Rena mig, så blir jag ren.
Det var tidig morgon och hon vaknade någorlunda utsövd. En flaska vatten stod bredvid sängen och hon drack sig vaken. Kroppen behöver en dusch inuti, tänkte hon, inte bli blöt utanpå.
Smutstvätten låg samlad i sin korg och hon hade bokat den tidiga tiden i tvättstugan.
Det var svalt och skönt där nere, men som vanligt fick hon börja städa efter den föregående tvättaren.
Det som förr tog en hel dag av handtvätt och torkande, gick nu på två timmar.
Dusch inuti.
Utanför kvarteret hörde hon kyrkklockorna ringa. De kallade alla förmiddagslediga till morgonmässa.
Mycket folk var samlat. Deras surr lät som torkskåpet i tvättstugan. Nu började andakten.
Nej, förresten, andakten i kyrkan pågår alltid.
NÄR VI DELAR DET BRÖD SOM HAN OSS GER
DÅ FÖRNYAS VÅRT LIV AV DEN KÄRLEK SOM ALDRIG DÖR
O JESUS, DU ÄR HOS OSS.
Sv Ps 75.
Jesus, du blöder ju!
Hon tänkte på den gången för många år sedan då hon satt ledsen i kyrkbänken och inte ville gå fram. Då kom en tant förbi i mittgången och log vänligt.
- Följ med, viskade hon och sträckte fram handen.
Det kom så överraskande så tårarna slutade. Att bli välkomnad fram personligen till nattvarden - det var stort!
Den gesten glömde hon aldrig.
Nu var det några konfirmander som satt blyga i bänkarna. De visste inte säkert hur de skulle bete sig, eller ens vad nattvarden var till för... Nu var det hennes tur att viska:
- Följ med fram!
De blev glada att de var efterfrågade, ja, det kändes nästan som att den där Gudskärleken var på riktigt.
Det var den. Det visste hon själv, av egen erfarenhet.
Kyrkbänkar.
NÄR VI DRICKER DET VIN SOM HAN OSS GER
DÅ FÖRNYAS VÅRT LIV AV DEN KÄRLEK SOM ALDRIG DÖR
O JESUS, DU ÄR HOS OSS.
Kantorn spelade fort och fint, men församlingen släpade efter i takt. Nattvardspsalmen skall inte gå för fort, tänkte hon, dels är det morgon och dels skall orden sjunka in till en lovsång.
Fast hon gillade inte denna vers 2. Hon har aldrig tyckt om att sjunga alkoholens lov, absolut inga snapsvisor och inte heller om vin i kyrkan.
En vän som var helt obekant med kyrkan tyckte det passade bättre att sjunga och kaffe och bröd...
... tills han fick syn på korset där Jesus hängde blödande i krucifixställning.
- Opps... jaha... Så blodet är vinet och kroppen är brödet?
- Ja.
- Konstiga symboler ni har...
Varför hänger han där?
Medan hon satt där i kyrkan centrifugerades hennes tvätt i tvättmaskinen.
Rena mig så blir jag ren
Hela mig så blir jag hel
Drag mig till Dig så får mitt hjärta ro.
Det var den vackraste bön hon visste. Den passade både för själens mörker och tvättkorgens smutsiga kläder. Längtan efter att bli ren. Behovet att vara fri från smuts; fula tankar, jobbiga minnen och oförlösta konflikter.
Då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör. Är det verkligen så? tänkte hon. Gäller det fortfarande? För mig?
Renhetens hus.
Den som sätter tro till orden går in i en värld av frid och välsignelser.
Den som lyssnar på distans, där orden bara är trycksvärta, kommer aldrig nära och ingenting händer.
Den som trycker på tvättmaskinens startknapp får se sin smutstvätt bli ren och vit.
Den som bara sticker in huvudet i tvättstugan, utan att göra något, får gå tillbaka med sina solkiga lakan.
Öppna för livet. En kvist tittar in!
Nu kom prästen med nattvardsbrödet. Hon sträckte fram sina händer och fick den lilla oblaten i hand, så lätt, så tung.
Tung därför att Jesusbrödet är så laddat med världens alla synder.
Så lätt därför att Jesus burit våra skuldbördor i vårt ställe.
Tunglätt. Oblaten smälte lätt på tungan.
Men, nej, kvinnan som stod bredvid henne doppade oblaten så darrigt i vinbägaren att två droppar föll ned på stengolvet!
Jesus Kristus, ditt blod får inte spillas mer! Inte en droppe av ditt dyra förbundsblod får går förlorat, tänkte hon.
Vad skall jag göra?
Enkla keramikkärl med det dyrbara sakramentet.
Alla stod försjunkna i sin bön. Hon trevade efter en glass-servett i fickan och böjde sig diskret ned, och torkade upp blodfläcken. Vindropparna. Och stoppade ned den i fickan igen.
Men där kan det inte ligga, tänkte hon oandligt och tappade alldeles kontakten med andakten i nattvarden.
Nu var det hon som lyfte blicken mot krucifixet, och hon fick en obehaglig känsla av att Jesus fortfarande blödde där på korset...
Ja, för dem som inte tror blöder han fortfarande, tänkte hon.
- Amen, sa prästen.
Fruktansvärt naturtroget.
Hon gick hem.
Nere i tvättstugan var det fortfarande svalt och skönt, med en svag doft av tvättmedel. Alla maskiner hade stannat och tvätten var klar. Det var tyst, tystare än i kyrkan.
Hon tog upp sin servett och tänkte slänga den i soptunnan, men då såg hon att hon hade blod på sin jacka.
Hur hade det kommit dit?
O, Jesus du är hos oss.
Detta var en konstig morgon, bortom hennes kontroll.
Men något hade hänt.
Blods-vin.
Rena mig så blir jag hel.
Hela mig så blir jag ren.
Blodröda hälsningar,
Helene Sturella Tvättfelt,
- som fotograferade i Elleholms kyrka och Örgryte nya kyrka.
Murgrönan tar sig in i tvättstugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar