Hittar du Libanon, norr om Samarien?
Samtidigt är det inte lätt att läsa dessa gamla ord, och det händer att en ung människa snubblar på bokstäverna. Du vet, vi hör ju rapporter om att inte alla niondeklassare kan läsa när de går ut högstadiet...
Nu ska vi lyssna extra noga till vad profeten Jesaja skriver. Och vi skall läsa med den judiska infallsvinkeln, och med tonåringens tafatthet.
Det får inte gå för fort.
Bakgrunden är att Israel, omgiven av många fientliga grannländer, åter skall blomstra.
Libanons glans skall skänkas den, och ny styrka skall ges åt kraftlösa armar. Dåtid och nutid flyter ihop.
Dagens läge är att de islamistiska grannarna har som mål att utplåna hela detta land och folk.
För att oskadliggöra dessa terrorstämplade bombmän, går IDF's prickskyttar in i Libanon för att försvara sig mot deras anfall.
Nu satt jag i kyrkan och lyssnade i gudstjänsten. Men mitt fokus bröts av en konstig betoning och allt blev förvirrat.
ÖKNEN OCH ÖDEMARKEN SKALL JUBLA
DET FÖRTROKADE LANDET GLÄDJAS OCH BLOMMA.
LIBANONS GLANS SKALL S-K-ÄNKAS DEN,
KAMELS OCH SHARONS HÄRLIGA HET OCH FOLKEN FÅR SKÅDA HERRENS GLAS.
pAuS!
Överblommade stridsvagnar i norra Israel, från 1967.
Det här blev jobbigt.
Det som skulle vara god teologi med tröst, blev lika obegripligt som för den konfirmand som hade i uppgift att läsa dagens text på 2 Advent, som det blev för mig. Och det som skulle kunnat vara en politisk vink, uteblev.
Hur kan en öken jubla??
Ett för-trokat land, vad är det ens? Det står förtorkat...
Och våra svenska ske-ljud är borttappade. Skänkas blev s-k-änkas... Är det en änka i Libanon?
Det blev ännu värre när en kamel och någon som heter Sharon är härliga och heta och folken skall få se på något slags Herre-glas...
Profeten beskrev berget Karmel som ligger i höjd med Genesarets sjö (Kinneret), inte en kamel!
Berget Karmel.
Nu tror du att jag överdriver, och det brukar jag göra ibland, men detta är självupplevt, efter bokstaven...
Profeten Jesajas ord fortsatte:
GE STYRKA ÅT KRAFTLÖSA ARMAR,
STADga ÅT S-K-ÄLV-ANDE KNÄN.
SÄG TILL DE FÖRSKÄMDA:
FATTAS MOD, VAR INTE RÄDDA!
nEJ, nEJ!!
Fattas det mod? Nej! Fatta mod!!
Vad tänkte den förtvivlade pedagogen om denna missläsning? Hade de inte tränat ungdomarna till att provläsa?
Det var nog ingen stadga i de skakande och skälvande knäna. Och inte heller talades det till de "förskämda" - men det lät ju lite kyrkligt... Det står "för-skrämda" - de som är rädda! Inte för-skämda!
Det är oförskämt att läsa så...
Och det fattas inte mod... käre gud... Det är ju tvärtom en uppmuntran att:
- Fatta mod!
Ta tag i modet! Inte att det fattas mod.
Nu var jag så djupt försjunken i kyrkbänken av förtvivlan att jag inte ville lyssna mer.
Men profeten Jesajas text är lång i 2:a årgångens läsningar på 2 Advent, och den plågsamma läsningen fortsatte:
Det gick för fort...
SE ER GUD ÄR HÄR HÄMNDEN KOMMER OCH GUDS FEBERGÄLLNING HAN KOMMER SJÄLV FÖR ATT RÄDDA ER.
STOpp, sToPp! Andas!
Inga kommatecken, pauser eller punkteringar. Jo, hela texter blev nu punkterad (!) på grund av att den stackars unga människan inte hade en aning om vad texten handlade om.
"Vedergällning" trodde jag man kände till utifrån dagens tidningsrubriker då H*m*s ständigt raketbeskjuter Israel i en evig hämndspiral.
Men den unga människan läste något annat som hon bättre kände till, nämligen feber. Då blev det "febergällning".
Det kan ju vara bra att räddas ur ett sådant läge av Guden. - - -
DÅ SKALL BINDAS ÖGON ÖPPNAS OCH DE DÖVAS ÖRON HÖRA.
DÅ SKALL DEN LAME HOPPA SOM EN HJORT OCH DEN STUMME BRISTA UT I JUBEL.
VATTEN BRYTER FRAM I ÖKEN BÄCKAR I ÖDEMARKEN.
FÖRBRÄNT LAND SKALL BLI TILL SJÖ,
TRÖSTANDE MARK TILL KALLSPRÅNG.
sUCk.
Feberrusning.
Nej, det skall inte bindas ögon, utan "blindas ögon" skall öppnas!
Vatten bryter fram i öknen - det är stort när det sker! - och likaså bäckar i ödemarken. Men det gick inte alls fram.
Sen kom en mening som alla krigshärjade landområden längtar efter: att förbränt land skall bli till sjö och att törstande mark skall bli till källsprång.
Lite gullig var felläsningen "tröstande" istället för "törstande" - det har jag själv råkat säga.
Kan en mark vara tröstande?
Ja, det tror jag.
Att få gå ut i frihet, utan hot och utan tjutande anfallssirener. Att få gå ut i grönt gräs med blommande ängar är ju det som varje sönderbombad mark vill fyllas av, istället för av glassplitter och betongkross.
Jag, som älskar att lyssna till bibeltexterna, var nu så lång borta i tankarna att jag inte visste om det var år 2024 eller 700-talet före Kristus då Jesaja var verksam.
Läs lugnt i Bibeln.
Jag läste tyst för mig själv och stängde av öronen inför den misslyckade läsningen.
Men det blev inte bättre... Mina tankar skenade iväg, med tidningsrubrikerna:
"Där nu prickskyttarna ligger och vilar bland schakalerna, skall säv och gräs växa.
Där skall gå en banad väg för bandvagnarna, och den skall kallas den Heliga Vägen.
Igen oren får beträda den, varken Hissbollar, Hamasser, terrorister, cyklister eller ateister.
Där finns inga lejon, inga missiler, och där kommer inga drönare, rovdjur eller andra kulsprutor."
MEN DE ÅTERLÖSTA VANDRAR DÄR,
DE SOM HERREN HAR FRIKÖPT VÄNDER ÅTER.
DE KOMMER TILL SION MED JUBEL,
KRÖNTA MED EVIG GLÄDJE.
FRÖJD OCH GLÄDJE FÖLJER DEM,
SORG OCH SUCKAN FLYR.
Jesaja kap 35:1-10.
Norra Israel, "Dan", mot Libanon.
Israel är inte Guds bästa barn. Tvärtom, de har vänt sig bort från Herren Gud många gånger genom historiens gång. Likväl är de Guds egendomsfolk, skapade genom Abraham, till att vara ett redskap för guds frid - SHALOM.
Detta är det hopp som det judiska folket har haft i alla tider. Från fångenskap och förskingring bland fiender skall de en gång bli återlösta och få vandra tillbaka, hem till sitt land.
Den stora återvandringen började 1948 då Israel äntligen finns sin tydlighet. Det judiska folket har en ständig glädje i tanken på att få återvända till Sion - Jerusalem - eftersom Herren har lovat dem att bli krönta med evig glädje.
Här finns inget hat, ingen utrotningsglädje eller uppmaning till anfall. Tvärtom.
Isr*el Defence Force.
Men profeten Jesajas ord ramlade platt till golvet, de gick över huvudet på åhörarna, och den stackars unga människan önskade sig bort till saft och pepparkakor.
Tillbaka till Libanon, som var en positiv association i bibeltexten.
Libanon betyder = "den vita" och åsyftar Libanons bergstoppar, som ofta var snöklädda.
Landet är litet och smalt, med två bergskedjor; Libanon och Antilibanon.
Vid foten av den ena bergskedjan fanns i gamla tider stora vingårdar, och längs bergssluttningarna låga täta skogar terassvis.
Libanons cedrar och cypresser var vida kända och eftertraktade.
Samtidigt som denna text förbereddes, hörde jag på nyheterna att Syrien är befriat från al-Assad-regimen. Det är stora förändringar runt Israel. Böner, böner och ännu fler böner - om frid och fred och SHALOM.
Libanon. Karta från 1970.
Mina böner går också till svenska ungdomar, att ni skall kunna ta tid på er och umgås med de texter ni ska läsa. Er röst är viktig, men ni får inte slarva så!
Bibeltexten är helig.
Kanske är det bättre att prästen läser just de texterna, med sin långa utbildning i textbehandling.
Verbala fridshellsningar... till er alllaa...
Helene Sture Adventsfelt,
- som har tänt två ljus i adventsljusstaken.
2 Advent i motljus.
P.S. Två av kartorna är illustrerade av Rivka Myers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar