Den 21 december.
Mörkret är ännu dominant några timmar. Det är den 21 december och vintersolståndet är här.
För många är denna dag fortfarande laddad.
Gammal folktro lever kvar att när det är adventsfasta (vilket det är) och månen står i "nedan" en torsdag, då får man passa sig... Det blir en riktig trollnatt, tänkte man sig förr.
Andra samlas och dansar cirkeldans tillsammans med naturens skapelsebundna krafter.
Månsken på årets kortaste dag.
I kyrkan har man bråda dagar. Dagarna räcker nämligen inte till för allt som skall göras.
Det är lördag, söndag, måndag, julafton, juldagen, annandag jul, fredag, lördag och söndag igen...
För präst, kantor och vaktmästare innebär en sådan här julvecka att vi inte blir lediga alls, inte förrän på måndag den 30 december.
Fast då skall nyårsbönen förberedas och alla sorgehus inför de begravningar som kommit in - och inte får plats i almanackan...
Almanacka med bibelord.
Den veckan blir nästan lika krånglig, med nyårsafton på tisdag (som en lördag) och nyårsdagen med gudstjänst (som en söndag), sedan torsdag, fredag, lördag och söndag den 5 januari - som är en lördag.... eftersom då infaller Trettondedagsafton!
Och vad händer på måndagen den 6 januari - jo, då är det söndag igen! Nämligen Trettondedag Jul.
Så kära, snälla församlingsbor och läsare; bed för kyrkans anställda att de skall hinna få återhämtning och kraft att orka möta er alla...
När skall vi får tid...?
Mörkret tätnar.
Döden kommer sällan välkommen. Just denna dag, då ljuset strider med mörkret, är det extra känsligt.
Är den andliga tidsluckan öppen för fler krafter än vanligt?
Är det extra mörkt i den dödens tunnel som leder till livet?
Frågorna smyger sig på, ohörda.
Om man har kommit till hög ålder, och livet närmar sig sitt slut på ett naturligt sätt, då är det min erfarenhet att det finns ett visst mått att kunna välja när man närmar sig döden.
Många gånger har jag fått berättat för mig:
- Gamle far sa: Inte en jul till! Och somnade in den 22 dec.
- Gamla mor sa: Jag måste hålla ut över jul så jag hinner träffa alla en sista gång! Och dog den 26 dec.
Kanske är den 21:e lite bra ändå?
Men att då den 21 dec på årets mörkaste dag, det vill väl ingen.
Om vi låter vädermörkret stå som symbol för det andliga mörkret där den onda kraften försöker få oss bort ifrån kärleken och från Gud, då djupnar kampen.
Evangelisten Johannes skriver:
LJUSET LYSER I MÖRKRET
OCH MÖRKRET HAR INTE ÖVERVUNNIT DET.
Joh 1:5
Hopp och Gudslängtan är det ljus som inte överger människan.
Jesus möter dig.
Så var det för Tomas, den lärjunge som tvivlade på att Jesus hade uppstått om han inte själv fick känna på såren.
Den 21 december är hans dag - Tomasdagen - eftersom traditionen säger att detta var hans dödsdag.
Legenden säger att Tomas, som mötte Jesus då han sa "Frid vare med er!" blev så förändrad att han for till Indien som missionär.
Alf Henriksson berättar lite raljerande att Tomas anställdes som byggmästare hos en kung. Denne kung av honom guld för att han skulle bygga ett palats, men Tomas gav guldet till de fattiga, vilket gjorde kungen arg.
Bygg ett palats i Indien, Tomas!
Tomas kastades i fängelse, men efter någon tid uppenbarades sig kungens avlidne broder och kunde berätta att Tomas för pengarna hade byggt ett underbart palats i paradiset. Då släppte kungen ut Tomas och blev själv omvänd till kristendomen.
Andra indiska potentater var dock inte lika tillmötesgående, skriver Alf Henriksson. När Tomas drev ut djävulen ur en avgudabild, med resultat att belätet gick sönder, vredgades det hedniska prästerskapet så pass att lärjungen blev nedstucken och dödad med en lans.
Därför ser man aposteln Tomas avbildad med just en lans, som blev hans martyrredskap.
Tomas attribut.
Tillbaka till våra familjehögtider nu inför jul.
Att drabbas av dödsfall vi denna tid på året är extra tungt. Eller, låt oss vara ärliga - döden är också en befriare:
- Nu behöver vi inte oroa oss längre för gamle Far...
- Nu är det ingen som behöver ta hand om dementa Mamma längre...
En ny sorts frid kommer till familjen och livet blir oväntat lite lättare. Mitt i sorgen.
Men när skall begravningen vara då? Helgerna blockerar ju alla vardagar!
Kanske fredag den 27:3? Nej, det hinner ingen. Måndagen den 30:e då? Har man begravningar på måndagar? Eller tisdagen? Nej, det är ju nyårsafton!
Men efter Trettonhelgen då, den 7 januari?
Ja, så håller det på.
Det gäller att inte sorgearbetet stannar av i allt det praktiska som skall göras.
Hoppfulla ord.
Årets mörkaste dag...
Nu skall jag till sist vända på begreppen.
Jag tillhör dem som är ljuskänsliga och behöver mycket enskild tid för mig själv, för reflektion och vila.
Därför älskar jag hösten och vintermörkret! Äntligen får jag vara så introvert som jag är. November och december är våra månader!
Det är nämligen så här att vi är några som ser bättre i mörkret... Ja, du läste rätt.
Vi ser bättre när inte ljuset distraherar. I mörkret lyser stjärnorna... och jag umgås mycket med dessa himlafenomen.
Utblicken i universum är beroende av att det är mörkt.
Välsignade mörker!
I mörkret kan flyktingen fly och krigets fasor mildras under några timmar.
Förbanna inte mörkret - och snälla, tänd inte ljuset!! - utan välsigna mörkret!!!
Det är i mörkret vi sover, i mörkret som kärleken kan växa och som stjärnorna tindrar som bäst.
Och skulle det inträffa ett dödsfall i din närhet denna mörkaste dag, vet att Jesus lyser som bäst i denna natt.
Tjugoen hälsningar från Helene Sture Mörkfelt,
- vilande.
Böneord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar