20 feb - VIVIANNE och EUKARIUS

Så levandes grant!

Vem var hon, den levande och livfulla Vivianne?

Det är den 20 februari och hennes namn står som namnsdag i vår almanacka.

Jag har stort behov av att stanna upp inför det levande, i dessa tider så mörka av skjutningar, gisslandrama och förhandlingar om Europas gränser, utan vår medverkan... *

Almanackan är ju egentligen en helgonkalender där kristna kvinnor och män fick sitt namn ihågkommet på dödsdagen, då de hellre gav sitt liv än avsade sig sin gemenskap med Jesus Kristus.

Men hur jag än leta så hittar jag ingenting om vem som döljer sig bakom namnet Vivianne.

Och jag bildsätter med de vackraste tulpaner.

Livfulla tulpaner.

Då gör jag så istället att jag bjuder in dig i min egen släkthistoria. 

Det är många viktiga händelser som inträffat just den 20 februari. 

Ljuset brukar vara som vitast och vackrast denna månad, men även mörker och dimma kan försvåra tillvaron.

2009 fick vi glädjas åt det första bröllopet bland barnen.

2015 kom en kärlek förbi, glänste och försvann.

2020 tvingade omständigheterna mig till uppsägning av en fast tjänst.

2022 dog min förre make, endast 66 år gammal. 

2025 gick bilen inte igenom besiktningen...

Rosthål.

Att läsa ett besiktningsprotokoll kan vara som att läsa om en församling som inte fungerar.

- Handbromsen är ur funktion - det går inte att få stopp på de felaktiga beslut som fattas över huvudet på kyrkorådet.

- Spindellederna måste bytas - hjulen vibrerar och rullar inte som de ska; församlingen kommer inte framåt på grund av att varken bön eller bibelläsning prioriteras. 

- Framvagnens fästen är upprostade - när konflikter och maktfullkomlighet ätit upp personalens förtroende går det inte att vara kvar.

Den förr så livfulla och levande församlingen började närma sig döden. Och jag hoppade av - i farten - för att inte hamna i dödsskuggans dal.

Att i ett sådant läge vara begravningspräst med flera förrättningar varje vecka, sög livet ur mig.

Döden, döden, döden... Nej tack!

En februaridag.

Det påminner mig om vad det riktigt gamla helgonet Eukarius, eller Eucherius av Orléans, var med om.

Han levde mellan år 687 - 743 e Kr, och dog just den 20 feb.

Han blev biskop mot sin vilja. Eucherius satte sig emot då borgmästaren Karl Martell konfiskerade kyrkans egendom för att finansiera sina krigsinsatser mot de moriska invasionerna från Al-Andalus.

Karl Martell återvände från slaget vid Tours och förvisade biskop Eucherius från Orléans till Köln.

Det blev hans straff.

Biskopen drog sig tillbaka till klosterlivet där han tillbringade resten av sitt liv i bön och kontemplation.

Hans namn - Eukarius - är mycket vackert. Det stod för länge sedan i almanackan just den 20 februari. Språkligt sett är det ett grekiskt ord:

EU-CHARIUS = god + barmhärtighet (caritas) = tacksägelse.

I nattvardens liturgi heter själva lovsången just "tacksägelse" - eucharitas!

Ett sådant levande vackert namn att få bära!

Och han kunde väl vara glad för att Karl Martell hindrade morerna - de mörkhyade muslimerna från Nordafrika - att ta över landet!?

Viviannes livfulla tacksamhet.

Men det var han alltså inte, eftersom medlet att nå sitt mål - ta kyrkans egendom och förvandla den till vapen - var så anstötligt att biskopen en natt hade en dramatisk syn.

Det rapporterades nämligen vid ett koncilium i Quierzy hundra år senare, år 858 e Kr, att biskop Eucherius sett en syn då han var försjunken i bön:

- Han fick se lidandena hos dem som befann sig i helvetet. Ett ansikte framträdde klart, och det var Karl Martells... 

När synen var slut kallade Eucherius till sig Bonifatius och Fulrad; abbot i Saint-Denis, och bad dem att se efter ifall Karl låg i sin grav.

När dessa två män öppnade Karls grav rusade en drake ut, och de fann att gravens inre var svart, som om den hade bränts.

Detta tecken togs som bevis för att synen hade varit korrekt och att borgmästare Martell hade dömts till helvetet för sin plundring av kyrkans egendom.

(slut citat från Wikipedia).

Vem flyger ut?

Jaha, den här dramatiken ger mig en torr smak av sot i munnen då jag tänker på den församling jag högaktade, men som skuldsatte sig p g a felaktiga beslut, och där församlingsmedlemmar lämnade kyrkan i alldeles för stora skaror.

Dock finns det inga brända kistor att se. Förlåtelse och försoning måste vara kyrkans identitet.

Tänk vilka vilda associationer en bilbesiktning kan få...

Det smakar svart sot.

Jag har under tre veckor genomlidit en lunginflammation. Tack och lov för läkarvetenskap och mediciner! Och en god grundfysik, för nu återvänder krafterna sakta.

Men det var värre för min förre make. Han drabbades av en muskelsjukdom där även hjärtat blev försvagat. När han så drabbades av lunginflammation kunde läkarna inte häva den.

Han dog den 20 feb 2022.

Det var så sorgligt!

Men jag tackar Gud för de sju goda år vi fick.

"Att vara buren av tro, ande, sanning

och äkta gemenskap då det gäller familjerelationer,

arbete, fritid och avkoppling...

Att tillsammans lägga goda år vid år

för att när mänskolivet till slut inte är mer,

fortsätta dela ett evighetsperspektiv".

                                                  R Fransson

Möts vi igen?

Ett kort med sorgehälsning tröstade:

VI VET ATT DÅ DET TÄLT 

SOM ÄR VÅR JORDISKA BONING RIVS NED,

HAR GUD EN BYGGNAD ÅT OSS I HIMLEN,

EN EVIG BONING SOM INTE ÄR GJORD AV MÄNSKOHAND.

2 Korinthierbrevet 5:1

Så fick jag känna mig extra levande i sorgearbetet, som en liten Vivianne, som söker livet igen.

Jag hoppas att kärlek och värme åter skall få spira, såsom denna dag vill peka på.

VIVUS = levande och livfull.

VITA = liv. 

Latinet har riktningen klar.

Det keltiska ordet VIV kommer från samma språkrot och betyder också LIV.

Livet finns längst in.

Det var skönt att få vila sig från svarta tidningsrubriker och våldsrapporteringar.

Låt oss ta Vivianne i handen, vem hon nu är, och låta henne leda oss till de levandes land.

JAG ROPAR TILL DIG, HERRE, JAG SÄGER:

- DU ÄR MIN TILLFLYKT,

MIN DEL I DE LEVANDES LAND.

Psaltaren 142:6

Levande hälsningar den 20 feb 2025,

Helene Sture Viviannefelt.

Deppa inte!

* Skolskjutningen i Örebro som orsakade elva människors död, inklusive självmordet.

* Gisslandramat i Israel - Gaza, där fred inte kommer att uppnås så länge H'ma's har som mål att utrota sitt gannland.

* Trump och Putin vill göra upp om Ukraina med övertag av mineralfyndigheter mot fred - utan landets egen medverkan. "Och ni i Europa har ju haft tre år på er men ändå ingenting gjort" säger Trump.

Suck.

Jo, jag deppar nog lite i alla fall.