Jerusalems tempel.
Det jag nu skall skriva om bävar jag inför. Det är svårt, det är stort och det är alldeles fantastiskt.
Det handlar om det tredje templet som skall byggas upp i Jerusalem i kommande framtid.
Vår tids okunskap gör att de flesta går miste om Guds plan för mänskligheten.
Men den som läser Bibeln med vidöppet hjärta kan bli berörd av Guds verklighet. Det är vägledning genom livet, upprättelse från svek och förtryck, ja det handlar om befrielse från uppror och dödslängtan, med frid och fred som mål.
Kulhål i muren vid Sions port.
Men det jag vill fokusera på är framför allt Guds folk, Israel, som i vår tid åter är utsatt för förföljelse och förnekelse.
Varje land vill leva i fred, med fred - utom Israels grannar som tydligt uttalat sitt mål; att utrota judarna.
Freden, Shalom, är förutsättningen för det som är hjärtat i judendomen: templet.
Därför finns det inget folk som hellre vill ha fred än det judiska folket! Först då kan det tredje templet byggas.
Alla judar är inte troende, men alla har en tydlig identitet och vet mycket väl vilka de är.
Templet är Jerusalems hjärta och folkets själ. Men det ligger i ruiner och endast Klagomuren är kvar.
Klagomuren, en del av det andra templet.
Dock, det finns ett löfte...
Följ med till tempelinstitutet i Jerusalem!
Det är nämligen så att all interiör redan är klar...
Människan förbereder, men det är Gud som utser den rätta tiden. Och då får krig inte på några villkors vis råda! Det är till och med så noga att den sten som skall brytas till bygget inte får brytas med järn - järn är tecken på krig.
Tempelinstitutet där all interiör är klar.
Allt är förutsagt för 2.500 år sedan, genom profeten Hesekiel i kapitel 40. Läs gärna.
På Tempelinstitutet var all fotografering strängeligen förbjuden, men jag köpte med mig den finaste bok jag har i min bokhylla - tavlor målade av bland andra Z Smekhov som får illustrera detta inlägg.
Vi gick flera rum fyllda av akacieträ och rituella guldföremål som var så mäktiga att det gav en försmak av själva himmelen...
Alla dessa rituella föremål väntar nu på att få bli använda till Guds ära i det tempel som kommer att byggas. Hesekiels profetia kommer att aktualiseras, men förutsättningen är FRED.
Gudomlig skönhet.
Israel har genom tiderna haft sammanlagt tre (eller två) tempel: Salomos tempel, Serubbabels tempel och Herodes tempel, som egentligen var en restaurering av Serubbabels förstörda tempel.
Arkeologiska utgrävningar har bekräftat Bibelns historiska händelser. Det judiska närvaron i detta land är gedigen och uppenbar.
Salomos tempel uppfördes på Moriahöjden där kung David tidigare hade byggt ett altare på jebuséen Ornans tröskplats ((2 Sam 24).
Både i "det heliga" och i "det allra heligaste" var väggarna prydda med snidade bilder av keruber och palmer. De två rummen skildes genom ett förhänge (en "f´örlåt) av mörkblått, purpurrött och vitt garn.
Draperiet, förlåten, som brast.
Då den babylonske kungen Nebukadnessar intog Jerusalem år 597 före Kr fördes en del av templets kärl till Babel och själva templet brändes ned. (2 Kon 24). Det var en katastrof...
Folket fördes bort i fångenskap och identiteten vacklade. Bortförandet hörde ihop med folkets upproriskhet mot Gud.
Men Herren var med sitt folk.
Templet förstörs.
Ca femtio år senare träder perserkonungen Kores in på den historiska scenen.
Han utfärdade ett edikt år 538 före Kr att judarna i Babel fick återvända till sitt land, och återuppbygga templet i Jerusalem.
Den judiskfödde ståthållaren Serubbabel ledde arbetet med att bygga upp brännoffersaltaret på sin gamla plats.
Därefter lade de grunden till det nya templet. (Esra 4, Sakarja 4).
Brännoffersaltaret.
Det nya templet var större än Salomos, men kunde inte mäta sig med dess prakt och skönhet.
De kärl som förts bort till Babel kom nu tillbaka tillsammans med en ljusstake, ett skådebrödsbord och ett rökelsealtare.
Däremot saknades arken med nådastolen.
En del uttolkare menar att det kommande tredje templet inte kan byggas förrän dessa högheliga föremål är återfunna. Många bibelarkeologer letar...
På den plats där arken skulle ha stått i det Serubbabels tempel låg, enligt den judiske historieskrivaren Josefus, endast en liten sten.
Serubbabels tempel var större .
Ca 350 år senare, år 167 före Kr, inträffade nästa katastrof. Den seleukidiske kungen Antiokus IV Epifanes lät bygga ett altare åt guden Zeus på brännofferaltarets plats, och offrade ett svin där.
Jag tror inte vi förstår vilken hädelse detta var.
Nästa katastrof drabbade Jerusalem år 63 före Kr. Då skadades templet svårt då den romerske fältherren Pompejus erövrade staden.
Ca 40 år senare gjordes en grundlig restaurering och ombyggnation av detta andra tempel. Det var Herodes den Store som lät påbörja arbetet år 20 före Kr. Samtidigt lät han utvidga tempelplatsen till det dubbla.
På den tiden då Jesus vandrade omkring pågick byggnadsarbetet fortfarande. (Joh 2:20).
Nygjord nådastol.
Först år 64 efter Kr stod detta tempel fullt färdigt. Lyckan var dock mycket kortvarig. År 70 efter Kr ödelades tempel och hela staden av den romerska härsmakten.
Hur kan man bara förstöra och skända något så gudomligt vackert??
Hur är det möjligt att destruera en plats där välsignelsen utgår ifrån?
Undrar om den romerske soldaten som stod nedanför Jesus på korset, ännu levde då, och hur han reagerade på sina landsmäns våldsamma grymheter... Han gav ju sin bekännelse:
- Den mannen måste ha varit Guds son.
Du dog som Guds son och uppstod som Guds son.
Sedan är Israels historia otydlig. Jag skulle vilja veta mycket mer om de tio förskingrade stammarna.
Den romerske kejsaren Hadrianus fortsatte förnedra judarna genom att kalla deras land Israel med fiendens namn: filistéerna = Filistina = Palestina.
Det ska jag ta upp i ett annat inlägg.
Jag skall även försöka beskriva de heliga kärlen vid ett annat tillfälle. Djupet av visdom och Guds finess vet inga gränser!
Bortrövade. Återförda. Nytillverkade.
Jag hoppas att de mäktiga bilderna ger dig en känsla av hur stort och viktigt templet i Jerusalem var och är, och kommer att vara.
Det svåra är att den muslimska erövringen på 600-talet också skändade platsen genom att bygga två moskéer där; den stora med gyllene kupol och den lilla med svart kupol.
Platsen är den klippa där Abraham prövades i tro att offra Isak (men en vädur var det egentliga offret).
Den platsen har bara muslimer tillgång till... medan alla folk från alla länder och religionstillhörighet har tillträde till Klagomuren strax nedanför.
Det säger mycket om vem som söker fred och vem som inte gör det.
Moskén byggd ovanpå tempelplatsen.
Som sagt, Guds löfte i Hesekiels profetbok kap 40 förutsätter ett återupprättat land där Jerusalem är centrum för gudstjänsten.
Under tiden får vi i våra kristna kyrkor fortsätta be om fred och säkra gränser i Mellanöstern.
Guds folk i Israel är inte bättre än andra. De är minst, och kan inte berömma sig av sitt eget, just därför har Gud utvalt dem, till att bära den himmelska välsignelsen till oss alla, genom dem.
Och när vi går in i vår kyrka där vi bor, kan vi ana att detta hus är bara en liten smula av den kommande härlighet som det tredje templet kommer att bli!
Blås i basunerna!
Till sist.
När detta jordiska liv äntligen är slut, då är vi framme vid slutmålet - det nya Jerusalem - där Herren Gud själv är människornas tempel (Uppb 21:22), och då Gud har blivit allt i alla (1 Kor 15:22).
Livet är stort.
Kärleken större.
Och Gud är störst.
Innerliga hälsningar, Helene F Sturefelt,
- bibelläsare, Israelresenär och byggnadsingenjören Lennarts dotter!
Land given åt Abraham, Moses och hela folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar