen handlar också om ett musikinstrument.

- Du har ju lovat att du skulle spela blockflöjt för oss, sa jag. Vi har ju gått på kommunala musikskolan i Göteborg, så var så god!

Jag räckte fram min slitna blockflöjt.

- Hur gör man då? frågade han.

- Så här! sa jag och började spela "Blinka lilla stjärna". Nu är det din tur!

- Nä, men nu har du ju redan spelat den...

Lurad!

Och hela publiken brast ut i skratt.

Lokets mustasch har krupit upp...

Så där höll det på.

Det var mycket roligt och positivt.

- Men ni får inte hålla på och tjata för mycket med er predikan! sa han. Max 4 minuter!

Leif "Loket" Olsson var programledare uti fingerspetsarna.

Jag har samlat många av mina erfarenheter i boken "Prästen tänker i tältet".

Där finns enkla andakter utifrån dansbandstexter, som ofta har ett existentiellt djup.

Du kan beställa den här genom att maila:

helene.f.sturefelt@live.se

Röda hälsningar på alla hjärtans dag!

Helene F Sturefelt,

- dansbandspräst!

Prästen Tänker i Tältet!

Läs mer här:

Vittnesbörd