STURELLAS FOTOBLOGG 2024

Vit amaryllis mot himlen.

Denna årssammanfattning är bara till för mig själv. Du behöver inte läsa, gör nåt annat istället!

Men jag konstaterar för min egen del att jag i 15 års tid har haft min stora glädje att skriva och reflektera här över vår samtid - och nu även författa barnlitteratur!

Varje månad har jag sammanlagt ca 2000 läsare. Det är mer än vad Strindberg har...

Tack gode Gud för denna min digitala plattform - Sturellas fotoblogg.

Den Heliga Skrift. Min djupaste respekt.

           JANUARI

Sturella skrev om SPÅKULAN FÖR ÅR 2024. Trettonhelgen fick sina inlägg i form av STJÄRNAN OCH DE VISE MÄNNEN.

Mardrömmen i Mellanöstern då Hamas anföll Israel fick sin kommentar i TUNNLAR OCH STJÄRNTYDARE, är det en mardröm?

Fredrik Lindströms show "Föreställningen om Människan" lyfte även fram Svenska kyrkan. Det var jag ju tvungen att skriva om! Han visar också sanningen om DEN OFÖRNUFTIGA MÄNNISKAN - jag kunde inte sagt det bättre själv!

SUNT FÖRNUFT PÅ ISEN följde på det, sedan STAR-SEED OCH LJUSARBETARE utifrån nyandlighetens vinkel.

Kalla Fakta gjorde ett mycket viktigt avslöjande av de så kallade "guiderna" som kan uppmana till självmord. Jag har också varnat för detta... REINKARNATION OCH SJÄLVMORD.

"Healern" är inte Guds medarbetare!

Andliga sånger fortsätter att produceras i Furulundsskolans gamla vaktmästarbostad, ETT FLÖDE AV EVIGT LIV, nr 71.

MORGONENS RODNAD, psalm 495.

Om Bibelns begrepp "förbund" var temat i ANDLIGA SÅNGER nr 103.

ÄLSKAR GUD DET JORDISKA?

Melodifestivalen hade stora bekymmer att låta alla länder få deltaga. Mellanösterns enda demokrati mötte stort motstånd i Lilla Palestinien - Malmö - där ESC gick av stapeln: MELLO MED ISRAEL OCH PALESTINIER.

ANDLIGA SÅNGER nr 106 om EVIGHET.

Närradiostudion, 92,0 MHz.

          FEBRUARI 

Att vara kristen är på sätt och vis motsatsen till nyandligheten, INTE KOSMISK VISHET.

Om cirkeldans; JAG DANSADE TVÅ MIL.

Allt fler forskare tolkar samma fakta på ett annat sätt. EVOLUTIONEN FÖRVIRRAR MIG.

På Fastlagssöndagen skriver jag BLIND, BLIND, BLINDBOCK.

Melodifestivalen igen mötte stormiga åsikter: MASKÉRAD - FRÖKEN SNUSK.

AFTERNOON JAZZ i Listerkyrkan innehöll tankar igen kring frågan om Gud älskar det jordiska?

EN PSALM UR DJUPET, nr 845 och 844 ur Psalmer i 2000-talet.

Nu gjorde jag ett radioprogram kring evolutionen; ANDLIGA SÅNGER nr 107, BIG BANG.

Anki Ander, ordf i Israels Vänner i Malmö, inspirerade till SÄTT TRO TILL ORDET.

Från samma samling kommer här föredraget som Carlos Villablanca höll, ATT VARA EN ANDLIG LEDARE.

Del 2 av Carlos föredrag handlar om KRISTET LEDARSKAP - mycket god teologi!

Och en märkvärdig dag: SKOTTDAGEN 2024!

Rimfrost och en underbar soluppgång.

               MARS

Om David och Goliat och "sju demoner värre" i KAMPEN MOT ONDSKAN.

STUM, STUMMARE, FÖRSTUMMAD.

Mer kritik av evolutionen kommer från föreningen Genesis; DARWIN OCH APORNA.

På internationella kvinnodagen skrev jag KVINNAN - EN DEL AV GUD.

Midfastosöndagen inspirerade mig att skriva om pojken med fem bröd och två fiskar; JAG ÄR EN - FISK!

Jag skriver i svängrummet mellan kyrka och samhälle, kultur och tro. Danny Saucedo på Melodifestivalen fick ett eget inlägg i HAPPY THAT YOU FOUND ME.

PAULUS OCH MARIA, Lerbergets EFS. FASTETIDEN ÄR SÅ SVÅR.

Palmsöndagen: UPPHÖJD OCH FÖRAKTAD

Påsken närmar sig: BLÅKULLA OCH SÖLVESBORGSBRON.

Sölvesborgsbron.

               APRIL

PÅSKHAREN OCH DE NAIVA SVENSKARNA. 

TRE FALLOLYCKOR, om smärta och Jesaja 53. PILGRIMSVANDRING I SMÖRJA i Vadstena.

VIT, VITARE, VITSIPPA. DEN MJUKA FLICKAN - SOFT GIRL.

KYSKHET - ÄR DET MÖJLIGT?

VÄNLIGHET - EN GUDS GÅVA.

KÖNSDYSFORI - VAD HÄNDER? Om Anima och Animus.

ANDLIGA SÅNGER nr 109 om VÅRVINDAR. Tänk att BLI GAMMAL SOM ETT TRÄD.

Hur gammal är du?

                  MAJ

Denna vår insjuknade vår älskade Pappa. När körsbärsblomningen var som allra mest vackert rosa lämnade Pappa detta jordeliv. Vi var vid hans sida, fridfullt. 

Men jag var tvungen att bearbeta dödens faktum på något vis...

BÖN OM FRED. 

LAKANDEN FLADDRAR I VINDEN. 

SUSPENDED ANIMATION.

ANDLIGA SÅNGER nr 110, GUDS ANDE.

SORG OCH DÖD i PSALM 304.

Tvära kast: sedan länge var jag inbjuden att hålla andakten då Hanö gästades av engelska flottan. Det var oerhört högtidligt! ENGELSKA FLOTTAN PÅ HANÖ.

Sorg och kärlekssmärta.

                  JUNI 

BEGRAVNING UTAN BEGRAVNINGSBYRÅ, går det? Ja, det gör det. Det är vår begravning, inte deras.

Skulle jag orka gå på Sweden Rock efter begravningen? Jo, dagen efter behöver jag höra basgångarna... KRISTEN PÅ SWEDEN ROCK, och mötte Street Church där vi firade NATTVARD PÅ SWEDEN ROCK.

Min prästvigningsdag infaller ofta under denna hårdrocksfestival, där jag har min "församling"... 35-ÅRIG PRÄSTVIGNINGSDAG. Sedan kunde man se TV-GUDSTJÄNST FRÅN LISTERKYRKAN.

UNIK MEN FÖRLORAD.

MIDSOMMARTRADITIONER binder oss samman, Psaltaren 55.

SOMMARENS LJUS ÄR MÖRKER... Psalmen 754 och STURIS SPELAR BANJO.

Vår härliga ukuleleorkester hade en bejublad konsert på Börjessons Gård, ÄNGLARNAS UKKE-KÖR.

ALTARETS BLOMMOR SKALL VARA UTAN JORD. Varför då? Läs här.

TV-gudstjänst. Döljer sorgetårarna.

                    JULI

TRÄD IN I DANSEN, en svensk folkmusikmässa. Stadsfestivalen i Sölvesborg fick ett eget inlägg i KARUSELLERNA PÅ KILLEBOM.

I kyrkan är predikotexterna fokuserade på det kristna livet, HAR DU NÅGOT OTALT?

Vi är ju gärna på Strandvallen i Hällevik och ser Mjällby AIK spela fin fotboll, FOTBOLLEN ENAR OCH SPLITTRAR.

HELGEN I HÄLLEVIK på Kristi Förklaringsdag.

DET ÄR INGA SAGOR i 1 Petrusbrevet.

Jag åkte upp till Vadstena och var följebilschaufför och pilgrimspräst under några dagar; PILGRIMSSTAVENS STYRKA. 

FÖLJEBIL PÅ OMBERG. BÄCKEN STÖRTAR I VÄTTERNS FRIHET, med tankar av Lage Pernveden.

VÄLKOMMEN HEM TILL KYRKAN. ANDLIGA SÅNGER nr 111 från TV-inspelningen i Listerkyrkan, hur gick det till egentligen?

ÖKENSÅDDEN, predikan från Folkkyrkan i Sölvesborg.

Karusellerna på Killebom, i regn.

                   AUGUSTI

Mina tonårsfavoriter Status Quo fick mig att skriva SKYDNA DIG ATT VARA LEDIG.

ANDLIGA SÅNGER nr 112 om LP-STIFTELSEN.

OS-PRESTATION, BRA ELLER INTE?

JAZZENS FRIHET. Fick en trevlig kommentar: "Tack, som vanligt underfundigt och roligt från din penna!" Tack, så glad jag blev!

LIEMANNEN OCH JAG på en slåtteräng i Norremark.

FÄRGGLAD MAT i Helsingborg. Ska vi ge TIONDE ELLER TRETTIONDE?

Mer respons: "Tack, Helene, för din intressanta blogg. Läser med stort intresse". 

Som en present till en jubilar bokade en släkt in mig för att leda en pilgrimsvandring. Vilken trevlig idé! Det var mycket positivt, utan att vara särskilt långt, PILGRIMSVANDRING I TREDENBORG.

DEN ROSA PILGRIMSBOKEN innehåller fina tankar i en relation.

Kain och Abel; BLODET ROPAR FRÅN JORDEN ute på Valje halvö.

En härlig pilgrimsvandring!

                  SEPTEMBER

JESPER SVEDBERG PSALM 419 med foton från Bergakyrkan i Bjärred.

Mer repons: "Jag läser din blogg och hittar många fina psalmtexter". Tack!

Sedan kom ett extra viktigt inlägg: KLIMAKTERIET - HURRA! Detta tillstånd kallar jag för Meno-Finito... det är nämligen ingen paus utan ett slut på allt blödande!

RÄDSLAN FÖR DET FEMININA, en artikel av Denniz Konduk i Sydöstran.

Stiftsmöte i Lund, KALLAD TILL KÄRLEK. Jag lyfter fram den gode prästen och skrivaren Lage Pernveden igen i OMÖJLIGHETENS VÄG.

FREDAGEN DEN 13:e, då har Sture namnsdag... Sedan var det dags för vikingamarknad i Gudahagen; ODEN, LASAROS OCH OCH JESUS.

TORS HAMMARE OCH KVINNORNA, det måste du läsa!

DAG HAMMARSKJÖLD på radio.

ETT TREFALDIGT BAD I SEPTEMBER på Lilla Fiskarbacken, så ljuvligt. 

Stockrosens sensuella skönhet.

Sen kom en mardröm; MARDRÖM OM KRIG OCH HISSBOLLAR.

SATIR, HUMOR OCH KRITIK. Om änglar på Mikaels Dag skrev jag i BARNSLIGT OCH INFANTILISERAT.

Ibland när man googlar runt bland artiklar kan det hända att man hamnar på Sturellas Fotoblogg. Det gjorde en universitetslektor i musik då hon letade efter ett citat till sin artikel. "Får jag låna det du skriver om 'Musernas sjungande barn'? Jag ramlade in på din blogg när jag sökte på ditt namn, såå härlig och så mycket kärlek du inrymmer där!"

Oj! Jag måste hämta mig. Det gjorde verkligen gott. Jag skriver ju först och främst för min egen skull, men när andra förstår vad jag håller på med, blir jag så uppmuntrad!

Nu kommer den första höstmånaden:

Ängel på min dansmatta.

                 OKTOBER

Äntligen blev del 2 i serien om Prästgårdsbarnen på Sjööholma klar. Men det är inte självklart... OM ATT VÅGA EN BOKUTGIVNING.

FÅR MAN BE I VARANDRAS HELGEDOMAR? Jerusalem i fokus.

ANDLIGA SÅNGER nr 113 om BERG OCH FOSSILER, en fortsättning på en ny förståelse bortom evolutionsteorin.

VETENSKAP OCH HUMANISM, om artificiell intelligens.

HOLMSJÖ MARKNAD MED GLÄDJE, om goda möten. "Dina texter är viktiga, Helene, skriv mer om kyrkans insida som är vilsen..."

GODA ORD FRÅN GUDS ORD i Filipperbrevet. 

FATTA BESLUT SOM RÄDDAR, om Ester, Mordokai, Xerxes och Haman... Det skall du läsa!

FN - STORA ORD UAN TÄCKNING. Inte roligt.

JUDISKA HÖGTIDER, ett år av sorg (7 oktober), Purim och Yom Teruah.

Vi gick på bio i Kristianstad och såg RUZZUM, EN VILD ROBOT. Mycket aktuellt tema om artificiell intelligens. Kan den lära sig känna känslor?

Open Doors tog plats i allvarstexten KALLAD TILL LIDANDE.

LEVA INIFRÅN OCH UT, om symbolpedagogik i Olofström.

Kolportören på marknad.

                      NOVEMBER

ALLHELGONATANKAR med några repriser: SKRÄCK BOTAR INTE RÄDSLA, ATT FÅ DÖ I FRID. ALLA HELGONS OFFER.

ÖPPEN DÖRR FÖR OPEN DOORS. 

FEM VANDRINGAR MOT YTTERSTA TIDENS SUDDIGHET.

Och så gjorde jag även ett radioprogram på 92,0 om OPEN DOORS i ANDLIGA SÅNGER nr 114.

Jag ser mycket gärna den engelska serien Midwife in Eastend, om barnmorskor på nunneklostret Nonnatus i det fattiga London. Där drabbades jag av ett mänskoöde och skrev: SEX SKÄL TILL SKILSMÄSSA.

Att hamna utanför sitt äktenskap...

Om humor: SKRATTA! ELLER SKÄRP DIG med Natan Söderblom och Luther.

Söndagen före domsöndagen; VÄNTAN OCH SYSSLOLÖSHET.

OLJELAMPOR OCH CHANUKA.

Nya ord beskriver de ansträngda månaderna NOVENT OCH SPARUARI.

Psalm 315 EN HERRDAG PÅ SLOTTET.

SKRIVARKLUBBEN I KARLSKRONA eller en resväskas dagbok.

SANNINGEN I ADVENT.

En resväskas dagbok.

                       DECEMBER

EN FATTIG KUNG, VAPENLÖS. Tankar från Lage Pernveden igen.

BLOGGEN FYLLER 15 ÅR och jag är en blogghäst.

NU TÄNDAS TUSEN VADDÅ?

ANDLIGA SÅNGER nr 115 om PÅKRISTNING, med bland annat arabiskt kristen musik!

KÄRLEK ELLER INTE KÄRLEK?

NOBELPRIS 2024 I SOFFAN. 

Det står i bibeltexterna om Libanon. Jag kollade upp det i LIBANON OCH 2 ADVENT.

EN REN FLICKA - OCH LUCIA.

Min rena, fina Lucia.

Denna månad har jag skrivit mycket om det profetiska ordet, alltmedan folk går på glöggkalas och tar in julgranen alldeles för tidigt. PROFETEN PÅ 3 ADVENT.

Den sexuella tygellösheten tar sig nya former. DET SVÄNGER INTE OM SWINGERS.

SÅ MYCKET SÄMRE, om musikalartister som ger sig på kyrkans högtidliga sånger.

DÖDSFALL PÅ ÅRETS MÖRKASTE DAG, OCH TOMAS, lärjungen.

KONSERTPUBLIK ELLRE FÖRSAMLING?

Vad bjuds barnen på fram till jul? Jag tittar på SNÖDRÖMMAR - ADVENTSKALENDERN 2024 och skriver om den samiska kulturen.

JULOTTA BLAND LEVANDE OCH DÖDA.

PROFETENS INNERLIGHETS-ALAFABET, en predikan av min vän Luka Vestergaard.

Och igår skrev jag GUD HAR REDAN SETT DET SOM SKALL KOMMA, om den förskräcklige skräckprästen Pashur.

Nu är vi framme här.

Jul på Listerlandet.

Om du nu är kvar, och skulle vilja läsa något inlägg, hur ska du göra då?

Hm, på mobilen är texten mycket mindre. Det är bara på datorn som man ser hela bilden.

I kanten står årtalet och alla månader. Leta där.

Eller sök på själva rubriken.

Sturellas Fotoblogg görs sig bäst på datorn.

Nu får mina spaningar vila en stund.

Summeringen är gjord. Undrar vad år 2025 skall bära med sig?

Mitt tips är att unga människor på allvar börjar söka Jesus...

TACK käre himmelske Fader för det fria ordet!

Tack för att Du är Ordet, det som är verksamt och levande.

Du är min näring, min drivkraft och glädje.

Eder bloggerska,

Helene F Sturefelt.

Ensamma eller tillsammans?

GUD HAR REDAN SETT DET SOM SKALL KOMMA. Pashur

Gud ser maktkampen.

- Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas.

Du blev mig för stark, Du fick övertaget.

Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla gör narr av mig...

Vad är detta?

Skriver du din dagbok här, Helene?

Nej, verkligen inte! Detta är i så fall från profeten Jeremias "dagbok". Han är i konflikt med prästen Pashur. 

Denne överuppsyningsman och präst blev ursinnig över Jeremias ständiga domedagsprofetior över Juda och Jerusalem. Till slut lät han hudflänga profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten.

Av denna anledning gav Jeremia prästen öknamnet "Skräck-Från-Alla-Sidor" (Magor-Missabib).

Jeremia kap 20, 2:a årgångens läsning.

Alla visselblåsare, kritiker och varnare råkar ofta illa ut. Att kritisera makten låter sig inte göras gratis.

Det spelar ingen roll om det handlar om orättfärdig politik eller klimathotet.

Och om det är inom kyrkan, så väntar Domkapitlet på att utdela sin dom.

TY VARJE GÅNG JAG TALAR MÅSTE JAG ROPA, MÅSTE JAG SKRIKA:

- VÅLD OCH FÖRTRYCK!

JA, MIG HAR HERRENS ORD VÅLLAT STÄNDIGT SPOTT OCH SPE.

Jeremia kap 20:7-8.

Gud har redan sett det som skall komma.

Därför sänder Herren i alla tider människor som får den profetiska rösten, till varning för folk och samhällen. Denna gången var det Guds eget folk Israel som hade förkastat Herren (läs mer i Jeremia kapitel 18:13) och behövde vända om.

Jag står ensam mot makten.

I vår tid är det likadant.

Under hela adventstiden har jag skrivit inlägg om profeterna. Kyrkoårets texter fokuserar på detta, inte på glöggmingel och för tidiga julkalas. 

Samtidigt som sekulariseringen breder ut sig, pågår en stilla påkristning, där allt fler söker efter Sanningen, med stort S, hos Jesus Kristus.

Man väljer inte själv om man vill vara språkrör för Gud eller inte. Det avgörandet ligger hos Herren. 

Jeremia är tillslut så förtvivlad över att ständigt påpeka deras förtryck, att han själv vill vända sig bort från Herren:

MEN, TÄNKER JAG:

- JAG BRYR MIG INTE OM HONOM, 

ALDRIG MER SKALL JAG TALA I HANS NAMN!

Jeremia 20:9.

Jag bryr mig inte om Gud.

Hur är det att sitta hudflängd och låst i en stock? Eller att hånas i massmedia? Eller att kastas i fängelse och plågas svårt för att man talat om att kejsaren inte har några kläder på sig...

Amnesty International gör ett fantastiskt bra arbete och håller liv i många - Gud vare med er!

Mina böner går till alla fångar i den störtade Assad-regimens fängelser, och till gisslan i Gazaremsans tunnlar.

Men i kyrkan hörs sällan några profetiska röster... ty vi har blivit så rädda för varann, att hamna i diket att vara förminskande, eller rasister, eller allmänt konservativa... trots att det är vi som har alla fantastiska texter som pekar på vad som skall hända!

Gud har låtit sin vilja bli känd. 

När jag blickar tillbaka på året som gick, så kan jag med sorg undra över varför kyrkan tillåter så mycket obetänkta dumheter i Guds hus:

- kyrkor som upplåts till profana konserter där artisten står framför altaret och vill ha applåder och allt ljus på sin förträfflighet.

- kyrkor som upplåter sig till österländsk yoga istället för bön och tillbedjan.

- kyrkor som släpper in discolampor och discodans, där all kristen vördnad är borta.

- kyrkoråd som beslutar kollekter till allmänna sjukvårdsprojekt istället för till kristen mission (CREDO, flygmissionen MAF eller EFS missionsarbete).

- kyrkoråd som hellre ser till statistik än till innehåll.

- kyrkoråd som inte har någon kristen identitet i sin prioritet av ekonomiska medel.

Nä, det är bättre att vara tyst.

Men, Gud har sett även detta komma, vår vilsna ytlighet.

Nu öppnar vi den heliga Skrift!

Profeten Jeremia behöver inte skria om våld bland kyrkfolket, ropet gäller snarare detta:
- Tafatthet! Tomhet! Respektlöshet mot det heliga.

ALDRIG MER SKALL JAG TALA I HANS NAMN.

JAG FÖRSÖKER STÅ EMOT, MEN FÖRMÅR DET INTE.

MEN DÅ BLIR DET I MITT BRÖST SOM BRANN DÄR EN ELD,

INSTÄNGD I MITT INNERSTA.

Min älskade Jesus hade läst dessa ord hos profeten Jeremia då han utbrister:

JESUS SADE:

- JAG HAR KOMMIT FÖR ATT TÄNDA EN ELD PÅ JORDEN.

OM DEN ÄNDÅ REDAN BRANN!

Lukas evangelium 12:49.

Sanningens eld värmer.

Eld av sanning, som bränner upp feghet och smyglögner. Guds eld bränner bort mänskofruktan och falska strukturer. 

Sanningens eld värmer den frusne, men lögnarens brasa lämnar bara aska efter sig.

Prästen Pashur orkade inte lyssna till alla domedagsprofetior. Nu måste det bli lugn och ro!

Inga medarbetarsamtal här inte, ingen själavård och inget inlyssnande.

Jag har varit med om samma sak, inte en gång, utan många gånger... Men om det kan jag inte berätta.

Och jag vet hur det känns att sitta uthängd i den massmediala stocken...

Mitt brott? Jag talade sanning om politiken i kyrkan och om flatheten i religionsdialogen. 

Jag stod rakryggad men grät tyst. Och höll Jeremia i handen...

Lögnens brasa ger bara aska.

JA, JAG HÖR FOLKHOPEN VISKA:

- SKRÄCK FRÅN ALLA HÅLL!

Jeremia 20:10

Vänta lite, det där uttrycket var ju ett namn? På hebreiska står det i texten "Magor Missabib" som betyder just detta "skräck från alla håll"!

Jeremia hör alltså folkhopen viska att nu kommer prästen Pashur med en maktfullkomlighet som in-ger skräck. Och för att slippa att själva hamna i onåd, så sluter de sig samman för att ange profeten:

ANGE HONOM! VI SKALL ANGE HONOM!

ALLA SOM STOD MIG NÄRA VÄNTAR NU PÅ MITT FALL:

KANSKE LÅTER HAN LURA SIG, SÅ ATT VI FÅR ÖVERTAGET,

OCH KAN TA HÄMND PÅ HONOM.

Jeremia 20:10

Nu är han tystad, ha ha!

Alla våra kristna församlingar behöver synas, nej inte synas, utan synas = genomskådas och vara transparanta! Hur sköts ekonomin? Vad försiggår i Guds hus? Hur predikar prästerna?

Om man inte kan kommunicera detta, då är det problem.

Och när det gäller predikan så skall den teologiska utläggningen vara så pass skicklig att man förstår att prästens fem utbildningsår har gjort nytta...

Eller från andra hållet:

- Varför tillåter inte bankerna (Nordea) att kristna missionsorganisationer får föra över pengar till sina missionärer i t ex Iran? Jo, för att de vill komma åt muslimsk penningtvätt, och drar då alla över en kam. Terror och mission jämställs. 

Okunnighet utan dess like! Detta påpekas bland annat av tidningen Världen Idag.

Hur tvättar man pengar?

Gud har redan sett det som skall komma.

Herren vet att kärleken skall kallna och att förstockade människor skall få allt mer makt.

Men Gud vet också att kampen fortsätter från alla dem som skådat ljuset hos Kristus.

Just därför är jag trygg i min roll, i vår samtid. 

Jag vet att Herren vet, och det är min grund i allt som sker och i allt jag säger.

Vi måste ge oss tillkänna för varann så att vi kan hålla ihop, i bön. 

När du ser att det är "skräck från alla håll" så kan jag säga att "det är bara Pashur", var inte rädd! Herren vet redan. 

Det verkligt farliga är att säga "allt står väl till", "ingen fara" - det är den falska profetens röst. Sådana snäll-lögner ger klapp på axeln. 

Men inte sanningens röst. Den klappen är hårdare... och kan fälla en till marken. 

Profeten Jeremia får sista ordet:

MEN HERREN STÅR PÅ MIN SIDA,

STARK OCH FRUKTANSVÄRD.

DÄRFÖR SKALL MINA FÖRFÖLJARE KOMMA PÅ FALL, OCH INGET FÖRMÅ.

Jeremia 20:11

Vem läser texten? Och hur?

Käre Fader i himmelen!

Tack för att Du låter Jesus Kristus tända den eld som skiljer lögnen från sanningen.

Hjälp oss att våga brinna för Din skull, med de ord som Du lägger i vår mun.

Förlåt din kyrka när hon är feg och okunnig. 

Gör oss frimodiga med din Helige Andes hjälp!

Amen.

I förtröstan på Herren,

Helene F Sturefelt,

- som lät kamelerna i bokhyllan predika.

Kommer ni med respekt eller okunnighet?

Hm, om man skulle sätta igång den där discolampan...!

PROFETENS INNERLIGHETS-ALFABET

Vem jagar vem?

Kyrkan och folket går inte alls i takt under advents- och jultid. 

När unga människor tar in granen till 1 advent börjar vi predika som svårsmälta profeter.

Och när samma unga generation kastar ut nämnda gran lagom till mellandagsrean, så talar vi fortfarande om profeter som har hälsningar från Herren Gud.

Pusslet går inte ihop.

I detta inlägg har jag fått låna en predikan av en vän och kollega. Med tillåtelse citerar jag stora delar av den och bildsätter med egna foton.

Ensam, eller tillsammans?

 ”OCH FROMAFÖR ALLT SKALL NI TÄNKA PÅ ATT MAN ALDRIG KAN TYDA EN PROFETIA I SKRIFTEN PÅ EGEN HAND." (2 Pet 1:20)

Hur ska det förstås?

Vi ska alltid ha i åtanke att ett gudsord, en text, en tradition, en förutsägelse, aldrig kan låta sig tydas i ensamhet.

Religiösa utsagor kan inte förstås av sig själv, av enbart dig själv, utan du behöver andra för att upptäcka vart de märkvärdiga orden leder dig.

Jag hoppas inte det låter för komplicerat, men ibland tror jag att vi förstår mer och bättre med magkänslan (som jungfrun Maria; Luk 1:4; 2:19) än med intellektet. 

Det finns livsviktig kunskap som inte är nedtecknad i några skolböcker som vi enbart får tillgång till genom tron. Om det här talar sanning till just dig just nu, så lovar jag att allting i den här predikan kommer att falla på plats till slut…

 

Vi förstår Gudsordet tillsammans.

En profetia behöver sin kontext och sitt sammanhang; förankringen, bryggan och relevansen in i vår egen tid bygger på allas erfarenheter, den behöver oss för att tydas rätt. 

Präster behöver församlingen för att predika. Gärna men inte heller nödvändigtvis välfyllda kyrkbänkar.

Det duger dock inte att vi stänger in oss och reflekterar i vår enslighet. Vi behöver dela det vi tänker, berätta vad vi hört och erfarit för varandra.

Jag fick känslan av att just den här versen bar på ett väldigt viktigt budskap till oss idag.

Jag är helt medveten om vad samhällstablåerna (det där som tidsandan och attityderna vill att vi ska ansluta oss till) försöker berätta för oss; nu i advent och jul, kanske är det här den högtid då flest människor besöker våra kyrkor, då kyrkbänkar fylls upp som fortast. 

Vi som ofta befinner oss i kyrkan för tjänst är givetvis oerhört glada för det, det är något helt annat att få fira gudstjänst tillsammans med många andra, det är ett högre värde när platser som ofta — inte alltid! — gapar tomma fylls av människor, levande människor av kött och blod, i alla åldrar, med olika bakgrunder, tankar, förväntningar, personligheter. 

Tillsammans, inne i kyrkans värme.

Ändå går väl många just till kyrkan lite mer med inställningen att det är för traditionen och inte för att få religiösa upplevelser; kanske mest för musiken i juletid. Kanske mer av gammal vana än för julens profetiska texter; jag säger inte att det fel eller inte borde vara så, för jag tror det finns många vägar in i ett heligt rum som kyrkans. 

Men jag vet också vad de starka åsiktsnormerna och deras mäktigaste förespråkare, försöker inbilla oss om religionen:

- Vad du tror på är din ensak förstås - men bör för alltid förbli just det, en ensak!

Religion, liksom med tandborstning, är något som bör skötas i det tysta och det fördolda och inget att skylta med!

Religion hör inte hemma i det publika livet, menar man. Den kan få lov att finnas bakom sina portar och sina murar, men helst inte på våra gator och torg, inte på arbetsplatser eller i skolans avslutningar eller luciatåg, utanför ICA eller i jultal författade av vår statsminister.

Så säger de, de som äger makten över våra åsikter. Det rimmar för övrigt riktigt dåligt med adventstidens texter som talar om dramatisk öppenhet och intåg i Jerusalem.

Vi går in i Jerusalem.

Kanske är det för många fortfarande, 2024, en aning pinsamt att erkänna att tron på julens ankomst handlar om så mycket mer än bara kulörta kulor, julglögg och inslagna märkestofflor till gamla faster?

Miraklet i ett stall i Betlehem, till exempel.
Fred och hopp åt människor som Gud har utvalt.
Vad hände med det i vår tid? 

Kristi födelse.
Inte kan man väl en förnuftig individ tro att något sådant har inträffat på riktigt?

Så vill tyckarna och representanterna för vår tids religionsfobi och religionsförakt göra gällande.

Håll tron för dig själv.

Du kanske minns vad som lästes; ”en skrift, en profetia, kan inte tydas på egen hand”.

En människa kan inte tro på julundret ensam. Vi behöver varandra för att tro på under, för att under-visas, för att se mer och för att upptäcka större.

För att tro. 

Rubrik på Aftonbladet den 8 december i år, andra söndagen i advent:

”Tron på helig skrift bör betraktas som hittepå”

Det är den biträdande, och (om man ska tro texten) den-från-sin-egen-konfirmandtid-lite-bittre, kulturchefen Eric Rosén som skriver, och som sedan högmodigt tillägger:

”Inte för att vara sån, men gud finns faktiskt inte.”

Vad skönt. Men inte särskilt kulturellt begåvat. Jag och alla andra miljarder människor som viger våra liv åt existentiell fördjupning och gömd kunskap kan gå hem och sluta med allt vårt olycksaliga traditionsfirande.

Jag är så klart lite ironisk.

Hittepå-pussel?

Jag minns en adventsgudstjänst i Östra Ljungby kyrka i Skåne för flera år sedan. Skolungdomarna på besök. Jag predikade om julens budskap.

En ungdom, en ung tjej, med stort civilkurage mitt bland sina vänner och lärare räckte upp handen och sa — i en pågående predikan när prästen talade tycke jag det var både uppfriskande och riktigt modigt gjort av henne:

”Jag tror inte på Gud. För jag är ateist”.

Varpå jag vände mig direkt till henne och svarade — inte avfärdande utan så uppmärksamt och kärleksfullt jag kunde — att jag är också präst åt ateister.

Jag berättade sedan för ungdomarna att det finns de, hör och häpna, vuxna och välutbildade individer i deras omedelbara närhet, som vill förhindra och beröva dem på tolkningsverktygen och språket för deras livstydning, deras mänskliga rätt att fascineras och söka svaren i en gåtfull tillvaro, det som man ju använder sin religion och sin tradition till.

Och när man såg det på det sättet blev de rasande upprörda över denna orättvisa över det som hade förvägrats eller fråntagits dem.

Profetisk hälsning från Gud: Du är min!

Miraklet i ett stall i Betlehem, till exempel.
Fred och hopp åt människor som Gud har utvalt.
Vad hände med det i vår tid? 

Kristi födelse.
Inte kan man väl en förnuftig individ tro att något sådant har inträffat på riktigt?

Så vill tyckarna och representanterna för vår tids religionsfobi och religionsförakt göra gällande.

Du kanske minns vad som lästes; ”en skrift, en profetia, kan inte tydas på egen hand”.
En människa kan inte tro på julundret ensam. Vi behöver varandra för att tro på under, för att under-visas, för att se mer och för att upptäcka större.

För att tro. 

Under-visning!

Rubrik på Aftonbladet den 8 december i år, andra söndagen i advent:

”Tron på helig skrift bör betraktas som hittepå”

Det är den biträdande, och (om man ska tro texten) den-från-sin-egen-konfirmandtid-lite-bittre, kulturchefen Eric Rosén som skriver, och som sedan högmodigt tillägger:

”Inte för att vara sån, men gud finns faktiskt inte.”

Vad skönt. Men inte särskilt kulturellt begåvat. Jag och alla andra miljarder människor som viger våra liv åt existentiell fördjupning och gömd kunskap kan gå hem och sluta med allt vårt olycksaliga traditionsfirande.

Gud finns inte? Existentiell fördjupning sökes! 

Tro är ingen privatsak.
Det var det som Johannes döparen lärde ut. Alltså inget att förvara långt inne i garderoben.

Förebilden och sanningssägaren överlämnade stafettpinnen och krattade vägen för evangeliets huvudperson, och genom att provocera makten (som till exempel Lucia också gjorde) vände han upp-å-ner på mycket av sin tids oskrivna regler och attityder.

Jag tror ärligt talat inte det är särskilt hälsosamt att växa upp i ett samhälle utan tro, det är som att tvinga människor att sluta känna outgrundliga känslor, tvingas sluta fira jul. 

De mer dogmatiska dragen i vårt nutid - som tyvärr fortfarande finns och prackar på människor tron att religiösa traditioner och deras urkunder är något farligt eller otidsenligt som man inte kan eller inte får lov att ägna sig åt som smart och fritänkande människa - är attityder som automatiskt kränker allas inneboende meningsapparatur och kväver vårt väsens ”innerlighetsalfabet”. 

Det är sådant åsiktsförtryck som jag tror börjar bli riktigt dammiga och passé kommande år 2025.

Åsiktsförtryck.

Fler och fler överger dessa fördomsfulla beskrivningar av religionen som något förnuftsvidrigt, både för att vi — bra kan jag tycka — fått inflyttade gäster från länder där trosutövning är mer oproblematiskt. 

De har banat väg för mycket i vår svenska kultur, men också därför att människor erfarit något helt annat, nämligen att det finns sanningar som ligger rotade mycket djupare i själen och våra medvetanden än det som kan ses på teve, ätas på McDonalds eller köpas i affären.

Vad är en tillvaro utan profetior och mirakler att förundras över annat än en slags fantasilös ödemark?                                                                                                                                Om vi inte lever med religionens karta, har erfarenhetskompassen i hjärtat, blir det inte då oerhört svårt att upptäcka miraklerna när de väl utspelar sig mitt framför våra ögon?   

Vilken som helst människa vill väl inte förbli fattig och tom på livets större eller djupare perspektiv?

Nödvändig karta.

Kanske är det enbart fundamentalistiska ateister som tror att profetior måste vara som påhittade sagor för att kunna tros på i kyrkor?

Vi behöver faktiskt inte dansa när de spelar. Och ingen behöver stämma in i andras klagosånger eller fördomar.                                                                                          Johannes döparens röst och budskap hörs också ropa ut i vår ödemark: Man kan vara religiös och tänka själv.                                                                                                        

Men tro är i hög grad en gemenskapshandling där man når nya djup och insikter tillsammans med andra.

Vi behöver inte lägga tid på saker som är av mindre värde för vårt existentiella välmående - för texterna nu i advent berättar för oss att de som väntar på något stort, ett guds mirakel, väntar aldrig för länge.

Hur bereder du din väg för Herren?

Den som finner modet i år att tyda julens profetia tillsammans med andra medmänniskor kommer få förnimma en uppenbarelse på ett alldeles nytt och annorlunda sätt.            Amen. 

Ser du vem som jagar vem?

Tack, säger jag, till  min teologiske vän och kollega Luka Vestergaard, som framförde denna sin predikan i Leksbergs kyrka, Mariestad, Skara stift.

Predikan gick ihop!

Tillsammans ser vi mer än i enskildhet.

Ser du vem som jagar vem i julens pussel? Jo, den ursprunglige biskopen Nikolaus, som är arg på cocacolatomten, som stulit hans roll...

Vi är präster även för ateister... som tillsammans med dig vill vårda vårt "innerlighets-alfabet..."!

Helghälsningar från Helene F Sturefelt, teologipusslare.

God helg?? Nej, God JUL!