Vad är snömos?
Hjärtat är alldeles för fullt av glädje över livets skönhet, sång och musik för att man skall få plats med ett så genomträngande destruktivt faktum att ondskan är en verklighet.
Masskjutningen på en komvux-skola i Örebro leder till många olika reaktioner:
- förnekelse - kan det inte ha hänt,
- förtvivlan - det har hänt,
- likgiltighet - jag orkar inte ta in mer djävulskap.
Och i kyrkorna tänder vi ljus och samlas för att hålla ihop.
Mot det onda.
Tänd ljus för medmänskligheten.
Men min uppgift är inte att stanna där vid rubrikerna.
Om den kristna kyrkan inte vågar tala om ondskan nu, utan bara "vi tänder ljus", så sviker hon sitt uppdrag och är inget annat än en snäll hembygdsförening.
Jag vill höra klara ord om ondska och godhet!
Inte sentimentalt snömos.
För att söka en teologisk analys läser jag Peter Halldorfs "Kyrkofäderna":
"De var andliga entusiaster, hämningslöst hängivna Gud, men inte för ett ögonblick reducerade de evangeliet till ett sentimentalt snömos!
Intellektuell och religiös hänförelse förenades i en kristendom bortom den ravin mellan förnuft och känsla som det senaste årtusendet skapat". (sid 11-12).
Tack, Peter Halldorf och alla kyrkofäder som min själ är besläktad med.
Kyrkofäder, Peter Halldorf.
Men var finns den sältan idag?
Jag lyssnar förtvivlat på radio- och TV-gudstjänster, skruvar in olika kanaler och lägger örat till den frekvens som möjligen skulle kunna ge mig ett sanningens ord om ondskan, från Gud själv.
Men jag hittar inte många korn...
Dagens evangelietext är nämligen oerhört tuff, med stort tuggmotstånd som vanligt. Men de flesta predikanter väjer undan, och lämnar oss tomma i sticket.
Du skall också få en inblick i en fångenskap, samt vad som hände i klostret Nonnatus där syster Cynthia Mary blev överfallen.
Knäckt.
JOHANNES SADE TILL JESUS:
- MÄSTARE, VI SÅG EN SOM DREV UT DEMONER I DITT NAMN, OCH FÖRSÖKTE HINDRA HONOM, EFTERSOM HAN INTE HÖRDE TILL OSS...
Markus 9:38.
Lärjungarna är ännu outbildade och barnsliga, men tids nog skall de förstå kraften hos demonerna.
Det går inte att dela upp ondskan i "vi och dom".
Ondskan är bara ond - rakt igenom - och känner inga grupperingar.
Det går inte att rygga för den.
Vem ryggar för vem?
De gamle kyrkofadern Tertullianus som levde år 150 till år 220 e Kr, var en stark agitator för sanningen.
Han frågar:
- Vad är det demonerna hatar, hedningarna förkastar och de kristna lider och dör för?
Jo, det är för sanningen, veritas.
Tertullianus levde i skuggan av kristendomsförföljelserna och söker motivation för sin egen tro.
- Vad var det som fick människor att uthärda den mest avskyvärda behandling och att gå i döden utan minsta uttryck av hat mot sina bödlar?
Vad hade de funnit för sanning som ingav sådant mod och sådan frid?
Det var inte bara den klara argumentationen som påverkade Tertullianus, utan framför allt den kärlek dessa kristna levde i, till Jesus Kristus.
Inga demoner kunde rubba dem från det.
Jesus är starkare.
Vi backar tillbaka i tiden lite till, till ca år 50 e Kr.
Följ med till Rom där Paulus sitter i fångenskap. Han är berövad sin frihet, men orsaken är inte klar.
Vad ska hända med den kristna förkunnelsen nu?
Blir det snömos av alltihop?
Och inte kan man väl tacka Gud för att romarna fängslat den viktigaste ledaren för församlingen?
Överallt har det i många kyrkor lästs följande text från Filipperbrevet 1:12 idag:
DET SOM HAR HÄNT MIG HAR SNARAST FÖRT EVANGELIET FRAMÅT.
DET HAR NU BLIVIT KLART FÖR HELA PRETORIET, OCH ALLA ANDRA OCKSÅ, ATT DET ÄR FÖR KRISTI SKULL SOM JAG SITTER FÅNGEN.
DE FLESTA AV BRÖDERNA HAR GENOM MIN FÅNGENSKAP STÄRKTS I SIN TRO PÅ HERREN, SÅ ATT DE VÅGAR PREDIKA GUDS ORD ÄNNU MER OFÖRSKRÄCKT ÄN FÖRUT.
Fil 1:12-16.
Fångad.
Det är oerhört viktigt för Paulus att han inte sitter fängslad för något brott - det vore den största skam.
Men det visar sig att fångenskapen beror på att han förkunnat att Jesus är Messias, och att de kristna inte böjer sig för kejsaren såsom "gud".
Han bär alltså sina bojor för Jesu Kristi skull.
Det gör honom både hedrad och glad. Det är en ära att få gå i Jesu fotspår.
Det betyder att han faktiskt inte bryr sig om ifall han blir frikänd eller inte.
Det väsentliga är att han får bli förhärligad tillsammans med Kristus, ja, han uttrycker så så starkt att vi är oerhört långt bort ifrån vår tids snömos, då han säger:
TY FÖR MIG ÄR LIVET KRISTUS
OCH DÖDEN EN VINNING.
JAG SLITS ÅT BÅDA HÅLLEN - JAG LÄNGTAR EFTER ATT BRYTA UPP OCH VARA HOS KRISTUS, DET VORE JU DET ALLRA BÄSTA.
MEN FÖR ER SKULL ÄR DET VIKTIGARE ATT JAG LEVER KVAR HÄR...
Fil 1:21
Vilken trosbekännelse!!
Kristus lever sannerligen i den mannen!
Och han fick leva kvar, ytterligare några år.
Ingenting skrämde honom, varken kejsare, demoner eller fängelse.
En sådan stark kristendom är jag oerhört attraherad av!
Bryter igenom!
Paulus säger:
- Det som har hänt mig har snarare fört evangeliet framåt.
Kan det gälla i vår tid också?
De senaste rapporterna från Örebro får nu möta Paulus trosvissa ord.
Kan massakern av tio SFI-elever föra människor samman?
Kan denna galna mördare få människor av olika bakgrund att sträcka ut händerna till varann?
Ska inte en sådan gärning sätta igång en våldskedja av hat?
Nej, det märkliga är att alla goda krafter nu har slutit sig samman i en mänsklig ring av värme, böner och brinnande ljus.
Detta är ett godhetsbevis som får alla svenska demoner att skaka... Er makt är försvagad!
Vi vill inte göda våldet eller hatet.
Eller, som jag skrev igår; vi kan hata en kort tid, men inte bygga något samhälle med hjälp av det.
En ring av värme.
Likväl kan jag känna stor sympati för alla dem som mist en anhörig i skolskjutningen.
Men vart skall i så fall hatet rikta sig?
Till samhället? Till vapenlagarna? Till Allah, till Gud?
Samma kväll såg jag en brittisk TV-serie om barnmorskorna i East End, i det fattiga London i efterkrigstiden.
Syster Cynthia Mary hade just hjälpt till vid en svår förlossning. Sakta gick hon hemåt i hamnområdet och stannade till för att känna brisen mot ansiktet.
Tacksam över att den nyförlösta mamman fått den hjälp hon behövde, knäppte hon händerna och sjöng tyst med i tidegärdsbönen, som systrarna på klostret just då bad.
Call the Midwife.
Plötsligt blir hon överfallen av en man och slås medvetslös. Jag blev så rädd där jag satt i soffan att det liksom hände med mig också...
Många timmar senare lyckades hon ta sig hemåt, fullständigt blåslagen, och mina tårar rann.
När de andra systrarna skulle hjälpa henne skrek hon:
- Rör mig inte!!
När priorinnan ville tala med henne, den blygaste och mest försynta av dem alla, skrek hon igen:
- Var var Gud när jag behövde honom som mest?? Just när jag stod där i bön, kom förövaren...
Min Gud, har du övergivit oss?!
Flera kvinnor i kvarteret hade råkat ut för samma våldsamma gärningsman, med hemska sår på halsen, men ingen vågade gå till polisen, i rädsla för att bli angivna för prostitution.
Dagen efter klev Cynthia fram:
- Jag har ändrat mig. Jag skall gå till polisen. Jag trodde att Gud utsatt min tro för en våldsam prövning, men så är det inte. Gud har genom detta gett mig en styrka att nu kunna vittna för alla de andra kvinnorna också.
Så kunde polisen få fast förövaren - en fängelsekund som arbetade som sjöman på ett ryskt fartyg.
Och jag svor och grät där jag satt...
Denna unga klostersyster kunde likt Paulus säga att det onda som skett snarare förde evangeliet framåt.
Den brittiska TV-serien blir ett redskap i Guds hand att sakta acceptera att Herren låter det onda ske för att hans härlighet skall uppenbaras.
Det onda är ont, men när man söker meningen bakom, kan inte demonerna bita tag i en.
Jesus är världens ljus. Tänd det!
Det är fruktansvärt svårt att vara människa.
Änglarna har det lättare...
Vi får turas om att hålla Kristusljuset levande.
Men låt oss också ställa krav på präster och predikanter att de slutar gömma sig i snömoset - vi behöver sanna ord av kärlek och försoning nu!
Och gränssättning mot det onda.
Peter Halldorf får sista ordet:
"Kyrkofäderna kan lära oss att skilja mellan det som har absoluta värden i kristen tro och det som är relativt, att skilja mellan centrum och periferi.
Inget är svårare, inget är viktigare.
Vad är möjligt eller till och med nödvändigt att överge, och vad kan aldrig till något pris bli till salu?
Tåstarps kyrka.
Kyrkan, överge din feghet och otydlighet.
Glöm inte att Herren välsignat dig med frimodighetens ande.
Och!
Att ljuset har ett syfte - att avslöja det onda. Gör det! Annars berövar du ljuset sin identitet.
I böner för oss alla,
Helene F Sturefelt,
- som fotograferade issnön på Hästö och mina demoniska teckningar
Sanningen skall göra er fria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar