Snödrömmar i SVT.
"Snödrömmar" hämtar sin miljö från norr, från vårt urfolk samerna. Det fina är att programmen även sänds på sydsamiska!
Det tog tid innan denna kulturella decemberhändelse blev intressant. Det var alltför vardagligt med tråkiga kontor och tufsiga människor. Vad handlade det om? Är syftet politisk klimataktivism, eller vad är det frågan om?
Det kommer nämligen ingen snö på Gavmofjället, och utan snö, inga turister, och då måste hotellet säljas. Det är den bistra verkligheten.
Hotell Gavmo.
Men orsaken är inte vår dåliga klimathållning utan nu djupdyker vi ned i samisk naturtro... och mitt intresse vaknar.
Jag har varit i Jukkasjärvi flera gånger och älskar vår nordliga natur, ja så pass att jag undrar varför jag inte bor där?
Varför bor jag inte här?
Huvudpersonerna i "Snödrömmar" är systrarna Risti och Ayla. Deras mamma och bror driver hotell Gavmo. Någon pappa syns inte till. Ingen kärnfamilj i sikte.
Som ett sidospår kommer den dryge influeraren Mat-Olle dit med sin tjej Rebecka (Shirly Clamp, roligt!).
Han påstår att han har 300.000 följare, och om han får gratis mat så lovar han att lägga ut ett inlägg så att Maggan får in fler bokningar...
Detta är lite kul att en modern företeelse får plats, men som sagt Mat-Olle är ett stort grandiost Ego utan täckning för det han säger...
Mat-Olles påhittade verklighet. Han är tom!
Över till Stor-Umans kommun där Lena Britén (Christin Meltzer) (skickligt obehaglig) har förstått att fjället ruvar på en hemlighet.
Om hon bara kan få tag i de dyrbara kristallerna i berget - "gavmoliterna" - så kan hon bygga sitt jättekomplex där. Lena Arena ska rymma 10.000 personer, men de är bara 6.000 i kommunen.
Ännu en som har hybris och ett grandiost jag...
Med detta sagt kan jakten börja.
Lena Britén med gavmoliterna på sitt skrivbord.
Vad ingen vet är att det finns ett hemligt folk under marken. De har stor makt över naturen, men det begriper inte människorna. Sajvofolket har en hemlig kontaktyta i det björnide som är ingången till deras värld, och utgången till vår.
I källan i mitten ligger den heliga stenen - Tjemtje - en grön kristall som inte får komma bort.
Vilket den gör.
Maggan tar den. Hon behöver nåt fint till sitt same-museum. Och så vill hon täppa till ingången till björnidet så att björnen inte ska ställa till skada.
Men det är hon som ställer till ett stort elände genom detta.
Sajvofolkets värld.
Sajvofolket bor under våra stora stenar. Om vi hoppar ovarsamt på dem, då skakar deras kåtor i deras värld.
Detta kittlar fantasin. Alla vi som rör oss i skog och mark har ofta en känsla att naturen är så mycket mer än det vi ser.
Men varför snöar det inte då?
Jo, fjällets ande får inte ro. Om inte fjällets ande får sova då blir det ingen snö. Det är nämligen drömmarna som ger snön...
Björnen är utestängd från sitt ide. Björnen får inte sova. Tänk om det är han som...
Sajvofolkets moder Sejri vid källan i björnidet.
Sajvofolket har fått en av sina pojkar på villovägar i mänskovärlden. Risti hjälper honom tillbaka, men riskerar att fastna i deras värld.
Nu börjar på allvar den samiska gamla folktron ta plats. Det kan vara Risti som nu är fjällets nya beskyddare sedan hennes mormor dog. Någon måste ta hennes plats, och det är dotterdottern.
Men då måste hon hitta sin kraft i naturen, hitta sitt kraftdjur och våga möta de rädslor som kommer och inte svika.
Det här börjar likna Newage, med kristaller, fjädrar och korpar...
Kraftföremål är avgudadyrkan, för mig.
"Snödrömmar" har den fördelen att serien lyfter fram vår samiska befolkning. Men denna adventskalender, som skall leda fram till Julen, har inget kristet budskap.
Att vi skall vara snälla och ta hand om varandra är självklart, men julens budskap handlar om att Gud blir människa för att rädda oss från de negativa krafter som vill binda oss.
Att tillbe det skapade istället för Skaparen är en del av människans uppror mot Gud.
Om jag hade varit Risti, så skulle jag bett Gud om hjälp att förstå korpens flykt istället för att likt en shaman "gå in i korpen" och se med korpens ögon... som en drönare...
Och att lita till kraftföremål är en sorts avgudadyrkan, som ersätta tilliten till själva Skaparen, Gud.
Men Gud kan leda oss genom naturen, självklart!
När jag var uppe i Jukkasjärvi läste jag om samernas syn på naturen, förfäderna och Gud.
Vi har oerhört mycket att lära av deras respektfulla syn på naturen.
Vår moderna rovdrift på naturtillgångar är en av vår tids största synder!
Det fanns en rädsla att inte hålla sig väl med dem som var döda i den samiska folktron.
När kristendomen kom till Norrland var den okänslig på flera sätt, men det som först försvann var just rädslan för de döda, när de förstod vem Jesus på korset var.
Jungfru Maria i Jukkasjärvi kyrka.
Den kraftfulla jojken förbjöds, men nu är den tillbaka, med bättre förstånd från kyrkans sida.
Det är inte medlet utan målet som är det viktiga. Och man kan jojka till Guds ära!
Undrar om jojken får någon plats i vår adventskalender?
Den samiska religionen.
Tillbaka till "Snödrömmar" och det maktgalna kommunalrådet Lena Britén, som lurade Sajvofolkets Moder och de gröna kristallerna förvandlades till kol - och hon blev utskrattad. Av mig med! Ha! Där fick du!
Alla dumma kommunalpolitiker får sig en riktig känga i denna adventskalender.
Fjällets ande då, skall vi tro på sånt?
Det är ju en form av panteism, att tro att allt är besjälat.
Nej, jag behöver inte det för att kunna visa naturen respekt. Det räcker att naturen är som den är.
Hennes svek förvandlade kristallerna till kol.
Men Risti och Ayla börjar förstå att namnet på deras hotell - Gavmo - betyder just Björn Ide.
Alltså är det björnen som är "fjällets ande" och skjuter man den - vilket Maggan var nära att göra - då dör hela fjället och snön kommer aldrig att komma.
Sajvofolkets Moder, Sejri, har nu stängt ingången i björnidet, så att ingen skall kunna besöka deras värld. Men hur skall björnen komma in? Den måste ju få sova...
Tjemtje måste tillbaka.
Där är vi nu.
Ja, vi måste alla få sova.
Är det därför det är så pissgrått och trist i södra Sverige? För att vi hetsar runt och inte tar det lugnt?
Alla kulturkritiker måste tycka till om årets adventskalender (nej, jag säger inte julkalender) för det är detta vi ger våra barn under fyra veckor.
Men ärligt talat tror jag att det är lika många vuxna som tittar, det är vi som är uppvuxna med detta.
En TV-serie som händer i tiden där man måste passa klockslaget förstår dagens unga sig inte på...
Ja, det är bra att vår samiska befolkning lyfts fram. Det är odelat bra.
Men, nej, det finns inget julbudskap i denna kalender. Inte i år heller.
Ingen snö. Hur ska vi göra?
Men jag funderar på manuset till "Snödrömmar", det är i sitt upplägg alldeles förlikt förra årets adventskalender som hette "Trolltider".
Då var det en bärnsten som blivit stulen av mänskorna, och det hemliga trollfolket var skakade.
Inte förrän den gyllene bärnstenen åter var på plats, blev det fred med bergatrollen, som nu höll på att vakna och fördärva världen...
Minns du?
Trolltider 2023.
Figurerna var fantasifullt skapade och det är tilltalande i sig. Allt för vardagliga fuljackor är inte roliga att se i fyra veckor. Det är dagens i-landsproblem!
Som sagt, i vårt religionsrädda land är det bra att vi försöker lyfta fram TRO på olika sätt.
Det kan ge goda samtal till förståelse. Och vem är väl jag som suttit här en stund och försökt närma mig den stora folktron i norr? Förlåt om jag tagit miste...
Nu kan det väl få börja snöa!?
Vita kallhälsningar, Helene Sture Gavmofelt,
- som hoppas att detta inlägg ger mig några tusen följare till, för ty och ack det är det viktigaste vi har att uppfylla i denna digggitala vääärld...
- och som sjunger med barnbarnen "Björnen sover, björnen sover i sitt stilla bo..."
Följ vägen till slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar