Fest-Häst-Präst-kalas!
Hurra för det fria ordet! Vilken ynnest att få uttrycka sina tankar och åsikter i ett fritt land!
Ett sjufaldigt leve för ORDET!
I BEGYNNELSEN FANNS ORDET
OCH ORDET FANNS HOS GUD
OCH ORDET VAR GUD.
ALLT BLEV TILL GENOM DET
OCH UTAN DET BLEV INGENTING TILL
AV ALLT SOM FINNS TILL.
Johannes 1:1
Dessa älskade ord i Johannesprologen är heliga för mig. Jag böjer mig i djupaste tillbedjan och tackar vår Herre och Skapare för detta faktum - att livet har kommit till genom Guds "varde" - - -
Det heliga Ordet.
Detta skapande Gudsord har genklang i allt språk. Varje ord som en människa talar skapar också.
- Jag älskar dig! Det skapar kärlek.
- Jag hatar dig! Det skapar konflikt.
När boktryckarkonsten kom på 1500-talet blev det en revolution. Nu behövdes inte längre det mödosamma arbetet att handkopiera texter och skrifter. Därmed försvann även en noggrann konstart som vår tid inte känner till.
Luthers reformation av katolska kyrkan fick ett enormt genomslag med hjälp av boktryckarkonsten.
Och här sitter en liten bloggare vid sin dator och fröjdar sig, femhundra år senare.
Liten bloggare.
När internet och sociala medier tog fart för sisådär tjugo år sedan så blev ordet tillgängligt för många fler. Man vågade börja uttrycka sig själv och tycka till. Att skriva insändare är svårt, det kräver både tankemöda, papper och frimärke. Min inte alls längre.
Men snabbt förvildades sociala medier, och känslan av frihet utan ansvar tog över allt mer.
Det blev en cirkus av känslor och egenhändigt tagna bilder av suddig kvalitet.
Någon kallade Facebook för att "det är som att kratta manegen", medan bloggarna var som "hästen" som kom in på arenan - mer genomtänkt i sina rörelser.
Alltså, jag har varit en häst i femton år...
Blogg-hästen Sturella.
Med största tacksamhet har jag fått tjänstgöra i predikstolar, i konfirmandgrupper och vid livets stora högtider där Guds Ord hela tiden varit i fokus.
Men ofta blev det funderingar över.
Dem tog jag med mig hit på denna digitala plattform.
En häst som är en blogg-präst... ha ha!
Gullan Bornemarks barnsång ringer i mina öron "På fyra ben går den som jag gillar allra bäst, det är min lilla häst... som är svart som kappan på en präst...!"
Prästens svarta klädedräkt.
Vad har varit svårast i bloggarbetet - för det är ju ett "arbete" - och i detta sätt att skriva?
Svårast är att bli missförstådd, att bli läst av någon som inte förstår min infallsvinkel eller poäng.
Och det allra dj-vligaste var de två tillfällen då mina texter blivit kidnappade av mörkermän i ett destruktiva sammanhang. Om det varken kan eller vill jag tala om här, det är alltför smärtsamt.
Ur skuggan av det verbala våld som jag upplevde, ropar jag med profeten Jeremia, som inte ville tala:
DÅ SADE HERREN TILL MIG:
- INTE 'JAG ÄR FÖR UNG' UTAN GÅ VART JAG ÄN SÄNDER DIG,
OCH TALA VAD JAG ÄN BEFALLER DIG.
- FRUKTA INTE FÖR DEM, TY JAG ÄR MED DIG OCH VILL HJÄLPA DIG, SÄGER HERREN.
OCH HERREN RÄCKTE UT SIN HAND OCH RÖRDE VID MIN MUN, OCH HERREN SADE:
- SE, JAG LÄGGER MINA ORD I DIN MUN...
Jeremia 1:7-8
Mitt problem har aldrig varit att jag är "för ung" som det var för Jeremia, utan det handlar snarare om sanningen.
- Käre Far i himlen, jag kan inte säga detta! Det är för starkt! Sanningen gör för ont! Ingen vill ju höra den.
Och det gäller framför allt inom religionens och kyrkans värld. Sanning, sagt och skrivet i kärlek.
Det gör för ont.
Även Heliga Birgittas bön har varit min:
O JESUS, GUDS SON, DU SOM STOD TYST INFÖR DEM SOM DÖMDE DIG,
HÅLL TILLBAKA MIN TUNGA TILL DESS JAG FÅTT BESINNA VAD OCH HUR JAG SKALL TALA.
VISA MIG VÄGEN OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.
(Ur psalmbokens bönbok nr 25).
Eller som jag skrev i förra inlägget: att följa Jesus som är Sanningen, med Pontus Pilatus fråga:
- Vad är sanning?
Vad är sanning?
Mina tankar går, denna femtonårsdag, även till den yrkeskår som kallas "Press".
Alla journalister och fotografer använder ordet i sin tjänst för att tjäna Sanningen, är det tänkt.
Lockelsen att missbruka ordet för uppdragsgivarens syfte finns alltid där, men den som har Guds tron inför sitt öga tar sig förbi den frestelsen.
I krig och konflikter rör sig många som av grym nödvändighet behöver skildra det som sker. Med stora bokstäver på reflexvästarnas rygg har Pressen ofta gått fria, i en immunitet där heder är koden.
Men inte längre.
Allt fler rapporter kommer att just dessa sanningens tjänare är måltavlor för prickskyttar...
Ingen skall visa vilket helvete vi orsakar!!
Pang! Där fick du.
Krigets första offer är alltid sanningen.
Därefter följer sanningssägarna.
Må Gud bevara oss alla i himmel och på jord!
Vem vågar skildra sanningen?
Nu avslutar jag detta inlägg med att bjuda mig själv på lite statistik, som du kan hoppa över:
Antalet inlägg under dessa femton år:
- 2.691 st.
Det är ungefär tre artiklar per vecka. Så roligt har jag!
Antal besökare på Sturellas Fotoblogg sedan starten år 2009:
- 527.575 - alltså en halv miljon människor.
Oj oj oj! Men det är inte så farligt... Utslaget på alla årets dagar i femton år blir det bara ca 100 personer per dag, enligt min bloggstatistik.
Vilket är väldigt mycket med tanke på det smala ämne som jag skriver om:
"Jag skriver i svängrummet mellan kultur och kristen tro, samhälle och religion" - vilket faktiskt blir allt mindre smalt... Ämnet är nödvändigt!
Helige Ande, led mig!
Tack, käre Fader i himlen för Ditt Ord som vi alla får tjäna, var och en efter sin förmåga och kallelse.
Bevara oss i Sanningen.
Beskydda alla skrivare, författare, pressfolk, predikanter, protestanter, diktare och bloggare.
Helig Ande, led oss i din kärlek så att vi aldrig sviker vårt uppdrag, och alltid ärar Gud Fader, vår Herre, i evigheters evighet, Amen!
Bokstavliga hälsningar,
Helene F Sturefelt, alias Sturella - en blogghäst i den digitala manegen.
Frid och glädje till alla blogg-hästar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar